Blogg

Intensivt med Destination framtiden

Just nu arbetar vi intensivt med att planera detaljerna i allt som tas fram till förbundsstyrelsen i början på oktober. Det är bråttom för att regionerna ska ha möjlighet att tycka kring underlagen. Vi ska göra fyra grova handlingsplaner och sex små utredningar. Tanken är att vi arbetar snabbt i små grupper och att det hela hålls ihop av en, också liten, samordningsgrupp. En uppgift för mig är att bemanna med människor som vill och kan frigöra tid.

Destination framtiden är en process om existentiella frågor. Nu handlar det om vad vi ska göra för att bli de vi vill vara. Hur vi ska leva Sensus identitet i vardagen.

Just nu arbetar vi intensivt med att planera detaljerna i allt som tas fram till förbundsstyrelsen i början på oktober. Det är bråttom för att regionerna ska ha möjlighet att tycka kring underlagen. Vi ska göra fyra grova handlingsplaner och sex små utredningar. Tanken är att vi arbetar snabbt i små grupper och att det hela hålls ihop av en, också liten, samordningsgrupp. En uppgift för mig är att bemanna med människor som vill och kan frigöra tid.

Destination framtiden är en process om existentiella frågor. Nu handlar det om vad vi ska göra för att bli de vi vill vara. Hur vi ska leva Sensus identitet i vardagen.

Just nu arbetar vi intensivt med att planera detaljerna i allt som tas fram till förbundsstyrelsen i början på oktober. Det är bråttom för att regionerna ska ha möjlighet att tycka kring underlagen. Vi ska göra fyra grova handlingsplaner och sex små utredningar. Tanken är att vi arbetar snabbt i små grupper och att det hela hålls ihop av en, också liten, samordningsgrupp. En uppgift för mig är att bemanna med människor som vill och kan frigöra tid.

Destination framtiden är en process om existentiella frågor. Nu handlar det om vad vi ska göra för att bli de vi vill vara. Hur vi ska leva Sensus identitet i vardagen.

Inga kommentarer »
Blogg

I ett buddhisttempel nära dig…

Åtminstone om du råkar bo i Göteborg. Idag har almanacksgänget nämligen varit och hälsat på i buddhisttemplet Phat Quang i göteborgsförorten Hjällbo. Där firades idag Buddhas födelsedag, Vesak. Nu kanske vakna följare av multireligiösa almanackan frågar sig: firades inte Vesak redan 20 maj? Och svaret är: jo, förmodligen då också. Det exakta datumet varierar nämligen mellan olika traditioner.

Nåväl, att vara med om Buddhas födelsedag var helt klart en häftig upplevelse. Buddhistiska munkar, nunnor och lekmän från den vietnamesisk-buddhistiska traditionen samlades på förmiddagen vid det ståtligt utsmyckade templet. Buddhistiska flaggor vajade stilla i sommarvärmen och fantastiska dofter spreds från matvagnar och stånd med vietnamesisk mat. Ceremonin inleddes med munkar och nunnor som i procession gick från templet till altarna utomhus, där mat och rökelse offrades, och avslutades i templet där deltagarna fick hälla vatten över en Buddhafigur. Däremellan hann vi också med att äta lunch, bland annat vietnamesiska pannkakor och en makalöst god nudelsoppa som hette Bún Riêu.

Under dagen har jag hunnit reflektera lite över upplevelsen. Jag tänker bland annat på vilken oerhört central betydelse högtidsfiranden, kollektiva riter och ceremonier verkar ha i många människors liv. Jag tänker på alla leenden och all vördnad jag mötte i människors ansikten, men också på alla resurser och allt engagemang som måste krävts för ett sådant grandiost firande. Mycket av budskapet i ceremonin gick mig ju helt förbi, eftersom jag saknar språket och kunskapen att förstå alla symboler, bilder och recitationer. Ändå var det något så självklart och enkelt med ceremonin att min tvååriga dotter på bara några minuter förstod när det var dags att föra samman händerna och buga inför Buddhan.

Jag hann också tänka lite på det här med integration och assimilation. De som pratar om att ”de andra” borde integrera sig bättre verkar med det ofta mena att de borde bli mer som oss, alltså vi svenskar som tillhör normen eller majoritetssamhället. De borde lära sig svenska, ta till sig våra seder och normer och sluta bo i segregerade områden med sina landsmän. Ändå är det svårt att tro att någon skulle resonera så när det gäller de vietnamesiska buddhister vi träffade idag. Buddhismen är nämligen en religion som många svenskar har en positiv, för att inte säga romantisk, bild av. Och då är det plötsligt inget problem med främmande ritualer, udda matkultur eller att folk talar dålig svenska. Då är det plötsligt tillåtet att vara annorlunda, ja kanske till och med positivt.

I nästa års almanacka kommer ni se resultatet av fotograf Anders Nicanders fotande idag. Tills dess får ni hålla till godo med mina iphone-foton…

Åtminstone om du råkar bo i Göteborg. Idag har almanacksgänget nämligen varit och hälsat på i buddhisttemplet Phat Quang i göteborgsförorten Hjällbo. Där firades idag Buddhas födelsedag, Vesak. Nu kanske vakna följare av multireligiösa almanackan frågar sig: firades inte Vesak redan 20 maj? Och svaret är: jo, förmodligen då också. Det exakta datumet varierar nämligen mellan olika traditioner.

