Blogg

Musikläraren som blev informatör

”Vikten av att få ut sitt budskap har ökat och det är ju helt meningslöst att ha en verksamhet om ingen vet om att den finns”, säger Anders Sjöling som nyligen gått utbildningen Diplomerad Informatör på Sensus. Idag arbetar han som informatör i Svenska kyrkan.

Efter 20 år som konsulent på Skolkyrkan har Anders sadlat om till informatör. ”Behovet av informatörer ökar hela tiden”, berättar han. ”För 10 år sedan var det osannolikt att en församling skulle ha en utbildad informatör. Idag har majoriteten av församlingarna i Göteborg någon person som innehar den rollen.”

Vägen till informatörsyrket har inte varit helt självklar. Anders tog en musiklärarexamen för snart 30 år sedan och startade sin yrkesbana som musiklärare på Öckerö. Efter ett halvår i läraryrket satsade Anders på en egen musikkarriär och försörjde sig under sju år som frilansande musiker och trubadur. De senaste 20 åren har han arbetat som konsulent inom Skolkyrkan med kurs- och projektverksamhet.

Förra året beslutades det att Skolkyrkans verksamhet skulle avvecklas och i samband med det erbjöds Anders möjligheten att gå Sensus informatörsutbildning. ”Du har ju arbetet mycket med information i din konsulenttjänst, så det kan vara bra för din framtid”, tyckte hans chef. Anders kunde inte annat än instämma och tackade ja till det generösa erbjudandet.

Utbildningen har betytt flera saker för Anders. ”Jag arbetade med kommunikation tidigare, men utbildningen har gjort att jag nu vet var jag står rent kunskapsmässigt. Den har både gett en bekräftelse på befintlig kunskap men även visat vad jag behöver fylla på med.”

Även om han tycker att alla delar i utbildningen har varit intressanta och användbara, så är det särskilt två avsnitt som har varit extra betydelsefulla – att arbeta med de grafiska programvarorna och det skrivna ordet. ”När vi arbetade med InDesign var det ingen av deltagarna som ville gå på lunch. Till slut fick kursledaren dra oss ut ur lokalen”, berättar Anders. ”Och något som jag verkligen går igång på, det är att skapa text. Som informatör får man i vanliga fall bearbeta en befintlig text, men här fick vi ägna en hel dag åt att skapa egna texter och det är mycket roligare.”

”Förutom att jag tar med mig massor av nya kunskaper från utbildningen så har jag nu tillgång till ett nätverk med andra informatörer” förklarar Anders. Efter utbildningen får deltagarna tillgång till en Facebookgrupp där kursledarna och alla tidigare Diplomerad Informatörer är med. ”Här kan man ställa frågor eller bidra med sina egna erfarenheter”, berättar Anders.

Under utbildningens gång har Anders erbjudits en projekttjänst inom Svenska kyrkan. ”Jag har ett uppdrag att se över hur det nya domkyrkopastoratet i Göteborg ska arbeta med kommunikation i framtiden samtidigt som jag slutför en konfirmandkampanj åt Svenska kyrkan i Göteborg. När dessa uppdrag är avklarade finns det en möjlighet att jag får fortsätta som informatör i pastoratet.” Mer än deltid vill han inte arbeta som informatör eftersom han även driver en firma där han arbetar som ljudtekniker och frilansmusiker. ”Musiken har alltid haft en central roll i mitt liv”, betonar Anders.

Arbetet med det nya pastoratets kommunikationsbehov har gett många viktiga insikter. ”I framtiden kommer det att vara fler medarbetare som är delaktiga i kommunikationsarbetet. Vi måste alla aktivt ta tillvara på möjligheten att kommunicera och se kommunikationen som en del av vars och ens uppgift.”

Hur når man då dit? ”Framförallt måste vi ta tillvara på varandras erfarenheter och våga släppa på prestigen”, avslutar Anders.

Läs mer om utbildningen på sensus.se/dipom

”Vikten av att få ut sitt budskap har ökat och det är ju helt meningslöst att ha en verksamhet om ingen vet om att den finns”, säger Anders Sjöling som nyligen gått utbildningen Diplomerad Informatör på Sensus. Idag arbetar han som informatör i Svenska kyrkan.

Efter 20 år som konsulent på Skolkyrkan har Anders sadlat om till informatör. ”Behovet av informatörer ökar hela tiden”, berättar han. ”För 10 år sedan var det osannolikt att en församling skulle ha en utbildad informatör. Idag har majoriteten av församlingarna i Göteborg någon person som innehar den rollen.”

Vägen till informatörsyrket har inte varit helt självklar. Anders tog en musiklärarexamen för snart 30 år sedan och startade sin yrkesbana som musiklärare på Öckerö. Efter ett halvår i läraryrket satsade Anders på en egen musikkarriär och försörjde sig under sju år som frilansande musiker och trubadur. De senaste 20 åren har han arbetat som konsulent inom Skolkyrkan med kurs- och projektverksamhet.

Förra året beslutades det att Skolkyrkans verksamhet skulle avvecklas och i samband med det erbjöds Anders möjligheten att gå Sensus informatörsutbildning. ”Du har ju arbetet mycket med information i din konsulenttjänst, så det kan vara bra för din framtid”, tyckte hans chef. Anders kunde inte annat än instämma och tackade ja till det generösa erbjudandet.

