Blogg

50 år i folkbildningens tjänst

DSC_0580

Det är torsdag förmiddag och deltagarna börjar droppa in till studiecirkel Bildvävnad och broderi på Sensus i Göteborg. ”Vi har flextid i den här cirkeln”, säger Birgitta Fredriksson med ett skratt. Birgitta har varit cirkelledare i 50 år och hon har inga planer på att sluta än. ”Det är inte klokt, jag kan inte fatta det”, säger hon. Några av deltagarna har varit med i över 20 år. ”Detta vill man inte missa”, säger en av deltagarna som tar färdtjänst varje vecka. ”Studiecirkeln med Birgitta är en ventil där man får komma ut och träffa andra.”

Siv Slottner som har varit med i fyra år berättar att Birgitta sitter på så mycket kunskap som hon vill föra vidare. ”Hon kan så mycket och hon plockar fram många saker från förr, som man känner igen från sin barndom och saker man minns från sin mamma linneskåp.” Birgitta berättar att Siv kom till cirkeln för att lära sig bildsömnad men efter att ha hittat en gammal släktings knyppeldyna blev hon intresserad av det istället. Birgitta har en sådan bredd i sina kunskaper att deltagarna kan ägna sig åt vilket textilhantverk de önskar. ”Två knypplar, två stickar, tre ägnar sig åt bildvävnad och en syr hardanger”, säger Birgitta. Även om flera av deltagarna har varit med länge så kommer det in nya. ”Nu har vi två unga tjejer med i gruppen och en av dem har knappt tid att fika för att hon vill hinna med allt.” skrattar Birgitta. Fikapausen är för flera av deltagarna lika viktig som hantverkandet. ”Varje vecka har två deltagare ansvar för att ta med fikabröd och det är alltid en glad överraskning att se vad det ska bli.”

Den första studiecirkeln
Att Birgitta skulle bli cirkelledare var inte självklart från början. ”Jag ska visa var jag kommer ifrån”, säger Birgitta och tar fram en bok som handlar om textilkonstnärinnan Judith Johansson. ”Det här är min mor”, berättar Birgitta. ”Mor och far drev en textilverksamhet i Knäred och tanken var att jag skulle ta över verksamheten efter dem. Jag började på Konstfack som 17 åring, men var alldeles för omogen och hoppade av.” Istället flyttade Birgitta till Göteborg med sin blivande man, lärde sig maskinskrivning och jobbade i tre år på Sparbanken. Efter det kände hon sig mogen för konstfack och tog till slut en vävlärarexamen. 1964-65 gick hon en högre utbildning i hård- och mjukslöjd och för att betala av studielånet började hon som cirkelledare på TBV i Göteborg. Den första studiecirkeln var i flamskvävnad och knyppling. ”På den tiden hade jag ingen barnomsorg men chefen på TBV sa att jag kunde ställa in barnvagnen på hans kontor så skulle han passa min dotter.”

Ser fram mot träffarna
Birgitta är 78 år, har tre döttrar, nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Under alla år har Birgitta troget arbetat för TBV och sedan 2004 för Sensus. Med studiecirklar både dagtid och ibland fyra kvällar i veckan blev tempot till slut för högt och 2002 fick Birgitta en stroke. ”Efter det slutade jag med kvällskurser, men dagarna har jag behållit.” För 10 år sedan gick Birgittas man bort och det har gjort att rollen som cirkelledare har känts än viktigare.” Att ha träffarna att se fram emot gör att jag håller mig igång. Jag letar ständigt efter nya idéer och uppslag som jag kan ta med till cirkeln.” 2011 tog Birgitta med sig hela gruppen på en dagsutflykt till Vänersborgs museum som hade en utställning med Birgittas mor, Judith Johanssons livsverk.

Idag har Birgitta studiecirklar varje torsdag och lördag hos Sensus. ”Mötet med människor är det viktigaste och att jag kan delge mina kunskaper. Jag tycker om att lösa problem. Ibland kommer deltagarna med svåra saker, men det finns inga problem som inte går att lösa menar jag.”