Nåväl, att vara med om Buddhas födelsedag var helt klart en häftig upplevelse. Buddhistiska munkar, nunnor och lekmän från den vietnamesisk-buddhistiska traditionen samlades på förmiddagen vid det ståtligt utsmyckade templet. Buddhistiska flaggor vajade stilla i sommarvärmen och fantastiska dofter spreds från matvagnar och stånd med vietnamesisk mat. Ceremonin inleddes med munkar och nunnor som i procession gick från templet till altarna utomhus, där mat och rökelse offrades, och avslutades i templet där deltagarna fick hälla vatten över en Buddhafigur. Däremellan hann vi också med att äta lunch, bland annat vietnamesiska pannkakor och en makalöst god nudelsoppa som hette Bún Riêu.

Under dagen har jag hunnit reflektera lite över upplevelsen. Jag tänker bland annat på vilken oerhört central betydelse högtidsfiranden, kollektiva riter och ceremonier verkar ha i många människors liv. Jag tänker på alla leenden och all vördnad jag mötte i människors ansikten, men också på alla resurser och allt engagemang som måste krävts för ett sådant grandiost firande. Mycket av budskapet i ceremonin gick mig ju helt förbi, eftersom jag saknar språket och kunskapen att förstå alla symboler, bilder och recitationer. Ändå var det något så självklart och enkelt med ceremonin att min tvååriga dotter på bara några minuter förstod när det var dags att föra samman händerna och buga inför Buddhan.

Jag hann också tänka lite på det här med integration och assimilation. De som pratar om att ”de andra” borde integrera sig bättre verkar med det ofta mena att de borde bli mer som oss, alltså vi svenskar som tillhör normen eller majoritetssamhället. De borde lära sig svenska, ta till sig våra seder och normer och sluta bo i segregerade områden med sina landsmän. Ändå är det svårt att tro att någon skulle resonera så när det gäller de vietnamesiska buddhister vi träffade idag. Buddhismen är nämligen en religion som många svenskar har en positiv, för att inte säga romantisk, bild av. Och då är det plötsligt inget problem med främmande ritualer, udda matkultur eller att folk talar dålig svenska. Då är det plötsligt tillåtet att vara annorlunda, ja kanske till och med positivt.

I nästa års almanacka kommer ni se resultatet av fotograf Anders Nicanders fotande idag. Tills dess får ni hålla till godo med mina iphone-foton…

Åtminstone om du råkar bo i Göteborg. Idag har almanacksgänget nämligen varit och hälsat på i buddhisttemplet Phat Quang i göteborgsförorten Hjällbo. Där firades idag Buddhas födelsedag, Vesak. Nu kanske vakna följare av multireligiösa almanackan frågar sig: firades inte Vesak redan 20 maj? Och svaret är: jo, förmodligen då också. Det exakta datumet varierar nämligen mellan olika traditioner.

Nåväl, att vara med om Buddhas födelsedag var helt klart en häftig upplevelse. Buddhistiska munkar, nunnor och lekmän från den vietnamesisk-buddhistiska traditionen samlades på förmiddagen vid det ståtligt utsmyckade templet. Buddhistiska flaggor vajade stilla i sommarvärmen och fantastiska dofter spreds från matvagnar och stånd med vietnamesisk mat. Ceremonin inleddes med munkar och nunnor som i procession gick från templet till altarna utomhus, där mat och rökelse offrades, och avslutades i templet där deltagarna fick hälla vatten över en Buddhafigur. Däremellan hann vi också med att äta lunch, bland annat vietnamesiska pannkakor och en makalöst god nudelsoppa som hette Bún Riêu.

Under dagen har jag hunnit reflektera lite över upplevelsen. Jag tänker bland annat på vilken oerhört central betydelse högtidsfiranden, kollektiva riter och ceremonier verkar ha i många människors liv. Jag tänker på alla leenden och all vördnad jag mötte i människors ansikten, men också på alla resurser och allt engagemang som måste krävts för ett sådant grandiost firande. Mycket av budskapet i ceremonin gick mig ju helt förbi, eftersom jag saknar språket och kunskapen att förstå alla symboler, bilder och recitationer. Ändå var det något så självklart och enkelt med ceremonin att min tvååriga dotter på bara några minuter förstod när det var dags att föra samman händerna och buga inför Buddhan.

Jag hann också tänka lite på det här med integration och assimilation. De som pratar om att ”de andra” borde integrera sig bättre verkar med det ofta mena att de borde bli mer som oss, alltså vi svenskar som tillhör normen eller majoritetssamhället. De borde lära sig svenska, ta till sig våra seder och normer och sluta bo i segregerade områden med sina landsmän. Ändå är det svårt att tro att någon skulle resonera så när det gäller de vietnamesiska buddhister vi träffade idag. Buddhismen är nämligen en religion som många svenskar har en positiv, för att inte säga romantisk, bild av. Och då är det plötsligt inget problem med främmande ritualer, udda matkultur eller att folk talar dålig svenska. Då är det plötsligt tillåtet att vara annorlunda, ja kanske till och med positivt.