Utbildningen har betytt flera saker för Anders. ”Jag arbetade med kommunikation tidigare, men utbildningen har gjort att jag nu vet var jag står rent kunskapsmässigt. Den har både gett en bekräftelse på befintlig kunskap men även visat vad jag behöver fylla på med.”

Även om han tycker att alla delar i utbildningen har varit intressanta och användbara, så är det särskilt två avsnitt som har varit extra betydelsefulla – att arbeta med de grafiska programvarorna och det skrivna ordet. ”När vi arbetade med InDesign var det ingen av deltagarna som ville gå på lunch. Till slut fick kursledaren dra oss ut ur lokalen”, berättar Anders. ”Och något som jag verkligen går igång på, det är att skapa text. Som informatör får man i vanliga fall bearbeta en befintlig text, men här fick vi ägna en hel dag åt att skapa egna texter och det är mycket roligare.”

”Förutom att jag tar med mig massor av nya kunskaper från utbildningen så har jag nu tillgång till ett nätverk med andra informatörer” förklarar Anders. Efter utbildningen får deltagarna tillgång till en Facebookgrupp där kursledarna och alla tidigare Diplomerad Informatörer är med. ”Här kan man ställa frågor eller bidra med sina egna erfarenheter”, berättar Anders.

Under utbildningens gång har Anders erbjudits en projekttjänst inom Svenska kyrkan. ”Jag har ett uppdrag att se över hur det nya domkyrkopastoratet i Göteborg ska arbeta med kommunikation i framtiden samtidigt som jag slutför en konfirmandkampanj åt Svenska kyrkan i Göteborg. När dessa uppdrag är avklarade finns det en möjlighet att jag får fortsätta som informatör i pastoratet.” Mer än deltid vill han inte arbeta som informatör eftersom han även driver en firma där han arbetar som ljudtekniker och frilansmusiker. ”Musiken har alltid haft en central roll i mitt liv”, betonar Anders.

Arbetet med det nya pastoratets kommunikationsbehov har gett många viktiga insikter. ”I framtiden kommer det att vara fler medarbetare som är delaktiga i kommunikationsarbetet. Vi måste alla aktivt ta tillvara på möjligheten att kommunicera och se kommunikationen som en del av vars och ens uppgift.”

Hur når man då dit? ”Framförallt måste vi ta tillvara på varandras erfarenheter och våga släppa på prestigen”, avslutar Anders.

Läs mer om utbildningen på sensus.se/dipom

”Vikten av att få ut sitt budskap har ökat och det är ju helt meningslöst att ha en verksamhet om ingen vet om att den finns”, säger Anders Sjöling som nyligen gått utbildningen Diplomerad Informatör på Sensus. Idag arbetar han som informatör i Svenska kyrkan.

Efter 20 år som konsulent på Skolkyrkan har Anders sadlat om till informatör. ”Behovet av informatörer ökar hela tiden”, berättar han. ”För 10 år sedan var det osannolikt att en församling skulle ha en utbildad informatör. Idag har majoriteten av församlingarna i Göteborg någon person som innehar den rollen.”

Vägen till informatörsyrket har inte varit helt självklar. Anders tog en musiklärarexamen för snart 30 år sedan och startade sin yrkesbana som musiklärare på Öckerö. Efter ett halvår i läraryrket satsade Anders på en egen musikkarriär och försörjde sig under sju år som frilansande musiker och trubadur. De senaste 20 åren har han arbetat som konsulent inom Skolkyrkan med kurs- och projektverksamhet.

Förra året beslutades det att Skolkyrkans verksamhet skulle avvecklas och i samband med det erbjöds Anders möjligheten att gå Sensus informatörsutbildning. ”Du har ju arbetet mycket med information i din konsulenttjänst, så det kan vara bra för din framtid”, tyckte hans chef. Anders kunde inte annat än instämma och tackade ja till det generösa erbjudandet.

Utbildningen har betytt flera saker för Anders. ”Jag arbetade med kommunikation tidigare, men utbildningen har gjort att jag nu vet var jag står rent kunskapsmässigt. Den har både gett en bekräftelse på befintlig kunskap men även visat vad jag behöver fylla på med.”

Även om han tycker att alla delar i utbildningen har varit intressanta och användbara, så är det särskilt två avsnitt som har varit extra betydelsefulla – att arbeta med de grafiska programvarorna och det skrivna ordet. ”När vi arbetade med InDesign var det ingen av deltagarna som ville gå på lunch. Till slut fick kursledaren dra oss ut ur lokalen”, berättar Anders. ”Och något som jag verkligen går igång på, det är att skapa text. Som informatör får man i vanliga fall bearbeta en befintlig text, men här fick vi ägna en hel dag åt att skapa egna texter och det är mycket roligare.”

”Förutom att jag tar med mig massor av nya kunskaper från utbildningen så har jag nu tillgång till ett nätverk med andra informatörer” förklarar Anders. Efter utbildningen får deltagarna tillgång till en Facebookgrupp där kursledarna och alla tidigare Diplomerad Informatörer är med. ”Här kan man ställa frågor eller bidra med sina egna erfarenheter”, berättar Anders.

