Blogg

Starta en kompiscirkel i mindful eating!

Vill du lära dig mer om hur du med hjälp av mindful eating kan skapa dig en enklare relation till mat, ätande och kroppen? Starta en studiecirkel med vår hjälp!

Kan du tänka dig att hålla i en cirkel?  Vi söker dig som kan ta ett extra ansvar för gruppen.

Till din hjälp finns vi, en bok och en studiehandledning. Vi stöttar dig självklart med ledarutbildning. Hör av dig redan idag, det är enkelt, fyll bara i formuläret startacirkel så kontaktar vi dig och berättar mer.

Här kan du läsa på mer om uppdraget.

Vill du lära dig mer om hur du med hjälp av mindful eating kan skapa dig en enklare relation till mat, ätande och kroppen? Starta en studiecirkel med vår hjälp!

Kan du tänka dig att hålla i en cirkel?  Vi söker dig som kan ta ett extra ansvar för gruppen.

Till din hjälp finns vi, en bok och en studiehandledning. Vi stöttar dig självklart med ledarutbildning. Hör av dig redan idag, det är enkelt, fyll bara i formuläret startacirkel så kontaktar vi dig och berättar mer.

Här kan du läsa på mer om uppdraget.

Vill du lära dig mer om hur du med hjälp av mindful eating kan skapa dig en enklare relation till mat, ätande och kroppen? Starta en studiecirkel med vår hjälp!

Kan du tänka dig att hålla i en cirkel?  Vi söker dig som kan ta ett extra ansvar för gruppen.

Till din hjälp finns vi, en bok och en studiehandledning. Vi stöttar dig självklart med ledarutbildning. Hör av dig redan idag, det är enkelt, fyll bara i formuläret startacirkel så kontaktar vi dig och berättar mer.

Här kan du läsa på mer om uppdraget.

Inga kommentarer »
Blogg

Det vackra i det imperfekta

Youtubekanalen The School of life har jag nämnt här förut. Där finns en lång rad spännande filmklipp om filosofi, idéhistoria och livsfrågor, alla värda att ses och begrundas. Särskilt spännande är det ju med idéer som en aldrig förut har hört talats om, men som öppnar upp nya perspektiv. Som Wabi-Sabi, ett japanskt koncept som handlar om att se skönheten i det ofullständiga, det åldrade och det imperfekta. Ett helt klart värdefullt perspektiv i dagens samhälle som lägger så stort  fokus på ungdomen, det oförstörda och fläckfria.

Youtubekanalen The School of life har jag nämnt här förut. Där finns en lång rad spännande filmklipp om filosofi, idéhistoria och livsfrågor, alla värda att ses och begrundas. Särskilt spännande är det ju med idéer som en aldrig förut har hört talats om, men som öppnar upp nya perspektiv. Som Wabi-Sabi, ett japanskt koncept som handlar om att se skönheten i det ofullständiga, det åldrade och det imperfekta. Ett helt klart värdefullt perspektiv i dagens samhälle som lägger så stort  fokus på ungdomen, det oförstörda och fläckfria.

Youtubekanalen The School of life har jag nämnt här förut. Där finns en lång rad spännande filmklipp om filosofi, idéhistoria och livsfrågor, alla värda att ses och begrundas. Särskilt spännande är det ju med idéer som en aldrig förut har hört talats om, men som öppnar upp nya perspektiv. Som Wabi-Sabi, ett japanskt koncept som handlar om att se skönheten i det ofullständiga, det åldrade och det imperfekta. Ett helt klart värdefullt perspektiv i dagens samhälle som lägger så stort  fokus på ungdomen, det oförstörda och fläckfria.

Inga kommentarer »
Blogg

EU-domen: fritt fram för slöjförbud på arbetsplatser?

Knappt hade mitt förra inlägg hunnit skrivas förrän en ny diskussion med slöjan i fokus drog igång. Nu handlar det om hur EU-domstolen kommit fram till att det inte var diskriminering att förbjuda anställda att bära hijab (muslimskt slöja) i två aktuella fall i Frankrike och Belgien. Beslutet motiveras med att det inte är fråga om diskriminering när ”en intern ordningsregel” hos ett företag förbjuder bärandet av “synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler”. Det är viktigt att påpeka att det inte gör det möjligt att förbjuda enbart vissa religiösa attribut (som slöjor). Ordningsregeln måste alltså gälla alla symboler. (Aftonbladet)

Domen kan ju vid första anblick verka rimlig, eftersom en sådan “intern ordningsregel” ju behandlar alla lika, oavsett religiös (eller politisk) övertygelse. Men vad jag vet skiljer vi i svensk diskrimineringslagstiftning mellan direkt och indirekt diskriminering. Direkt diskriminering är till exempel att inte anställa personer bara för att de är muslimer. Men indirekt diskriminering är lite knepigare. Det kan vara en regel eller ett förfarande på arbetsplatsen som verkar neutralt, eftersom den gäller alla, men som i praktiken drabbar vissa grupper extra hårt. Att förbjuda just synliga uttryck för en religion drabbar ju just individer inom de religiösa grupper där synliga uttryck anses viktigt i religionen, i det här fallet muslimska kvinnor. Det bör tilläggas att dessa “neutrala” regler som kan leda till att vissa grupper missgynnas fortfarande kan vara möjliga att ha på en arbetsplats, men då måste det finnas ett berättigat syfte med regeln, exempelvis säkerhets- eller hygienskäl. I de aktuella fallen handlar det varken om hygien eller säkerhet, men uppenbarligen har EU-domstolen ansett att syftet bakom ett företags policy att “vara neutrala” i kundkontakter härmed också är berättigat och därmed är det inte fråga om diskriminering.

Hur svenska DO hade dömt i just dessa fall vet vi inte, men eftersom Europadomstolen står över den svenska diskrimineringslagen får domen konsekvenser även i Sverige i vissa pågående fall, enligt Martin Mörk, enhetschef för DO. Detta gäller fall där det finns något som liknar en neutralitetspolicy i företagen och man har inte velat anställa personer med hänvisning till den. (SVT) “Förutsättningen är att arbetsgivaren har en neutralitetspolicy och att denna tillämpas neutralt och konsekvent, och kravet kan endast riktas mot anställda som har kontakt med kunder.” skriver DO på sin hemsida (DO).

Den vänsterpartistiska politikern Rossana Dinamarca är negativ till domen: “Saker sker inte i ett vakuum. Beslutet avspeglar samhällsutvecklingen de senaste åren.” Hon menar att den till synes neutrala regeln egentligen syftar på att förbjuda just den muslimska slöjan. Det kan liknas vid det så kallade “burkaförbudet” i Frankrike, som i själva verket förbjuder alla att gå maskerade i offentliga miljöer oavsett religiös tillhörighet, men som enligt kritiker tillkommit för att förbjuda just ansiktsslöja. (Expressen)

Anna Wara, Svenska muslimer för fred och rättvisa, är orolig för framtiden: “Det är ett riktningsbeslut som jag tror kommer orsaka stora problem. Risken är att det kommer påverka muslimska kvinnors egenmakt och möjlighet till självförsörjning. Muslimska kvinnor blir exkluderade från arbetsmarknaden, säger hon.” (NSD)

Men alla är inte lika negativa till domen. Jenny Sonesson, som kallar sig sekulär humanist, gör en jämförelse med andra yrken där det kan anses viktigt med neutralitet: “Vi är många som undanber oss att läraren på friskolan bär kampanjknappar för Moderaterna eller att banktjänstemannen har hammaren och skäran runt halsen och Stalin tryckt på tröjan.”(Expressen) Erik Helmerson är inne på något liknande när han skriver: “Domen är högst rimlig. Som anställd är du inte längre en privatperson, du har att anpassa dig efter en lång rad krav som arbetsgivaren ställer. Dit hör att du inte kan se ut som du vill under arbetstid eftersom du i någon mån representerar företaget.” (DN)

Förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark är kritisk till domen och menar att arbetsgivare bör vara bejakande och tolerant mot klädattribut så länge det inte innebär några konkreta säkerhetsrisker. Men han anser också att religiösa koder och attribut bör behandlas som andra attribut ur lagens synvinkel. “Jag tycker inte att en slöja ska behandlas annorlunda än en ring i örat”, säger han. (ETC)

Även om det kan finnas poänger med en neutralitetspolicy på vissa arbetsplatser är den risken med domen, som jag ser det, att fler arbetsgivare kan börja använda en sådan policy bara för att slippa ha anställda med slöja. Det kan också komma att utnyttjas av mer eller mindre främlingsfientliga strömningar och därmed spä på fördomar och motsättningarna mellan olika grupper i samhället. Bara en vecka efter domen har Sverigdemokraternas Maria Liljendahl lämnat in en motion om att införa en klädpolicy som förbjuder religiösa symboler för anställda i region Västmanland: “Om jag som patient är ateist kan det kännas jättemärkligt att behöva söka vård hos någon som inte delar mina värderingar, eller en slöja eller något som visar att personen är kommunist”. (Dagen)

Knappt hade mitt förra inlägg hunnit skrivas förrän en ny diskussion med slöjan i fokus drog igång. Nu handlar det om hur EU-domstolen kommit fram till att det inte var diskriminering att förbjuda anställda att bära hijab (muslimskt slöja) i två aktuella fall i Frankrike och Belgien. Beslutet motiveras med att det inte är fråga om diskriminering när ”en intern ordningsregel” hos ett företag förbjuder bärandet av “synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler”. Det är viktigt att påpeka att det inte gör det möjligt att förbjuda enbart vissa religiösa attribut (som slöjor). Ordningsregeln måste alltså gälla alla symboler. (Aftonbladet)

Domen kan ju vid första anblick verka rimlig, eftersom en sådan “intern ordningsregel” ju behandlar alla lika, oavsett religiös (eller politisk) övertygelse. Men vad jag vet skiljer vi i svensk diskrimineringslagstiftning mellan direkt och indirekt diskriminering. Direkt diskriminering är till exempel att inte anställa personer bara för att de är muslimer. Men indirekt diskriminering är lite knepigare. Det kan vara en regel eller ett förfarande på arbetsplatsen som verkar neutralt, eftersom den gäller alla, men som i praktiken drabbar vissa grupper extra hårt. Att förbjuda just synliga uttryck för en religion drabbar ju just individer inom de religiösa grupper där synliga uttryck anses viktigt i religionen, i det här fallet muslimska kvinnor. Det bör tilläggas att dessa “neutrala” regler som kan leda till att vissa grupper missgynnas fortfarande kan vara möjliga att ha på en arbetsplats, men då måste det finnas ett berättigat syfte med regeln, exempelvis säkerhets- eller hygienskäl. I de aktuella fallen handlar det varken om hygien eller säkerhet, men uppenbarligen har EU-domstolen ansett att syftet bakom ett företags policy att “vara neutrala” i kundkontakter härmed också är berättigat och därmed är det inte fråga om diskriminering.

Hur svenska DO hade dömt i just dessa fall vet vi inte, men eftersom Europadomstolen står över den svenska diskrimineringslagen får domen konsekvenser även i Sverige i vissa pågående fall, enligt Martin Mörk, enhetschef för DO. Detta gäller fall där det finns något som liknar en neutralitetspolicy i företagen och man har inte velat anställa personer med hänvisning till den. (SVT) “Förutsättningen är att arbetsgivaren har en neutralitetspolicy och att denna tillämpas neutralt och konsekvent, och kravet kan endast riktas mot anställda som har kontakt med kunder.” skriver DO på sin hemsida (DO).

Den vänsterpartistiska politikern Rossana Dinamarca är negativ till domen: “Saker sker inte i ett vakuum. Beslutet avspeglar samhällsutvecklingen de senaste åren.” Hon menar att den till synes neutrala regeln egentligen syftar på att förbjuda just den muslimska slöjan. Det kan liknas vid det så kallade “burkaförbudet” i Frankrike, som i själva verket förbjuder alla att gå maskerade i offentliga miljöer oavsett religiös tillhörighet, men som enligt kritiker tillkommit för att förbjuda just ansiktsslöja. (Expressen)

Anna Wara, Svenska muslimer för fred och rättvisa, är orolig för framtiden: “Det är ett riktningsbeslut som jag tror kommer orsaka stora problem. Risken är att det kommer påverka muslimska kvinnors egenmakt och möjlighet till självförsörjning. Muslimska kvinnor blir exkluderade från arbetsmarknaden, säger hon.” (NSD)

Men alla är inte lika negativa till domen. Jenny Sonesson, som kallar sig sekulär humanist, gör en jämförelse med andra yrken där det kan anses viktigt med neutralitet: “Vi är många som undanber oss att läraren på friskolan bär kampanjknappar för Moderaterna eller att banktjänstemannen har hammaren och skäran runt halsen och Stalin tryckt på tröjan.”(Expressen) Erik Helmerson är inne på något liknande när han skriver: “Domen är högst rimlig. Som anställd är du inte längre en privatperson, du har att anpassa dig efter en lång rad krav som arbetsgivaren ställer. Dit hör att du inte kan se ut som du vill under arbetstid eftersom du i någon mån representerar företaget.” (DN)

Förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark är kritisk till domen och menar att arbetsgivare bör vara bejakande och tolerant mot klädattribut så länge det inte innebär några konkreta säkerhetsrisker. Men han anser också att religiösa koder och attribut bör behandlas som andra attribut ur lagens synvinkel. “Jag tycker inte att en slöja ska behandlas annorlunda än en ring i örat”, säger han. (ETC)

Även om det kan finnas poänger med en neutralitetspolicy på vissa arbetsplatser är den risken med domen, som jag ser det, att fler arbetsgivare kan börja använda en sådan policy bara för att slippa ha anställda med slöja. Det kan också komma att utnyttjas av mer eller mindre främlingsfientliga strömningar och därmed spä på fördomar och motsättningarna mellan olika grupper i samhället. Bara en vecka efter domen har Sverigdemokraternas Maria Liljendahl lämnat in en motion om att införa en klädpolicy som förbjuder religiösa symboler för anställda i region Västmanland: “Om jag som patient är ateist kan det kännas jättemärkligt att behöva söka vård hos någon som inte delar mina värderingar, eller en slöja eller något som visar att personen är kommunist”. (Dagen)

Knappt hade mitt förra inlägg hunnit skrivas förrän en ny diskussion med slöjan i fokus drog igång. Nu handlar det om hur EU-domstolen kommit fram till att det inte var diskriminering att förbjuda anställda att bära hijab (muslimskt slöja) i två aktuella fall i Frankrike och Belgien. Beslutet motiveras med att det inte är fråga om diskriminering när ”en intern ordningsregel” hos ett företag förbjuder bärandet av “synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler”. Det är viktigt att påpeka att det inte gör det möjligt att förbjuda enbart vissa religiösa attribut (som slöjor). Ordningsregeln måste alltså gälla alla symboler. (Aftonbladet)

Domen kan ju vid första anblick verka rimlig, eftersom en sådan “intern ordningsregel” ju behandlar alla lika, oavsett religiös (eller politisk) övertygelse. Men vad jag vet skiljer vi i svensk diskrimineringslagstiftning mellan direkt och indirekt diskriminering. Direkt diskriminering är till exempel att inte anställa personer bara för att de är muslimer. Men indirekt diskriminering är lite knepigare. Det kan vara en regel eller ett förfarande på arbetsplatsen som verkar neutralt, eftersom den gäller alla, men som i praktiken drabbar vissa grupper extra hårt. Att förbjuda just synliga uttryck för en religion drabbar ju just individer inom de religiösa grupper där synliga uttryck anses viktigt i religionen, i det här fallet muslimska kvinnor. Det bör tilläggas att dessa “neutrala” regler som kan leda till att vissa grupper missgynnas fortfarande kan vara möjliga att ha på en arbetsplats, men då måste det finnas ett berättigat syfte med regeln, exempelvis säkerhets- eller hygienskäl. I de aktuella fallen handlar det varken om hygien eller säkerhet, men uppenbarligen har EU-domstolen ansett att syftet bakom ett företags policy att “vara neutrala” i kundkontakter härmed också är berättigat och därmed är det inte fråga om diskriminering.