I nästa års almanacka kommer ni se resultatet av fotograf Anders Nicanders fotande idag. Tills dess får ni hålla till godo med mina iphone-foton…

Inga kommentarer »
Blogg

Ungdomens hus i Jönköping

”Det går inte att lära sig Svenska tre timmar i sträck”.

”Det går inte att lära sig Svenska tre timmar i sträck”.

”Det går inte att lära sig Svenska tre timmar i sträck”.

Inga kommentarer »
Blogg

Slutstationen närmar sig

Vårt framtidsarbete Destination framtiden går nu in i ett nytt spännande skede. Imorgon den 12 maj möts förbunds och regionledningar för att ta del av nio handlingsalternativ för att förverkliga Sensus identitet. Handlingsalternativen handlar om olika områden och är inbördes väsentligt olika. De har tagits fram av pusselgrupper som består av medarbetare som anmält intresse för att ta fram alternativa vägar in i framtiden. Pusselgrupperna har omvärlds och invärldsspanat, gjort intervjuer och enkäter, tagit del av forskning och litteratursökt. Arbetssättet har varit agilt med högt tempo.
Vi är nu inne i ett avgörande och intressant skede som det är en glädje att få vara en del av.

Vårt framtidsarbete Destination framtiden går nu in i ett nytt spännande skede. Imorgon den 12 maj möts förbunds och regionledningar för att ta del av nio handlingsalternativ för att förverkliga Sensus identitet. Handlingsalternativen handlar om olika områden och är inbördes väsentligt olika. De har tagits fram av pusselgrupper som består av medarbetare som anmält intresse för att ta fram alternativa vägar in i framtiden. Pusselgrupperna har omvärlds och invärldsspanat, gjort intervjuer och enkäter, tagit del av forskning och litteratursökt. Arbetssättet har varit agilt med högt tempo.
Vi är nu inne i ett avgörande och intressant skede som det är en glädje att få vara en del av.

Vårt framtidsarbete Destination framtiden går nu in i ett nytt spännande skede. Imorgon den 12 maj möts förbunds och regionledningar för att ta del av nio handlingsalternativ för att förverkliga Sensus identitet. Handlingsalternativen handlar om olika områden och är inbördes väsentligt olika. De har tagits fram av pusselgrupper som består av medarbetare som anmält intresse för att ta fram alternativa vägar in i framtiden. Pusselgrupperna har omvärlds och invärldsspanat, gjort intervjuer och enkäter, tagit del av forskning och litteratursökt. Arbetssättet har varit agilt med högt tempo.
Vi är nu inne i ett avgörande och intressant skede som det är en glädje att få vara en del av.

Inga kommentarer »
Blogg

Intervjun: Från sorg till glädje

Idag, 1 maj, är inte bara arbetarrörelsens stora dag. Idag firas också påskdagen i ortodoxa kyrkan. Följande intervju är hämtad från Multireligiösa almanackan 2013, då almanackans skribent Tove Näckdal träffade och intervjuade Maria om påskens betydelse i hennes liv.

maria2– Under långfredagen klär vi korset i svart och går i procession efter det. Vi har också en tom kista i kyrkan som alla kan lägga blommor i. Efter gudstjänsten brukar många ta en blomma ur kistan och ha hemma som påminnelse. Det är väldigt känslosamt.

Det låter onekligen dramatiskt. Maria är ung akademiker, vältalig och med stort samhällsengagemang. Men idag pratar vi inte om feminism, om den nyligen avslutade kandidatexamen eller om hennes förestående flytt till Berlin där hon har fått praktik på en kulturorganisation. Istället pratar vi om den kristna tron, som ligger lite i bakgrunden i Marias vardagsliv. Men som samtidigt är högst levande. Och hon berättar med stort engagemang.

– Påsken är den stora högtiden, inom ortodoxa kyrkan och för mig personligen. Jag vill vara med varje dag, genom sorgen och i glädjen som kommer efteråt. Det är genom påsken som jag förankrar mig i min tro.

Maria berättar att det alltid är spännande att komma hem till familjen och påskfirandet. Spännande, och lite stressigt på grund av alla förberedelser och all mat som ska lagas. Men det är alltid lika roligt. Efter långfredagens sorgestämning följer lördagen som i kristna sammanhang ibland brukar kallas ”dagen mellan liv och död”. Natten till söndagen övervinner Jesus döden och återuppstår, och sorgen övergår i glädje.

– På kvällen före påskdagen samlas alla till gudstjänst och fastan bryts gemensamt. Det är väldigt fint. Efteråt går vi hem och sover lite, sedan tillbaka för en kortare gudstjänst och sedan är det fest! Vi har påskmiddag med lamm, ägg och en massa godis. Prästen brukar alltid komma förbi varje familj och be en bön och bli bjuden på vin.