Under utbildningens gång har Anders erbjudits en projekttjänst inom Svenska kyrkan. ”Jag har ett uppdrag att se över hur det nya domkyrkopastoratet i Göteborg ska arbeta med kommunikation i framtiden samtidigt som jag slutför en konfirmandkampanj åt Svenska kyrkan i Göteborg. När dessa uppdrag är avklarade finns det en möjlighet att jag får fortsätta som informatör i pastoratet.” Mer än deltid vill han inte arbeta som informatör eftersom han även driver en firma där han arbetar som ljudtekniker och frilansmusiker. ”Musiken har alltid haft en central roll i mitt liv”, betonar Anders.

Arbetet med det nya pastoratets kommunikationsbehov har gett många viktiga insikter. ”I framtiden kommer det att vara fler medarbetare som är delaktiga i kommunikationsarbetet. Vi måste alla aktivt ta tillvara på möjligheten att kommunicera och se kommunikationen som en del av vars och ens uppgift.”

Hur når man då dit? ”Framförallt måste vi ta tillvara på varandras erfarenheter och våga släppa på prestigen”, avslutar Anders.

Läs mer om utbildningen på sensus.se/dipom

Blogg

Filosofibaren: Hur ska vi förstå självmord?

En onsdag i månaden ordnar Sensus, i samarbete med Göteborgs stadsmuseum, en filosofikväll. Under våren har temat varit döden och den 5 april handlade det om självmord och aktiv dödshjälp. Ämnet lockade ett 40 tal personer till Filosofibaren som huserar i Stadsmuseets foajé.

Samtalen leds av Petra Andersson, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. ”Samtal människor emellan är det som gör livet begripligt”, säger Petra. ”Det som jag gillar mycket är att kunna ta sig tid ordentligt att prata om bara en sak. Och dessutom om en sak som inte bara är praktisk, som inte är något man måste få gjort. Man pratar och tänker för tänkandets egen skull. Sen är det ju käckt att göra det tillsammans.”

I inledningen förklarar Petra hur Filosofibaren fungerar och att vi kommer att prata om självmord som något filosofiskt snarare än något psykiatriskt. Filosofibaren är inte en del i självmordspreventionen eller något liknande. Därefter följer en kort föreläsning som börjar med en historisk betraktelse av självmord ur olika kulturella kontexter och som sedan övergår till att lyfta en rad filosofiska tankar kring ämnet.

Hur ska vi förstå självmord? Historiskt har självmord varit att betrakta som en oförlåtlig synd. Men problemet har då varit att syndaren inte varit närvarande när straffets skulle verkställas. Kyrkan har förnekat dem som begått självmord att begravas på vigd jord. De som misslyckats med sina suicidförsök fick även bära skammen från de som begick fullbordade suicid. Att straffa dem som misslyckats med sina suicidförsök med döden visar på det motsägelsefulla i den gamla rättskipningen. Man kan ju säga att människors dödsrädsla länge varit det yttersta instrumentet för makten. Självmördaren är som en protesterande rebell som sätter sig upp mot den makten.

Sedan kommer föreläsningen in på de mer filosofiska frågeställningarna. Kan självmord vara berättigat? Kan självmord vara fel? Vad är det som sker då någon hjälper någon annan att ta sitt liv? Bör man förhindra självmord? I vilken mån äger vi oss själva?

Snart övergår Petras föreläsning i samtal där många av deltagare är aktiva. Några frågor besvaras och nya funderingar väcks. Deltagarna är engagerade och samtalet lättsamt trots det tunga och allvarsamma ämnet.

Tio minuter efter utsatt tid är Petra tvungen att knyta ihop kvällen. ”Det här var jätteroligt”, säger en av de nöjda deltagarna som stannat kvar en stund för att diskuterade vidare.

”Uppenbarligen gillar folk detta. Många kommer varje gång. Det är extra roligt när folk sitter kvar och pratar med varandra. Att sitta och prata med folk som man inte redan känner möjliggör en annan slags öppenhet”, avslutar Petra.

En onsdag i månaden ordnar Sensus, i samarbete med Göteborgs stadsmuseum, en filosofikväll. Under våren har temat varit döden och den 5 april handlade det om självmord och aktiv dödshjälp. Ämnet lockade ett 40 tal personer till Filosofibaren som huserar i Stadsmuseets foajé.

Samtalen leds av Petra Andersson, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. ”Samtal människor emellan är det som gör livet begripligt”, säger Petra. ”Det som jag gillar mycket är att kunna ta sig tid ordentligt att prata om bara en sak. Och dessutom om en sak som inte bara är praktisk, som inte är något man måste få gjort. Man pratar och tänker för tänkandets egen skull. Sen är det ju käckt att göra det tillsammans.”

I inledningen förklarar Petra hur Filosofibaren fungerar och att vi kommer att prata om självmord som något filosofiskt snarare än något psykiatriskt. Filosofibaren är inte en del i självmordspreventionen eller något liknande. Därefter följer en kort föreläsning som börjar med en historisk betraktelse av självmord ur olika kulturella kontexter och som sedan övergår till att lyfta en rad filosofiska tankar kring ämnet.

