Blogg

Populister, högerextremister och fascister en föreläsning med Henrik Arnstad

Ultranationalismen i Europa och hotet mot demokratin

Just som vi trodde att demokratin var säkrad efter kalla krigets slut ifrågasätts den igen. Kanske mer kraftfullt än någonsin under 1900-talet.

I Europa kommer hotet främst från ultranationalismen. Överallt diskuteras fenomen som högerpopulism och extremhöger, fascism och nazism. Men vad betyder egentligen alla dessa ord och vad vill dessa ideologier? Vilka är skillnaden och likheterna mellan en fascist och en populist? Och kanske framför allt – vad är egentligen demokrati? Dessa är några frågor som historikern och vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad lyfter i sin föreläsning.

 

 

 

Filmad i samarbete med Rättighetscentrum Västerbotten, Skellefteå Pastorat, Region Västerbotten, Europa Direkt; ABF, Vision, Skellefteå kommun, Norran och Mångkulturellt forum.

Läs mer om Henrik Arnstad

Se hela föreläsning på sensus.se/angelaget

 

Ultranationalismen i Europa och hotet mot demokratin

Just som vi trodde att demokratin var säkrad efter kalla krigets slut ifrågasätts den igen. Kanske mer kraftfullt än någonsin under 1900-talet.

I Europa kommer hotet främst från ultranationalismen. Överallt diskuteras fenomen som högerpopulism och extremhöger, fascism och nazism. Men vad betyder egentligen alla dessa ord och vad vill dessa ideologier? Vilka är skillnaden och likheterna mellan en fascist och en populist? Och kanske framför allt – vad är egentligen demokrati? Dessa är några frågor som historikern och vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad lyfter i sin föreläsning.

 

 

 

Filmad i samarbete med Rättighetscentrum Västerbotten, Skellefteå Pastorat, Region Västerbotten, Europa Direkt; ABF, Vision, Skellefteå kommun, Norran och Mångkulturellt forum.

Läs mer om Henrik Arnstad

Se hela föreläsning på sensus.se/angelaget

 

Ultranationalismen i Europa och hotet mot demokratin

Just som vi trodde att demokratin var säkrad efter kalla krigets slut ifrågasätts den igen. Kanske mer kraftfullt än någonsin under 1900-talet.

I Europa kommer hotet främst från ultranationalismen. Överallt diskuteras fenomen som högerpopulism och extremhöger, fascism och nazism. Men vad betyder egentligen alla dessa ord och vad vill dessa ideologier? Vilka är skillnaden och likheterna mellan en fascist och en populist? Och kanske framför allt – vad är egentligen demokrati? Dessa är några frågor som historikern och vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad lyfter i sin föreläsning.

 

 

 

Filmad i samarbete med Rättighetscentrum Västerbotten, Skellefteå Pastorat, Region Västerbotten, Europa Direkt; ABF, Vision, Skellefteå kommun, Norran och Mångkulturellt forum.

Läs mer om Henrik Arnstad

Se hela föreläsning på sensus.se/angelaget

 

Inga kommentarer »
Blogg

Sensus Dalarna Borlänge har blivit Kranmärkta

Idag har vi som första organisation i Dalarna blivit kran-märkta! Det innebär att vi använder oss av vårt eminenta kranvatten i stället för flaskvatten. Mindre skräp och transporter, bättre för både miljön och plånboken 🙂

Är din organisation intresserade av att bli kranmärkta? Gå in på http://kranmarkt.se/ Här i Borlänge är det Borlänge energi som ansvarar för märkningen.

Idag har vi som första organisation i Dalarna blivit kran-märkta! Det innebär att vi använder oss av vårt eminenta kranvatten i stället för flaskvatten. Mindre skräp och transporter, bättre för både miljön och plånboken 🙂

Är din organisation intresserade av att bli kranmärkta? Gå in på http://kranmarkt.se/ Här i Borlänge är det Borlänge energi som ansvarar för märkningen.

Idag har vi som första organisation i Dalarna blivit kran-märkta! Det innebär att vi använder oss av vårt eminenta kranvatten i stället för flaskvatten. Mindre skräp och transporter, bättre för både miljön och plånboken 🙂

Är din organisation intresserade av att bli kranmärkta? Gå in på http://kranmarkt.se/ Här i Borlänge är det Borlänge energi som ansvarar för märkningen.

Inga kommentarer »
Blogg

En tydligare bild av hur kommunikationsprocessen bör se ut

– Våga! Släpp lös känslor, delta i diskussioner, ifrågasätt. Alltså precis det som kommunikationsarbetet så ofta handlar om. Öppna upp för nytt. En informatör vill alltid lära sig mer! Det är Johanna Callenryds bästa tips till dig som funderar på att läsa kursen Diplomerad Informatör på Sensus. 

Johanna Callenryd diplomerades 2015.
– Efter kursen fick jag titeln Informatör på min arbetsplats Nybro kommun. Det höjde min lön med ungefär 20 procent och innebar utökade arbetsuppgifter. Hennes arbete idag består bland annat av att producera grafiskt material, skrifter, broschyrer, skriva och skicka pressmeddelanden, administrera kommunens hemsida med mera.
– Jag ansvarar också för kommunens evenemangssida och intranätet. Dessutom är jag stöd för förvaltningar och projekt när det kommer till att nå ut med information och material.

Analyserar informationsläget
I de omväxlande och breda arbetsuppgifterna hittar hon ofta tillbaka till kursinnehållet:
– Jag drar nytta av utbildningen lite hela tiden utan att tänka på det. Till exempel har jag idag en tydligare bild på hur en kommunikationsprocess kan – och bör – se ut. Hur jag analyserar läget och arbetar utifrån det.
Hon rekommenderar kursen för dig som vill stärkas i din roll som informatör och kommunikatör.
– Ett gediget upplägg med bra ledare och intressanta utbildningspunkter, säger hon.

Det här är kursen Diplomerad informatör

Hur fungerar kommunikation i praktiken?
Hur skriver jag texter som når fram?
Hur kombinerar jag text och bild till effektiva grafiska enheter?
Hur planerar jag och lägger strategi för kommunikationsinsatserna?
Hur påverkar de digitala kanalerna min organisations kommunikationsmix?

Över 45 års samlad branscherfarenhet
Kursen leds av David Söderlind och Mats Andersson. Tillsammans driver de reklambyrån Concret Reklam i Jönköping:
”Vårt mål med utbildningen är att ge deltagarna en verklighetspraktisk holmgång. Vi använder dagsaktuella, praktiska exempel och visar hur effektivt kommunikationsarbete kan se ut i olika organisationer och branscher. Deltagarnas erfarenheter och arbetsdilemman formar och utvecklar kursinnehållet. Fantastiskt inspirerande med tanke på hur kommunikationen hela tiden förändras. Nu i snabbare takt än någonsin.”

Läs mer om Sensus diplomutbildningar här.