I den syrisk-ortodoxa gruppen är gemenskapen central, och det är tydligt att den också är viktig för Maria. Religiös tro, kultur och identitet går hand i hand. Att delta i högtiderna tillsammans innebär glädje och en känsla av tillhörighet. Samtidigt är Maria skeptisk till flera av de mer konservativa värderingarna som kyrkan står för.

– Det är olika sidor av mig som jag försöker få att samsas. Men jag har alltid kunnat diskutera och kritisera och aldrig känt att jag behöver välja.

Som till exempel den gången hon som tonåring ställde sig på männens sida under gudstjänsten. För att bryta konventionen, provocera. Men reaktionerna uteblev.

– Det hände ingenting, ingen tyckte att det var särskilt konstigt. Jag har senare insett att kyrkan inte kräver några speciella åsikter av mig. Det är inte för att hävda en åsikt som man är där, utan för det andliga. Kyrkan är en plats där jag inte behöver vara kritisk, utan bara får vara.

Maria beskriver den utveckling hon genomgått och som säkert många unga svenskar kan känna igen sig i, inte minst de som har sina rötter i flera kulturer. Från att som barn ha accepterat föräldrarnas kultur, via att i tonåren ifrågasätta och kritisera mycket för att sedan hitta ett eget förhållningssätt där hon inte behöver välja bort någon del av sig själv.

– Jag har gått igenom flera olika faser men alltid känt mig som en del av syrianska kyrkan. Jag tillhör ju många olika gemenskaper, men i den syrianska gemenskapen och under högtiderna så känns det alltid som att, det här kan jag, det är lika fint varje gång. Visst vore det bra med vissa reformer, och de kanske kommer på sikt, men jag vill aldrig välja bort kyrkan. Den är en del av vem jag är.

Text: Tove Näckdal

Under 2016 fortsätter vi intervjua svenskar med olika religiös bakgrund. Vi vill belysa att tro är något högst levande i dagens Sverige och att religion omformas och tolkas i en ständigt pågående process. 2016 års Multireligiösa almanacka innehåller ett antal nya intervjuer.

Idag, 1 maj, är inte bara arbetarrörelsens stora dag. Idag firas också påskdagen i ortodoxa kyrkan. Följande intervju är hämtad från Multireligiösa almanackan 2013, då almanackans skribent Tove Näckdal träffade och intervjuade Maria om påskens betydelse i hennes liv.

maria2– Under långfredagen klär vi korset i svart och går i procession efter det. Vi har också en tom kista i kyrkan som alla kan lägga blommor i. Efter gudstjänsten brukar många ta en blomma ur kistan och ha hemma som påminnelse. Det är väldigt känslosamt.

Det låter onekligen dramatiskt. Maria är ung akademiker, vältalig och med stort samhällsengagemang. Men idag pratar vi inte om feminism, om den nyligen avslutade kandidatexamen eller om hennes förestående flytt till Berlin där hon har fått praktik på en kulturorganisation. Istället pratar vi om den kristna tron, som ligger lite i bakgrunden i Marias vardagsliv. Men som samtidigt är högst levande. Och hon berättar med stort engagemang.

– Påsken är den stora högtiden, inom ortodoxa kyrkan och för mig personligen. Jag vill vara med varje dag, genom sorgen och i glädjen som kommer efteråt. Det är genom påsken som jag förankrar mig i min tro.

Maria berättar att det alltid är spännande att komma hem till familjen och påskfirandet. Spännande, och lite stressigt på grund av alla förberedelser och all mat som ska lagas. Men det är alltid lika roligt. Efter långfredagens sorgestämning följer lördagen som i kristna sammanhang ibland brukar kallas ”dagen mellan liv och död”. Natten till söndagen övervinner Jesus döden och återuppstår, och sorgen övergår i glädje.

– På kvällen före påskdagen samlas alla till gudstjänst och fastan bryts gemensamt. Det är väldigt fint. Efteråt går vi hem och sover lite, sedan tillbaka för en kortare gudstjänst och sedan är det fest! Vi har påskmiddag med lamm, ägg och en massa godis. Prästen brukar alltid komma förbi varje familj och be en bön och bli bjuden på vin.

I den syrisk-ortodoxa gruppen är gemenskapen central, och det är tydligt att den också är viktig för Maria. Religiös tro, kultur och identitet går hand i hand. Att delta i högtiderna tillsammans innebär glädje och en känsla av tillhörighet. Samtidigt är Maria skeptisk till flera av de mer konservativa värderingarna som kyrkan står för.

– Det är olika sidor av mig som jag försöker få att samsas. Men jag har alltid kunnat diskutera och kritisera och aldrig känt att jag behöver välja.

Som till exempel den gången hon som tonåring ställde sig på männens sida under gudstjänsten. För att bryta konventionen, provocera. Men reaktionerna uteblev.

– Det hände ingenting, ingen tyckte att det var särskilt konstigt. Jag har senare insett att kyrkan inte kräver några speciella åsikter av mig. Det är inte för att hävda en åsikt som man är där, utan för det andliga. Kyrkan är en plats där jag inte behöver vara kritisk, utan bara får vara.