Hur ska vi förstå självmord? Historiskt har självmord varit att betrakta som en oförlåtlig synd. Men problemet har då varit att syndaren inte varit närvarande när straffets skulle verkställas. Kyrkan har förnekat dem som begått självmord att begravas på vigd jord. De som misslyckats med sina suicidförsök fick även bära skammen från de som begick fullbordade suicid. Att straffa dem som misslyckats med sina suicidförsök med döden visar på det motsägelsefulla i den gamla rättskipningen. Man kan ju säga att människors dödsrädsla länge varit det yttersta instrumentet för makten. Självmördaren är som en protesterande rebell som sätter sig upp mot den makten.

Sedan kommer föreläsningen in på de mer filosofiska frågeställningarna. Kan självmord vara berättigat? Kan självmord vara fel? Vad är det som sker då någon hjälper någon annan att ta sitt liv? Bör man förhindra självmord? I vilken mån äger vi oss själva?

Snart övergår Petras föreläsning i samtal där många av deltagare är aktiva. Några frågor besvaras och nya funderingar väcks. Deltagarna är engagerade och samtalet lättsamt trots det tunga och allvarsamma ämnet.

Tio minuter efter utsatt tid är Petra tvungen att knyta ihop kvällen. ”Det här var jätteroligt”, säger en av de nöjda deltagarna som stannat kvar en stund för att diskuterade vidare.

”Uppenbarligen gillar folk detta. Många kommer varje gång. Det är extra roligt när folk sitter kvar och pratar med varandra. Att sitta och prata med folk som man inte redan känner möjliggör en annan slags öppenhet”, avslutar Petra.

En onsdag i månaden ordnar Sensus, i samarbete med Göteborgs stadsmuseum, en filosofikväll. Under våren har temat varit döden och den 5 april handlade det om självmord och aktiv dödshjälp. Ämnet lockade ett 40 tal personer till Filosofibaren som huserar i Stadsmuseets foajé.

Samtalen leds av Petra Andersson, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. ”Samtal människor emellan är det som gör livet begripligt”, säger Petra. ”Det som jag gillar mycket är att kunna ta sig tid ordentligt att prata om bara en sak. Och dessutom om en sak som inte bara är praktisk, som inte är något man måste få gjort. Man pratar och tänker för tänkandets egen skull. Sen är det ju käckt att göra det tillsammans.”

I inledningen förklarar Petra hur Filosofibaren fungerar och att vi kommer att prata om självmord som något filosofiskt snarare än något psykiatriskt. Filosofibaren är inte en del i självmordspreventionen eller något liknande. Därefter följer en kort föreläsning som börjar med en historisk betraktelse av självmord ur olika kulturella kontexter och som sedan övergår till att lyfta en rad filosofiska tankar kring ämnet.

Hur ska vi förstå självmord? Historiskt har självmord varit att betrakta som en oförlåtlig synd. Men problemet har då varit att syndaren inte varit närvarande när straffets skulle verkställas. Kyrkan har förnekat dem som begått självmord att begravas på vigd jord. De som misslyckats med sina suicidförsök fick även bära skammen från de som begick fullbordade suicid. Att straffa dem som misslyckats med sina suicidförsök med döden visar på det motsägelsefulla i den gamla rättskipningen. Man kan ju säga att människors dödsrädsla länge varit det yttersta instrumentet för makten. Självmördaren är som en protesterande rebell som sätter sig upp mot den makten.

Sedan kommer föreläsningen in på de mer filosofiska frågeställningarna. Kan självmord vara berättigat? Kan självmord vara fel? Vad är det som sker då någon hjälper någon annan att ta sitt liv? Bör man förhindra självmord? I vilken mån äger vi oss själva?

Snart övergår Petras föreläsning i samtal där många av deltagare är aktiva. Några frågor besvaras och nya funderingar väcks. Deltagarna är engagerade och samtalet lättsamt trots det tunga och allvarsamma ämnet.

Tio minuter efter utsatt tid är Petra tvungen att knyta ihop kvällen. ”Det här var jätteroligt”, säger en av de nöjda deltagarna som stannat kvar en stund för att diskuterade vidare.

”Uppenbarligen gillar folk detta. Många kommer varje gång. Det är extra roligt när folk sitter kvar och pratar med varandra. Att sitta och prata med folk som man inte redan känner möjliggör en annan slags öppenhet”, avslutar Petra.

Blogg

50 år i folkbildningens tjänst

DSC_0580

Det är torsdag förmiddag och deltagarna börjar droppa in till studiecirkel Bildvävnad och broderi på Sensus i Göteborg. ”Vi har flextid i den här cirkeln”, säger Birgitta Fredriksson med ett skratt. Birgitta har varit cirkelledare i 50 år och hon har inga planer på att sluta än. ”Det är inte klokt, jag kan inte fatta det”, säger hon. Några av deltagarna har varit med i över 20 år. ”Detta vill man inte missa”, säger en av deltagarna som tar färdtjänst varje vecka. ”Studiecirkeln med Birgitta är en ventil där man får komma ut och träffa andra.”