 

– Våga! Släpp lös känslor, delta i diskussioner, ifrågasätt. Alltså precis det som kommunikationsarbetet så ofta handlar om. Öppna upp för nytt. En informatör vill alltid lära sig mer! Det är Johanna Callenryds bästa tips till dig som funderar på att läsa kursen Diplomerad Informatör på Sensus. 

Johanna Callenryd diplomerades 2015.
– Efter kursen fick jag titeln Informatör på min arbetsplats Nybro kommun. Det höjde min lön med ungefär 20 procent och innebar utökade arbetsuppgifter. Hennes arbete idag består bland annat av att producera grafiskt material, skrifter, broschyrer, skriva och skicka pressmeddelanden, administrera kommunens hemsida med mera.
– Jag ansvarar också för kommunens evenemangssida och intranätet. Dessutom är jag stöd för förvaltningar och projekt när det kommer till att nå ut med information och material.

Analyserar informationsläget
I de omväxlande och breda arbetsuppgifterna hittar hon ofta tillbaka till kursinnehållet:
– Jag drar nytta av utbildningen lite hela tiden utan att tänka på det. Till exempel har jag idag en tydligare bild på hur en kommunikationsprocess kan – och bör – se ut. Hur jag analyserar läget och arbetar utifrån det.
Hon rekommenderar kursen för dig som vill stärkas i din roll som informatör och kommunikatör.
– Ett gediget upplägg med bra ledare och intressanta utbildningspunkter, säger hon.

Det här är kursen Diplomerad informatör

Hur fungerar kommunikation i praktiken?
Hur skriver jag texter som når fram?
Hur kombinerar jag text och bild till effektiva grafiska enheter?
Hur planerar jag och lägger strategi för kommunikationsinsatserna?
Hur påverkar de digitala kanalerna min organisations kommunikationsmix?

Över 45 års samlad branscherfarenhet
Kursen leds av David Söderlind och Mats Andersson. Tillsammans driver de reklambyrån Concret Reklam i Jönköping:
”Vårt mål med utbildningen är att ge deltagarna en verklighetspraktisk holmgång. Vi använder dagsaktuella, praktiska exempel och visar hur effektivt kommunikationsarbete kan se ut i olika organisationer och branscher. Deltagarnas erfarenheter och arbetsdilemman formar och utvecklar kursinnehållet. Fantastiskt inspirerande med tanke på hur kommunikationen hela tiden förändras. Nu i snabbare takt än någonsin.”

Läs mer om Sensus diplomutbildningar här.

 

– Våga! Släpp lös känslor, delta i diskussioner, ifrågasätt. Alltså precis det som kommunikationsarbetet så ofta handlar om. Öppna upp för nytt. En informatör vill alltid lära sig mer! Det är Johanna Callenryds bästa tips till dig som funderar på att läsa kursen Diplomerad Informatör på Sensus. 

Johanna Callenryd diplomerades 2015.
– Efter kursen fick jag titeln Informatör på min arbetsplats Nybro kommun. Det höjde min lön med ungefär 20 procent och innebar utökade arbetsuppgifter. Hennes arbete idag består bland annat av att producera grafiskt material, skrifter, broschyrer, skriva och skicka pressmeddelanden, administrera kommunens hemsida med mera.
– Jag ansvarar också för kommunens evenemangssida och intranätet. Dessutom är jag stöd för förvaltningar och projekt när det kommer till att nå ut med information och material.

Analyserar informationsläget
I de omväxlande och breda arbetsuppgifterna hittar hon ofta tillbaka till kursinnehållet:
– Jag drar nytta av utbildningen lite hela tiden utan att tänka på det. Till exempel har jag idag en tydligare bild på hur en kommunikationsprocess kan – och bör – se ut. Hur jag analyserar läget och arbetar utifrån det.
Hon rekommenderar kursen för dig som vill stärkas i din roll som informatör och kommunikatör.
– Ett gediget upplägg med bra ledare och intressanta utbildningspunkter, säger hon.

Det här är kursen Diplomerad informatör

Hur fungerar kommunikation i praktiken?
Hur skriver jag texter som når fram?
Hur kombinerar jag text och bild till effektiva grafiska enheter?
Hur planerar jag och lägger strategi för kommunikationsinsatserna?
Hur påverkar de digitala kanalerna min organisations kommunikationsmix?

Över 45 års samlad branscherfarenhet
Kursen leds av David Söderlind och Mats Andersson. Tillsammans driver de reklambyrån Concret Reklam i Jönköping:
”Vårt mål med utbildningen är att ge deltagarna en verklighetspraktisk holmgång. Vi använder dagsaktuella, praktiska exempel och visar hur effektivt kommunikationsarbete kan se ut i olika organisationer och branscher. Deltagarnas erfarenheter och arbetsdilemman formar och utvecklar kursinnehållet. Fantastiskt inspirerande med tanke på hur kommunikationen hela tiden förändras. Nu i snabbare takt än någonsin.”

Läs mer om Sensus diplomutbildningar här.

 

Inga kommentarer »
Blogg

Nu öppnar ansökan till Manifest on Tour 2017



MANIFEST ON TOUR är en turnerande musikbranschworkshop där experter från olika delar av musikbranschen delar med sig av kunskaper och erfarenheter till band, artister, låtskrivare och musikföretagare som vill ta sin verksamhet till nästa nivå. I höst genomförs Manifest on tour för åttonde året i rad och turnén besöker åtta städer runt om i landet. Från och med idag kan band och artister över hela landet anmäla sitt intresse att vara med.

Manifest on Tour är en turnerande workshop där lokala band och artister runt om i landet får tillfälle att möta en expertpanel från musikbranschen för att få konkreta råd om hur de ska göra för att ta sig vidare med sin musik. Det kan gälla allt från musikproduktion och karriärstrategier, till marknadsföring och upphovsrättsfrågor.
Varje workshop är utformad som ett panelsamtal i master class-form och utgår från de medverkande banden och artisternas egen verklighet. Syftet med Manifest on Tour är att erbjuda musiker, artister, upphovspersoner och musikutgivare en möjlighet att få större branschkunskap och att knyta nya kontakter inom musikbranschen och musiklivet.

Turné 2017
Mån 23 okt Linköping, Elsas Hus
Tis 24 okt Växjö, Kafé de luxe
Ons 25 okt Halmstad, TBA
Tor 26 okt Malmö, Victoria

Mån 6 nov Umeå, TBA
Tis 7 nov Sundsvall, Pipeline
Ons 8 nov Borlänge, TBA
Tor 9 nov Stockholm, Lava

Samtliga workshops under höstens turné modereras av Suvi Richter.

Manifest on Tour är en helt unik plattform för nya och gamla aktörer i musikbranschen att mötas på och lära av varandra. Vi vill stötta musiker, artister och musikskapare i att skapa hållbara karriärer. Det är mycket en behöver ha koll på om en ska jobba med musik idag men möjligheterna är oändliga och bygger på bra samarbeten.