Hur svenska DO hade dömt i just dessa fall vet vi inte, men eftersom Europadomstolen står över den svenska diskrimineringslagen får domen konsekvenser även i Sverige i vissa pågående fall, enligt Martin Mörk, enhetschef för DO. Detta gäller fall där det finns något som liknar en neutralitetspolicy i företagen och man har inte velat anställa personer med hänvisning till den. (SVT) “Förutsättningen är att arbetsgivaren har en neutralitetspolicy och att denna tillämpas neutralt och konsekvent, och kravet kan endast riktas mot anställda som har kontakt med kunder.” skriver DO på sin hemsida (DO).

Den vänsterpartistiska politikern Rossana Dinamarca är negativ till domen: “Saker sker inte i ett vakuum. Beslutet avspeglar samhällsutvecklingen de senaste åren.” Hon menar att den till synes neutrala regeln egentligen syftar på att förbjuda just den muslimska slöjan. Det kan liknas vid det så kallade “burkaförbudet” i Frankrike, som i själva verket förbjuder alla att gå maskerade i offentliga miljöer oavsett religiös tillhörighet, men som enligt kritiker tillkommit för att förbjuda just ansiktsslöja. (Expressen)

Anna Wara, Svenska muslimer för fred och rättvisa, är orolig för framtiden: “Det är ett riktningsbeslut som jag tror kommer orsaka stora problem. Risken är att det kommer påverka muslimska kvinnors egenmakt och möjlighet till självförsörjning. Muslimska kvinnor blir exkluderade från arbetsmarknaden, säger hon.” (NSD)

Men alla är inte lika negativa till domen. Jenny Sonesson, som kallar sig sekulär humanist, gör en jämförelse med andra yrken där det kan anses viktigt med neutralitet: “Vi är många som undanber oss att läraren på friskolan bär kampanjknappar för Moderaterna eller att banktjänstemannen har hammaren och skäran runt halsen och Stalin tryckt på tröjan.”(Expressen) Erik Helmerson är inne på något liknande när han skriver: “Domen är högst rimlig. Som anställd är du inte längre en privatperson, du har att anpassa dig efter en lång rad krav som arbetsgivaren ställer. Dit hör att du inte kan se ut som du vill under arbetstid eftersom du i någon mån representerar företaget.” (DN)

Förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark är kritisk till domen och menar att arbetsgivare bör vara bejakande och tolerant mot klädattribut så länge det inte innebär några konkreta säkerhetsrisker. Men han anser också att religiösa koder och attribut bör behandlas som andra attribut ur lagens synvinkel. “Jag tycker inte att en slöja ska behandlas annorlunda än en ring i örat”, säger han. (ETC)

Även om det kan finnas poänger med en neutralitetspolicy på vissa arbetsplatser är den risken med domen, som jag ser det, att fler arbetsgivare kan börja använda en sådan policy bara för att slippa ha anställda med slöja. Det kan också komma att utnyttjas av mer eller mindre främlingsfientliga strömningar och därmed spä på fördomar och motsättningarna mellan olika grupper i samhället. Bara en vecka efter domen har Sverigdemokraternas Maria Liljendahl lämnat in en motion om att införa en klädpolicy som förbjuder religiösa symboler för anställda i region Västmanland: “Om jag som patient är ateist kan det kännas jättemärkligt att behöva söka vård hos någon som inte delar mina värderingar, eller en slöja eller något som visar att personen är kommunist”. (Dagen)

Inga kommentarer »
Blogg

Det mångreligiösa Göteborg – filmad föreläsning

Nu kan du se en filmad föreläsning från i höstas om det mångreligiösa Sverige och Göteborg. Den tar också upp en hel del om kultur och studien World Value Survey som mäter vilka värderingar som är starkast i olika delar av världen. På slutet av föreläsningen används en del föremål från “Den multireligiösa resväskan”, som är ett av Sensus koncept.

Nu kan du se en filmad föreläsning från i höstas om det mångreligiösa Sverige och Göteborg. Den tar också upp en hel del om kultur och studien World Value Survey som mäter vilka värderingar som är starkast i olika delar av världen. På slutet av föreläsningen används en del föremål från “Den multireligiösa resväskan”, som är ett av Sensus koncept.

Nu kan du se en filmad föreläsning från i höstas om det mångreligiösa Sverige och Göteborg. Den tar också upp en hel del om kultur och studien World Value Survey som mäter vilka värderingar som är starkast i olika delar av världen. På slutet av föreläsningen används en del föremål från “Den multireligiösa resväskan”, som är ett av Sensus koncept.

Inga kommentarer »
Blogg

Hur ser dagens Hitler ut?

Små små steg och ofarliga resonemang. Plötsligt är det normalt. Vi och dom.

Varje faktor, en och en, är ofarlig, men i kombination skulle de kunna leda till rasism.

Lyssna till Karin Ljung Aust som resonerar kring Rasismens rötter.

Angeläget!

 

 

Fler Angeläget föreläsningar finns på sensus.se/angelaget

 

Små små steg och ofarliga resonemang. Plötsligt är det normalt. Vi och dom.

Varje faktor, en och en, är ofarlig, men i kombination skulle de kunna leda till rasism.

Lyssna till Karin Ljung Aust som resonerar kring Rasismens rötter.

Angeläget!

 

 

Fler Angeläget föreläsningar finns på sensus.se/angelaget

 

Små små steg och ofarliga resonemang. Plötsligt är det normalt. Vi och dom.

Varje faktor, en och en, är ofarlig, men i kombination skulle de kunna leda till rasism.

Lyssna till Karin Ljung Aust som resonerar kring Rasismens rötter.

Angeläget!

 

 

Fler Angeläget föreläsningar finns på sensus.se/angelaget

 

1 kommentar »
Blogg

Kommentar till slöjdiskussionen

Iransk kvinna i slöja
Iransk kvinna i slöja

Efter den svenska regeringens delegation i Iran för några veckor sedan så har slöjdebatten återigen aktualiserats. I flertalet debattartiklar höjdes kritiska röster mot hur de  kvinnliga delegaterna haft slöjor på sig. Detta ses av vissa som ett svek mot de iranska kvinnor som kämpar för jämställdhet och rätten att slippa bära slöja. Borde inte Sveriges delegater ta tydligt avstånd från slöjan, som ju de facto är en i lag påtvingad del av iranska kvinnors klädsel? Är det inte detta hyckleri när Sveriges regering kallar sig själv feministisk? På nätet florerar bilder av hur andra länders delegater i Saudiarabien minsann valt att stå upp för kvinnors rättigheter genom att inte bära slöja, för att insinuera att Sverige “inte vågar” ta ställning. Men här finns en viktig skillnad. I länder som Saudiarabien är slöjan nämligen inte lagstadgad för utländska kvinnor. Det är den i Iran och därför handlar det alltså inte nödvändigtvis om att man har valt att “ta seden dit man kommer” eller valt att legitimera patriarkala strukturer. Då väcks givetvis frågan om Sverige borde stå fast vid sina principer om jämställdhet genom att överhuvudtaget inte göra affärer med ett land som Iran. Eller borde man skickat en delegation med bara män? Ett annat mer pragmatiskt sätt att se på saken är att vi genom kontakterna har större chans att påverka landet i en annan riktning än om vi av principskäl låter bli. Förutsatt förstås att frågorna om mänskliga rättigheter och jämställdhet hamnar på dagordningen.