Maria beskriver den utveckling hon genomgått och som säkert många unga svenskar kan känna igen sig i, inte minst de som har sina rötter i flera kulturer. Från att som barn ha accepterat föräldrarnas kultur, via att i tonåren ifrågasätta och kritisera mycket för att sedan hitta ett eget förhållningssätt där hon inte behöver välja bort någon del av sig själv.

– Jag har gått igenom flera olika faser men alltid känt mig som en del av syrianska kyrkan. Jag tillhör ju många olika gemenskaper, men i den syrianska gemenskapen och under högtiderna så känns det alltid som att, det här kan jag, det är lika fint varje gång. Visst vore det bra med vissa reformer, och de kanske kommer på sikt, men jag vill aldrig välja bort kyrkan. Den är en del av vem jag är.

Text: Tove Näckdal

Under 2016 fortsätter vi intervjua svenskar med olika religiös bakgrund. Vi vill belysa att tro är något högst levande i dagens Sverige och att religion omformas och tolkas i en ständigt pågående process. 2016 års Multireligiösa almanacka innehåller ett antal nya intervjuer.

Idag, 1 maj, är inte bara arbetarrörelsens stora dag. Idag firas också påskdagen i ortodoxa kyrkan. Följande intervju är hämtad från Multireligiösa almanackan 2013, då almanackans skribent Tove Näckdal träffade och intervjuade Maria om påskens betydelse i hennes liv.

maria2– Under långfredagen klär vi korset i svart och går i procession efter det. Vi har också en tom kista i kyrkan som alla kan lägga blommor i. Efter gudstjänsten brukar många ta en blomma ur kistan och ha hemma som påminnelse. Det är väldigt känslosamt.

Det låter onekligen dramatiskt. Maria är ung akademiker, vältalig och med stort samhällsengagemang. Men idag pratar vi inte om feminism, om den nyligen avslutade kandidatexamen eller om hennes förestående flytt till Berlin där hon har fått praktik på en kulturorganisation. Istället pratar vi om den kristna tron, som ligger lite i bakgrunden i Marias vardagsliv. Men som samtidigt är högst levande. Och hon berättar med stort engagemang.

– Påsken är den stora högtiden, inom ortodoxa kyrkan och för mig personligen. Jag vill vara med varje dag, genom sorgen och i glädjen som kommer efteråt. Det är genom påsken som jag förankrar mig i min tro.

Maria berättar att det alltid är spännande att komma hem till familjen och påskfirandet. Spännande, och lite stressigt på grund av alla förberedelser och all mat som ska lagas. Men det är alltid lika roligt. Efter långfredagens sorgestämning följer lördagen som i kristna sammanhang ibland brukar kallas ”dagen mellan liv och död”. Natten till söndagen övervinner Jesus döden och återuppstår, och sorgen övergår i glädje.

– På kvällen före påskdagen samlas alla till gudstjänst och fastan bryts gemensamt. Det är väldigt fint. Efteråt går vi hem och sover lite, sedan tillbaka för en kortare gudstjänst och sedan är det fest! Vi har påskmiddag med lamm, ägg och en massa godis. Prästen brukar alltid komma förbi varje familj och be en bön och bli bjuden på vin.

I den syrisk-ortodoxa gruppen är gemenskapen central, och det är tydligt att den också är viktig för Maria. Religiös tro, kultur och identitet går hand i hand. Att delta i högtiderna tillsammans innebär glädje och en känsla av tillhörighet. Samtidigt är Maria skeptisk till flera av de mer konservativa värderingarna som kyrkan står för.

– Det är olika sidor av mig som jag försöker få att samsas. Men jag har alltid kunnat diskutera och kritisera och aldrig känt att jag behöver välja.

Som till exempel den gången hon som tonåring ställde sig på männens sida under gudstjänsten. För att bryta konventionen, provocera. Men reaktionerna uteblev.

– Det hände ingenting, ingen tyckte att det var särskilt konstigt. Jag har senare insett att kyrkan inte kräver några speciella åsikter av mig. Det är inte för att hävda en åsikt som man är där, utan för det andliga. Kyrkan är en plats där jag inte behöver vara kritisk, utan bara får vara.

Maria beskriver den utveckling hon genomgått och som säkert många unga svenskar kan känna igen sig i, inte minst de som har sina rötter i flera kulturer. Från att som barn ha accepterat föräldrarnas kultur, via att i tonåren ifrågasätta och kritisera mycket för att sedan hitta ett eget förhållningssätt där hon inte behöver välja bort någon del av sig själv.

– Jag har gått igenom flera olika faser men alltid känt mig som en del av syrianska kyrkan. Jag tillhör ju många olika gemenskaper, men i den syrianska gemenskapen och under högtiderna så känns det alltid som att, det här kan jag, det är lika fint varje gång. Visst vore det bra med vissa reformer, och de kanske kommer på sikt, men jag vill aldrig välja bort kyrkan. Den är en del av vem jag är.

