Blogg

Hot och hopp i dagens värld, ett samtal med Jan Eliasson

 

Möt Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och tidigare vice generalsekreterare i FN.

I ett samtal med journalisten Katarina Hedström talar han om sina erfarenheter om krig och konflikter, om hot och problem men även hopp och möjligheter.

Samtalet inrammas med sång och musik av Sara Boström.

Arrangemanget har skett i samarbete mellan Sensus, Bilda, St Lukas föreningen och Almedalsbiblioteket. Filmen är inspelad av Medis5. 

Se föreläsningen i sin helhet här!

 

 

 

Möt Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och tidigare vice generalsekreterare i FN.

I ett samtal med journalisten Katarina Hedström talar han om sina erfarenheter om krig och konflikter, om hot och problem men även hopp och möjligheter.

Samtalet inrammas med sång och musik av Sara Boström.

Arrangemanget har skett i samarbete mellan Sensus, Bilda, St Lukas föreningen och Almedalsbiblioteket. Filmen är inspelad av Medis5. 

Se föreläsningen i sin helhet här!

 

 

 

Möt Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och tidigare vice generalsekreterare i FN.

I ett samtal med journalisten Katarina Hedström talar han om sina erfarenheter om krig och konflikter, om hot och problem men även hopp och möjligheter.

Samtalet inrammas med sång och musik av Sara Boström.

Arrangemanget har skett i samarbete mellan Sensus, Bilda, St Lukas föreningen och Almedalsbiblioteket. Filmen är inspelad av Medis5. 

Se föreläsningen i sin helhet här!

 

 

Inga kommentarer »
Blogg

Argumenten för och emot böneutrop

I förra veckan trädde beslutet i kraft som gör det möjligt för en moské i Växjö att ha böneutrop. Ljudet det handlar om kommer att låta en gång i veckan under tre minuter, i samband med fredagsbönen. Flera debattörer och politiker har varit  kritiska till beslutet, medan andra har försvarat det. Frågan diskuterades egentligen redan 2013 då en moské i Fittja blev först i landet med böneutrop och till stor del är det samma argument för och emot böneutrop som nu återkommer. Men hur hållbara är de olika argumenten? Vilka principer vilar de på?

Vi har religionsfrihet – alltså bör böneutrop tillåtas

Religionsfriheten är en av de mänskliga rättigheterna och inbegriper inte bara rätten att tro på vad man vill utan också att utöva sin religion ensam eller i gemenskap med andra och följa sin religions påbud så länge dessa inte strider mot några andra lagar eller inskränker på andras fri- och rättigheter. För de allra flesta är religionsfriheten en självklar och odiskutabel rättighet, även om vissa anser att det som inbegrips i religionsfriheten redan täcks av andra rättigheter som yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Religionsfrihet hänger tätt samman med idén om en sekulär stat – alltså att staten inte bör behandla religioner olika genom att exempelvis gynna eller ge särskilda fördelar till en särskild religion. Vilket leder oss till nästa argument.

Eftersom kyrkringningar är tillåtna bör även böneutrop vara det

Om vi köper idén om en sekulär stat vore det inkonsekvent att tillåta det ena uttrycket men inte det andra. Såvida det inte föreligger någon relevant skillnad mellan böneutrop och kyrkringningar. Ett argument skulle då kunna vara att..

Kyrkringningar är en del av det svenska kulturarvet och har därmed en särställning

Centerpartisten Staffan Danielsson uttryckte det som att ”kyrkklockors klang är ett historiskt och kulturellt betingat undantag från regeln att vara mycket restriktiv med det offentliga luftrummet”. Men är det i sig ett tillräckligt argument att något bör få undantag bara för att det är en del av en tradition eller för att det ”alltid” har funnits? I så fall har vi andra företeelser som också funnits i alla tider, som patriarkala normer eller förtryck av minoriteter. Att något har funnits under lång tid säger helt enkelt inget om huruvida det är bra eller dåligt. Ett annat problem med kulturarvsargumentet är att man tenderar att ”låsa fast” kulturen och göra den till något statiskt/oföränderligt. Med samma argument hade nämligen aldrig kristendomen eller kyrkklockor kunnat bli en del av den svenska kulturen eftersom även det är en ”importerad” tradition en gång i tiden.

Om politiker ska ägna sig åt att värdera och särbehandla olika kulturella uttryck utifrån hur ursprungliga de är har vi också rört oss från det sekulära och liberala samhället mot ett mer nationalistiskt där någon uppifrån bestämmer och reglerar ”folkets” kultur. När det ”nationella” ska upphöjas och skyddas så sätts det också i kontrast till något annat, som därmed ges en lägre status. Fördelen med en stark nationalism skulle kunna vara att det kan skapa tydliga ramar, gemenskap och stärkt identitet, men på bekostnad av en ökad polarisering och spänning mellan den egna gruppen och de utanför. Detta skulle i sin tur kunna anses leda till ökade konflikter mellan grupper i Sverige och framväxten av parallellsamhällen.

Vi har religionsfrihet – alltså bör böneutrop inte tillåtas

Debattören Ann Heberlein tar fasta på att religionsfriheten också innefattar friheten från religion. Detta innebär att man ”aldrig, under några omständigheter, får tvinga någon att ansluta sig till en religiös åskådning eller underkasta sig religiösa påbud”. Enligt henne blir böneutrop ett intrång i den enskilda människans autonomi, alltså hennes rätt att själv bestämma över saker som berör henne. Anledningen skulle vara att böneutropet till skillnad från kyrkringningar består av ett utropat budskap på arabiska, som inte bara uppmanar till bön utan i sig självt är en bön (även om det för den icke arabisktalande ändå bara lär framstå som en serie ljud). Hon påpekar också att religionsfriheten faktiskt får begränsas med hänsyn till andras fri- och rättigheter. Men frågan är om detta har relevans för böneutropet. För ingen tvingas väl att ansluta sig till eller underkasta sig religiösa påbud av att bara höra en bön?

Imamen Salahudin Barakat bemöter argumentet genom att hänvisa till Europakonventionen, som menar att religiösa uttryck får vara synliga, men inte påtvingande för andra. Att exempelvis behöva se en sikh i turban eller en buddhistmunk i sina munkdräkt skulle kunna upplevas som provocerande för den som vill slippa se religion runt omkring sig, men dessa uttryck är inte påtvingande, såvida inte någon tvingar just mig att bära turban eller munkdräkt. Möjligen kan det anses svårare att värja sig mot ett religiöst budskap som ropas ut från en högtalare precis i närheten av min bostad. Men är det inte så att vi rätt ofta utsätts för både syn och hörselintryck som kan uppfattas som störande, olämpliga eller till och med provocerande? Kanske är det till och med så att någon i praktiken kan bli lika störd av glassbilsljudet som av böneutropet? Vilket för oss in på frågan om vi ens ska göra skillnad mellan dessa…

Ljudutsläpp som ljudutsläpp

I praktiken har nämligen frågan avgjorts av polisen och miljöförvaltningen där den behandlats som en ren bullerfråga utifrån miljöbalkens riktlinjer för ljudnivåer. Polisen gör alltså ingen bedömning av det som ropas ut. Detta har bland annat fått Fria Moderata Studentförbundet att skicka in en egen ansökan om att en gång i veckan få ropa ut ”Friheten är störst – sänk skatten”. Det offentliga rummet är fullt av kommersiella, politiska och religiösa former av budskap. Vi har yttrandefrihet och vi har lagar för bullernivåer. Så varför ens särbehandla vissa ljudutsläpp och blanda in religionsfriheten? En invändning skulle kunna vara att religion faktiskt inte är som de andra fenomenen och därför behöver ett extra skydd – till exempel för att religon berör människan på ett djupt existentiellt plan och knyter an till det heligaste och mest personliga. Detta skydd skulle riskeras om religion behandlas som ett mänskligt fenomen jämte andra.