Själv tycker jag det är intressant vilken otroligt stark symbol slöjan är och hur den ständigt hamnar i fokus i diskussionen om kvinnors rättigheter, ofta på bekostnad av andra viktiga frågor om kvinnors rättigheter. “Slöjbråket hjälper inte Mellanösterns feminister”, menar före detta riksdagsledamoten Nalin Pekgul. I Expressen skriver om Irandelegationen: ” För min del blev jag glad över att se bilden på hur iranska herrar tvingas förhandla med en hel rad svenska damer. Jag läste också hur iranierna skämdes över att det egna landets delegation bara bestod av män. Det om något är positivt för kvinnokampen i Iran.” Däremot är hon bekymrad över att svenska feminister inte tydligt stöder personer som kämpar för kvinnors rättigheter i exempelvis Turkiet. Pekgul menar att utrikesminister Margot Wallström borde protestera mot fängslandet av Turkiets viktigaste feminist Selahattin Demirtaş.

Frågan som ständigt dyker upp är huruvida slöjan är ett uttryck för förtryck eller inte och vad vi då menar med förtryck. Här måste vi, tycker ja, göra vissa distinktioner. I vissa fall är slöjan verkligen uttryckligen påtvingad, som i Iran, och därmed råder inga tvivel om att det är ett förtryck. Men hur är det med alla de fall där individer bär slöjan för att de är utsatta för ett socialt tryck och förväntningar från den omgivande kulturen,familjen, traditionen och religionen? Hur starka måste dessa påtryckningar vara för att det ska vara tal om ett förtryck? Ett återkommande argument mot slöjbärande kvinnor som själva inte ser det som ett förtryck är att de “egentligen” är förtryckta utan att veta om det själva, oavsett hur de själva resonerar. Men i så fall är det svårt att hitta någon oavsett tillhörighet som förblir opåverkad av sociala förväntningar, sammanhang och strukturer. Ibland låter det som att det finns ett samband mellan påkläddhet och förtryck, men skulle i så fall inte det samma kunna sägas om normer om avkläddhet?

Pernilla Ouis skriver i DN: “Den avklädda (läs: västerländska) kvinnan ser på den påklädda (läs: muslimska) och ser ett kvinnoförtryck. Men det motsatta sker också: med den påklädda kvinnans stränga moraliska blick ses den avklädda som sexuellt exponerad, exploaterad och tillgänglig.”

Ibland har jag hört argument som att slöjan är obekväm, opraktisk eller begränsande och därför kan ingen “egentligen” vilja ha ett sådant plagg på sig. Men är det ett bra argument? För i så fall har vi högklackade skor, slipsar och onödigt tajta kläder som inte heller verkar vara särskilt praktiska, men som folk uppenbarligen väljer att bära ändå. Detta utan att folk i allmänhet ser det som uttryck för förtryckande strukturer. Det är lätt att upptäcka normer som avviker från en själv, men vi är ofta blinda för de osynliga koder, normer och strukturer som vi själva är en del av.

Slöjan har genom historien haft vissa betydelser och funktioner, som kan kopplas till patriarkala strukturer, sedlighet och kyskhet. Även om slöjan kan ges nya betydelser i nya sammanhang kan det vara bra att medvetandegöra dessa strukturer. Precis som det går att medvetandegöra och kritisera normer och värderingar om hur kvinnor bör klä sig i dagens sekulära Sverige. Genom ett normkritiskt förhållningssätt kan vi få syn på det där som annars bara tas för givet och genom det också göra mer medvetna val om vilken väg jag som individ faktiskt vill gå.

Avslutningsvis kan det vara värt att nämna att finns det finns vitt skilda tolkningar av slöjan även ur ett strikt religiöst perspektiv. Till exempel visar idéhistorikern Klas Grinell på hur en och samma Korantext kan tolkas väldigt olika när det gäller slöjan. För de som vill vara goda muslimer utan att behöva bära slöja kan finna stöd och argument för detta. Religionen kan inte agera som en egen kraft, även om det ibland kan verka så. Precis som kultur så kan även religion förändras över tid, beroende på nya idéer och värderingar.

Iransk kvinna i slöja
Iransk kvinna i slöja

Efter den svenska regeringens delegation i Iran för några veckor sedan så har slöjdebatten återigen aktualiserats. I flertalet debattartiklar höjdes kritiska röster mot hur de  kvinnliga delegaterna haft slöjor på sig. Detta ses av vissa som ett svek mot de iranska kvinnor som kämpar för jämställdhet och rätten att slippa bära slöja. Borde inte Sveriges delegater ta tydligt avstånd från slöjan, som ju de facto är en i lag påtvingad del av iranska kvinnors klädsel? Är det inte detta hyckleri när Sveriges regering kallar sig själv feministisk? På nätet florerar bilder av hur andra länders delegater i Saudiarabien minsann valt att stå upp för kvinnors rättigheter genom att inte bära slöja, för att insinuera att Sverige “inte vågar” ta ställning. Men här finns en viktig skillnad. I länder som Saudiarabien är slöjan nämligen inte lagstadgad för utländska kvinnor. Det är den i Iran och därför handlar det alltså inte nödvändigtvis om att man har valt att “ta seden dit man kommer” eller valt att legitimera patriarkala strukturer. Då väcks givetvis frågan om Sverige borde stå fast vid sina principer om jämställdhet genom att överhuvudtaget inte göra affärer med ett land som Iran. Eller borde man skickat en delegation med bara män? Ett annat mer pragmatiskt sätt att se på saken är att vi genom kontakterna har större chans att påverka landet i en annan riktning än om vi av principskäl låter bli. Förutsatt förstås att frågorna om mänskliga rättigheter och jämställdhet hamnar på dagordningen.

Själv tycker jag det är intressant vilken otroligt stark symbol slöjan är och hur den ständigt hamnar i fokus i diskussionen om kvinnors rättigheter, ofta på bekostnad av andra viktiga frågor om kvinnors rättigheter. “Slöjbråket hjälper inte Mellanösterns feminister”, menar före detta riksdagsledamoten Nalin Pekgul. I Expressen skriver om Irandelegationen: ” För min del blev jag glad över att se bilden på hur iranska herrar tvingas förhandla med en hel rad svenska damer. Jag läste också hur iranierna skämdes över att det egna landets delegation bara bestod av män. Det om något är positivt för kvinnokampen i Iran.” Däremot är hon bekymrad över att svenska feminister inte tydligt stöder personer som kämpar för kvinnors rättigheter i exempelvis Turkiet. Pekgul menar att utrikesminister Margot Wallström borde protestera mot fängslandet av Turkiets viktigaste feminist Selahattin Demirtaş.

Frågan som ständigt dyker upp är huruvida slöjan är ett uttryck för förtryck eller inte och vad vi då menar med förtryck. Här måste vi, tycker ja, göra vissa distinktioner. I vissa fall är slöjan verkligen uttryckligen påtvingad, som i Iran, och därmed råder inga tvivel om att det är ett förtryck. Men hur är det med alla de fall där individer bär slöjan för att de är utsatta för ett socialt tryck och förväntningar från den omgivande kulturen,familjen, traditionen och religionen? Hur starka måste dessa påtryckningar vara för att det ska vara tal om ett förtryck? Ett återkommande argument mot slöjbärande kvinnor som själva inte ser det som ett förtryck är att de “egentligen” är förtryckta utan att veta om det själva, oavsett hur de själva resonerar. Men i så fall är det svårt att hitta någon oavsett tillhörighet som förblir opåverkad av sociala förväntningar, sammanhang och strukturer. Ibland låter det som att det finns ett samband mellan påkläddhet och förtryck, men skulle i så fall inte det samma kunna sägas om normer om avkläddhet?

Pernilla Ouis skriver i DN: “Den avklädda (läs: västerländska) kvinnan ser på den påklädda (läs: muslimska) och ser ett kvinnoförtryck. Men det motsatta sker också: med den påklädda kvinnans stränga moraliska blick ses den avklädda som sexuellt exponerad, exploaterad och tillgänglig.”

Ibland har jag hört argument som att slöjan är obekväm, opraktisk eller begränsande och därför kan ingen “egentligen” vilja ha ett sådant plagg på sig. Men är det ett bra argument? För i så fall har vi högklackade skor, slipsar och onödigt tajta kläder som inte heller verkar vara särskilt praktiska, men som folk uppenbarligen väljer att bära ändå. Detta utan att folk i allmänhet ser det som uttryck för förtryckande strukturer. Det är lätt att upptäcka normer som avviker från en själv, men vi är ofta blinda för de osynliga koder, normer och strukturer som vi själva är en del av.