De akter som deltar i Manifest on Tour får dessutom möjlighet att spela live inför bransch och övrig publik på Manifest on Tours showcase som arrangeras efter att panelsamtalet är avslutat. Deltagande akter har möjlighet att tillgodogöra sig olika mervärden. Exempel på dessa är möten med musikföretag som till exempel skivbolag, bokningsbolag och management. En akt från varje workshop bokas till Stockholm dagen innan Manifestgalan för att framträda under ett nationellt showcase. Efter nationellt showcase bokas en akt att öppna Manifestgalan och därmed spela sin musik live inför Sveriges samlade oberoende musikbransch.

Som initiativtagare till Manifest on Tour står Svenska Oberoende Musikproducenter och Sensus studieförbund. Manifest on Tour genomförs i ett samarbete med Musikerförbundet och Sveriges kompositörer och textförfattare.

Gemensamt för alla engagerade i Manifest on Tour är syftet att informera, inspirera och möjliggöra.

Gör din ansökan här!



MANIFEST ON TOUR är en turnerande musikbranschworkshop där experter från olika delar av musikbranschen delar med sig av kunskaper och erfarenheter till band, artister, låtskrivare och musikföretagare som vill ta sin verksamhet till nästa nivå. I höst genomförs Manifest on tour för åttonde året i rad och turnén besöker åtta städer runt om i landet. Från och med idag kan band och artister över hela landet anmäla sitt intresse att vara med.

Manifest on Tour är en turnerande workshop där lokala band och artister runt om i landet får tillfälle att möta en expertpanel från musikbranschen för att få konkreta råd om hur de ska göra för att ta sig vidare med sin musik. Det kan gälla allt från musikproduktion och karriärstrategier, till marknadsföring och upphovsrättsfrågor.
Varje workshop är utformad som ett panelsamtal i master class-form och utgår från de medverkande banden och artisternas egen verklighet. Syftet med Manifest on Tour är att erbjuda musiker, artister, upphovspersoner och musikutgivare en möjlighet att få större branschkunskap och att knyta nya kontakter inom musikbranschen och musiklivet.

Turné 2017
Mån 23 okt Linköping, Elsas Hus
Tis 24 okt Växjö, Kafé de luxe
Ons 25 okt Halmstad, TBA
Tor 26 okt Malmö, Victoria

Mån 6 nov Umeå, TBA
Tis 7 nov Sundsvall, Pipeline
Ons 8 nov Borlänge, TBA
Tor 9 nov Stockholm, Lava

Samtliga workshops under höstens turné modereras av Suvi Richter.

Manifest on Tour är en helt unik plattform för nya och gamla aktörer i musikbranschen att mötas på och lära av varandra. Vi vill stötta musiker, artister och musikskapare i att skapa hållbara karriärer. Det är mycket en behöver ha koll på om en ska jobba med musik idag men möjligheterna är oändliga och bygger på bra samarbeten.

De akter som deltar i Manifest on Tour får dessutom möjlighet att spela live inför bransch och övrig publik på Manifest on Tours showcase som arrangeras efter att panelsamtalet är avslutat. Deltagande akter har möjlighet att tillgodogöra sig olika mervärden. Exempel på dessa är möten med musikföretag som till exempel skivbolag, bokningsbolag och management. En akt från varje workshop bokas till Stockholm dagen innan Manifestgalan för att framträda under ett nationellt showcase. Efter nationellt showcase bokas en akt att öppna Manifestgalan och därmed spela sin musik live inför Sveriges samlade oberoende musikbransch.

Som initiativtagare till Manifest on Tour står Svenska Oberoende Musikproducenter och Sensus studieförbund. Manifest on Tour genomförs i ett samarbete med Musikerförbundet och Sveriges kompositörer och textförfattare.

Gemensamt för alla engagerade i Manifest on Tour är syftet att informera, inspirera och möjliggöra.

Gör din ansökan här!



MANIFEST ON TOUR är en turnerande musikbranschworkshop där experter från olika delar av musikbranschen delar med sig av kunskaper och erfarenheter till band, artister, låtskrivare och musikföretagare som vill ta sin verksamhet till nästa nivå. I höst genomförs Manifest on tour för åttonde året i rad och turnén besöker åtta städer runt om i landet. Från och med idag kan band och artister över hela landet anmäla sitt intresse att vara med.

Manifest on Tour är en turnerande workshop där lokala band och artister runt om i landet får tillfälle att möta en expertpanel från musikbranschen för att få konkreta råd om hur de ska göra för att ta sig vidare med sin musik. Det kan gälla allt från musikproduktion och karriärstrategier, till marknadsföring och upphovsrättsfrågor.
Varje workshop är utformad som ett panelsamtal i master class-form och utgår från de medverkande banden och artisternas egen verklighet. Syftet med Manifest on Tour är att erbjuda musiker, artister, upphovspersoner och musikutgivare en möjlighet att få större branschkunskap och att knyta nya kontakter inom musikbranschen och musiklivet.

Turné 2017
Mån 23 okt Linköping, Elsas Hus
Tis 24 okt Växjö, Kafé de luxe
Ons 25 okt Halmstad, TBA
Tor 26 okt Malmö, Victoria

Mån 6 nov Umeå, TBA
Tis 7 nov Sundsvall, Pipeline
Ons 8 nov Borlänge, TBA
Tor 9 nov Stockholm, Lava

Samtliga workshops under höstens turné modereras av Suvi Richter.

Manifest on Tour är en helt unik plattform för nya och gamla aktörer i musikbranschen att mötas på och lära av varandra. Vi vill stötta musiker, artister och musikskapare i att skapa hållbara karriärer. Det är mycket en behöver ha koll på om en ska jobba med musik idag men möjligheterna är oändliga och bygger på bra samarbeten.

De akter som deltar i Manifest on Tour får dessutom möjlighet att spela live inför bransch och övrig publik på Manifest on Tours showcase som arrangeras efter att panelsamtalet är avslutat. Deltagande akter har möjlighet att tillgodogöra sig olika mervärden. Exempel på dessa är möten med musikföretag som till exempel skivbolag, bokningsbolag och management. En akt från varje workshop bokas till Stockholm dagen innan Manifestgalan för att framträda under ett nationellt showcase. Efter nationellt showcase bokas en akt att öppna Manifestgalan och därmed spela sin musik live inför Sveriges samlade oberoende musikbransch.

Som initiativtagare till Manifest on Tour står Svenska Oberoende Musikproducenter och Sensus studieförbund. Manifest on Tour genomförs i ett samarbete med Musikerförbundet och Sveriges kompositörer och textförfattare.

Gemensamt för alla engagerade i Manifest on Tour är syftet att informera, inspirera och möjliggöra.

Gör din ansökan här!

Inga kommentarer »
Blogg

Martin Luther – Gladlynt befriare eller skuldtyngd tråkmåns?