Vi har väl demokrati – låt folk rösta om det

Om en övervägande majoritet av folket är emot en särskild företeelse, ska inte detta då vägas in i bedömningen eller rentav avgöra saken? Sverigedemokraterna anser därför att Växjöborna ska få säga sitt i en folkomröstning. I Schweiz har man exempelvis fått rösta om huruvida minareter ska få uppföras i landet, vilket ledde till ett minaretförbud. Detta skulle kunna ses som en tilltalande tanke, att folk faktiskt får vara med och bestämma om något som kommer att beröra dem. Men ska man verkligen få rösta om vad som helst? För skulle inte det innebära att en majoritet i praktiken ges möjlighet att förtrycka en minoritet, vad man ibland kallar för ”pöbelns diktatur”? I förlängningen skulle en lång rad företeelser kunna förbjudas helt enkelt för att de misshagar en majoritet av befolkningen. Detta system verkar rimma dåligt med det liberala samhällets idé om vissa rättigheter och friheter som garanteras i lag.

I förra veckan trädde beslutet i kraft som gör det möjligt för en moské i Växjö att ha böneutrop. Ljudet det handlar om kommer att låta en gång i veckan under tre minuter, i samband med fredagsbönen. Flera debattörer och politiker har varit  kritiska till beslutet, medan andra har försvarat det. Frågan diskuterades egentligen redan 2013 då en moské i Fittja blev först i landet med böneutrop och till stor del är det samma argument för och emot böneutrop som nu återkommer. Men hur hållbara är de olika argumenten? Vilka principer vilar de på?

Vi har religionsfrihet – alltså bör böneutrop tillåtas

Religionsfriheten är en av de mänskliga rättigheterna och inbegriper inte bara rätten att tro på vad man vill utan också att utöva sin religion ensam eller i gemenskap med andra och följa sin religions påbud så länge dessa inte strider mot några andra lagar eller inskränker på andras fri- och rättigheter. För de allra flesta är religionsfriheten en självklar och odiskutabel rättighet, även om vissa anser att det som inbegrips i religionsfriheten redan täcks av andra rättigheter som yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Religionsfrihet hänger tätt samman med idén om en sekulär stat – alltså att staten inte bör behandla religioner olika genom att exempelvis gynna eller ge särskilda fördelar till en särskild religion. Vilket leder oss till nästa argument.

Eftersom kyrkringningar är tillåtna bör även böneutrop vara det

Om vi köper idén om en sekulär stat vore det inkonsekvent att tillåta det ena uttrycket men inte det andra. Såvida det inte föreligger någon relevant skillnad mellan böneutrop och kyrkringningar. Ett argument skulle då kunna vara att..

Kyrkringningar är en del av det svenska kulturarvet och har därmed en särställning

Centerpartisten Staffan Danielsson uttryckte det som att ”kyrkklockors klang är ett historiskt och kulturellt betingat undantag från regeln att vara mycket restriktiv med det offentliga luftrummet”. Men är det i sig ett tillräckligt argument att något bör få undantag bara för att det är en del av en tradition eller för att det ”alltid” har funnits? I så fall har vi andra företeelser som också funnits i alla tider, som patriarkala normer eller förtryck av minoriteter. Att något har funnits under lång tid säger helt enkelt inget om huruvida det är bra eller dåligt. Ett annat problem med kulturarvsargumentet är att man tenderar att ”låsa fast” kulturen och göra den till något statiskt/oföränderligt. Med samma argument hade nämligen aldrig kristendomen eller kyrkklockor kunnat bli en del av den svenska kulturen eftersom även det är en ”importerad” tradition en gång i tiden.

Om politiker ska ägna sig åt att värdera och särbehandla olika kulturella uttryck utifrån hur ursprungliga de är har vi också rört oss från det sekulära och liberala samhället mot ett mer nationalistiskt där någon uppifrån bestämmer och reglerar ”folkets” kultur. När det ”nationella” ska upphöjas och skyddas så sätts det också i kontrast till något annat, som därmed ges en lägre status. Fördelen med en stark nationalism skulle kunna vara att det kan skapa tydliga ramar, gemenskap och stärkt identitet, men på bekostnad av en ökad polarisering och spänning mellan den egna gruppen och de utanför. Detta skulle i sin tur kunna anses leda till ökade konflikter mellan grupper i Sverige och framväxten av parallellsamhällen.

Vi har religionsfrihet – alltså bör böneutrop inte tillåtas

Debattören Ann Heberlein tar fasta på att religionsfriheten också innefattar friheten från religion. Detta innebär att man ”aldrig, under några omständigheter, får tvinga någon att ansluta sig till en religiös åskådning eller underkasta sig religiösa påbud”. Enligt henne blir böneutrop ett intrång i den enskilda människans autonomi, alltså hennes rätt att själv bestämma över saker som berör henne. Anledningen skulle vara att böneutropet till skillnad från kyrkringningar består av ett utropat budskap på arabiska, som inte bara uppmanar till bön utan i sig självt är en bön (även om det för den icke arabisktalande ändå bara lär framstå som en serie ljud). Hon påpekar också att religionsfriheten faktiskt får begränsas med hänsyn till andras fri- och rättigheter. Men frågan är om detta har relevans för böneutropet. För ingen tvingas väl att ansluta sig till eller underkasta sig religiösa påbud av att bara höra en bön?

Imamen Salahudin Barakat bemöter argumentet genom att hänvisa till Europakonventionen, som menar att religiösa uttryck får vara synliga, men inte påtvingande för andra. Att exempelvis behöva se en sikh i turban eller en buddhistmunk i sina munkdräkt skulle kunna upplevas som provocerande för den som vill slippa se religion runt omkring sig, men dessa uttryck är inte påtvingande, såvida inte någon tvingar just mig att bära turban eller munkdräkt. Möjligen kan det anses svårare att värja sig mot ett religiöst budskap som ropas ut från en högtalare precis i närheten av min bostad. Men är det inte så att vi rätt ofta utsätts för både syn och hörselintryck som kan uppfattas som störande, olämpliga eller till och med provocerande? Kanske är det till och med så att någon i praktiken kan bli lika störd av glassbilsljudet som av böneutropet? Vilket för oss in på frågan om vi ens ska göra skillnad mellan dessa…

Ljudutsläpp som ljudutsläpp

I praktiken har nämligen frågan avgjorts av polisen och miljöförvaltningen där den behandlats som en ren bullerfråga utifrån miljöbalkens riktlinjer för ljudnivåer. Polisen gör alltså ingen bedömning av det som ropas ut. Detta har bland annat fått Fria Moderata Studentförbundet att skicka in en egen ansökan om att en gång i veckan få ropa ut ”Friheten är störst – sänk skatten”. Det offentliga rummet är fullt av kommersiella, politiska och religiösa former av budskap. Vi har yttrandefrihet och vi har lagar för bullernivåer. Så varför ens särbehandla vissa ljudutsläpp och blanda in religionsfriheten? En invändning skulle kunna vara att religion faktiskt inte är som de andra fenomenen och därför behöver ett extra skydd – till exempel för att religon berör människan på ett djupt existentiellt plan och knyter an till det heligaste och mest personliga. Detta skydd skulle riskeras om religion behandlas som ett mänskligt fenomen jämte andra.

Vi har väl demokrati – låt folk rösta om det

Om en övervägande majoritet av folket är emot en särskild företeelse, ska inte detta då vägas in i bedömningen eller rentav avgöra saken? Sverigedemokraterna anser därför att Växjöborna ska få säga sitt i en folkomröstning. I Schweiz har man exempelvis fått rösta om huruvida minareter ska få uppföras i landet, vilket ledde till ett minaretförbud. Detta skulle kunna ses som en tilltalande tanke, att folk faktiskt får vara med och bestämma om något som kommer att beröra dem. Men ska man verkligen få rösta om vad som helst? För skulle inte det innebära att en majoritet i praktiken ges möjlighet att förtrycka en minoritet, vad man ibland kallar för ”pöbelns diktatur”? I förlängningen skulle en lång rad företeelser kunna förbjudas helt enkelt för att de misshagar en majoritet av befolkningen. Detta system verkar rimma dåligt med det liberala samhällets idé om vissa rättigheter och friheter som garanteras i lag.