Text: Tove Näckdal

Under 2016 fortsätter vi intervjua svenskar med olika religiös bakgrund. Vi vill belysa att tro är något högst levande i dagens Sverige och att religion omformas och tolkas i en ständigt pågående process. 2016 års Multireligiösa almanacka innehåller ett antal nya intervjuer.

Inga kommentarer »
Blogg

Glöm inte att anmäla dig till Våga vilja leda 2016!

Nu är det sista veckan att anmäla sig till ledarutbildningen Våga vilja leda.

Skicka in din anmälan till: erika.pihl@sensus.se

Sista anmälningsdag: 29 april.

För mer info: http://sensus.se/vagaviljaleda

Nu är det sista veckan att anmäla sig till ledarutbildningen Våga vilja leda.

Skicka in din anmälan till: erika.pihl@sensus.se

Sista anmälningsdag: 29 april.

För mer info: http://sensus.se/vagaviljaleda

Nu är det sista veckan att anmäla sig till ledarutbildningen Våga vilja leda.

Skicka in din anmälan till: erika.pihl@sensus.se

Sista anmälningsdag: 29 april.

För mer info: http://sensus.se/vagaviljaleda

Inga kommentarer »
Blogg

Kreativt i Göteborg

Få saker i jobbet är lika roliga som att åka runt i Sensusland och få ta del av våra olika verksamheter, antingen det är sådan vi arrangerar helt själva eller i samarbete med andra. Här kommer två exempel på bådadera.

En film om RÖST, som är Göteborgs stadsmissions scenkonstverksamhet, som sker med stöd från bland andra Sensus.

 

En intervju med Birgitta Fredriksson, studiecirkelledare i TBV/SKS/Sensus sedan 50 år tillbaka. Enjoy!

Få saker i jobbet är lika roliga som att åka runt i Sensusland och få ta del av våra olika verksamheter, antingen det är sådan vi arrangerar helt själva eller i samarbete med andra. Här kommer två exempel på bådadera.

En film om RÖST, som är Göteborgs stadsmissions scenkonstverksamhet, som sker med stöd från bland andra Sensus.

 

En intervju med Birgitta Fredriksson, studiecirkelledare i TBV/SKS/Sensus sedan 50 år tillbaka. Enjoy!

Få saker i jobbet är lika roliga som att åka runt i Sensusland och få ta del av våra olika verksamheter, antingen det är sådan vi arrangerar helt själva eller i samarbete med andra. Här kommer två exempel på bådadera.

En film om RÖST, som är Göteborgs stadsmissions scenkonstverksamhet, som sker med stöd från bland andra Sensus.

 

En intervju med Birgitta Fredriksson, studiecirkelledare i TBV/SKS/Sensus sedan 50 år tillbaka. Enjoy!

Inga kommentarer »
Blogg

Lycka på en minut

Lycka är både svårdefinierat och undflyende. Ändå råder ingen tvekan om att sökandet efter lyckan upptar mångas tid. Vi möter på nätet en aldrig sinande ström av goda råd och tips. Ofta visar de sig mest bestå i floskler och fina ord, och i slutet uppmanas vi köpa någon ny självhjälpsbok eller gå en dyr kurs. Men det går faktiskt också att hitta genuin klokskap i internetdjungeln. Åtminstone fastnade jag för den här videon, som på bara en minut faktiskt lyckas med konststycket att vara både konkret, originell och grymt underhållande. Hoppas att du gillar den!

Gick det för fort? En kort resumé:

1. Se glaset som halvtomt. Förvänta dig det värsta.
2. Människor är sällan elaka på riktigt, utan oftast bara ledsna eller förvirrade. Var förlåtande!
3. Tänk på döden.
4. Skratta mycket åt dig själv.
5. Prata med dig själv och fundera på vem du är.
6. Försök göra andra glada.
7.Se saker ur ett fågelperspektiv.
8. Ge upp din mobil (för ett tag) så du ser dem som är dig nära.
9.Försök inte vara normal.

Håller du med om råden? Vi ses i kommentarerna!

Lycka är både svårdefinierat och undflyende. Ändå råder ingen tvekan om att sökandet efter lyckan upptar mångas tid. Vi möter på nätet en aldrig sinande ström av goda råd och tips. Ofta visar de sig mest bestå i floskler och fina ord, och i slutet uppmanas vi köpa någon ny självhjälpsbok eller gå en dyr kurs. Men det går faktiskt också att hitta genuin klokskap i internetdjungeln. Åtminstone fastnade jag för den här videon, som på bara en minut faktiskt lyckas med konststycket att vara både konkret, originell och grymt underhållande. Hoppas att du gillar den!

Gick det för fort? En kort resumé:

1. Se glaset som halvtomt. Förvänta dig det värsta.
2. Människor är sällan elaka på riktigt, utan oftast bara ledsna eller förvirrade. Var förlåtande!
3. Tänk på döden.
4. Skratta mycket åt dig själv.
5. Prata med dig själv och fundera på vem du är.
6. Försök göra andra glada.
7.Se saker ur ett fågelperspektiv.
8. Ge upp din mobil (för ett tag) så du ser dem som är dig nära.
9.Försök inte vara normal.