Slöjan har genom historien haft vissa betydelser och funktioner, som kan kopplas till patriarkala strukturer, sedlighet och kyskhet. Även om slöjan kan ges nya betydelser i nya sammanhang kan det vara bra att medvetandegöra dessa strukturer. Precis som det går att medvetandegöra och kritisera normer och värderingar om hur kvinnor bör klä sig i dagens sekulära Sverige. Genom ett normkritiskt förhållningssätt kan vi få syn på det där som annars bara tas för givet och genom det också göra mer medvetna val om vilken väg jag som individ faktiskt vill gå.

Avslutningsvis kan det vara värt att nämna att finns det finns vitt skilda tolkningar av slöjan även ur ett strikt religiöst perspektiv. Till exempel visar idéhistorikern Klas Grinell på hur en och samma Korantext kan tolkas väldigt olika när det gäller slöjan. För de som vill vara goda muslimer utan att behöva bära slöja kan finna stöd och argument för detta. Religionen kan inte agera som en egen kraft, även om det ibland kan verka så. Precis som kultur så kan även religion förändras över tid, beroende på nya idéer och värderingar.

Iransk kvinna i slöja
Iransk kvinna i slöja

Efter den svenska regeringens delegation i Iran för några veckor sedan så har slöjdebatten återigen aktualiserats. I flertalet debattartiklar höjdes kritiska röster mot hur de  kvinnliga delegaterna haft slöjor på sig. Detta ses av vissa som ett svek mot de iranska kvinnor som kämpar för jämställdhet och rätten att slippa bära slöja. Borde inte Sveriges delegater ta tydligt avstånd från slöjan, som ju de facto är en i lag påtvingad del av iranska kvinnors klädsel? Är det inte detta hyckleri när Sveriges regering kallar sig själv feministisk? På nätet florerar bilder av hur andra länders delegater i Saudiarabien minsann valt att stå upp för kvinnors rättigheter genom att inte bära slöja, för att insinuera att Sverige “inte vågar” ta ställning. Men här finns en viktig skillnad. I länder som Saudiarabien är slöjan nämligen inte lagstadgad för utländska kvinnor. Det är den i Iran och därför handlar det alltså inte nödvändigtvis om att man har valt att “ta seden dit man kommer” eller valt att legitimera patriarkala strukturer. Då väcks givetvis frågan om Sverige borde stå fast vid sina principer om jämställdhet genom att överhuvudtaget inte göra affärer med ett land som Iran. Eller borde man skickat en delegation med bara män? Ett annat mer pragmatiskt sätt att se på saken är att vi genom kontakterna har större chans att påverka landet i en annan riktning än om vi av principskäl låter bli. Förutsatt förstås att frågorna om mänskliga rättigheter och jämställdhet hamnar på dagordningen.

Själv tycker jag det är intressant vilken otroligt stark symbol slöjan är och hur den ständigt hamnar i fokus i diskussionen om kvinnors rättigheter, ofta på bekostnad av andra viktiga frågor om kvinnors rättigheter. “Slöjbråket hjälper inte Mellanösterns feminister”, menar före detta riksdagsledamoten Nalin Pekgul. I Expressen skriver om Irandelegationen: ” För min del blev jag glad över att se bilden på hur iranska herrar tvingas förhandla med en hel rad svenska damer. Jag läste också hur iranierna skämdes över att det egna landets delegation bara bestod av män. Det om något är positivt för kvinnokampen i Iran.” Däremot är hon bekymrad över att svenska feminister inte tydligt stöder personer som kämpar för kvinnors rättigheter i exempelvis Turkiet. Pekgul menar att utrikesminister Margot Wallström borde protestera mot fängslandet av Turkiets viktigaste feminist Selahattin Demirtaş.

Frågan som ständigt dyker upp är huruvida slöjan är ett uttryck för förtryck eller inte och vad vi då menar med förtryck. Här måste vi, tycker ja, göra vissa distinktioner. I vissa fall är slöjan verkligen uttryckligen påtvingad, som i Iran, och därmed råder inga tvivel om att det är ett förtryck. Men hur är det med alla de fall där individer bär slöjan för att de är utsatta för ett socialt tryck och förväntningar från den omgivande kulturen,familjen, traditionen och religionen? Hur starka måste dessa påtryckningar vara för att det ska vara tal om ett förtryck? Ett återkommande argument mot slöjbärande kvinnor som själva inte ser det som ett förtryck är att de “egentligen” är förtryckta utan att veta om det själva, oavsett hur de själva resonerar. Men i så fall är det svårt att hitta någon oavsett tillhörighet som förblir opåverkad av sociala förväntningar, sammanhang och strukturer. Ibland låter det som att det finns ett samband mellan påkläddhet och förtryck, men skulle i så fall inte det samma kunna sägas om normer om avkläddhet?

Pernilla Ouis skriver i DN: “Den avklädda (läs: västerländska) kvinnan ser på den påklädda (läs: muslimska) och ser ett kvinnoförtryck. Men det motsatta sker också: med den påklädda kvinnans stränga moraliska blick ses den avklädda som sexuellt exponerad, exploaterad och tillgänglig.”

Ibland har jag hört argument som att slöjan är obekväm, opraktisk eller begränsande och därför kan ingen “egentligen” vilja ha ett sådant plagg på sig. Men är det ett bra argument? För i så fall har vi högklackade skor, slipsar och onödigt tajta kläder som inte heller verkar vara särskilt praktiska, men som folk uppenbarligen väljer att bära ändå. Detta utan att folk i allmänhet ser det som uttryck för förtryckande strukturer. Det är lätt att upptäcka normer som avviker från en själv, men vi är ofta blinda för de osynliga koder, normer och strukturer som vi själva är en del av.

Slöjan har genom historien haft vissa betydelser och funktioner, som kan kopplas till patriarkala strukturer, sedlighet och kyskhet. Även om slöjan kan ges nya betydelser i nya sammanhang kan det vara bra att medvetandegöra dessa strukturer. Precis som det går att medvetandegöra och kritisera normer och värderingar om hur kvinnor bör klä sig i dagens sekulära Sverige. Genom ett normkritiskt förhållningssätt kan vi få syn på det där som annars bara tas för givet och genom det också göra mer medvetna val om vilken väg jag som individ faktiskt vill gå.

Avslutningsvis kan det vara värt att nämna att finns det finns vitt skilda tolkningar av slöjan även ur ett strikt religiöst perspektiv. Till exempel visar idéhistorikern Klas Grinell på hur en och samma Korantext kan tolkas väldigt olika när det gäller slöjan. För de som vill vara goda muslimer utan att behöva bära slöja kan finna stöd och argument för detta. Religionen kan inte agera som en egen kraft, även om det ibland kan verka så. Precis som kultur så kan även religion förändras över tid, beroende på nya idéer och värderingar.

1 kommentar »
Blogg

Problemet med alternativa fakta

Den liberala debattören Johan Norberg slår huvudet på spiken i en synnerligen välformulerad krönika i SR:s Godmorgon Världen. Han talar om den farliga tendensen att trivialisera och relativisera det som är sant: “Om vi får för oss att det inte finns någon sanning, eller att det är omöjligt att ta reda på hur det egentligen är, ja, då finns sanningen bara i betraktarens öga. Då finns det bara olika sätt att se på världen. Då är frågan inte längre om ett påstående är med verkligheten överensstämmande, utan frågan blir: vems sida är du på, egentligen?”