 


Tomas Nygren är Lutherkännare, präst och författare och leder resor i Luthers fotspår. Inspelningen är gjord i samarbete med Svenska kyrkan i Älvkarleby-Skutskärs församling.

Se hela föreläsningen på sensus.se/angelaget

 


Tomas Nygren är Lutherkännare, präst och författare och leder resor i Luthers fotspår. Inspelningen är gjord i samarbete med Svenska kyrkan i Älvkarleby-Skutskärs församling.

Se hela föreläsningen på sensus.se/angelaget

 


Tomas Nygren är Lutherkännare, präst och författare och leder resor i Luthers fotspår. Inspelningen är gjord i samarbete med Svenska kyrkan i Älvkarleby-Skutskärs församling.

Se hela föreläsningen på sensus.se/angelaget

Inga kommentarer »
Blogg

Vad ska du skriva i valborg?

Jag har precis börjat läsa en bok om vänskapen mellan författaren Astrid Lindgren och sångerskan Louise Hartung, Berlin. Här framträder bilden av två kulturellt, intellektuellt och politiskt betydelsefulla kvinnor i efterkrigstidens Europa. Det känns inspirerande att få slå följe med dem. Jag är glad över att huvuddelen av de 600 brev som boken består av fortfarande ligger och väntar på mig.

Valborgsmässoaftonen 1954 skriver Astrid att hon den här tiden på året påminns om när hennes man för ett par år sedan dog och kontrasten av att bara några dagar innan det hände bekymmerslöst njuta av våren i sitt älskade Småland. De tvära kasten i livet. Hon tar också upp melankolin hon bär på sedan ungdomstiden och berättar om hur det påverkar hennes skrivande. Att de platser och händelser hon skriver om gärna vill gå tillbaka till tiden innan det, till glädjen i barndomen. När dessa rader nedtecknas är det arbetet med boken Mio, min Mio som fyller Astrids tid. Den ges också ut senare samma år. Då visste hon inte att den skulle bli översatt till närmare trettio olika språk och fortsätta att älskas av generationer av barn och vuxna. Jag höll själv boken i min hand senast igår, och funderade på om jag skulle läsa den ännu en gång. Med eller utan barnen. Det är en storslagen berättelse som ställer viktiga frågor om livet – om det ljusa och det mörka, om tillhörighet och ensamhet, om död och om liv. Och så förstås, om vänskap. Något vi alla kan känna igen oss i och längta efter, oavsett ålder.

Jag tänker att det finns många berättelser i oss som skulle kunna bli skrivna den här valborgshelgen. Att det som trycker på av glädje och av sorg i oss kan bli något för andra att känna igen sig i och en berättelse vi kan må bra av att få formulera för oss själva. I samtal med en vän, några rader i ett brev eller varför inte en saga?

 

Jag har precis börjat läsa en bok om vänskapen mellan författaren Astrid Lindgren och sångerskan Louise Hartung, Berlin. Här framträder bilden av två kulturellt, intellektuellt och politiskt betydelsefulla kvinnor i efterkrigstidens Europa. Det känns inspirerande att få slå följe med dem. Jag är glad över att huvuddelen av de 600 brev som boken består av fortfarande ligger och väntar på mig.

Valborgsmässoaftonen 1954 skriver Astrid att hon den här tiden på året påminns om när hennes man för ett par år sedan dog och kontrasten av att bara några dagar innan det hände bekymmerslöst njuta av våren i sitt älskade Småland. De tvära kasten i livet. Hon tar också upp melankolin hon bär på sedan ungdomstiden och berättar om hur det påverkar hennes skrivande. Att de platser och händelser hon skriver om gärna vill gå tillbaka till tiden innan det, till glädjen i barndomen. När dessa rader nedtecknas är det arbetet med boken Mio, min Mio som fyller Astrids tid. Den ges också ut senare samma år. Då visste hon inte att den skulle bli översatt till närmare trettio olika språk och fortsätta att älskas av generationer av barn och vuxna. Jag höll själv boken i min hand senast igår, och funderade på om jag skulle läsa den ännu en gång. Med eller utan barnen. Det är en storslagen berättelse som ställer viktiga frågor om livet – om det ljusa och det mörka, om tillhörighet och ensamhet, om död och om liv. Och så förstås, om vänskap. Något vi alla kan känna igen oss i och längta efter, oavsett ålder.

Jag tänker att det finns många berättelser i oss som skulle kunna bli skrivna den här valborgshelgen. Att det som trycker på av glädje och av sorg i oss kan bli något för andra att känna igen sig i och en berättelse vi kan må bra av att få formulera för oss själva. I samtal med en vän, några rader i ett brev eller varför inte en saga?

 

Jag har precis börjat läsa en bok om vänskapen mellan författaren Astrid Lindgren och sångerskan Louise Hartung, Berlin. Här framträder bilden av två kulturellt, intellektuellt och politiskt betydelsefulla kvinnor i efterkrigstidens Europa. Det känns inspirerande att få slå följe med dem. Jag är glad över att huvuddelen av de 600 brev som boken består av fortfarande ligger och väntar på mig.

Valborgsmässoaftonen 1954 skriver Astrid att hon den här tiden på året påminns om när hennes man för ett par år sedan dog och kontrasten av att bara några dagar innan det hände bekymmerslöst njuta av våren i sitt älskade Småland. De tvära kasten i livet. Hon tar också upp melankolin hon bär på sedan ungdomstiden och berättar om hur det påverkar hennes skrivande. Att de platser och händelser hon skriver om gärna vill gå tillbaka till tiden innan det, till glädjen i barndomen. När dessa rader nedtecknas är det arbetet med boken Mio, min Mio som fyller Astrids tid. Den ges också ut senare samma år. Då visste hon inte att den skulle bli översatt till närmare trettio olika språk och fortsätta att älskas av generationer av barn och vuxna. Jag höll själv boken i min hand senast igår, och funderade på om jag skulle läsa den ännu en gång. Med eller utan barnen. Det är en storslagen berättelse som ställer viktiga frågor om livet – om det ljusa och det mörka, om tillhörighet och ensamhet, om död och om liv. Och så förstås, om vänskap. Något vi alla kan känna igen oss i och längta efter, oavsett ålder.

Jag tänker att det finns många berättelser i oss som skulle kunna bli skrivna den här valborgshelgen. Att det som trycker på av glädje och av sorg i oss kan bli något för andra att känna igen sig i och en berättelse vi kan må bra av att få formulera för oss själva. I samtal med en vän, några rader i ett brev eller varför inte en saga?

 

Inga kommentarer »
Blogg

Jihadisten – en pjäs som provocerar

I förra veckan fick jag chansen att se den omdiskuterade pjäsen Jihadisten på Göteborgs Stadsteater. Jag går inte på teater så ofta, men i det här fallet var det ett så aktuellt och kontroversiellt ämne att jag självklart tog chansen. Dessutom är det extra intressant då flera medarbetare på Sensus Göteborg varit inblandade i föreställningen – Wahid Setihesh som är en av manusförfattarna och Iman Baroudi som deltog i efterföljande panelsamtal.

bild från Stadsteatern.