Siv Slottner som har varit med i fyra år berättar att Birgitta sitter på så mycket kunskap som hon vill föra vidare. ”Hon kan så mycket och hon plockar fram många saker från förr, som man känner igen från sin barndom och saker man minns från sin mamma linneskåp.” Birgitta berättar att Siv kom till cirkeln för att lära sig bildsömnad men efter att ha hittat en gammal släktings knyppeldyna blev hon intresserad av det istället. Birgitta har en sådan bredd i sina kunskaper att deltagarna kan ägna sig åt vilket textilhantverk de önskar. ”Två knypplar, två stickar, tre ägnar sig åt bildvävnad och en syr hardanger”, säger Birgitta. Även om flera av deltagarna har varit med länge så kommer det in nya. ”Nu har vi två unga tjejer med i gruppen och en av dem har knappt tid att fika för att hon vill hinna med allt.” skrattar Birgitta. Fikapausen är för flera av deltagarna lika viktig som hantverkandet. ”Varje vecka har två deltagare ansvar för att ta med fikabröd och det är alltid en glad överraskning att se vad det ska bli.”

Den första studiecirkeln
Att Birgitta skulle bli cirkelledare var inte självklart från början. ”Jag ska visa var jag kommer ifrån”, säger Birgitta och tar fram en bok som handlar om textilkonstnärinnan Judith Johansson. ”Det här är min mor”, berättar Birgitta. ”Mor och far drev en textilverksamhet i Knäred och tanken var att jag skulle ta över verksamheten efter dem. Jag började på Konstfack som 17 åring, men var alldeles för omogen och hoppade av.” Istället flyttade Birgitta till Göteborg med sin blivande man, lärde sig maskinskrivning och jobbade i tre år på Sparbanken. Efter det kände hon sig mogen för konstfack och tog till slut en vävlärarexamen. 1964-65 gick hon en högre utbildning i hård- och mjukslöjd och för att betala av studielånet började hon som cirkelledare på TBV i Göteborg. Den första studiecirkeln var i flamskvävnad och knyppling. ”På den tiden hade jag ingen barnomsorg men chefen på TBV sa att jag kunde ställa in barnvagnen på hans kontor så skulle han passa min dotter.”

Ser fram mot träffarna
Birgitta är 78 år, har tre döttrar, nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Under alla år har Birgitta troget arbetat för TBV och sedan 2004 för Sensus. Med studiecirklar både dagtid och ibland fyra kvällar i veckan blev tempot till slut för högt och 2002 fick Birgitta en stroke. ”Efter det slutade jag med kvällskurser, men dagarna har jag behållit.” För 10 år sedan gick Birgittas man bort och det har gjort att rollen som cirkelledare har känts än viktigare.” Att ha träffarna att se fram emot gör att jag håller mig igång. Jag letar ständigt efter nya idéer och uppslag som jag kan ta med till cirkeln.” 2011 tog Birgitta med sig hela gruppen på en dagsutflykt till Vänersborgs museum som hade en utställning med Birgittas mor, Judith Johanssons livsverk.

Idag har Birgitta studiecirklar varje torsdag och lördag hos Sensus. ”Mötet med människor är det viktigaste och att jag kan delge mina kunskaper. Jag tycker om att lösa problem. Ibland kommer deltagarna med svåra saker, men det finns inga problem som inte går att lösa menar jag.”

DSC_0580

Det är torsdag förmiddag och deltagarna börjar droppa in till studiecirkel Bildvävnad och broderi på Sensus i Göteborg. ”Vi har flextid i den här cirkeln”, säger Birgitta Fredriksson med ett skratt. Birgitta har varit cirkelledare i 50 år och hon har inga planer på att sluta än. ”Det är inte klokt, jag kan inte fatta det”, säger hon. Några av deltagarna har varit med i över 20 år. ”Detta vill man inte missa”, säger en av deltagarna som tar färdtjänst varje vecka. ”Studiecirkeln med Birgitta är en ventil där man får komma ut och träffa andra.”

Siv Slottner som har varit med i fyra år berättar att Birgitta sitter på så mycket kunskap som hon vill föra vidare. ”Hon kan så mycket och hon plockar fram många saker från förr, som man känner igen från sin barndom och saker man minns från sin mamma linneskåp.” Birgitta berättar att Siv kom till cirkeln för att lära sig bildsömnad men efter att ha hittat en gammal släktings knyppeldyna blev hon intresserad av det istället. Birgitta har en sådan bredd i sina kunskaper att deltagarna kan ägna sig åt vilket textilhantverk de önskar. ”Två knypplar, två stickar, tre ägnar sig åt bildvävnad och en syr hardanger”, säger Birgitta. Även om flera av deltagarna har varit med länge så kommer det in nya. ”Nu har vi två unga tjejer med i gruppen och en av dem har knappt tid att fika för att hon vill hinna med allt.” skrattar Birgitta. Fikapausen är för flera av deltagarna lika viktig som hantverkandet. ”Varje vecka har två deltagare ansvar för att ta med fikabröd och det är alltid en glad överraskning att se vad det ska bli.”