Allt oftare noterar jag själv att delandet av olika länkar på facebook sällan syftar till att generera någon verklig debatt, reflektion eller samtal, utan snarare syftar till att befästa sin egen identitet och få så många “gilla-markeringar” som möjligt av de som redan tycker likadant. Det handlar väldigt ofta om att visa var man står snarare än att på allvar försöka förstå svåra och komplexa frågor. Idag premieras det att ha “valt sida” eller “tagit ställning” framför att  förutsättningslös försöka ta reda på hur saker och ting faktiskt förhåller sig, som om allt bara vara en fråga om tycke och smak. Att detta är en farlig utveckling blir tydligt med bakgrund av vad som händer i USA med Donald Trump som gång på gång gör påståenden som lätt går att motbevisa och som också uttryckt skepsis inför klimatförändringarna och vetenskap i allmänhet. Hänvisningen till “alternativa fakta” användes för att hävda att folkmängden vid Trumps installation egentligen var mycket större än vad media, eller “fake media” som Trump kallar dem, påstod. Risken är att fakta och kunskap relativiseras.

Som Norberg skriver: “Jaså, du har fakta, nåväl, jag har alternativa fakta. När det inte finns sant och falskt, finns bara vän och fiende. Och då är två plus två lika med vadhelst som gynnar de dina. Utan en mödosamt uppbyggd kunskapsmassa att pröva det emot blir det lätt att tro vad som helst.”

Den liberala debattören Johan Norberg slår huvudet på spiken i en synnerligen välformulerad krönika i SR:s Godmorgon Världen. Han talar om den farliga tendensen att trivialisera och relativisera det som är sant: “Om vi får för oss att det inte finns någon sanning, eller att det är omöjligt att ta reda på hur det egentligen är, ja, då finns sanningen bara i betraktarens öga. Då finns det bara olika sätt att se på världen. Då är frågan inte längre om ett påstående är med verkligheten överensstämmande, utan frågan blir: vems sida är du på, egentligen?”

Allt oftare noterar jag själv att delandet av olika länkar på facebook sällan syftar till att generera någon verklig debatt, reflektion eller samtal, utan snarare syftar till att befästa sin egen identitet och få så många “gilla-markeringar” som möjligt av de som redan tycker likadant. Det handlar väldigt ofta om att visa var man står snarare än att på allvar försöka förstå svåra och komplexa frågor. Idag premieras det att ha “valt sida” eller “tagit ställning” framför att  förutsättningslös försöka ta reda på hur saker och ting faktiskt förhåller sig, som om allt bara vara en fråga om tycke och smak. Att detta är en farlig utveckling blir tydligt med bakgrund av vad som händer i USA med Donald Trump som gång på gång gör påståenden som lätt går att motbevisa och som också uttryckt skepsis inför klimatförändringarna och vetenskap i allmänhet. Hänvisningen till “alternativa fakta” användes för att hävda att folkmängden vid Trumps installation egentligen var mycket större än vad media, eller “fake media” som Trump kallar dem, påstod. Risken är att fakta och kunskap relativiseras.

Som Norberg skriver: “Jaså, du har fakta, nåväl, jag har alternativa fakta. När det inte finns sant och falskt, finns bara vän och fiende. Och då är två plus två lika med vadhelst som gynnar de dina. Utan en mödosamt uppbyggd kunskapsmassa att pröva det emot blir det lätt att tro vad som helst.”

Den liberala debattören Johan Norberg slår huvudet på spiken i en synnerligen välformulerad krönika i SR:s Godmorgon Världen. Han talar om den farliga tendensen att trivialisera och relativisera det som är sant: “Om vi får för oss att det inte finns någon sanning, eller att det är omöjligt att ta reda på hur det egentligen är, ja, då finns sanningen bara i betraktarens öga. Då finns det bara olika sätt att se på världen. Då är frågan inte längre om ett påstående är med verkligheten överensstämmande, utan frågan blir: vems sida är du på, egentligen?”

Allt oftare noterar jag själv att delandet av olika länkar på facebook sällan syftar till att generera någon verklig debatt, reflektion eller samtal, utan snarare syftar till att befästa sin egen identitet och få så många “gilla-markeringar” som möjligt av de som redan tycker likadant. Det handlar väldigt ofta om att visa var man står snarare än att på allvar försöka förstå svåra och komplexa frågor. Idag premieras det att ha “valt sida” eller “tagit ställning” framför att  förutsättningslös försöka ta reda på hur saker och ting faktiskt förhåller sig, som om allt bara vara en fråga om tycke och smak. Att detta är en farlig utveckling blir tydligt med bakgrund av vad som händer i USA med Donald Trump som gång på gång gör påståenden som lätt går att motbevisa och som också uttryckt skepsis inför klimatförändringarna och vetenskap i allmänhet. Hänvisningen till “alternativa fakta” användes för att hävda att folkmängden vid Trumps installation egentligen var mycket större än vad media, eller “fake media” som Trump kallar dem, påstod. Risken är att fakta och kunskap relativiseras.

Som Norberg skriver: “Jaså, du har fakta, nåväl, jag har alternativa fakta. När det inte finns sant och falskt, finns bara vän och fiende. Och då är två plus två lika med vadhelst som gynnar de dina. Utan en mödosamt uppbyggd kunskapsmassa att pröva det emot blir det lätt att tro vad som helst.”

Inga kommentarer »
Blogg

50 år i folkbildningens tjänst

DSC_0580

Det är torsdag förmiddag och deltagarna börjar droppa in till studiecirkel Bildvävnad och broderi på Sensus i Göteborg. ”Vi har flextid i den här cirkeln”, säger Birgitta Fredriksson med ett skratt. Birgitta har varit cirkelledare i 50 år och hon har inga planer på att sluta än. ”Det är inte klokt, jag kan inte fatta det”, säger hon. Några av deltagarna har varit med i över 20 år. ”Detta vill man inte missa”, säger en av deltagarna som tar färdtjänst varje vecka. ”Studiecirkeln med Birgitta är en ventil där man får komma ut och träffa andra.”

Siv Slottner som har varit med i fyra år berättar att Birgitta sitter på så mycket kunskap som hon vill föra vidare. ”Hon kan så mycket och hon plockar fram många saker från förr, som man känner igen från sin barndom och saker man minns från sin mamma linneskåp.” Birgitta berättar att Siv kom till cirkeln för att lära sig bildsömnad men efter att ha hittat en gammal släktings knyppeldyna blev hon intresserad av det istället. Birgitta har en sådan bredd i sina kunskaper att deltagarna kan ägna sig åt vilket textilhantverk de önskar. ”Två knypplar, två stickar, tre ägnar sig åt bildvävnad och en syr hardanger”, säger Birgitta. Även om flera av deltagarna har varit med länge så kommer det in nya. ”Nu har vi två unga tjejer med i gruppen och en av dem har knappt tid att fika för att hon vill hinna med allt.” skrattar Birgitta. Fikapausen är för flera av deltagarna lika viktig som hantverkandet. ”Varje vecka har två deltagare ansvar för att ta med fikabröd och det är alltid en glad överraskning att se vad det ska bli.”

Den första studiecirkeln
Att Birgitta skulle bli cirkelledare var inte självklart från början. ”Jag ska visa var jag kommer ifrån”, säger Birgitta och tar fram en bok som handlar om textilkonstnärinnan Judith Johansson. ”Det här är min mor”, berättar Birgitta. ”Mor och far drev en textilverksamhet i Knäred och tanken var att jag skulle ta över verksamheten efter dem. Jag började på Konstfack som 17 åring, men var alldeles för omogen och hoppade av.” Istället flyttade Birgitta till Göteborg med sin blivande man, lärde sig maskinskrivning och jobbade i tre år på Sparbanken. Efter det kände hon sig mogen för konstfack och tog till slut en vävlärarexamen. 1964-65 gick hon en högre utbildning i hård- och mjukslöjd och för att betala av studielånet började hon som cirkelledare på TBV i Göteborg. Den första studiecirkeln var i flamskvävnad och knyppling. ”På den tiden hade jag ingen barnomsorg men chefen på TBV sa att jag kunde ställa in barnvagnen på hans kontor så skulle han passa min dotter.”