Jihadisten ställer frågan om vad som får ungdomar att lämna Sverige för att ansluta till en islamisk terrororganisation. I föreställningen möter vi en ung man, Ilias, och hans familj, flickvännen, kompisarna, handläggaren på Arbetsförmedlingen och imamen. Ilias kämpar med att hitta sin plats och mening i tillvaron. De småkriminella kompisarna drar i en riktning, flickvännen Yasmine i en annan. Hon försöker väcka hans framtidstro och vill att han ska skaffa sig ett jobb, studera vidare och bli en del av det svenska samhället. Ilias långtidsarbetslösa far är besviken på den ständigt frånvarande sonen och försöker arrangera ett äktenskap med en kusin från hemlandet, för att säkra sin egen och familjens heder. Och så är det kompisen Amer som introducerar honom till den  våldsbejakande jihadistiska ideologin och den (fiktiva) radikala Sandeslätts moské i Hammarkullen.

Jihadisten lyckas på ett nästan socialrealistiskt sätt att skildra en ung mans väg till den våldsbejakande islamismen/jihadismen och publiken ges en mycket bra bild av hur många olika komplexa faktorer tillsammans kan bidra till att någon kan komma att välja denna väg. Känslan av utanförskap, rotlöshet och meningslöshet lyfts fram som en orsak men också hedersförtrycket och förväntningarna hemifrån, den religiösa ideologin och indoktrineringen samt den starka identifikationen med de av Assad förtryckta muslimerna i Syrien.

Jihadisten har blivit skarpt kritiserad av flera personer, till exempel riksdagsledamoten Robert Hannah (Liberalerna) och journalisten Nima Dervish. Föreställningens ansats är att försöka se människan bakom den potentiella terroristen och ge en förståelse för varför någon ansluter sig till en islamistisk terrororganisation. Vissa verkar anse att detta är skäl nog att vara kritisk, och antyder att detta skulle leda till en relativisering, ursäktande eller rättfärdigande av avskyvärda handlingar.

Men att försöka förstå människan bakom den som gör fruktansvärda saker kan självklart aldrig vara samma sak som att rättfärdiga beteendet. Detta påpekas redan flera gånger i Stadsteaterns presentation av pjäsen: ”Vi betonar att det inte på något sätt handlar om att sympatisera med eller tycka synd om de som åker. … Att söka förklaringar och försöka förstå är inte samma sak som att acceptera eller ursäkta. Den distinktionen är mycket viktig. … Det handlar inte om att relativisera eller att förklara, tvärtom. Göteborg har allvarliga problem när det gäller rekryteringen till IS, teaterns uppdrag är att spegla samtiden.”

Hur ska vi kunna komma till rätta med ett så allvarligt samhällsproblem som att hundratals människor ansluter sig till IS om vi inte försöker förstå mekanismerna och faktorerna bakom varför detta sker? Och vad är alternativet, tänker jag? Att se den som ansluter sig till IS som ett monster eller ondskan själv ger ingen förklaring alls, men är bekvämt för den som vill hålla sig med en väldigt enkel, ja närmast religiös, världsbild där människor går att dela in i goda och onda. Som teaterchefen Björn Sandmark  menar: ”Det finns en offentlig diskurs där vem som helst kan göra sig hörd utan några som helst förkunskaper. Möjligen orkar vissa inte med den här typen av problematisering av svåra samhällsfrågor – man tenderar att vilja att det ska vara svart eller vitt. Men att problematisera är inte att hålla med, och det är en viktig distinktion.” (DN)

Eller som Ida ölmedal i Expressen frågar: ”måste ondskan vara obegriplig för att inte normaliseras?” En viktig fråga som hon lyfter är huruvida vi ska se radikaliseringen som en fråga om ideologi eller en fråga om sociala faktorer, som ekonomisk utsatthet och diskriminering? Om de sociologiska förklaringarna sätts i främsta rummet finns en tendens att frånta individens eget ansvar och bortse från de mer ideologiska motiven och övertygelserna. Nima Dervish säger sig vara utled på talet om utanförskap och menar i sin krönika att ”problemet med Jihadisten är inte att den påstår självklarheter som att IS-terrorister tillhör arten Homo sapiens, utan förutsägbarheten. Ännu en gång får vi höra att ”segregation, utanförskap och en känsla av meningslöshet” är faktorer som ”kan utgöra en grund för att välja att ansluta sig till” IS”? (Dagens samhälle)

För mig känns det självklart att det kan vara både och. Ingen blir jihadist endast på grund av utanförskap och diskriminering, det vore extremt naivt att tro. Men hade Nima Dervish sett föreställningen ifråga så hade han också sett hur den också behandlar de mer ideologiska motiven. Ilias blir exempelvis av sin kompis introducerad till boken ”Defence of the muslim lands” av al qaida-ideologen Abdallah Yusuf Azzam med löftet att ”Allt du behöver veta står i den här boken”. Vi får också vara med när Ilias argumenterar mot imamen i Angeredsmoskén och efteråt blir än mer övertygad om sin nya jihadistiska hållning. Men det som också blir tydligt i föreställningen är hur Ilias tilltalas av denna ideologi för att den erbjuder honom ett sätt att fly undan livets utmaningar, tvetydigheter och svåra val. Han väljer en livsåskådning som gör att han slipper fundera och välja, där hans roll och sammanhang är tydligt bestämt och där det ges en högre mening med hans liv – att göra jihad. Exemplifierat med en av replikerna i pjäsen:

Amer: Vem är du Ilias?

Ilias: Jag vet inte!

Amer: Exakt. Du vet inte vem du är.

Ilias: Vem är du?!

Amer: Jag är muslim. Och jag behöver inte veta mer än det, och inte du heller. Låt mig bara säga en sak: det är inte ditt fel att ditt liv är kaos. Det är den här världen det är fel på. Förstår du?

Avslutningsvis tycker jag det var en otroligt stark och viktig föreställning som jag önskar att fler skulle få ta del av. Dessa frågor behöver tas på allvar och diskuteras ännu mer – på alla nivåer.

I förra veckan fick jag chansen att se den omdiskuterade pjäsen Jihadisten på Göteborgs Stadsteater. Jag går inte på teater så ofta, men i det här fallet var det ett så aktuellt och kontroversiellt ämne att jag självklart tog chansen. Dessutom är det extra intressant då flera medarbetare på Sensus Göteborg varit inblandade i föreställningen – Wahid Setihesh som är en av manusförfattarna och Iman Baroudi som deltog i efterföljande panelsamtal.

bild från Stadsteatern.