I förra veckan trädde beslutet i kraft som gör det möjligt för en moské i Växjö att ha böneutrop. Ljudet det handlar om kommer att låta en gång i veckan under tre minuter, i samband med fredagsbönen. Flera debattörer och politiker har varit  kritiska till beslutet, medan andra har försvarat det. Frågan diskuterades egentligen redan 2013 då en moské i Fittja blev först i landet med böneutrop och till stor del är det samma argument för och emot böneutrop som nu återkommer. Men hur hållbara är de olika argumenten? Vilka principer vilar de på?

Vi har religionsfrihet – alltså bör böneutrop tillåtas

Religionsfriheten är en av de mänskliga rättigheterna och inbegriper inte bara rätten att tro på vad man vill utan också att utöva sin religion ensam eller i gemenskap med andra och följa sin religions påbud så länge dessa inte strider mot några andra lagar eller inskränker på andras fri- och rättigheter. För de allra flesta är religionsfriheten en självklar och odiskutabel rättighet, även om vissa anser att det som inbegrips i religionsfriheten redan täcks av andra rättigheter som yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Religionsfrihet hänger tätt samman med idén om en sekulär stat – alltså att staten inte bör behandla religioner olika genom att exempelvis gynna eller ge särskilda fördelar till en särskild religion. Vilket leder oss till nästa argument.

Eftersom kyrkringningar är tillåtna bör även böneutrop vara det

Om vi köper idén om en sekulär stat vore det inkonsekvent att tillåta det ena uttrycket men inte det andra. Såvida det inte föreligger någon relevant skillnad mellan böneutrop och kyrkringningar. Ett argument skulle då kunna vara att..

Kyrkringningar är en del av det svenska kulturarvet och har därmed en särställning

Centerpartisten Staffan Danielsson uttryckte det som att ”kyrkklockors klang är ett historiskt och kulturellt betingat undantag från regeln att vara mycket restriktiv med det offentliga luftrummet”. Men är det i sig ett tillräckligt argument att något bör få undantag bara för att det är en del av en tradition eller för att det ”alltid” har funnits? I så fall har vi andra företeelser som också funnits i alla tider, som patriarkala normer eller förtryck av minoriteter. Att något har funnits under lång tid säger helt enkelt inget om huruvida det är bra eller dåligt. Ett annat problem med kulturarvsargumentet är att man tenderar att ”låsa fast” kulturen och göra den till något statiskt/oföränderligt. Med samma argument hade nämligen aldrig kristendomen eller kyrkklockor kunnat bli en del av den svenska kulturen eftersom även det är en ”importerad” tradition en gång i tiden.

Om politiker ska ägna sig åt att värdera och särbehandla olika kulturella uttryck utifrån hur ursprungliga de är har vi också rört oss från det sekulära och liberala samhället mot ett mer nationalistiskt där någon uppifrån bestämmer och reglerar ”folkets” kultur. När det ”nationella” ska upphöjas och skyddas så sätts det också i kontrast till något annat, som därmed ges en lägre status. Fördelen med en stark nationalism skulle kunna vara att det kan skapa tydliga ramar, gemenskap och stärkt identitet, men på bekostnad av en ökad polarisering och spänning mellan den egna gruppen och de utanför. Detta skulle i sin tur kunna anses leda till ökade konflikter mellan grupper i Sverige och framväxten av parallellsamhällen.

Vi har religionsfrihet – alltså bör böneutrop inte tillåtas

Debattören Ann Heberlein tar fasta på att religionsfriheten också innefattar friheten från religion. Detta innebär att man ”aldrig, under några omständigheter, får tvinga någon att ansluta sig till en religiös åskådning eller underkasta sig religiösa påbud”. Enligt henne blir böneutrop ett intrång i den enskilda människans autonomi, alltså hennes rätt att själv bestämma över saker som berör henne. Anledningen skulle vara att böneutropet till skillnad från kyrkringningar består av ett utropat budskap på arabiska, som inte bara uppmanar till bön utan i sig självt är en bön (även om det för den icke arabisktalande ändå bara lär framstå som en serie ljud). Hon påpekar också att religionsfriheten faktiskt får begränsas med hänsyn till andras fri- och rättigheter. Men frågan är om detta har relevans för böneutropet. För ingen tvingas väl att ansluta sig till eller underkasta sig religiösa påbud av att bara höra en bön?

Imamen Salahudin Barakat bemöter argumentet genom att hänvisa till Europakonventionen, som menar att religiösa uttryck får vara synliga, men inte påtvingande för andra. Att exempelvis behöva se en sikh i turban eller en buddhistmunk i sina munkdräkt skulle kunna upplevas som provocerande för den som vill slippa se religion runt omkring sig, men dessa uttryck är inte påtvingande, såvida inte någon tvingar just mig att bära turban eller munkdräkt. Möjligen kan det anses svårare att värja sig mot ett religiöst budskap som ropas ut från en högtalare precis i närheten av min bostad. Men är det inte så att vi rätt ofta utsätts för både syn och hörselintryck som kan uppfattas som störande, olämpliga eller till och med provocerande? Kanske är det till och med så att någon i praktiken kan bli lika störd av glassbilsljudet som av böneutropet? Vilket för oss in på frågan om vi ens ska göra skillnad mellan dessa…

Ljudutsläpp som ljudutsläpp

I praktiken har nämligen frågan avgjorts av polisen och miljöförvaltningen där den behandlats som en ren bullerfråga utifrån miljöbalkens riktlinjer för ljudnivåer. Polisen gör alltså ingen bedömning av det som ropas ut. Detta har bland annat fått Fria Moderata Studentförbundet att skicka in en egen ansökan om att en gång i veckan få ropa ut ”Friheten är störst – sänk skatten”. Det offentliga rummet är fullt av kommersiella, politiska och religiösa former av budskap. Vi har yttrandefrihet och vi har lagar för bullernivåer. Så varför ens särbehandla vissa ljudutsläpp och blanda in religionsfriheten? En invändning skulle kunna vara att religion faktiskt inte är som de andra fenomenen och därför behöver ett extra skydd – till exempel för att religon berör människan på ett djupt existentiellt plan och knyter an till det heligaste och mest personliga. Detta skydd skulle riskeras om religion behandlas som ett mänskligt fenomen jämte andra.

Vi har väl demokrati – låt folk rösta om det

Om en övervägande majoritet av folket är emot en särskild företeelse, ska inte detta då vägas in i bedömningen eller rentav avgöra saken? Sverigedemokraterna anser därför att Växjöborna ska få säga sitt i en folkomröstning. I Schweiz har man exempelvis fått rösta om huruvida minareter ska få uppföras i landet, vilket ledde till ett minaretförbud. Detta skulle kunna ses som en tilltalande tanke, att folk faktiskt får vara med och bestämma om något som kommer att beröra dem. Men ska man verkligen få rösta om vad som helst? För skulle inte det innebära att en majoritet i praktiken ges möjlighet att förtrycka en minoritet, vad man ibland kallar för ”pöbelns diktatur”? I förlängningen skulle en lång rad företeelser kunna förbjudas helt enkelt för att de misshagar en majoritet av befolkningen. Detta system verkar rimma dåligt med det liberala samhällets idé om vissa rättigheter och friheter som garanteras i lag.

Inga kommentarer »
Blogg

Studiecirkel i K-pop

Möt Johanna, Ishaan, Linnea och Zahra som startat en cirkel där de dansar till K-pop på Tegelbruket i Örebro. När vi träffades höll de på att öva inför ett framträdande på en festival för tjejer. I vanliga fall deltar även några killar.

 

 

Vill du också starta en cirkel? Ta kontakt med oss på startacirkel.se

Möt Johanna, Ishaan, Linnea och Zahra som startat en cirkel där de dansar till K-pop på Tegelbruket i Örebro. När vi träffades höll de på att öva inför ett framträdande på en festival för tjejer. I vanliga fall deltar även några killar.

 

 

Vill du också starta en cirkel? Ta kontakt med oss på startacirkel.se

Möt Johanna, Ishaan, Linnea och Zahra som startat en cirkel där de dansar till K-pop på Tegelbruket i Örebro. När vi träffades höll de på att öva inför ett framträdande på en festival för tjejer. I vanliga fall deltar även några killar.