Ser fram mot träffarna
Birgitta är 78 år, har tre döttrar, nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Under alla år har Birgitta troget arbetat för TBV och sedan 2004 för Sensus. Med studiecirklar både dagtid och ibland fyra kvällar i veckan blev tempot till slut för högt och 2002 fick Birgitta en stroke. ”Efter det slutade jag med kvällskurser, men dagarna har jag behållit.” För 10 år sedan gick Birgittas man bort och det har gjort att rollen som cirkelledare har känts än viktigare.” Att ha träffarna att se fram emot gör att jag håller mig igång. Jag letar ständigt efter nya idéer och uppslag som jag kan ta med till cirkeln.” 2011 tog Birgitta med sig hela gruppen på en dagsutflykt till Vänersborgs museum som hade en utställning med Birgittas mor, Judith Johanssons livsverk.

Idag har Birgitta studiecirklar varje torsdag och lördag hos Sensus. ”Mötet med människor är det viktigaste och att jag kan delge mina kunskaper. Jag tycker om att lösa problem. Ibland kommer deltagarna med svåra saker, men det finns inga problem som inte går att lösa menar jag.”

DSC_0580

Det är torsdag förmiddag och deltagarna börjar droppa in till studiecirkel Bildvävnad och broderi på Sensus i Göteborg. ”Vi har flextid i den här cirkeln”, säger Birgitta Fredriksson med ett skratt. Birgitta har varit cirkelledare i 50 år och hon har inga planer på att sluta än. ”Det är inte klokt, jag kan inte fatta det”, säger hon. Några av deltagarna har varit med i över 20 år. ”Detta vill man inte missa”, säger en av deltagarna som tar färdtjänst varje vecka. ”Studiecirkeln med Birgitta är en ventil där man får komma ut och träffa andra.”

Siv Slottner som har varit med i fyra år berättar att Birgitta sitter på så mycket kunskap som hon vill föra vidare. ”Hon kan så mycket och hon plockar fram många saker från förr, som man känner igen från sin barndom och saker man minns från sin mamma linneskåp.” Birgitta berättar att Siv kom till cirkeln för att lära sig bildsömnad men efter att ha hittat en gammal släktings knyppeldyna blev hon intresserad av det istället. Birgitta har en sådan bredd i sina kunskaper att deltagarna kan ägna sig åt vilket textilhantverk de önskar. ”Två knypplar, två stickar, tre ägnar sig åt bildvävnad och en syr hardanger”, säger Birgitta. Även om flera av deltagarna har varit med länge så kommer det in nya. ”Nu har vi två unga tjejer med i gruppen och en av dem har knappt tid att fika för att hon vill hinna med allt.” skrattar Birgitta. Fikapausen är för flera av deltagarna lika viktig som hantverkandet. ”Varje vecka har två deltagare ansvar för att ta med fikabröd och det är alltid en glad överraskning att se vad det ska bli.”

Den första studiecirkeln
Att Birgitta skulle bli cirkelledare var inte självklart från början. ”Jag ska visa var jag kommer ifrån”, säger Birgitta och tar fram en bok som handlar om textilkonstnärinnan Judith Johansson. ”Det här är min mor”, berättar Birgitta. ”Mor och far drev en textilverksamhet i Knäred och tanken var att jag skulle ta över verksamheten efter dem. Jag började på Konstfack som 17 åring, men var alldeles för omogen och hoppade av.” Istället flyttade Birgitta till Göteborg med sin blivande man, lärde sig maskinskrivning och jobbade i tre år på Sparbanken. Efter det kände hon sig mogen för konstfack och tog till slut en vävlärarexamen. 1964-65 gick hon en högre utbildning i hård- och mjukslöjd och för att betala av studielånet började hon som cirkelledare på TBV i Göteborg. Den första studiecirkeln var i flamskvävnad och knyppling. ”På den tiden hade jag ingen barnomsorg men chefen på TBV sa att jag kunde ställa in barnvagnen på hans kontor så skulle han passa min dotter.”

Ser fram mot träffarna
Birgitta är 78 år, har tre döttrar, nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Under alla år har Birgitta troget arbetat för TBV och sedan 2004 för Sensus. Med studiecirklar både dagtid och ibland fyra kvällar i veckan blev tempot till slut för högt och 2002 fick Birgitta en stroke. ”Efter det slutade jag med kvällskurser, men dagarna har jag behållit.” För 10 år sedan gick Birgittas man bort och det har gjort att rollen som cirkelledare har känts än viktigare.” Att ha träffarna att se fram emot gör att jag håller mig igång. Jag letar ständigt efter nya idéer och uppslag som jag kan ta med till cirkeln.” 2011 tog Birgitta med sig hela gruppen på en dagsutflykt till Vänersborgs museum som hade en utställning med Birgittas mor, Judith Johanssons livsverk.

Idag har Birgitta studiecirklar varje torsdag och lördag hos Sensus. ”Mötet med människor är det viktigaste och att jag kan delge mina kunskaper. Jag tycker om att lösa problem. Ibland kommer deltagarna med svåra saker, men det finns inga problem som inte går att lösa menar jag.”

DSC_0580

Det är torsdag förmiddag och deltagarna börjar droppa in till studiecirkel Bildvävnad och broderi på Sensus i Göteborg. ”Vi har flextid i den här cirkeln”, säger Birgitta Fredriksson med ett skratt. Birgitta har varit cirkelledare i 50 år och hon har inga planer på att sluta än. ”Det är inte klokt, jag kan inte fatta det”, säger hon. Några av deltagarna har varit med i över 20 år. ”Detta vill man inte missa”, säger en av deltagarna som tar färdtjänst varje vecka. ”Studiecirkeln med Birgitta är en ventil där man får komma ut och träffa andra.”

Siv Slottner som har varit med i fyra år berättar att Birgitta sitter på så mycket kunskap som hon vill föra vidare. ”Hon kan så mycket och hon plockar fram många saker från förr, som man känner igen från sin barndom och saker man minns från sin mamma linneskåp.” Birgitta berättar att Siv kom till cirkeln för att lära sig bildsömnad men efter att ha hittat en gammal släktings knyppeldyna blev hon intresserad av det istället. Birgitta har en sådan bredd i sina kunskaper att deltagarna kan ägna sig åt vilket textilhantverk de önskar. ”Två knypplar, två stickar, tre ägnar sig åt bildvävnad och en syr hardanger”, säger Birgitta. Även om flera av deltagarna har varit med länge så kommer det in nya. ”Nu har vi två unga tjejer med i gruppen och en av dem har knappt tid att fika för att hon vill hinna med allt.” skrattar Birgitta. Fikapausen är för flera av deltagarna lika viktig som hantverkandet. ”Varje vecka har två deltagare ansvar för att ta med fikabröd och det är alltid en glad överraskning att se vad det ska bli.”

Den första studiecirkeln
Att Birgitta skulle bli cirkelledare var inte självklart från början. ”Jag ska visa var jag kommer ifrån”, säger Birgitta och tar fram en bok som handlar om textilkonstnärinnan Judith Johansson. ”Det här är min mor”, berättar Birgitta. ”Mor och far drev en textilverksamhet i Knäred och tanken var att jag skulle ta över verksamheten efter dem. Jag började på Konstfack som 17 åring, men var alldeles för omogen och hoppade av.” Istället flyttade Birgitta till Göteborg med sin blivande man, lärde sig maskinskrivning och jobbade i tre år på Sparbanken. Efter det kände hon sig mogen för konstfack och tog till slut en vävlärarexamen. 1964-65 gick hon en högre utbildning i hård- och mjukslöjd och för att betala av studielånet började hon som cirkelledare på TBV i Göteborg. Den första studiecirkeln var i flamskvävnad och knyppling. ”På den tiden hade jag ingen barnomsorg men chefen på TBV sa att jag kunde ställa in barnvagnen på hans kontor så skulle han passa min dotter.”

Ser fram mot träffarna
Birgitta är 78 år, har tre döttrar, nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Under alla år har Birgitta troget arbetat för TBV och sedan 2004 för Sensus. Med studiecirklar både dagtid och ibland fyra kvällar i veckan blev tempot till slut för högt och 2002 fick Birgitta en stroke. ”Efter det slutade jag med kvällskurser, men dagarna har jag behållit.” För 10 år sedan gick Birgittas man bort och det har gjort att rollen som cirkelledare har känts än viktigare.” Att ha träffarna att se fram emot gör att jag håller mig igång. Jag letar ständigt efter nya idéer och uppslag som jag kan ta med till cirkeln.” 2011 tog Birgitta med sig hela gruppen på en dagsutflykt till Vänersborgs museum som hade en utställning med Birgittas mor, Judith Johanssons livsverk.

