Blogg

Filosofibaren: Hur ska vi förstå självmord?

En onsdag i månaden ordnar Sensus, i samarbete med Göteborgs stadsmuseum, en filosofikväll. Under våren har temat varit döden och den 5 april handlade det om självmord och aktiv dödshjälp. Ämnet lockade ett 40 tal personer till Filosofibaren som huserar i Stadsmuseets foajé.

Samtalen leds av Petra Andersson, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. ”Samtal människor emellan är det som gör livet begripligt”, säger Petra. ”Det som jag gillar mycket är att kunna ta sig tid ordentligt att prata om bara en sak. Och dessutom om en sak som inte bara är praktisk, som inte är något man måste få gjort. Man pratar och tänker för tänkandets egen skull. Sen är det ju käckt att göra det tillsammans.”

I inledningen förklarar Petra hur Filosofibaren fungerar och att vi kommer att prata om självmord som något filosofiskt snarare än något psykiatriskt. Filosofibaren är inte en del i självmordspreventionen eller något liknande. Därefter följer en kort föreläsning som börjar med en historisk betraktelse av självmord ur olika kulturella kontexter och som sedan övergår till att lyfta en rad filosofiska tankar kring ämnet.

Hur ska vi förstå självmord? Historiskt har självmord varit att betrakta som en oförlåtlig synd. Men problemet har då varit att syndaren inte varit närvarande när straffets skulle verkställas. Kyrkan har förnekat dem som begått självmord att begravas på vigd jord. De som misslyckats med sina suicidförsök fick även bära skammen från de som begick fullbordade suicid. Att straffa dem som misslyckats med sina suicidförsök med döden visar på det motsägelsefulla i den gamla rättskipningen. Man kan ju säga att människors dödsrädsla länge varit det yttersta instrumentet för makten. Självmördaren är som en protesterande rebell som sätter sig upp mot den makten.

Sedan kommer föreläsningen in på de mer filosofiska frågeställningarna. Kan självmord vara berättigat? Kan självmord vara fel? Vad är det som sker då någon hjälper någon annan att ta sitt liv? Bör man förhindra självmord? I vilken mån äger vi oss själva?

Snart övergår Petras föreläsning i samtal där många av deltagare är aktiva. Några frågor besvaras och nya funderingar väcks. Deltagarna är engagerade och samtalet lättsamt trots det tunga och allvarsamma ämnet.

Tio minuter efter utsatt tid är Petra tvungen att knyta ihop kvällen. “Det här var jätteroligt”, säger en av de nöjda deltagarna som stannat kvar en stund för att diskuterade vidare.

”Uppenbarligen gillar folk detta. Många kommer varje gång. Det är extra roligt när folk sitter kvar och pratar med varandra. Att sitta och prata med folk som man inte redan känner möjliggör en annan slags öppenhet”, avslutar Petra.

En onsdag i månaden ordnar Sensus, i samarbete med Göteborgs stadsmuseum, en filosofikväll. Under våren har temat varit döden och den 5 april handlade det om självmord och aktiv dödshjälp. Ämnet lockade ett 40 tal personer till Filosofibaren som huserar i Stadsmuseets foajé.

Samtalen leds av Petra Andersson, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. ”Samtal människor emellan är det som gör livet begripligt”, säger Petra. ”Det som jag gillar mycket är att kunna ta sig tid ordentligt att prata om bara en sak. Och dessutom om en sak som inte bara är praktisk, som inte är något man måste få gjort. Man pratar och tänker för tänkandets egen skull. Sen är det ju käckt att göra det tillsammans.”

I inledningen förklarar Petra hur Filosofibaren fungerar och att vi kommer att prata om självmord som något filosofiskt snarare än något psykiatriskt. Filosofibaren är inte en del i självmordspreventionen eller något liknande. Därefter följer en kort föreläsning som börjar med en historisk betraktelse av självmord ur olika kulturella kontexter och som sedan övergår till att lyfta en rad filosofiska tankar kring ämnet.