Jihadisten ställer frågan om vad som får ungdomar att lämna Sverige för att ansluta till en islamisk terrororganisation. I föreställningen möter vi en ung man, Ilias, och hans familj, flickvännen, kompisarna, handläggaren på Arbetsförmedlingen och imamen. Ilias kämpar med att hitta sin plats och mening i tillvaron. De småkriminella kompisarna drar i en riktning, flickvännen Yasmine i en annan. Hon försöker väcka hans framtidstro och vill att han ska skaffa sig ett jobb, studera vidare och bli en del av det svenska samhället. Ilias långtidsarbetslösa far är besviken på den ständigt frånvarande sonen och försöker arrangera ett äktenskap med en kusin från hemlandet, för att säkra sin egen och familjens heder. Och så är det kompisen Amer som introducerar honom till den  våldsbejakande jihadistiska ideologin och den (fiktiva) radikala Sandeslätts moské i Hammarkullen.

Jihadisten lyckas på ett nästan socialrealistiskt sätt att skildra en ung mans väg till den våldsbejakande islamismen/jihadismen och publiken ges en mycket bra bild av hur många olika komplexa faktorer tillsammans kan bidra till att någon kan komma att välja denna väg. Känslan av utanförskap, rotlöshet och meningslöshet lyfts fram som en orsak men också hedersförtrycket och förväntningarna hemifrån, den religiösa ideologin och indoktrineringen samt den starka identifikationen med de av Assad förtryckta muslimerna i Syrien.

Jihadisten har blivit skarpt kritiserad av flera personer, till exempel riksdagsledamoten Robert Hannah (Liberalerna) och journalisten Nima Dervish. Föreställningens ansats är att försöka se människan bakom den potentiella terroristen och ge en förståelse för varför någon ansluter sig till en islamistisk terrororganisation. Vissa verkar anse att detta är skäl nog att vara kritisk, och antyder att detta skulle leda till en relativisering, ursäktande eller rättfärdigande av avskyvärda handlingar.

Men att försöka förstå människan bakom den som gör fruktansvärda saker kan självklart aldrig vara samma sak som att rättfärdiga beteendet. Detta påpekas redan flera gånger i Stadsteaterns presentation av pjäsen: ”Vi betonar att det inte på något sätt handlar om att sympatisera med eller tycka synd om de som åker. … Att söka förklaringar och försöka förstå är inte samma sak som att acceptera eller ursäkta. Den distinktionen är mycket viktig. … Det handlar inte om att relativisera eller att förklara, tvärtom. Göteborg har allvarliga problem när det gäller rekryteringen till IS, teaterns uppdrag är att spegla samtiden.”

Hur ska vi kunna komma till rätta med ett så allvarligt samhällsproblem som att hundratals människor ansluter sig till IS om vi inte försöker förstå mekanismerna och faktorerna bakom varför detta sker? Och vad är alternativet, tänker jag? Att se den som ansluter sig till IS som ett monster eller ondskan själv ger ingen förklaring alls, men är bekvämt för den som vill hålla sig med en väldigt enkel, ja närmast religiös, världsbild där människor går att dela in i goda och onda. Som teaterchefen Björn Sandmark  menar: ”Det finns en offentlig diskurs där vem som helst kan göra sig hörd utan några som helst förkunskaper. Möjligen orkar vissa inte med den här typen av problematisering av svåra samhällsfrågor – man tenderar att vilja att det ska vara svart eller vitt. Men att problematisera är inte att hålla med, och det är en viktig distinktion.” (DN)

Eller som Ida ölmedal i Expressen frågar: ”måste ondskan vara obegriplig för att inte normaliseras?” En viktig fråga som hon lyfter är huruvida vi ska se radikaliseringen som en fråga om ideologi eller en fråga om sociala faktorer, som ekonomisk utsatthet och diskriminering? Om de sociologiska förklaringarna sätts i främsta rummet finns en tendens att frånta individens eget ansvar och bortse från de mer ideologiska motiven och övertygelserna. Nima Dervish säger sig vara utled på talet om utanförskap och menar i sin krönika att ”problemet med Jihadisten är inte att den påstår självklarheter som att IS-terrorister tillhör arten Homo sapiens, utan förutsägbarheten. Ännu en gång får vi höra att ”segregation, utanförskap och en känsla av meningslöshet” är faktorer som ”kan utgöra en grund för att välja att ansluta sig till” IS”? (Dagens samhälle)

För mig känns det självklart att det kan vara både och. Ingen blir jihadist endast på grund av utanförskap och diskriminering, det vore extremt naivt att tro. Men hade Nima Dervish sett föreställningen ifråga så hade han också sett hur den också behandlar de mer ideologiska motiven. Ilias blir exempelvis av sin kompis introducerad till boken ”Defence of the muslim lands” av al qaida-ideologen Abdallah Yusuf Azzam med löftet att ”Allt du behöver veta står i den här boken”. Vi får också vara med när Ilias argumenterar mot imamen i Angeredsmoskén och efteråt blir än mer övertygad om sin nya jihadistiska hållning. Men det som också blir tydligt i föreställningen är hur Ilias tilltalas av denna ideologi för att den erbjuder honom ett sätt att fly undan livets utmaningar, tvetydigheter och svåra val. Han väljer en livsåskådning som gör att han slipper fundera och välja, där hans roll och sammanhang är tydligt bestämt och där det ges en högre mening med hans liv – att göra jihad. Exemplifierat med en av replikerna i pjäsen:

Amer: Vem är du Ilias?

Ilias: Jag vet inte!

Amer: Exakt. Du vet inte vem du är.

Ilias: Vem är du?!

Amer: Jag är muslim. Och jag behöver inte veta mer än det, och inte du heller. Låt mig bara säga en sak: det är inte ditt fel att ditt liv är kaos. Det är den här världen det är fel på. Förstår du?

Avslutningsvis tycker jag det var en otroligt stark och viktig föreställning som jag önskar att fler skulle få ta del av. Dessa frågor behöver tas på allvar och diskuteras ännu mer – på alla nivåer.

I förra veckan fick jag chansen att se den omdiskuterade pjäsen Jihadisten på Göteborgs Stadsteater. Jag går inte på teater så ofta, men i det här fallet var det ett så aktuellt och kontroversiellt ämne att jag självklart tog chansen. Dessutom är det extra intressant då flera medarbetare på Sensus Göteborg varit inblandade i föreställningen – Wahid Setihesh som är en av manusförfattarna och Iman Baroudi som deltog i efterföljande panelsamtal.

bild från Stadsteatern.

Jihadisten ställer frågan om vad som får ungdomar att lämna Sverige för att ansluta till en islamisk terrororganisation. I föreställningen möter vi en ung man, Ilias, och hans familj, flickvännen, kompisarna, handläggaren på Arbetsförmedlingen och imamen. Ilias kämpar med att hitta sin plats och mening i tillvaron. De småkriminella kompisarna drar i en riktning, flickvännen Yasmine i en annan. Hon försöker väcka hans framtidstro och vill att han ska skaffa sig ett jobb, studera vidare och bli en del av det svenska samhället. Ilias långtidsarbetslösa far är besviken på den ständigt frånvarande sonen och försöker arrangera ett äktenskap med en kusin från hemlandet, för att säkra sin egen och familjens heder. Och så är det kompisen Amer som introducerar honom till den  våldsbejakande jihadistiska ideologin och den (fiktiva) radikala Sandeslätts moské i Hammarkullen.