Den första studiecirkeln
Att Birgitta skulle bli cirkelledare var inte självklart från början. ”Jag ska visa var jag kommer ifrån”, säger Birgitta och tar fram en bok som handlar om textilkonstnärinnan Judith Johansson. ”Det här är min mor”, berättar Birgitta. ”Mor och far drev en textilverksamhet i Knäred och tanken var att jag skulle ta över verksamheten efter dem. Jag började på Konstfack som 17 åring, men var alldeles för omogen och hoppade av.” Istället flyttade Birgitta till Göteborg med sin blivande man, lärde sig maskinskrivning och jobbade i tre år på Sparbanken. Efter det kände hon sig mogen för konstfack och tog till slut en vävlärarexamen. 1964-65 gick hon en högre utbildning i hård- och mjukslöjd och för att betala av studielånet började hon som cirkelledare på TBV i Göteborg. Den första studiecirkeln var i flamskvävnad och knyppling. ”På den tiden hade jag ingen barnomsorg men chefen på TBV sa att jag kunde ställa in barnvagnen på hans kontor så skulle han passa min dotter.”

Ser fram mot träffarna
Birgitta är 78 år, har tre döttrar, nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Under alla år har Birgitta troget arbetat för TBV och sedan 2004 för Sensus. Med studiecirklar både dagtid och ibland fyra kvällar i veckan blev tempot till slut för högt och 2002 fick Birgitta en stroke. ”Efter det slutade jag med kvällskurser, men dagarna har jag behållit.” För 10 år sedan gick Birgittas man bort och det har gjort att rollen som cirkelledare har känts än viktigare.” Att ha träffarna att se fram emot gör att jag håller mig igång. Jag letar ständigt efter nya idéer och uppslag som jag kan ta med till cirkeln.” 2011 tog Birgitta med sig hela gruppen på en dagsutflykt till Vänersborgs museum som hade en utställning med Birgittas mor, Judith Johanssons livsverk.

Idag har Birgitta studiecirklar varje torsdag och lördag hos Sensus. ”Mötet med människor är det viktigaste och att jag kan delge mina kunskaper. Jag tycker om att lösa problem. Ibland kommer deltagarna med svåra saker, men det finns inga problem som inte går att lösa menar jag.”

DSC_0580

Det är torsdag förmiddag och deltagarna börjar droppa in till studiecirkel Bildvävnad och broderi på Sensus i Göteborg. ”Vi har flextid i den här cirkeln”, säger Birgitta Fredriksson med ett skratt. Birgitta har varit cirkelledare i 50 år och hon har inga planer på att sluta än. ”Det är inte klokt, jag kan inte fatta det”, säger hon. Några av deltagarna har varit med i över 20 år. ”Detta vill man inte missa”, säger en av deltagarna som tar färdtjänst varje vecka. ”Studiecirkeln med Birgitta är en ventil där man får komma ut och träffa andra.”

Siv Slottner som har varit med i fyra år berättar att Birgitta sitter på så mycket kunskap som hon vill föra vidare. ”Hon kan så mycket och hon plockar fram många saker från förr, som man känner igen från sin barndom och saker man minns från sin mamma linneskåp.” Birgitta berättar att Siv kom till cirkeln för att lära sig bildsömnad men efter att ha hittat en gammal släktings knyppeldyna blev hon intresserad av det istället. Birgitta har en sådan bredd i sina kunskaper att deltagarna kan ägna sig åt vilket textilhantverk de önskar. ”Två knypplar, två stickar, tre ägnar sig åt bildvävnad och en syr hardanger”, säger Birgitta. Även om flera av deltagarna har varit med länge så kommer det in nya. ”Nu har vi två unga tjejer med i gruppen och en av dem har knappt tid att fika för att hon vill hinna med allt.” skrattar Birgitta. Fikapausen är för flera av deltagarna lika viktig som hantverkandet. ”Varje vecka har två deltagare ansvar för att ta med fikabröd och det är alltid en glad överraskning att se vad det ska bli.”

Den första studiecirkeln
Att Birgitta skulle bli cirkelledare var inte självklart från början. ”Jag ska visa var jag kommer ifrån”, säger Birgitta och tar fram en bok som handlar om textilkonstnärinnan Judith Johansson. ”Det här är min mor”, berättar Birgitta. ”Mor och far drev en textilverksamhet i Knäred och tanken var att jag skulle ta över verksamheten efter dem. Jag började på Konstfack som 17 åring, men var alldeles för omogen och hoppade av.” Istället flyttade Birgitta till Göteborg med sin blivande man, lärde sig maskinskrivning och jobbade i tre år på Sparbanken. Efter det kände hon sig mogen för konstfack och tog till slut en vävlärarexamen. 1964-65 gick hon en högre utbildning i hård- och mjukslöjd och för att betala av studielånet började hon som cirkelledare på TBV i Göteborg. Den första studiecirkeln var i flamskvävnad och knyppling. ”På den tiden hade jag ingen barnomsorg men chefen på TBV sa att jag kunde ställa in barnvagnen på hans kontor så skulle han passa min dotter.”