 

 

Vill du också starta en cirkel? Ta kontakt med oss på startacirkel.se

Inga kommentarer »
Blogg

Vem säger att språk inte är viktigt?

I debatten just nu är det väldigt mycket fokus på att peka ut nyanlända som ovilliga, lata, ointresserade av att lära sig svenska – och ibland till och med farliga. I vår verksamhet ser vi en helt annan verklighet.

När Socialdemokraterna lanserade förslaget att det ska bli obligatoriskt för asylsökande att läsa svenska uttryckte sig Ylva Johansson så här: ”Om man inte talar tillräckligt bra svenska så ska man också ha skyldighet att delta i SFI…”. En väldigt underlig formulering, som pekar ut de nya i Sverige som ovilliga att lära sig svenska språket.

Vår bild är en helt annan. Vi möter mängder av nyanlända som försöker lära sig språket från första dagen i Sverige. Men under 2015 när det kom många nyanlända till Sverige var det inte tillåtet för dem att läsa SFI. Då var det civilsamhället som ställde upp. Genom exempelvis språkcaféer, svenska från dag ett och språkappar erbjöd humanitära organisationer, trossamfund, företag, studieförbund och folkhögskolor möjligheter att lära svenska.

Intresset från nyanlända var massivt. Återkommande var att man inget hellre ville än att börja lära sig svenska, lära känna svensktalande personer och etablera sig i Sverige.

Det finns självklart en hel del hinder för nyanlända att snabbt lära sig svenska. Det tydligaste är kanske att tvingas leva i ovisshet. Om du inte från en dag till en annan vet var du ska bo. Om du inte vet hur länge du får stanna. Om du inte vet om du kommer att kunna träffa din familj. Då är det klart att det blir svårare att hitta kraften för att ta till sig ett nytt språk. Här kan Socialdemokraterna och politiker över lag börja om de på riktigt vill se snabbare språkinlärning.

Att Socialdemokraterna väljer en retorik som anspelar på att ”de där nyanlända” inte vill lära sig svenska är beklagligt, tycker vi. Här behöver samtliga politiska partierna ta ett ansvar. De behöver lyfta debatten, komma med seriösa och verkningsfulla politiska förslag kring hur vi tillsammans kan bygga vårt framtida samhälle. Detta utan att peka ut människor eller ställa grupper mot varandra.

Martin Nihlgård
Sverigechef
IM Individuell Människohjälp

Ann-Katrin Persson
Förbundsrektor
Sensus studieförbund

Eduardo Gran Villanueva-Contreras
Skolchef/rektor
Folkhögskolan Hvilan

I debatten just nu är det väldigt mycket fokus på att peka ut nyanlända som ovilliga, lata, ointresserade av att lära sig svenska – och ibland till och med farliga. I vår verksamhet ser vi en helt annan verklighet.

När Socialdemokraterna lanserade förslaget att det ska bli obligatoriskt för asylsökande att läsa svenska uttryckte sig Ylva Johansson så här: ”Om man inte talar tillräckligt bra svenska så ska man också ha skyldighet att delta i SFI…”. En väldigt underlig formulering, som pekar ut de nya i Sverige som ovilliga att lära sig svenska språket.

Vår bild är en helt annan. Vi möter mängder av nyanlända som försöker lära sig språket från första dagen i Sverige. Men under 2015 när det kom många nyanlända till Sverige var det inte tillåtet för dem att läsa SFI. Då var det civilsamhället som ställde upp. Genom exempelvis språkcaféer, svenska från dag ett och språkappar erbjöd humanitära organisationer, trossamfund, företag, studieförbund och folkhögskolor möjligheter att lära svenska.

Intresset från nyanlända var massivt. Återkommande var att man inget hellre ville än att börja lära sig svenska, lära känna svensktalande personer och etablera sig i Sverige.

Det finns självklart en hel del hinder för nyanlända att snabbt lära sig svenska. Det tydligaste är kanske att tvingas leva i ovisshet. Om du inte från en dag till en annan vet var du ska bo. Om du inte vet hur länge du får stanna. Om du inte vet om du kommer att kunna träffa din familj. Då är det klart att det blir svårare att hitta kraften för att ta till sig ett nytt språk. Här kan Socialdemokraterna och politiker över lag börja om de på riktigt vill se snabbare språkinlärning.

Att Socialdemokraterna väljer en retorik som anspelar på att ”de där nyanlända” inte vill lära sig svenska är beklagligt, tycker vi. Här behöver samtliga politiska partierna ta ett ansvar. De behöver lyfta debatten, komma med seriösa och verkningsfulla politiska förslag kring hur vi tillsammans kan bygga vårt framtida samhälle. Detta utan att peka ut människor eller ställa grupper mot varandra.

Martin Nihlgård
Sverigechef
IM Individuell Människohjälp

Ann-Katrin Persson
Förbundsrektor
Sensus studieförbund

Eduardo Gran Villanueva-Contreras
Skolchef/rektor
Folkhögskolan Hvilan

I debatten just nu är det väldigt mycket fokus på att peka ut nyanlända som ovilliga, lata, ointresserade av att lära sig svenska – och ibland till och med farliga. I vår verksamhet ser vi en helt annan verklighet.

När Socialdemokraterna lanserade förslaget att det ska bli obligatoriskt för asylsökande att läsa svenska uttryckte sig Ylva Johansson så här: ”Om man inte talar tillräckligt bra svenska så ska man också ha skyldighet att delta i SFI…”. En väldigt underlig formulering, som pekar ut de nya i Sverige som ovilliga att lära sig svenska språket.

Vår bild är en helt annan. Vi möter mängder av nyanlända som försöker lära sig språket från första dagen i Sverige. Men under 2015 när det kom många nyanlända till Sverige var det inte tillåtet för dem att läsa SFI. Då var det civilsamhället som ställde upp. Genom exempelvis språkcaféer, svenska från dag ett och språkappar erbjöd humanitära organisationer, trossamfund, företag, studieförbund och folkhögskolor möjligheter att lära svenska.

Intresset från nyanlända var massivt. Återkommande var att man inget hellre ville än att börja lära sig svenska, lära känna svensktalande personer och etablera sig i Sverige.

Det finns självklart en hel del hinder för nyanlända att snabbt lära sig svenska. Det tydligaste är kanske att tvingas leva i ovisshet. Om du inte från en dag till en annan vet var du ska bo. Om du inte vet hur länge du får stanna. Om du inte vet om du kommer att kunna träffa din familj. Då är det klart att det blir svårare att hitta kraften för att ta till sig ett nytt språk. Här kan Socialdemokraterna och politiker över lag börja om de på riktigt vill se snabbare språkinlärning.

Att Socialdemokraterna väljer en retorik som anspelar på att ”de där nyanlända” inte vill lära sig svenska är beklagligt, tycker vi. Här behöver samtliga politiska partierna ta ett ansvar. De behöver lyfta debatten, komma med seriösa och verkningsfulla politiska förslag kring hur vi tillsammans kan bygga vårt framtida samhälle. Detta utan att peka ut människor eller ställa grupper mot varandra.

Martin Nihlgård
Sverigechef
IM Individuell Människohjälp

Ann-Katrin Persson
Förbundsrektor
Sensus studieförbund

Eduardo Gran Villanueva-Contreras
Skolchef/rektor
Folkhögskolan Hvilan

Inga kommentarer »
Blogg

Stanna upp och reflektera – vad kan jag göra annorlunda?

I sin bok Rektors ledarskap försöker Sören Augustinsson och Margarethe Brynolf tillhandahålla verktyg som ska göra det möjligt för skolledare att bättre förstå och hantera sin vardag som ledare. Lyckas dom? Jag vet inte. Dels har jag faktiskt bara läst knappt halva boken, än så länge, och dels är jag ingen skolledare. Men jag har alltid fascinerats av organisationer – struktur, kultur, kommunikation, motivation, formellt och informellt ledarskap. Det är också anledningen till att jag läser boken Rektors ledarskap just nu, den ingår som kurslitteratur i en kurs jag läser.