Jihadisten lyckas på ett nästan socialrealistiskt sätt att skildra en ung mans väg till den våldsbejakande islamismen/jihadismen och publiken ges en mycket bra bild av hur många olika komplexa faktorer tillsammans kan bidra till att någon kan komma att välja denna väg. Känslan av utanförskap, rotlöshet och meningslöshet lyfts fram som en orsak men också hedersförtrycket och förväntningarna hemifrån, den religiösa ideologin och indoktrineringen samt den starka identifikationen med de av Assad förtryckta muslimerna i Syrien.

Jihadisten har blivit skarpt kritiserad av flera personer, till exempel riksdagsledamoten Robert Hannah (Liberalerna) och journalisten Nima Dervish. Föreställningens ansats är att försöka se människan bakom den potentiella terroristen och ge en förståelse för varför någon ansluter sig till en islamistisk terrororganisation. Vissa verkar anse att detta är skäl nog att vara kritisk, och antyder att detta skulle leda till en relativisering, ursäktande eller rättfärdigande av avskyvärda handlingar.

Men att försöka förstå människan bakom den som gör fruktansvärda saker kan självklart aldrig vara samma sak som att rättfärdiga beteendet. Detta påpekas redan flera gånger i Stadsteaterns presentation av pjäsen: ”Vi betonar att det inte på något sätt handlar om att sympatisera med eller tycka synd om de som åker. … Att söka förklaringar och försöka förstå är inte samma sak som att acceptera eller ursäkta. Den distinktionen är mycket viktig. … Det handlar inte om att relativisera eller att förklara, tvärtom. Göteborg har allvarliga problem när det gäller rekryteringen till IS, teaterns uppdrag är att spegla samtiden.”

Hur ska vi kunna komma till rätta med ett så allvarligt samhällsproblem som att hundratals människor ansluter sig till IS om vi inte försöker förstå mekanismerna och faktorerna bakom varför detta sker? Och vad är alternativet, tänker jag? Att se den som ansluter sig till IS som ett monster eller ondskan själv ger ingen förklaring alls, men är bekvämt för den som vill hålla sig med en väldigt enkel, ja närmast religiös, världsbild där människor går att dela in i goda och onda. Som teaterchefen Björn Sandmark  menar: ”Det finns en offentlig diskurs där vem som helst kan göra sig hörd utan några som helst förkunskaper. Möjligen orkar vissa inte med den här typen av problematisering av svåra samhällsfrågor – man tenderar att vilja att det ska vara svart eller vitt. Men att problematisera är inte att hålla med, och det är en viktig distinktion.” (DN)

Eller som Ida ölmedal i Expressen frågar: ”måste ondskan vara obegriplig för att inte normaliseras?” En viktig fråga som hon lyfter är huruvida vi ska se radikaliseringen som en fråga om ideologi eller en fråga om sociala faktorer, som ekonomisk utsatthet och diskriminering? Om de sociologiska förklaringarna sätts i främsta rummet finns en tendens att frånta individens eget ansvar och bortse från de mer ideologiska motiven och övertygelserna. Nima Dervish säger sig vara utled på talet om utanförskap och menar i sin krönika att ”problemet med Jihadisten är inte att den påstår självklarheter som att IS-terrorister tillhör arten Homo sapiens, utan förutsägbarheten. Ännu en gång får vi höra att ”segregation, utanförskap och en känsla av meningslöshet” är faktorer som ”kan utgöra en grund för att välja att ansluta sig till” IS”? (Dagens samhälle)

För mig känns det självklart att det kan vara både och. Ingen blir jihadist endast på grund av utanförskap och diskriminering, det vore extremt naivt att tro. Men hade Nima Dervish sett föreställningen ifråga så hade han också sett hur den också behandlar de mer ideologiska motiven. Ilias blir exempelvis av sin kompis introducerad till boken ”Defence of the muslim lands” av al qaida-ideologen Abdallah Yusuf Azzam med löftet att ”Allt du behöver veta står i den här boken”. Vi får också vara med när Ilias argumenterar mot imamen i Angeredsmoskén och efteråt blir än mer övertygad om sin nya jihadistiska hållning. Men det som också blir tydligt i föreställningen är hur Ilias tilltalas av denna ideologi för att den erbjuder honom ett sätt att fly undan livets utmaningar, tvetydigheter och svåra val. Han väljer en livsåskådning som gör att han slipper fundera och välja, där hans roll och sammanhang är tydligt bestämt och där det ges en högre mening med hans liv – att göra jihad. Exemplifierat med en av replikerna i pjäsen:

Amer: Vem är du Ilias?

Ilias: Jag vet inte!

Amer: Exakt. Du vet inte vem du är.

Ilias: Vem är du?!

Amer: Jag är muslim. Och jag behöver inte veta mer än det, och inte du heller. Låt mig bara säga en sak: det är inte ditt fel att ditt liv är kaos. Det är den här världen det är fel på. Förstår du?

Avslutningsvis tycker jag det var en otroligt stark och viktig föreställning som jag önskar att fler skulle få ta del av. Dessa frågor behöver tas på allvar och diskuteras ännu mer – på alla nivåer.

2 kommentarer »
Blogg

Sensus Wallingatan – en mötesplats för all sorts musik och alla sorters musiker

Hur gör man som nyanländ musiker i Stockholm för att komma i kontakt med svenskt musikliv? Hur hittar man replokaler, producenter och sammanhang att spela tillsammans med andra i?

Inom Sensus Stockholm-Gotland finns en stor och väletablerad musikverksamhet med musikhus, replokaler, studios och kurser. Samtidigt finns en grupp av musiker och musikintresserade som inte hittar till verksamheten så lätt – nämligen de som nyligen kommit till Sverige.

Det här ville Usama Soliman, musiker med rötter i Syrien, och Christoffer Gustafsson, verksamhetsutvecklare inom musik på Sensus Stockholm-Gotland, göra något åt.

Sedan i februari driver de ett projekt som syftar till att samla musiker som nyligen kommit till Sverige för att starta musikprojekt i allt från inspelning till att uppträda live. Allt med musikhuset Sensus Wallingatan i centrala Stockholm som bas. I projektet vill de ge asylsökande och nyanlända möjlighet att ta del av upparbetade nätverk och visa på vad Sensus och folkbildningen kan erbjuda.

Fram till idag har flera grupper träffats på Sensus Wallingatan och förhoppningsvis är det många fler som vill fortsätta att träffas i studiecirklar när projektet tar slut i juli.