Ser fram mot träffarna
Birgitta är 78 år, har tre döttrar, nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Under alla år har Birgitta troget arbetat för TBV och sedan 2004 för Sensus. Med studiecirklar både dagtid och ibland fyra kvällar i veckan blev tempot till slut för högt och 2002 fick Birgitta en stroke. ”Efter det slutade jag med kvällskurser, men dagarna har jag behållit.” För 10 år sedan gick Birgittas man bort och det har gjort att rollen som cirkelledare har känts än viktigare.” Att ha träffarna att se fram emot gör att jag håller mig igång. Jag letar ständigt efter nya idéer och uppslag som jag kan ta med till cirkeln.” 2011 tog Birgitta med sig hela gruppen på en dagsutflykt till Vänersborgs museum som hade en utställning med Birgittas mor, Judith Johanssons livsverk.

Idag har Birgitta studiecirklar varje torsdag och lördag hos Sensus. ”Mötet med människor är det viktigaste och att jag kan delge mina kunskaper. Jag tycker om att lösa problem. Ibland kommer deltagarna med svåra saker, men det finns inga problem som inte går att lösa menar jag.”

Blogg

Magnus pendlar för att bli begravningsrådgivare

Magnus_700x395

Magnus Lundkvist från Ängelholm pendlar varje vecka till Göteborg för att utbilda sig till begravningsrådgivare. Det är Sensus som erbjuder Sveriges enda Yrkeshögskoleutbildning inom området. ”Utbildningen är unik i sitt upplägg och innehåll eftersom den kombinerar kunskaper om begravningstjänsten utifrån den mångfald och olika kulturer som finns i samhället i dag”, säger Magnus.

Magnus har lång erfarenhet från akutsjukvården och att arbeta i mångkulturella miljöer med barn och anhöriga i sorg och kris. Efter en tragisk händelse för några år sedan där Magnus skulle ordna med begravning åt en ung man från Eritrea upptäckte han hur svårt det var att få hjälp i denna situation. Till slut hittade han en begravningsbyrå i Örebro med mångkulturell kompetens som kunde hjälpa till och ordna med kontakterna till Eritrea.

Magnus, som själv letade efter en utbildning till begravningsrådgivare, kände att han med sin bakgrund kunde tillföra något till branschen. ”Samhället blir allt mer mång­facetterat och som begravningsrådgivare behöver man vara kunnig och ödmjuk och även kunna stötta och råda de efterlevande genom flera svåra beslut.” Han blev både glad och överraskad när han hittade utbildningen i ett nyhetsbrev från Sensus. ”Egentligen letade jag efter en gitarrkurs i Helsingborg åt en kille i det familjehem jag arbetar med.”

Att pendla från Ängelholm har aldrig varit något problem. ”Det tar 1 timme och 45 minuter med tåg och eftersom den schemalagda tiden är under tre dagar i följd, måndag till onsdag, har denna lösning fungerat bra för mig. Vi kommer även att ha tre månader praktik och den har jag förlagt till mitt närområde i Skåne”, säger Magnus.

Magnus brukar övernatta i Göteborg tisdag till onsdag och har förhandlat med ett hotell som ger honom ett bra pris. Men han påpekar att det med lite uppfinningsrikedom går att hitta andra lösningar. ”Att pendla till utbildningen och att ibland övernatta har gjort att jag fokuserar extra på studierna de dagar jag är i Göteborg” avslutar Magnus med.

Läs mer om utbildningen på sensus.se/begravningsradgivare

Magnus_700x395

Magnus Lundkvist från Ängelholm pendlar varje vecka till Göteborg för att utbilda sig till begravningsrådgivare. Det är Sensus som erbjuder Sveriges enda Yrkeshögskoleutbildning inom området. ”Utbildningen är unik i sitt upplägg och innehåll eftersom den kombinerar kunskaper om begravningstjänsten utifrån den mångfald och olika kulturer som finns i samhället i dag”, säger Magnus.

Magnus har lång erfarenhet från akutsjukvården och att arbeta i mångkulturella miljöer med barn och anhöriga i sorg och kris. Efter en tragisk händelse för några år sedan där Magnus skulle ordna med begravning åt en ung man från Eritrea upptäckte han hur svårt det var att få hjälp i denna situation. Till slut hittade han en begravningsbyrå i Örebro med mångkulturell kompetens som kunde hjälpa till och ordna med kontakterna till Eritrea.

Magnus, som själv letade efter en utbildning till begravningsrådgivare, kände att han med sin bakgrund kunde tillföra något till branschen. ”Samhället blir allt mer mång­facetterat och som begravningsrådgivare behöver man vara kunnig och ödmjuk och även kunna stötta och råda de efterlevande genom flera svåra beslut.” Han blev både glad och överraskad när han hittade utbildningen i ett nyhetsbrev från Sensus. ”Egentligen letade jag efter en gitarrkurs i Helsingborg åt en kille i det familjehem jag arbetar med.”

Att pendla från Ängelholm har aldrig varit något problem. ”Det tar 1 timme och 45 minuter med tåg och eftersom den schemalagda tiden är under tre dagar i följd, måndag till onsdag, har denna lösning fungerat bra för mig. Vi kommer även att ha tre månader praktik och den har jag förlagt till mitt närområde i Skåne”, säger Magnus.