Tidigt i boken skriver författarna om energi som något som blir till av våra handlingar och vår förmåga att möta och ta itu med vardagsproblem. I sammanhang där det finns energi ser vi möjligheter snarare än hinder, allt är lättare och roligare och vi känner oss nöjda. Jag tänker mig att detsamma kan gälla även för andra sammanhang än min arbetsplats.

En bit in i kapitlet om energi uppmanas läsaren att stanna upp och fundera.

Vi vill be läsaren fundera, inte bara över vad som påverkar och ger oss själva energi på våra arbetsplatser eller i det egna arbetslaget, utan också över vad vi skulle kunna göra annorlunda för att skapa mer energi och därmed också arbetsglädje!*

– Vilken bra idé! utbrast min hjärna. Kanske delvis för att detta är två frågor som kan besvaras med hjälp av att skriva listor, en av mina favoritsysselsättningar. Nu vill jag uppmana dig att stanna upp, fundera och gärna också kommentera:

  • Vad påverkar och ger dig energi i det sammanhang där du befinner dig?
  • Vad kan du göra annorlunda för att skapa mer energi i det sammanhang där du befinner dig?

Att få reflektera över energi är naturligtvis inte den enda behållningen av boken Rektors ledarskap, men väl ett par sidor som inspirerade mig. Låna gärna boken på närmsta bibliotek och läs igenom. Om du, olikt mig, inte behöver skriva en tenta med boken som utgångspunkt går det ju faktiskt utmärkt att bara läsa just det som intresserar dig.

* Augustinsson, S. & Brynolf, M. (2012). Rektors ledarskap: komplexitet och förändring, s 16. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

I en bok som heter Rektors ledarskap försöker författarna förklara hur en rektor eller ledare i en skola ska kunna förstå och hantera sin vardag. Lyckas dom? Jag vet inte. Jag har bara läst knappt halva boken, än så länge. Och jag är inte rektor eller ledare. Men jag har alltid tyckt om att fundera på organisationer – hur dom är uppbyggda, hur personer i organisationen pratar med varandra och vem som bestämmer. Det är  därför jag läser boken Rektors ledarskap just nu, den ingår som kurslitteratur i en kurs jag läser på universitetet.

Tidigt i boken skriver författarna om energi som något som blir till av våra handlingar och vår förmåga att möta och ta tag i problem som kan uppstå i vardagen. Där det finns energi ser vi möjligheter mer än vad vi ser hinder, allt är lättare och roligare och vi känner oss nöjda. Jag tänker att det är likadant andra sammanhang, även dom som inte är min arbetsplats.

En bit in i kapitlet om energi uppmanas läsaren att stanna upp och fundera över vad som ger en energi på arbetsplatsen och vad vi kan göra annorlunda för att skapa mer energi för våra kollegor.

– Vilken bra idé! lät det i min hjärna. Kanske för att jag gärna skriver listor och dessa funderingar kan man enkelt skriva in i listor. Nu vill jag att du stannar upp, funderar och kommenterar:

  • Vad påverkar och ger dig energi i det sammanhang där du befinner dig?
  • Vad kan du göra annorlunda för att skapa mer energi i det sammanhang där du befinner dig?

Energi på arbetsplatsen är naturligtvis inte det enda som står i boken Rektors ledarskap. Låna gärna boken på närmsta bibliotek och läs igenom. Det går utmärkt att bara läsa just det som intresserar dig.

Boken: Augustinsson, S. & Brynolf, M. (2012). Rektors ledarskap: komplexitet och förändring. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

I sin bok Rektors ledarskap försöker Sören Augustinsson och Margarethe Brynolf tillhandahålla verktyg som ska göra det möjligt för skolledare att bättre förstå och hantera sin vardag som ledare. Lyckas dom? Jag vet inte. Dels har jag faktiskt bara läst knappt halva boken, än så länge, och dels är jag ingen skolledare. Men jag har alltid fascinerats av organisationer – struktur, kultur, kommunikation, motivation, formellt och informellt ledarskap. Det är också anledningen till att jag läser boken Rektors ledarskap just nu, den ingår som kurslitteratur i en kurs jag läser.

Tidigt i boken skriver författarna om energi som något som blir till av våra handlingar och vår förmåga att möta och ta itu med vardagsproblem. I sammanhang där det finns energi ser vi möjligheter snarare än hinder, allt är lättare och roligare och vi känner oss nöjda. Jag tänker mig att detsamma kan gälla även för andra sammanhang än min arbetsplats.

En bit in i kapitlet om energi uppmanas läsaren att stanna upp och fundera.

Vi vill be läsaren fundera, inte bara över vad som påverkar och ger oss själva energi på våra arbetsplatser eller i det egna arbetslaget, utan också över vad vi skulle kunna göra annorlunda för att skapa mer energi och därmed också arbetsglädje!*

– Vilken bra idé! utbrast min hjärna. Kanske delvis för att detta är två frågor som kan besvaras med hjälp av att skriva listor, en av mina favoritsysselsättningar. Nu vill jag uppmana dig att stanna upp, fundera och gärna också kommentera:

  • Vad påverkar och ger dig energi i det sammanhang där du befinner dig?
  • Vad kan du göra annorlunda för att skapa mer energi i det sammanhang där du befinner dig?

Att få reflektera över energi är naturligtvis inte den enda behållningen av boken Rektors ledarskap, men väl ett par sidor som inspirerade mig. Låna gärna boken på närmsta bibliotek och läs igenom. Om du, olikt mig, inte behöver skriva en tenta med boken som utgångspunkt går det ju faktiskt utmärkt att bara läsa just det som intresserar dig.

* Augustinsson, S. & Brynolf, M. (2012). Rektors ledarskap: komplexitet och förändring, s 16. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Inga kommentarer »
Blogg

Kurs i kritiskt tänkande i Göteborg

Var månlandningen en bluff? En av många konspirationsteorier.

Hur vet jag vad som är sant? Vad är ett bra argument? Vem avgör vad som är vetenskap eller inte? Nu erbjuder Sensus i Göteborg äntligen en kurs i kritiskt tänkande med start 14 september.

I dagens uppkopplade samhälle bombarderas vi med information som aldrig förr. De gamla medierna har fått konkurrens av alternativa nyhetssidor, bloggar och sociala medier. Att dela information kräver bara ett knapptryck, men hur pass väl hanterar vi informationen?

Flera studier visar att de flesta av oss bara läser rubrikerna innan vi ‘gillar’ en artikel och sedan delar vidare. Under ytan finns ett underliggande problem – med undantag från videoklipp på söta katter – i vilken information som delas, hur vi hanterar den samt om den är tillförlitlig. Ska vi verkligen tro på allt vi läser? Hur avgör vi om något är sant, eller vad som är ett bra argument?

Kursen tar bland annat upp kognitiva bias, konspirationsteorier, argumentationsteori och vetenskaplig metod. Du får med dig metoder och verktyg för att kritiskt kunna granska olika typer av information. Kursledare är Pierre Simonsson som bland annat har studerat filosofi, kognitionsvetenskap och psykologi.

Anmäl dig här!

Youtubekanalen School of life bjuder på en insiktsfull analys av konspirationsteorier, som är ett av de spännande ämnen som tas upp i kursen.

Var månlandningen en bluff? En av många konspirationsteorier.

Hur vet jag vad som är sant? Vad är ett bra argument? Vem avgör vad som är vetenskap eller inte? Nu erbjuder Sensus i Göteborg äntligen en kurs i kritiskt tänkande med start 14 september.

I dagens uppkopplade samhälle bombarderas vi med information som aldrig förr. De gamla medierna har fått konkurrens av alternativa nyhetssidor, bloggar och sociala medier. Att dela information kräver bara ett knapptryck, men hur pass väl hanterar vi informationen?

Flera studier visar att de flesta av oss bara läser rubrikerna innan vi ‘gillar’ en artikel och sedan delar vidare. Under ytan finns ett underliggande problem – med undantag från videoklipp på söta katter – i vilken information som delas, hur vi hanterar den samt om den är tillförlitlig. Ska vi verkligen tro på allt vi läser? Hur avgör vi om något är sant, eller vad som är ett bra argument?