DSC_0580

Det är torsdag förmiddag och deltagarna börjar droppa in till studiecirkel Bildvävnad och broderi på Sensus i Göteborg. ”Vi har flextid i den här cirkeln”, säger Birgitta Fredriksson med ett skratt. Birgitta har varit cirkelledare i 50 år och hon har inga planer på att sluta än. ”Det är inte klokt, jag kan inte fatta det”, säger hon. Några av deltagarna har varit med i över 20 år. ”Detta vill man inte missa”, säger en av deltagarna som tar färdtjänst varje vecka. ”Studiecirkeln med Birgitta är en ventil där man får komma ut och träffa andra.”

Siv Slottner som har varit med i fyra år berättar att Birgitta sitter på så mycket kunskap som hon vill föra vidare. ”Hon kan så mycket och hon plockar fram många saker från förr, som man känner igen från sin barndom och saker man minns från sin mamma linneskåp.” Birgitta berättar att Siv kom till cirkeln för att lära sig bildsömnad men efter att ha hittat en gammal släktings knyppeldyna blev hon intresserad av det istället. Birgitta har en sådan bredd i sina kunskaper att deltagarna kan ägna sig åt vilket textilhantverk de önskar. ”Två knypplar, två stickar, tre ägnar sig åt bildvävnad och en syr hardanger”, säger Birgitta. Även om flera av deltagarna har varit med länge så kommer det in nya. ”Nu har vi två unga tjejer med i gruppen och en av dem har knappt tid att fika för att hon vill hinna med allt.” skrattar Birgitta. Fikapausen är för flera av deltagarna lika viktig som hantverkandet. ”Varje vecka har två deltagare ansvar för att ta med fikabröd och det är alltid en glad överraskning att se vad det ska bli.”

Den första studiecirkeln
Att Birgitta skulle bli cirkelledare var inte självklart från början. ”Jag ska visa var jag kommer ifrån”, säger Birgitta och tar fram en bok som handlar om textilkonstnärinnan Judith Johansson. ”Det här är min mor”, berättar Birgitta. ”Mor och far drev en textilverksamhet i Knäred och tanken var att jag skulle ta över verksamheten efter dem. Jag började på Konstfack som 17 åring, men var alldeles för omogen och hoppade av.” Istället flyttade Birgitta till Göteborg med sin blivande man, lärde sig maskinskrivning och jobbade i tre år på Sparbanken. Efter det kände hon sig mogen för konstfack och tog till slut en vävlärarexamen. 1964-65 gick hon en högre utbildning i hård- och mjukslöjd och för att betala av studielånet började hon som cirkelledare på TBV i Göteborg. Den första studiecirkeln var i flamskvävnad och knyppling. ”På den tiden hade jag ingen barnomsorg men chefen på TBV sa att jag kunde ställa in barnvagnen på hans kontor så skulle han passa min dotter.”

Ser fram mot träffarna
Birgitta är 78 år, har tre döttrar, nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Under alla år har Birgitta troget arbetat för TBV och sedan 2004 för Sensus. Med studiecirklar både dagtid och ibland fyra kvällar i veckan blev tempot till slut för högt och 2002 fick Birgitta en stroke. ”Efter det slutade jag med kvällskurser, men dagarna har jag behållit.” För 10 år sedan gick Birgittas man bort och det har gjort att rollen som cirkelledare har känts än viktigare.” Att ha träffarna att se fram emot gör att jag håller mig igång. Jag letar ständigt efter nya idéer och uppslag som jag kan ta med till cirkeln.” 2011 tog Birgitta med sig hela gruppen på en dagsutflykt till Vänersborgs museum som hade en utställning med Birgittas mor, Judith Johanssons livsverk.

Idag har Birgitta studiecirklar varje torsdag och lördag hos Sensus. ”Mötet med människor är det viktigaste och att jag kan delge mina kunskaper. Jag tycker om att lösa problem. Ibland kommer deltagarna med svåra saker, men det finns inga problem som inte går att lösa menar jag.”