– Det roligaste med att jobba i projektet är att träffa musiker som kommit från olika länder och blanda erfarenheterna. Vi gör unik musik och visar att det går att sätta ihop olika sorters musik, säger Usama som själv har erfarenhet av att komma ny till Sverige som musiker.

Projektet genomförs med stöd av Stockholms stad.

På Sensus Wallingatans facebooksida kan du se videos från projektet: facebook.com/sensuswallingatan

Är du intresserad kontakta Usama Soliman, usama.soliman@sensus.se eller 0703040343.

Hur gör man som nyanländ musiker i Stockholm för att komma i kontakt med svenskt musikliv? Hur hittar man replokaler, producenter och sammanhang att spela tillsammans med andra i?

Inom Sensus Stockholm-Gotland finns en stor och väletablerad musikverksamhet med musikhus, replokaler, studios och kurser. Samtidigt finns en grupp av musiker och musikintresserade som inte hittar till verksamheten så lätt – nämligen de som nyligen kommit till Sverige.

Det här ville Usama Soliman, musiker med rötter i Syrien, och Christoffer Gustafsson, verksamhetsutvecklare inom musik på Sensus Stockholm-Gotland, göra något åt.

Sedan i februari driver de ett projekt som syftar till att samla musiker som nyligen kommit till Sverige för att starta musikprojekt i allt från inspelning till att uppträda live. Allt med musikhuset Sensus Wallingatan i centrala Stockholm som bas. I projektet vill de ge asylsökande och nyanlända möjlighet att ta del av upparbetade nätverk och visa på vad Sensus och folkbildningen kan erbjuda.

Fram till idag har flera grupper träffats på Sensus Wallingatan och förhoppningsvis är det många fler som vill fortsätta att träffas i studiecirklar när projektet tar slut i juli.

– Det roligaste med att jobba i projektet är att träffa musiker som kommit från olika länder och blanda erfarenheterna. Vi gör unik musik och visar att det går att sätta ihop olika sorters musik, säger Usama som själv har erfarenhet av att komma ny till Sverige som musiker.

Projektet genomförs med stöd av Stockholms stad.

På Sensus Wallingatans facebooksida kan du se videos från projektet: facebook.com/sensuswallingatan

Är du intresserad kontakta Usama Soliman, usama.soliman@sensus.se eller 0703040343.

Hur gör man som nyanländ musiker i Stockholm för att komma i kontakt med svenskt musikliv? Hur hittar man replokaler, producenter och sammanhang att spela tillsammans med andra i?

Inom Sensus Stockholm-Gotland finns en stor och väletablerad musikverksamhet med musikhus, replokaler, studios och kurser. Samtidigt finns en grupp av musiker och musikintresserade som inte hittar till verksamheten så lätt – nämligen de som nyligen kommit till Sverige.

Det här ville Usama Soliman, musiker med rötter i Syrien, och Christoffer Gustafsson, verksamhetsutvecklare inom musik på Sensus Stockholm-Gotland, göra något åt.

Sedan i februari driver de ett projekt som syftar till att samla musiker som nyligen kommit till Sverige för att starta musikprojekt i allt från inspelning till att uppträda live. Allt med musikhuset Sensus Wallingatan i centrala Stockholm som bas. I projektet vill de ge asylsökande och nyanlända möjlighet att ta del av upparbetade nätverk och visa på vad Sensus och folkbildningen kan erbjuda.

Fram till idag har flera grupper träffats på Sensus Wallingatan och förhoppningsvis är det många fler som vill fortsätta att träffas i studiecirklar när projektet tar slut i juli.

– Det roligaste med att jobba i projektet är att träffa musiker som kommit från olika länder och blanda erfarenheterna. Vi gör unik musik och visar att det går att sätta ihop olika sorters musik, säger Usama som själv har erfarenhet av att komma ny till Sverige som musiker.

Projektet genomförs med stöd av Stockholms stad.

På Sensus Wallingatans facebooksida kan du se videos från projektet: facebook.com/sensuswallingatan

Är du intresserad kontakta Usama Soliman, usama.soliman@sensus.se eller 0703040343.

Inga kommentarer »
Blogg

En tyst minut

Den 7 april några minuter före klockan tre på eftermiddagen drabbas Stockholm av ett ofattbart attentat. Människor dör och skadas och hela samhället blir berört. Vi har sedan dess sett bevis på och uttryck för stor kärlek och öppenhet från så många människor. Det ger hopp.

Vi kommer precis som många andra runt om i vårt land strax att delta i en tyst minut. Vi deltar för att hedra offer, deras familjer och alla skadade och berörda. För oss är det också en del i det vi i Sensus är. För alla de samtal och möten mellan människor som vi deltar i, för att vi tillsammans ska förstå och kunna förändra till det bättre. 

Den 7 april några minuter före klockan tre på eftermiddagen drabbas Stockholm av ett ofattbart attentat. Människor dör och skadas och hela samhället blir berört. Vi har sedan dess sett bevis på och uttryck för stor kärlek och öppenhet från så många människor. Det ger hopp.

Vi kommer precis som många andra runt om i vårt land strax att delta i en tyst minut. Vi deltar för att hedra offer, deras familjer och alla skadade och berörda. För oss är det också en del i det vi i Sensus är. För alla de samtal och möten mellan människor som vi deltar i, för att vi tillsammans ska förstå och kunna förändra till det bättre. 

Den 7 april några minuter före klockan tre på eftermiddagen drabbas Stockholm av ett ofattbart attentat. Människor dör och skadas och hela samhället blir berört. Vi har sedan dess sett bevis på och uttryck för stor kärlek och öppenhet från så många människor. Det ger hopp.

Vi kommer precis som många andra runt om i vårt land strax att delta i en tyst minut. Vi deltar för att hedra offer, deras familjer och alla skadade och berörda. För oss är det också en del i det vi i Sensus är. För alla de samtal och möten mellan människor som vi deltar i, för att vi tillsammans ska förstå och kunna förändra till det bättre. 

Inga kommentarer »
Blogg

Om ungdomsrörelser i utsatta bostadsområden

René León Rosales, forskare och utbildningsansvarig vid Mångkulturellt centrum i Botkyrka, berättar utifrån hans senaste forskning om uppkomsten och politisering av ungdomsrörelser i utsatta bostadsområden.

Angeläget!

 

Se hela föreläsningen på sensus.se/angelaget

René León Rosales, forskare och utbildningsansvarig vid Mångkulturellt centrum i Botkyrka, berättar utifrån hans senaste forskning om uppkomsten och politisering av ungdomsrörelser i utsatta bostadsområden.

Angeläget!

 

Se hela föreläsningen på sensus.se/angelaget

René León Rosales, forskare och utbildningsansvarig vid Mångkulturellt centrum i Botkyrka, berättar utifrån hans senaste forskning om uppkomsten och politisering av ungdomsrörelser i utsatta bostadsområden.

Angeläget!

 

Se hela föreläsningen på sensus.se/angelaget

1 kommentar »