Kursen tar bland annat upp kognitiva bias, konspirationsteorier, argumentationsteori och vetenskaplig metod. Du får med dig metoder och verktyg för att kritiskt kunna granska olika typer av information. Kursledare är Pierre Simonsson som bland annat har studerat filosofi, kognitionsvetenskap och psykologi.

Anmäl dig här!

Youtubekanalen School of life bjuder på en insiktsfull analys av konspirationsteorier, som är ett av de spännande ämnen som tas upp i kursen.

Var månlandningen en bluff? En av många konspirationsteorier.

Hur vet jag vad som är sant? Vad är ett bra argument? Vem avgör vad som är vetenskap eller inte? Nu erbjuder Sensus i Göteborg äntligen en kurs i kritiskt tänkande med start 14 september.

I dagens uppkopplade samhälle bombarderas vi med information som aldrig förr. De gamla medierna har fått konkurrens av alternativa nyhetssidor, bloggar och sociala medier. Att dela information kräver bara ett knapptryck, men hur pass väl hanterar vi informationen?

Flera studier visar att de flesta av oss bara läser rubrikerna innan vi ‘gillar’ en artikel och sedan delar vidare. Under ytan finns ett underliggande problem – med undantag från videoklipp på söta katter – i vilken information som delas, hur vi hanterar den samt om den är tillförlitlig. Ska vi verkligen tro på allt vi läser? Hur avgör vi om något är sant, eller vad som är ett bra argument?

Kursen tar bland annat upp kognitiva bias, konspirationsteorier, argumentationsteori och vetenskaplig metod. Du får med dig metoder och verktyg för att kritiskt kunna granska olika typer av information. Kursledare är Pierre Simonsson som bland annat har studerat filosofi, kognitionsvetenskap och psykologi.

Anmäl dig här!

Youtubekanalen School of life bjuder på en insiktsfull analys av konspirationsteorier, som är ett av de spännande ämnen som tas upp i kursen.

Inga kommentarer »
Blogg

Mitt möte med Nordiska Motståndsrörelsen

Jag har nog alltid hyst en skräckblandad fascination för alla typer av extrema politiska och religiösa rörelser. I somras fick jag genom Sensus chansen att vara med under Almedalsveckan i Visby. Det som var den stora nyheten och debattämnet i år var att den nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen för första gången fanns på plats med ett tält. (Förmodligen blir det av förklarliga skäl också sista gången om man ska tro arrangörerna. SvD) Jag var en av dem som pratade med medlemmar från Nordiska Motståndsrörelsen och slutet av artikeln finns ett filmklipp från detta möte.

Redan här kan en ju ställa sig frågan om det ens är moraliskt försvarbart att ”ta diskussionen” med personer som företräder en så extrem politisk ideologi som nationalsocialism. En ideologi som inte bara står i bjärt kontrast till demokrati, antirasism, mångfald, feminism och liberala värderingar utan också vill rensa hela norden från ”rasfrämlingar” genom att skicka tillbaka alla som inte tillhör den ”nordiska rasen”. Tjänar det något till att prata med dessa människor och i så fall varför? Kommer någon upphöra att vara nazist om jag lyckas presentera tillräckligt bra motargument? Förmodligen inte, även om det säkerligen går att så frön av tvivel. Men min ingång blev snarare att ställa frågor och följdfrågor för att få en större förståelse för vad de faktiskt tror på och varför, hur de ser på världen och hur de tycker att samhället bör formas.

Jag var inte den enda som var nyfiken för när jag kom dit fanns redan skaror av människor på plats. Vissa var inbegripna i mer eller mindre vilda diskussioner med företrädare för organisationen, medan andra stod och lyssnade eller filmade med sina mobiler. Det kändes smått surrealistiskt att stå där och prata med människor som på allvar företräder en politisk ideologi som nog många uppfattat som förpassad till historiens skräphög. DN:s ledarredaktion sammanfattar min känsla rätt bra när de skriver: ” Det är lätt att förstå att somliga inte riktigt vill ta detta till sig. Det är en försvarsmekanism att vilja vifta bort och trivialisera, liksom att skratta. …det finns också en tendens att inte vilja kännas vid att nazister är nazister. Att betrakta allt som en bagatell, en kittlande lek, som om nazister är så bisarra att de nog knappt finns på riktigt.” (DN)

Det märktes snart att flera företrädare på plats var både pålästa, välformulerade och bra på att argumentera, vilket kanske blir provocerande för vissa att höra. Men det är egentligen inte konstigare än att alla som har en väldigt avvikande eller konspiratorisk uppfattning i mycket högre grad tvingas läsa på och slipa på sina argument. Detta ställer stora krav på den som ger sig in i diskussionen. Hur lätt skulle det till exempel vara att argumentera mot någon som tror att månlandningarna var en bluff och som kan rabbla tusen olika källor och har utförliga svar på alla dina följdfrågor? Det betyder givetvis inte att personen har rätt, snarare att du behöver samla argument och läsa på mer själv, hur absurd uppfattningen än kan verka.

För Nordiska motståndsrörelsen är idén om en konspiration helt central och de förnekar mycket av den historieskrivning som många inte ens tänkt på att ifrågasätta. Enligt de jag fick chansen att prata med har förintelsen inte ägt rum. Bevis är fabricerade och vittnen ljuger. Världen styrs av en liten elit, ”globalisterna” (som verkar vara en omskrivning för judarna), som vill lägga världen under sina fötter, framförallt genom att försvaga den vita rasen. Någon gav uttryck för att vaccinationer är farliga och en del av konspirationen, likaså GMO-grödor. Flera lyfte särskilt fram hbtq-rörelsen eller ”homolobbyn” som de kallar den som ett stort hot mot den vita rasen. Visionen för framtidens värld (som jag uppfattade saken) är etniskt homogena grupper eller ”raser” som lever åtskilt från varandra i sina egna nationer.  Förmodligen är dessa uppfattningar så främmande för många av oss som läser detta att vi inte ens vet var vi skulle börja för att bemöta dem. Men genom att ta dessa åsikter och värderingar på allvar så kan vi också bli stärkta och mer grundade i vår egen uppfattning. Nästan alla som du pratar med i dagens Sverige kommer säga sig vara för demokrati, allas lika värde, jämställdhet och mångfald. Men dessa ideal och värderingar som känns så självklara behöver också grundas på något, de behöver motiveras. Ta allas lika värde som exempel. Vad menar vi med uttrycket? Vad består detta värde i och vad är det som säger att det är lika för alla? Dessa slags värderingar måste ständigt erövras på nytt för att de ska betyda något, särskilt idag när de är mer hotade än på länge. Här har Sensus och folkbildningen en viktig roll att spela.

Och så var det filmklippet då. En bit in i filmen kommer jag in i samtalet med presstalesmannen Pär Öberg. Det blev väldigt improviserat och jag ställde mestadels öppna frågor för att få en bild av vad de har för världsbild, värderingar och vision för framtiden.

Jag har nog alltid hyst en skräckblandad fascination för alla typer av extrema politiska och religiösa rörelser. I somras fick jag genom Sensus chansen att vara med under Almedalsveckan i Visby. Det som var den stora nyheten och debattämnet i år var att den nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen för första gången fanns på plats med ett tält. (Förmodligen blir det av förklarliga skäl också sista gången om man ska tro arrangörerna. SvD) Jag var en av dem som pratade med medlemmar från Nordiska Motståndsrörelsen och slutet av artikeln finns ett filmklipp från detta möte.

Redan här kan en ju ställa sig frågan om det ens är moraliskt försvarbart att ”ta diskussionen” med personer som företräder en så extrem politisk ideologi som nationalsocialism. En ideologi som inte bara står i bjärt kontrast till demokrati, antirasism, mångfald, feminism och liberala värderingar utan också vill rensa hela norden från ”rasfrämlingar” genom att skicka tillbaka alla som inte tillhör den ”nordiska rasen”. Tjänar det något till att prata med dessa människor och i så fall varför? Kommer någon upphöra att vara nazist om jag lyckas presentera tillräckligt bra motargument? Förmodligen inte, även om det säkerligen går att så frön av tvivel. Men min ingång blev snarare att ställa frågor och följdfrågor för att få en större förståelse för vad de faktiskt tror på och varför, hur de ser på världen och hur de tycker att samhället bör formas.