DSC_0580

Det är torsdag förmiddag och deltagarna börjar droppa in till studiecirkel Bildvävnad och broderi på Sensus i Göteborg. ”Vi har flextid i den här cirkeln”, säger Birgitta Fredriksson med ett skratt. Birgitta har varit cirkelledare i 50 år och hon har inga planer på att sluta än. ”Det är inte klokt, jag kan inte fatta det”, säger hon. Några av deltagarna har varit med i över 20 år. ”Detta vill man inte missa”, säger en av deltagarna som tar färdtjänst varje vecka. ”Studiecirkeln med Birgitta är en ventil där man får komma ut och träffa andra.”

Siv Slottner som har varit med i fyra år berättar att Birgitta sitter på så mycket kunskap som hon vill föra vidare. ”Hon kan så mycket och hon plockar fram många saker från förr, som man känner igen från sin barndom och saker man minns från sin mamma linneskåp.” Birgitta berättar att Siv kom till cirkeln för att lära sig bildsömnad men efter att ha hittat en gammal släktings knyppeldyna blev hon intresserad av det istället. Birgitta har en sådan bredd i sina kunskaper att deltagarna kan ägna sig åt vilket textilhantverk de önskar. ”Två knypplar, två stickar, tre ägnar sig åt bildvävnad och en syr hardanger”, säger Birgitta. Även om flera av deltagarna har varit med länge så kommer det in nya. ”Nu har vi två unga tjejer med i gruppen och en av dem har knappt tid att fika för att hon vill hinna med allt.” skrattar Birgitta. Fikapausen är för flera av deltagarna lika viktig som hantverkandet. ”Varje vecka har två deltagare ansvar för att ta med fikabröd och det är alltid en glad överraskning att se vad det ska bli.”

Den första studiecirkeln
Att Birgitta skulle bli cirkelledare var inte självklart från början. ”Jag ska visa var jag kommer ifrån”, säger Birgitta och tar fram en bok som handlar om textilkonstnärinnan Judith Johansson. ”Det här är min mor”, berättar Birgitta. ”Mor och far drev en textilverksamhet i Knäred och tanken var att jag skulle ta över verksamheten efter dem. Jag började på Konstfack som 17 åring, men var alldeles för omogen och hoppade av.” Istället flyttade Birgitta till Göteborg med sin blivande man, lärde sig maskinskrivning och jobbade i tre år på Sparbanken. Efter det kände hon sig mogen för konstfack och tog till slut en vävlärarexamen. 1964-65 gick hon en högre utbildning i hård- och mjukslöjd och för att betala av studielånet började hon som cirkelledare på TBV i Göteborg. Den första studiecirkeln var i flamskvävnad och knyppling. ”På den tiden hade jag ingen barnomsorg men chefen på TBV sa att jag kunde ställa in barnvagnen på hans kontor så skulle han passa min dotter.”

Ser fram mot träffarna
Birgitta är 78 år, har tre döttrar, nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Under alla år har Birgitta troget arbetat för TBV och sedan 2004 för Sensus. Med studiecirklar både dagtid och ibland fyra kvällar i veckan blev tempot till slut för högt och 2002 fick Birgitta en stroke. ”Efter det slutade jag med kvällskurser, men dagarna har jag behållit.” För 10 år sedan gick Birgittas man bort och det har gjort att rollen som cirkelledare har känts än viktigare.” Att ha träffarna att se fram emot gör att jag håller mig igång. Jag letar ständigt efter nya idéer och uppslag som jag kan ta med till cirkeln.” 2011 tog Birgitta med sig hela gruppen på en dagsutflykt till Vänersborgs museum som hade en utställning med Birgittas mor, Judith Johanssons livsverk.

Idag har Birgitta studiecirklar varje torsdag och lördag hos Sensus. ”Mötet med människor är det viktigaste och att jag kan delge mina kunskaper. Jag tycker om att lösa problem. Ibland kommer deltagarna med svåra saker, men det finns inga problem som inte går att lösa menar jag.”

Skriv en kommentar

Prenumerera på bloggen via e-post