Håller du med om råden? Vi ses i kommentarerna!

Lycka är både svårdefinierat och undflyende. Ändå råder ingen tvekan om att sökandet efter lyckan upptar mångas tid. Vi möter på nätet en aldrig sinande ström av goda råd och tips. Ofta visar de sig mest bestå i floskler och fina ord, och i slutet uppmanas vi köpa någon ny självhjälpsbok eller gå en dyr kurs. Men det går faktiskt också att hitta genuin klokskap i internetdjungeln. Åtminstone fastnade jag för den här videon, som på bara en minut faktiskt lyckas med konststycket att vara både konkret, originell och grymt underhållande. Hoppas att du gillar den!

Gick det för fort? En kort resumé:

1. Se glaset som halvtomt. Förvänta dig det värsta.
2. Människor är sällan elaka på riktigt, utan oftast bara ledsna eller förvirrade. Var förlåtande!
3. Tänk på döden.
4. Skratta mycket åt dig själv.
5. Prata med dig själv och fundera på vem du är.
6. Försök göra andra glada.
7.Se saker ur ett fågelperspektiv.
8. Ge upp din mobil (för ett tag) så du ser dem som är dig nära.
9.Försök inte vara normal.

Håller du med om råden? Vi ses i kommentarerna!

Inga kommentarer »
Blogg

Fira vårens ankomst med eldfesten ikväll!

nouroz
Eldfesten på Heden 2013. Bild Anders Nicander.

Ikväll kommer minst 40 000 svenskar att fira Chaharshanbehsouri, eller kort och gott Eldfesten. I Kungsträdgården i Stockholm, på Heden i Göteborg och i Folkets park i Malmö välkomnas ljuset och våren med musik, fest och fyrverkerier. Men den viktigaste delen i firandet är att hoppa över en rad med eldar, vilket symboliserar att lämna det gamla bakom sig och få ny energi in i det nya året. Enligt en traditionell ramsa så ska man ropa ”Mitt gula till dig! Ditt röda till mig!” när man hoppar över elden. Det gula står som symbol för trötthet och sjukdom och det röda står för kraft, energi och kärlek.

Eldfesten firas alltid tisdag kväll före nyårshögtiden Newroz och firas av många med iransk, kurdisk eller afghansk bakgrund, men också av zoroastrier och anhängare av religionen bahai. Newroz sammanfaller med vårdagjämningen, som i många kulturer och religioner fått markera vårens och ljusets ankomst.

Vi som jobbar med Multireligiösa almanackan har haft ynnesten att vara med på Eldfesten under flera år och just denna dag brukar det kännas som extra mycket vår i luften. Passa på och upplev eldfesten du också! Läs mer på eldfesten.info.

nouroz
Eldfesten på Heden 2013. Bild Anders Nicander.

Ikväll kommer minst 40 000 svenskar att fira Chaharshanbehsouri, eller kort och gott Eldfesten. I Kungsträdgården i Stockholm, på Heden i Göteborg och i Folkets park i Malmö välkomnas ljuset och våren med musik, fest och fyrverkerier. Men den viktigaste delen i firandet är att hoppa över en rad med eldar, vilket symboliserar att lämna det gamla bakom sig och få ny energi in i det nya året. Enligt en traditionell ramsa så ska man ropa ”Mitt gula till dig! Ditt röda till mig!” när man hoppar över elden. Det gula står som symbol för trötthet och sjukdom och det röda står för kraft, energi och kärlek.

Eldfesten firas alltid tisdag kväll före nyårshögtiden Newroz och firas av många med iransk, kurdisk eller afghansk bakgrund, men också av zoroastrier och anhängare av religionen bahai. Newroz sammanfaller med vårdagjämningen, som i många kulturer och religioner fått markera vårens och ljusets ankomst.

Vi som jobbar med Multireligiösa almanackan har haft ynnesten att vara med på Eldfesten under flera år och just denna dag brukar det kännas som extra mycket vår i luften. Passa på och upplev eldfesten du också! Läs mer på eldfesten.info.

nouroz
Eldfesten på Heden 2013. Bild Anders Nicander.

Ikväll kommer minst 40 000 svenskar att fira Chaharshanbehsouri, eller kort och gott Eldfesten. I Kungsträdgården i Stockholm, på Heden i Göteborg och i Folkets park i Malmö välkomnas ljuset och våren med musik, fest och fyrverkerier. Men den viktigaste delen i firandet är att hoppa över en rad med eldar, vilket symboliserar att lämna det gamla bakom sig och få ny energi in i det nya året. Enligt en traditionell ramsa så ska man ropa ”Mitt gula till dig! Ditt röda till mig!” när man hoppar över elden. Det gula står som symbol för trötthet och sjukdom och det röda står för kraft, energi och kärlek.

Eldfesten firas alltid tisdag kväll före nyårshögtiden Newroz och firas av många med iransk, kurdisk eller afghansk bakgrund, men också av zoroastrier och anhängare av religionen bahai. Newroz sammanfaller med vårdagjämningen, som i många kulturer och religioner fått markera vårens och ljusets ankomst.