Jag var inte den enda som var nyfiken för när jag kom dit fanns redan skaror av människor på plats. Vissa var inbegripna i mer eller mindre vilda diskussioner med företrädare för organisationen, medan andra stod och lyssnade eller filmade med sina mobiler. Det kändes smått surrealistiskt att stå där och prata med människor som på allvar företräder en politisk ideologi som nog många uppfattat som förpassad till historiens skräphög. DN:s ledarredaktion sammanfattar min känsla rätt bra när de skriver: ” Det är lätt att förstå att somliga inte riktigt vill ta detta till sig. Det är en försvarsmekanism att vilja vifta bort och trivialisera, liksom att skratta. …det finns också en tendens att inte vilja kännas vid att nazister är nazister. Att betrakta allt som en bagatell, en kittlande lek, som om nazister är så bisarra att de nog knappt finns på riktigt.” (DN)

Det märktes snart att flera företrädare på plats var både pålästa, välformulerade och bra på att argumentera, vilket kanske blir provocerande för vissa att höra. Men det är egentligen inte konstigare än att alla som har en väldigt avvikande eller konspiratorisk uppfattning i mycket högre grad tvingas läsa på och slipa på sina argument. Detta ställer stora krav på den som ger sig in i diskussionen. Hur lätt skulle det till exempel vara att argumentera mot någon som tror att månlandningarna var en bluff och som kan rabbla tusen olika källor och har utförliga svar på alla dina följdfrågor? Det betyder givetvis inte att personen har rätt, snarare att du behöver samla argument och läsa på mer själv, hur absurd uppfattningen än kan verka.

För Nordiska motståndsrörelsen är idén om en konspiration helt central och de förnekar mycket av den historieskrivning som många inte ens tänkt på att ifrågasätta. Enligt de jag fick chansen att prata med har förintelsen inte ägt rum. Bevis är fabricerade och vittnen ljuger. Världen styrs av en liten elit, ”globalisterna” (som verkar vara en omskrivning för judarna), som vill lägga världen under sina fötter, framförallt genom att försvaga den vita rasen. Någon gav uttryck för att vaccinationer är farliga och en del av konspirationen, likaså GMO-grödor. Flera lyfte särskilt fram hbtq-rörelsen eller ”homolobbyn” som de kallar den som ett stort hot mot den vita rasen. Visionen för framtidens värld (som jag uppfattade saken) är etniskt homogena grupper eller ”raser” som lever åtskilt från varandra i sina egna nationer.  Förmodligen är dessa uppfattningar så främmande för många av oss som läser detta att vi inte ens vet var vi skulle börja för att bemöta dem. Men genom att ta dessa åsikter och värderingar på allvar så kan vi också bli stärkta och mer grundade i vår egen uppfattning. Nästan alla som du pratar med i dagens Sverige kommer säga sig vara för demokrati, allas lika värde, jämställdhet och mångfald. Men dessa ideal och värderingar som känns så självklara behöver också grundas på något, de behöver motiveras. Ta allas lika värde som exempel. Vad menar vi med uttrycket? Vad består detta värde i och vad är det som säger att det är lika för alla? Dessa slags värderingar måste ständigt erövras på nytt för att de ska betyda något, särskilt idag när de är mer hotade än på länge. Här har Sensus och folkbildningen en viktig roll att spela.

Och så var det filmklippet då. En bit in i filmen kommer jag in i samtalet med presstalesmannen Pär Öberg. Det blev väldigt improviserat och jag ställde mestadels öppna frågor för att få en bild av vad de har för världsbild, värderingar och vision för framtiden.

Jag har nog alltid hyst en skräckblandad fascination för alla typer av extrema politiska och religiösa rörelser. I somras fick jag genom Sensus chansen att vara med under Almedalsveckan i Visby. Det som var den stora nyheten och debattämnet i år var att den nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen för första gången fanns på plats med ett tält. (Förmodligen blir det av förklarliga skäl också sista gången om man ska tro arrangörerna. SvD) Jag var en av dem som pratade med medlemmar från Nordiska Motståndsrörelsen och slutet av artikeln finns ett filmklipp från detta möte.

Redan här kan en ju ställa sig frågan om det ens är moraliskt försvarbart att ”ta diskussionen” med personer som företräder en så extrem politisk ideologi som nationalsocialism. En ideologi som inte bara står i bjärt kontrast till demokrati, antirasism, mångfald, feminism och liberala värderingar utan också vill rensa hela norden från ”rasfrämlingar” genom att skicka tillbaka alla som inte tillhör den ”nordiska rasen”. Tjänar det något till att prata med dessa människor och i så fall varför? Kommer någon upphöra att vara nazist om jag lyckas presentera tillräckligt bra motargument? Förmodligen inte, även om det säkerligen går att så frön av tvivel. Men min ingång blev snarare att ställa frågor och följdfrågor för att få en större förståelse för vad de faktiskt tror på och varför, hur de ser på världen och hur de tycker att samhället bör formas.

Jag var inte den enda som var nyfiken för när jag kom dit fanns redan skaror av människor på plats. Vissa var inbegripna i mer eller mindre vilda diskussioner med företrädare för organisationen, medan andra stod och lyssnade eller filmade med sina mobiler. Det kändes smått surrealistiskt att stå där och prata med människor som på allvar företräder en politisk ideologi som nog många uppfattat som förpassad till historiens skräphög. DN:s ledarredaktion sammanfattar min känsla rätt bra när de skriver: ” Det är lätt att förstå att somliga inte riktigt vill ta detta till sig. Det är en försvarsmekanism att vilja vifta bort och trivialisera, liksom att skratta. …det finns också en tendens att inte vilja kännas vid att nazister är nazister. Att betrakta allt som en bagatell, en kittlande lek, som om nazister är så bisarra att de nog knappt finns på riktigt.” (DN)

Det märktes snart att flera företrädare på plats var både pålästa, välformulerade och bra på att argumentera, vilket kanske blir provocerande för vissa att höra. Men det är egentligen inte konstigare än att alla som har en väldigt avvikande eller konspiratorisk uppfattning i mycket högre grad tvingas läsa på och slipa på sina argument. Detta ställer stora krav på den som ger sig in i diskussionen. Hur lätt skulle det till exempel vara att argumentera mot någon som tror att månlandningarna var en bluff och som kan rabbla tusen olika källor och har utförliga svar på alla dina följdfrågor? Det betyder givetvis inte att personen har rätt, snarare att du behöver samla argument och läsa på mer själv, hur absurd uppfattningen än kan verka.

För Nordiska motståndsrörelsen är idén om en konspiration helt central och de förnekar mycket av den historieskrivning som många inte ens tänkt på att ifrågasätta. Enligt de jag fick chansen att prata med har förintelsen inte ägt rum. Bevis är fabricerade och vittnen ljuger. Världen styrs av en liten elit, ”globalisterna” (som verkar vara en omskrivning för judarna), som vill lägga världen under sina fötter, framförallt genom att försvaga den vita rasen. Någon gav uttryck för att vaccinationer är farliga och en del av konspirationen, likaså GMO-grödor. Flera lyfte särskilt fram hbtq-rörelsen eller ”homolobbyn” som de kallar den som ett stort hot mot den vita rasen. Visionen för framtidens värld (som jag uppfattade saken) är etniskt homogena grupper eller ”raser” som lever åtskilt från varandra i sina egna nationer.  Förmodligen är dessa uppfattningar så främmande för många av oss som läser detta att vi inte ens vet var vi skulle börja för att bemöta dem. Men genom att ta dessa åsikter och värderingar på allvar så kan vi också bli stärkta och mer grundade i vår egen uppfattning. Nästan alla som du pratar med i dagens Sverige kommer säga sig vara för demokrati, allas lika värde, jämställdhet och mångfald. Men dessa ideal och värderingar som känns så självklara behöver också grundas på något, de behöver motiveras. Ta allas lika värde som exempel. Vad menar vi med uttrycket? Vad består detta värde i och vad är det som säger att det är lika för alla? Dessa slags värderingar måste ständigt erövras på nytt för att de ska betyda något, särskilt idag när de är mer hotade än på länge. Här har Sensus och folkbildningen en viktig roll att spela.