Magnus brukar övernatta i Göteborg tisdag till onsdag och har förhandlat med ett hotell som ger honom ett bra pris. Men han påpekar att det med lite uppfinningsrikedom går att hitta andra lösningar. ”Att pendla till utbildningen och att ibland övernatta har gjort att jag fokuserar extra på studierna de dagar jag är i Göteborg” avslutar Magnus med.

Läs mer om utbildningen på sensus.se/begravningsradgivare

Magnus_700x395

Magnus Lundkvist från Ängelholm pendlar varje vecka till Göteborg för att utbilda sig till begravningsrådgivare. Det är Sensus som erbjuder Sveriges enda Yrkeshögskoleutbildning inom området. ”Utbildningen är unik i sitt upplägg och innehåll eftersom den kombinerar kunskaper om begravningstjänsten utifrån den mångfald och olika kulturer som finns i samhället i dag”, säger Magnus.

Magnus har lång erfarenhet från akutsjukvården och att arbeta i mångkulturella miljöer med barn och anhöriga i sorg och kris. Efter en tragisk händelse för några år sedan där Magnus skulle ordna med begravning åt en ung man från Eritrea upptäckte han hur svårt det var att få hjälp i denna situation. Till slut hittade han en begravningsbyrå i Örebro med mångkulturell kompetens som kunde hjälpa till och ordna med kontakterna till Eritrea.

Magnus, som själv letade efter en utbildning till begravningsrådgivare, kände att han med sin bakgrund kunde tillföra något till branschen. ”Samhället blir allt mer mång­facetterat och som begravningsrådgivare behöver man vara kunnig och ödmjuk och även kunna stötta och råda de efterlevande genom flera svåra beslut.” Han blev både glad och överraskad när han hittade utbildningen i ett nyhetsbrev från Sensus. ”Egentligen letade jag efter en gitarrkurs i Helsingborg åt en kille i det familjehem jag arbetar med.”

Att pendla från Ängelholm har aldrig varit något problem. ”Det tar 1 timme och 45 minuter med tåg och eftersom den schemalagda tiden är under tre dagar i följd, måndag till onsdag, har denna lösning fungerat bra för mig. Vi kommer även att ha tre månader praktik och den har jag förlagt till mitt närområde i Skåne”, säger Magnus.

Magnus brukar övernatta i Göteborg tisdag till onsdag och har förhandlat med ett hotell som ger honom ett bra pris. Men han påpekar att det med lite uppfinningsrikedom går att hitta andra lösningar. ”Att pendla till utbildningen och att ibland övernatta har gjort att jag fokuserar extra på studierna de dagar jag är i Göteborg” avslutar Magnus med.

Läs mer om utbildningen på sensus.se/begravningsradgivare

Blogg

Nu planterar vi 400 träd som tar människor ur fattigdom!

Tack vare alla cirkelledare som har gått över till e-listan har Sensus kunnat plantera 400 träd genom Vi-skogen.

Med start i november 2014 och under hela 2015 har Sensus västra Sverige planterat träd för varje studiecirkel som gått över till elektronisk närvarolista istället för att ha den på papper.

E-listan är web-baserad och hanteras via dator eller smarttelefon. Vi minskar pappershanteringen och sparar miljön genom att välja bort papperslistan.

När det kommer till fattigdomsbekämpningen i östra Afrika är träd ett fantastiskt verktyg. Träd gör att livlösa jordåkrar återfår sin naturliga bördighet. Träd skyddar mot erosion och brännande sol. Träd ger frukter, näring och mat på borden. Träd används som byggmaterial och skapar nya försörjningsmöjligheter.

Läs om e-listan på sensus.se

Tack vare alla cirkelledare som har gått över till e-listan har Sensus kunnat plantera 400 träd genom Vi-skogen.

Med start i november 2014 och under hela 2015 har Sensus västra Sverige planterat träd för varje studiecirkel som gått över till elektronisk närvarolista istället för att ha den på papper.

E-listan är web-baserad och hanteras via dator eller smarttelefon. Vi minskar pappershanteringen och sparar miljön genom att välja bort papperslistan.

När det kommer till fattigdomsbekämpningen i östra Afrika är träd ett fantastiskt verktyg. Träd gör att livlösa jordåkrar återfår sin naturliga bördighet. Träd skyddar mot erosion och brännande sol. Träd ger frukter, näring och mat på borden. Träd används som byggmaterial och skapar nya försörjningsmöjligheter.

Läs om e-listan på sensus.se

Tack vare alla cirkelledare som har gått över till e-listan har Sensus kunnat plantera 400 träd genom Vi-skogen.

Med start i november 2014 och under hela 2015 har Sensus västra Sverige planterat träd för varje studiecirkel som gått över till elektronisk närvarolista istället för att ha den på papper.

E-listan är web-baserad och hanteras via dator eller smarttelefon. Vi minskar pappershanteringen och sparar miljön genom att välja bort papperslistan.

När det kommer till fattigdomsbekämpningen i östra Afrika är träd ett fantastiskt verktyg. Träd gör att livlösa jordåkrar återfår sin naturliga bördighet. Träd skyddar mot erosion och brännande sol. Träd ger frukter, näring och mat på borden. Träd används som byggmaterial och skapar nya försörjningsmöjligheter.

Läs om e-listan på sensus.se