Vi som jobbar med Multireligiösa almanackan har haft ynnesten att vara med på Eldfesten under flera år och just denna dag brukar det kännas som extra mycket vår i luften. Passa på och upplev eldfesten du också! Läs mer på eldfesten.info.

Inga kommentarer »
Blogg

Intervju med hinduiskt par i Falkenberg

Hur funkar det att konvertera till hinduismen? Går det att kombinera svenska högtidstraditioner med hinduiska? Vad har religionen för betydelse i det dagliga livet? Går det att upprätthålla en tro utan stödet av en församling?

12835036_1024201974313898_1673590116_n
Husaltare med Kali i centrum

Det var några av frågorna som Tove Näckdal berörde under dagens intervju för Multireligiösa almanackan 2017. I en villa vid havet utanför Falkenberg träffade vi paret Christopher och Ranjita tillsammans med deras femåriga dotter. Det blev ett spännande och innerligt samtal om synen på Gud, högtider, hinduisk identitet och att anpassa sina traditioner till ett nytt sammanhang. Båda har gjort resor i både bokstavlig och bildlig mening. Ranjita har gjort den långa resan från Mairitius till Sverige för kärlekens skull. Christopher har gjort en annan slags resa genom att konvertera till hinduismen och ett nytt sätt att leva.

Under intervjuns gång såg vi hur dimman tätnade utanför fönstret vilket skapade en lite mystisk stämning. För fotografen Anders Nicander blev det ett självklart tillfälle att utnyttja och avslutningsvis gav vi oss ut i det dimhöljda strandlandskapet för att ta intervjubilderna.

12177720_1024201984313897_1747231619_nDen färdiga intervjun kommer du att kunna läsa i Multireligiösa almanackan 2017 som släpps i höst. Den multireligiösa almanackan är också ett magasin med reportage och intervjuer. Varje år intervjuar vi ett antal svenskar om deras tro och traditioner.

Hur funkar det att konvertera till hinduismen? Går det att kombinera svenska högtidstraditioner med hinduiska? Vad har religionen för betydelse i det dagliga livet? Går det att upprätthålla en tro utan stödet av en församling?

12835036_1024201974313898_1673590116_n
Husaltare med Kali i centrum

Det var några av frågorna som Tove Näckdal berörde under dagens intervju för Multireligiösa almanackan 2017. I en villa vid havet utanför Falkenberg träffade vi paret Christopher och Ranjita tillsammans med deras femåriga dotter. Det blev ett spännande och innerligt samtal om synen på Gud, högtider, hinduisk identitet och att anpassa sina traditioner till ett nytt sammanhang. Båda har gjort resor i både bokstavlig och bildlig mening. Ranjita har gjort den långa resan från Mairitius till Sverige för kärlekens skull. Christopher har gjort en annan slags resa genom att konvertera till hinduismen och ett nytt sätt att leva.

Under intervjuns gång såg vi hur dimman tätnade utanför fönstret vilket skapade en lite mystisk stämning. För fotografen Anders Nicander blev det ett självklart tillfälle att utnyttja och avslutningsvis gav vi oss ut i det dimhöljda strandlandskapet för att ta intervjubilderna.

12177720_1024201984313897_1747231619_nDen färdiga intervjun kommer du att kunna läsa i Multireligiösa almanackan 2017 som släpps i höst. Den multireligiösa almanackan är också ett magasin med reportage och intervjuer. Varje år intervjuar vi ett antal svenskar om deras tro och traditioner.

Hur funkar det att konvertera till hinduismen? Går det att kombinera svenska högtidstraditioner med hinduiska? Vad har religionen för betydelse i det dagliga livet? Går det att upprätthålla en tro utan stödet av en församling?

12835036_1024201974313898_1673590116_n
Husaltare med Kali i centrum

Det var några av frågorna som Tove Näckdal berörde under dagens intervju för Multireligiösa almanackan 2017. I en villa vid havet utanför Falkenberg träffade vi paret Christopher och Ranjita tillsammans med deras femåriga dotter. Det blev ett spännande och innerligt samtal om synen på Gud, högtider, hinduisk identitet och att anpassa sina traditioner till ett nytt sammanhang. Båda har gjort resor i både bokstavlig och bildlig mening. Ranjita har gjort den långa resan från Mairitius till Sverige för kärlekens skull. Christopher har gjort en annan slags resa genom att konvertera till hinduismen och ett nytt sätt att leva.

Under intervjuns gång såg vi hur dimman tätnade utanför fönstret vilket skapade en lite mystisk stämning. För fotografen Anders Nicander blev det ett självklart tillfälle att utnyttja och avslutningsvis gav vi oss ut i det dimhöljda strandlandskapet för att ta intervjubilderna.

12177720_1024201984313897_1747231619_nDen färdiga intervjun kommer du att kunna läsa i Multireligiösa almanackan 2017 som släpps i höst. Den multireligiösa almanackan är också ett magasin med reportage och intervjuer. Varje år intervjuar vi ett antal svenskar om deras tro och traditioner.

Inga kommentarer »