Hur ska vi förstå självmord? Historiskt har självmord varit att betrakta som en oförlåtlig synd. Men problemet har då varit att syndaren inte varit närvarande när straffets skulle verkställas. Kyrkan har förnekat dem som begått självmord att begravas på vigd jord. De som misslyckats med sina suicidförsök fick även bära skammen från de som begick fullbordade suicid. Att straffa dem som misslyckats med sina suicidförsök med döden visar på det motsägelsefulla i den gamla rättskipningen. Man kan ju säga att människors dödsrädsla länge varit det yttersta instrumentet för makten. Självmördaren är som en protesterande rebell som sätter sig upp mot den makten.

Sedan kommer föreläsningen in på de mer filosofiska frågeställningarna. Kan självmord vara berättigat? Kan självmord vara fel? Vad är det som sker då någon hjälper någon annan att ta sitt liv? Bör man förhindra självmord? I vilken mån äger vi oss själva?

Snart övergår Petras föreläsning i samtal där många av deltagare är aktiva. Några frågor besvaras och nya funderingar väcks. Deltagarna är engagerade och samtalet lättsamt trots det tunga och allvarsamma ämnet.

Tio minuter efter utsatt tid är Petra tvungen att knyta ihop kvällen. “Det här var jätteroligt”, säger en av de nöjda deltagarna som stannat kvar en stund för att diskuterade vidare.

”Uppenbarligen gillar folk detta. Många kommer varje gång. Det är extra roligt när folk sitter kvar och pratar med varandra. Att sitta och prata med folk som man inte redan känner möjliggör en annan slags öppenhet”, avslutar Petra.

En onsdag i månaden ordnar Sensus, i samarbete med Göteborgs stadsmuseum, en filosofikväll. Under våren har temat varit döden och den 5 april handlade det om självmord och aktiv dödshjälp. Ämnet lockade ett 40 tal personer till Filosofibaren som huserar i Stadsmuseets foajé.

Samtalen leds av Petra Andersson, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. ”Samtal människor emellan är det som gör livet begripligt”, säger Petra. ”Det som jag gillar mycket är att kunna ta sig tid ordentligt att prata om bara en sak. Och dessutom om en sak som inte bara är praktisk, som inte är något man måste få gjort. Man pratar och tänker för tänkandets egen skull. Sen är det ju käckt att göra det tillsammans.”

I inledningen förklarar Petra hur Filosofibaren fungerar och att vi kommer att prata om självmord som något filosofiskt snarare än något psykiatriskt. Filosofibaren är inte en del i självmordspreventionen eller något liknande. Därefter följer en kort föreläsning som börjar med en historisk betraktelse av självmord ur olika kulturella kontexter och som sedan övergår till att lyfta en rad filosofiska tankar kring ämnet.

Hur ska vi förstå självmord? Historiskt har självmord varit att betrakta som en oförlåtlig synd. Men problemet har då varit att syndaren inte varit närvarande när straffets skulle verkställas. Kyrkan har förnekat dem som begått självmord att begravas på vigd jord. De som misslyckats med sina suicidförsök fick även bära skammen från de som begick fullbordade suicid. Att straffa dem som misslyckats med sina suicidförsök med döden visar på det motsägelsefulla i den gamla rättskipningen. Man kan ju säga att människors dödsrädsla länge varit det yttersta instrumentet för makten. Självmördaren är som en protesterande rebell som sätter sig upp mot den makten.

Sedan kommer föreläsningen in på de mer filosofiska frågeställningarna. Kan självmord vara berättigat? Kan självmord vara fel? Vad är det som sker då någon hjälper någon annan att ta sitt liv? Bör man förhindra självmord? I vilken mån äger vi oss själva?

Snart övergår Petras föreläsning i samtal där många av deltagare är aktiva. Några frågor besvaras och nya funderingar väcks. Deltagarna är engagerade och samtalet lättsamt trots det tunga och allvarsamma ämnet.

Tio minuter efter utsatt tid är Petra tvungen att knyta ihop kvällen. “Det här var jätteroligt”, säger en av de nöjda deltagarna som stannat kvar en stund för att diskuterade vidare.

”Uppenbarligen gillar folk detta. Många kommer varje gång. Det är extra roligt när folk sitter kvar och pratar med varandra. Att sitta och prata med folk som man inte redan känner möjliggör en annan slags öppenhet”, avslutar Petra.

Skriv en kommentar

Prenumerera på bloggen via e-post