Och så var det filmklippet då. En bit in i filmen kommer jag in i samtalet med presstalesmannen Pär Öberg. Det blev väldigt improviserat och jag ställde mestadels öppna frågor för att få en bild av vad de har för världsbild, värderingar och vision för framtiden.

Inga kommentarer »
Blogg

Mänsklig hållbarhet – Sensus i Almedalen

Välkommen till ideella trädgården den 6 juli. Vi bjuder på en heldag skapad tillsammans med våra medlemsorganisationer och samarbetspartners på temat Mänsklig hållbarhet. Du hittar oss på Birgersgränd nr 7, ingång från Almedalsparken.

PROGRAM

09.00-09.45
Vem hjälper mig när jag inte orkar?
Om att vara närstående till någon som har en ätstörning.
Arrangör: Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar.
>> Läs mer

10.00-10.45
Att bemöta hat – strategier för ett öppet samhälle.
Arrangör: IM, Individuell Människohjälp och Civil Rights Defenders.
>> Läs mer

11.00-11.45
Satir – en kamp mot makten eller om makten?
Arrangör: Arbetets museum.
>> Läs mer

12.00-12.45
Hur ska samhället lösa stödet till efterlevande barn och unga?
Arrangör: SAMS och Randiga huset.
>> Läs mer

13.15-14.00
Det minskande demokratiska utrymmet och rätten att vara fri att förändra.
Arrangör: Svenska kyrkans internationella arbete.
>> Läs mer

14.15-15.00
Skälen och själen bakom sjalen.
Arrangör: Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa.
>> Läs mer

15.15-16.00
Barnombud för barns bästa i samband med vårdnadstvist.
Arrangör: Sveriges Makalösa Föräldrar.
>> Läs mer

16.15-17.00
Vilka är välkomna? Ett samtal om hur vi skapar en inkluderande verksamhet.
Arrangör: Scouterna.
>> Läs mer

17.00
Avslutsmingel och certifiering av Sensusledare.
Vi bjuder på dryck och tilltugg.

Välkommen till ideella trädgården den 6 juli. Vi bjuder på en heldag skapad tillsammans med våra medlemsorganisationer och samarbetspartners på temat Mänsklig hållbarhet. Du hittar oss på Birgersgränd nr 7, ingång från Almedalsparken.

PROGRAM

09.00-09.45
Vem hjälper mig när jag inte orkar?
Om att vara närstående till någon som har en ätstörning.
Arrangör: Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar.
>> Läs mer

10.00-10.45
Att bemöta hat – strategier för ett öppet samhälle.
Arrangör: IM, Individuell Människohjälp och Civil Rights Defenders.
>> Läs mer

11.00-11.45
Satir – en kamp mot makten eller om makten?
Arrangör: Arbetets museum.
>> Läs mer

12.00-12.45
Hur ska samhället lösa stödet till efterlevande barn och unga?
Arrangör: SAMS och Randiga huset.
>> Läs mer

13.15-14.00
Det minskande demokratiska utrymmet och rätten att vara fri att förändra.
Arrangör: Svenska kyrkans internationella arbete.
>> Läs mer

14.15-15.00
Skälen och själen bakom sjalen.
Arrangör: Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa.
>> Läs mer

15.15-16.00
Barnombud för barns bästa i samband med vårdnadstvist.
Arrangör: Sveriges Makalösa Föräldrar.
>> Läs mer

16.15-17.00
Vilka är välkomna? Ett samtal om hur vi skapar en inkluderande verksamhet.
Arrangör: Scouterna.
>> Läs mer

17.00
Avslutsmingel och certifiering av Sensusledare.
Vi bjuder på dryck och tilltugg.

Välkommen till ideella trädgården den 6 juli. Vi bjuder på en heldag skapad tillsammans med våra medlemsorganisationer och samarbetspartners på temat Mänsklig hållbarhet. Du hittar oss på Birgersgränd nr 7, ingång från Almedalsparken.

PROGRAM

09.00-09.45
Vem hjälper mig när jag inte orkar?
Om att vara närstående till någon som har en ätstörning.
Arrangör: Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar.
>> Läs mer

10.00-10.45
Att bemöta hat – strategier för ett öppet samhälle.
Arrangör: IM, Individuell Människohjälp och Civil Rights Defenders.
>> Läs mer

11.00-11.45
Satir – en kamp mot makten eller om makten?
Arrangör: Arbetets museum.
>> Läs mer

12.00-12.45
Hur ska samhället lösa stödet till efterlevande barn och unga?
Arrangör: SAMS och Randiga huset.
>> Läs mer

13.15-14.00
Det minskande demokratiska utrymmet och rätten att vara fri att förändra.
Arrangör: Svenska kyrkans internationella arbete.
>> Läs mer

14.15-15.00
Skälen och själen bakom sjalen.
Arrangör: Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa.
>> Läs mer

15.15-16.00
Barnombud för barns bästa i samband med vårdnadstvist.
Arrangör: Sveriges Makalösa Föräldrar.
>> Läs mer

16.15-17.00
Vilka är välkomna? Ett samtal om hur vi skapar en inkluderande verksamhet.
Arrangör: Scouterna.
>> Läs mer

17.00
Avslutsmingel och certifiering av Sensusledare.
Vi bjuder på dryck och tilltugg.

Inga kommentarer »
Blogg

Välkommen till Mötesplats engagemang

Välkommen till Mötesplats engagemang den 11-12 oktober på Sigtuna stiftelsen. Här har du möjlighet att utmana dig själv och din organisation i samtal med andra. Låt dig inspireras, möta, delta och dela. Vi testar nya former för möten och lärande.

Var med och bidra med ditt engagemang!

Mötesplats engagemang arrangeras för sjätte året i rad! Läs mer om programmet och gör din anmälan på sensus.se/engagemang.

 

Välkommen till Mötesplats engagemang den 11-12 oktober på Sigtuna stiftelsen. Här har du möjlighet att utmana dig själv och din organisation i samtal med andra. Låt dig inspireras, möta, delta och dela. Vi testar nya former för möten och lärande.

Var med och bidra med ditt engagemang!

Mötesplats engagemang arrangeras för sjätte året i rad! Läs mer om programmet och gör din anmälan på sensus.se/engagemang.

 

Välkommen till Mötesplats engagemang den 11-12 oktober på Sigtuna stiftelsen. Här har du möjlighet att utmana dig själv och din organisation i samtal med andra. Låt dig inspireras, möta, delta och dela. Vi testar nya former för möten och lärande.

Var med och bidra med ditt engagemang!

Mötesplats engagemang arrangeras för sjätte året i rad! Läs mer om programmet och gör din anmälan på sensus.se/engagemang.

 

Inga kommentarer »
Blogg

Det bästa med Manifest on Tour

Det bästa med Manifest on Tour!
Initiativtagare till Manifest On Tour är Sensus studieförbund och Svenska Oberoende Musikproducenter och turnén genomförs i ett samarbete med Musikerförbundet (Musicians’ Union) Sweden. Hör vad vi som arrangörer tycker är det bästa med projektet!
Anmäl dig till Manifest on Tour här!

Det bästa med Manifest on Tour!
Initiativtagare till Manifest On Tour är Sensus studieförbund och Svenska Oberoende Musikproducenter och turnén genomförs i ett samarbete med Musikerförbundet (Musicians’ Union) Sweden. Hör vad vi som arrangörer tycker är det bästa med projektet!
Anmäl dig till Manifest on Tour här!

Det bästa med Manifest on Tour!
Initiativtagare till Manifest On Tour är Sensus studieförbund och Svenska Oberoende Musikproducenter och turnén genomförs i ett samarbete med Musikerförbundet (Musicians’ Union) Sweden. Hör vad vi som arrangörer tycker är det bästa med projektet!
Anmäl dig till Manifest on Tour här!

Inga kommentarer »