Idag har Birgitta studiecirklar varje torsdag och lördag hos Sensus. ”Mötet med människor är det viktigaste och att jag kan delge mina kunskaper. Jag tycker om att lösa problem. Ibland kommer deltagarna med svåra saker, men det finns inga problem som inte går att lösa menar jag.”

Inga kommentarer »
Blogg

Magnus pendlar för att bli begravningsrådgivare

Magnus_700x395

Magnus Lundkvist från Ängelholm pendlar varje vecka till Göteborg för att utbilda sig till begravningsrådgivare. Det är Sensus som erbjuder Sveriges enda Yrkeshögskoleutbildning inom området. ”Utbildningen är unik i sitt upplägg och innehåll eftersom den kombinerar kunskaper om begravningstjänsten utifrån den mångfald och olika kulturer som finns i samhället i dag”, säger Magnus.

Magnus har lång erfarenhet från akutsjukvården och att arbeta i mångkulturella miljöer med barn och anhöriga i sorg och kris. Efter en tragisk händelse för några år sedan där Magnus skulle ordna med begravning åt en ung man från Eritrea upptäckte han hur svårt det var att få hjälp i denna situation. Till slut hittade han en begravningsbyrå i Örebro med mångkulturell kompetens som kunde hjälpa till och ordna med kontakterna till Eritrea.

Magnus, som själv letade efter en utbildning till begravningsrådgivare, kände att han med sin bakgrund kunde tillföra något till branschen. ”Samhället blir allt mer mång­facetterat och som begravningsrådgivare behöver man vara kunnig och ödmjuk och även kunna stötta och råda de efterlevande genom flera svåra beslut.” Han blev både glad och överraskad när han hittade utbildningen i ett nyhetsbrev från Sensus. ”Egentligen letade jag efter en gitarrkurs i Helsingborg åt en kille i det familjehem jag arbetar med.”

Att pendla från Ängelholm har aldrig varit något problem. ”Det tar 1 timme och 45 minuter med tåg och eftersom den schemalagda tiden är under tre dagar i följd, måndag till onsdag, har denna lösning fungerat bra för mig. Vi kommer även att ha tre månader praktik och den har jag förlagt till mitt närområde i Skåne”, säger Magnus.

Magnus brukar övernatta i Göteborg tisdag till onsdag och har förhandlat med ett hotell som ger honom ett bra pris. Men han påpekar att det med lite uppfinningsrikedom går att hitta andra lösningar. ”Att pendla till utbildningen och att ibland övernatta har gjort att jag fokuserar extra på studierna de dagar jag är i Göteborg” avslutar Magnus med.

Läs mer om utbildningen på sensus.se/begravningsradgivare

Magnus_700x395

Magnus Lundkvist från Ängelholm pendlar varje vecka till Göteborg för att utbilda sig till begravningsrådgivare. Det är Sensus som erbjuder Sveriges enda Yrkeshögskoleutbildning inom området. ”Utbildningen är unik i sitt upplägg och innehåll eftersom den kombinerar kunskaper om begravningstjänsten utifrån den mångfald och olika kulturer som finns i samhället i dag”, säger Magnus.

Magnus har lång erfarenhet från akutsjukvården och att arbeta i mångkulturella miljöer med barn och anhöriga i sorg och kris. Efter en tragisk händelse för några år sedan där Magnus skulle ordna med begravning åt en ung man från Eritrea upptäckte han hur svårt det var att få hjälp i denna situation. Till slut hittade han en begravningsbyrå i Örebro med mångkulturell kompetens som kunde hjälpa till och ordna med kontakterna till Eritrea.

Magnus, som själv letade efter en utbildning till begravningsrådgivare, kände att han med sin bakgrund kunde tillföra något till branschen. ”Samhället blir allt mer mång­facetterat och som begravningsrådgivare behöver man vara kunnig och ödmjuk och även kunna stötta och råda de efterlevande genom flera svåra beslut.” Han blev både glad och överraskad när han hittade utbildningen i ett nyhetsbrev från Sensus. ”Egentligen letade jag efter en gitarrkurs i Helsingborg åt en kille i det familjehem jag arbetar med.”

Att pendla från Ängelholm har aldrig varit något problem. ”Det tar 1 timme och 45 minuter med tåg och eftersom den schemalagda tiden är under tre dagar i följd, måndag till onsdag, har denna lösning fungerat bra för mig. Vi kommer även att ha tre månader praktik och den har jag förlagt till mitt närområde i Skåne”, säger Magnus.

Magnus brukar övernatta i Göteborg tisdag till onsdag och har förhandlat med ett hotell som ger honom ett bra pris. Men han påpekar att det med lite uppfinningsrikedom går att hitta andra lösningar. ”Att pendla till utbildningen och att ibland övernatta har gjort att jag fokuserar extra på studierna de dagar jag är i Göteborg” avslutar Magnus med.

Läs mer om utbildningen på sensus.se/begravningsradgivare

Magnus_700x395

Magnus Lundkvist från Ängelholm pendlar varje vecka till Göteborg för att utbilda sig till begravningsrådgivare. Det är Sensus som erbjuder Sveriges enda Yrkeshögskoleutbildning inom området. ”Utbildningen är unik i sitt upplägg och innehåll eftersom den kombinerar kunskaper om begravningstjänsten utifrån den mångfald och olika kulturer som finns i samhället i dag”, säger Magnus.

Magnus har lång erfarenhet från akutsjukvården och att arbeta i mångkulturella miljöer med barn och anhöriga i sorg och kris. Efter en tragisk händelse för några år sedan där Magnus skulle ordna med begravning åt en ung man från Eritrea upptäckte han hur svårt det var att få hjälp i denna situation. Till slut hittade han en begravningsbyrå i Örebro med mångkulturell kompetens som kunde hjälpa till och ordna med kontakterna till Eritrea.

Magnus, som själv letade efter en utbildning till begravningsrådgivare, kände att han med sin bakgrund kunde tillföra något till branschen. ”Samhället blir allt mer mång­facetterat och som begravningsrådgivare behöver man vara kunnig och ödmjuk och även kunna stötta och råda de efterlevande genom flera svåra beslut.” Han blev både glad och överraskad när han hittade utbildningen i ett nyhetsbrev från Sensus. ”Egentligen letade jag efter en gitarrkurs i Helsingborg åt en kille i det familjehem jag arbetar med.”

Att pendla från Ängelholm har aldrig varit något problem. ”Det tar 1 timme och 45 minuter med tåg och eftersom den schemalagda tiden är under tre dagar i följd, måndag till onsdag, har denna lösning fungerat bra för mig. Vi kommer även att ha tre månader praktik och den har jag förlagt till mitt närområde i Skåne”, säger Magnus.

Magnus brukar övernatta i Göteborg tisdag till onsdag och har förhandlat med ett hotell som ger honom ett bra pris. Men han påpekar att det med lite uppfinningsrikedom går att hitta andra lösningar. ”Att pendla till utbildningen och att ibland övernatta har gjort att jag fokuserar extra på studierna de dagar jag är i Göteborg” avslutar Magnus med.

Läs mer om utbildningen på sensus.se/begravningsradgivare

Inga kommentarer »
Blogg

En tango i Malmö

Det dansas hos Sensus på många ställen runt om i landet. Möt Ana Catalán och Sofie Eriksson i Malmö, som har cirklar i tango utifrån Dinzelpedagogiken.

Det dansas hos Sensus på många ställen runt om i landet. Möt Ana Catalán och Sofie Eriksson i Malmö, som har cirklar i tango utifrån Dinzelpedagogiken.

Det dansas hos Sensus på många ställen runt om i landet. Möt Ana Catalán och Sofie Eriksson i Malmö, som har cirklar i tango utifrån Dinzelpedagogiken.

Inga kommentarer »