Blogg

Kurs i kritiskt tänkande i Göteborg

Var månlandningen en bluff? En av många konspirationsteorier.

Hur vet jag vad som är sant? Vad är ett bra argument? Vem avgör vad som är vetenskap eller inte? Nu erbjuder Sensus i Göteborg äntligen en kurs i kritiskt tänkande med start 14 september.

I dagens uppkopplade samhälle bombarderas vi med information som aldrig förr. De gamla medierna har fått konkurrens av alternativa nyhetssidor, bloggar och sociala medier. Att dela information kräver bara ett knapptryck, men hur pass väl hanterar vi informationen?

Flera studier visar att de flesta av oss bara läser rubrikerna innan vi ‘gillar’ en artikel och sedan delar vidare. Under ytan finns ett underliggande problem – med undantag från videoklipp på söta katter – i vilken information som delas, hur vi hanterar den samt om den är tillförlitlig. Ska vi verkligen tro på allt vi läser? Hur avgör vi om något är sant, eller vad som är ett bra argument?

Kursen tar bland annat upp kognitiva bias, konspirationsteorier, argumentationsteori och vetenskaplig metod. Du får med dig metoder och verktyg för att kritiskt kunna granska olika typer av information. Kursledare är Pierre Simonsson som bland annat har studerat filosofi, kognitionsvetenskap och psykologi.

Anmäl dig här!

Youtubekanalen School of life bjuder på en insiktsfull analys av konspirationsteorier, som är ett av de spännande ämnen som tas upp i kursen.

Var månlandningen en bluff? En av många konspirationsteorier.

Hur vet jag vad som är sant? Vad är ett bra argument? Vem avgör vad som är vetenskap eller inte? Nu erbjuder Sensus i Göteborg äntligen en kurs i kritiskt tänkande med start 14 september.

I dagens uppkopplade samhälle bombarderas vi med information som aldrig förr. De gamla medierna har fått konkurrens av alternativa nyhetssidor, bloggar och sociala medier. Att dela information kräver bara ett knapptryck, men hur pass väl hanterar vi informationen?

Flera studier visar att de flesta av oss bara läser rubrikerna innan vi ‘gillar’ en artikel och sedan delar vidare. Under ytan finns ett underliggande problem – med undantag från videoklipp på söta katter – i vilken information som delas, hur vi hanterar den samt om den är tillförlitlig. Ska vi verkligen tro på allt vi läser? Hur avgör vi om något är sant, eller vad som är ett bra argument?

Kursen tar bland annat upp kognitiva bias, konspirationsteorier, argumentationsteori och vetenskaplig metod. Du får med dig metoder och verktyg för att kritiskt kunna granska olika typer av information. Kursledare är Pierre Simonsson som bland annat har studerat filosofi, kognitionsvetenskap och psykologi.

Anmäl dig här!

Youtubekanalen School of life bjuder på en insiktsfull analys av konspirationsteorier, som är ett av de spännande ämnen som tas upp i kursen.

Var månlandningen en bluff? En av många konspirationsteorier.

Hur vet jag vad som är sant? Vad är ett bra argument? Vem avgör vad som är vetenskap eller inte? Nu erbjuder Sensus i Göteborg äntligen en kurs i kritiskt tänkande med start 14 september.

I dagens uppkopplade samhälle bombarderas vi med information som aldrig förr. De gamla medierna har fått konkurrens av alternativa nyhetssidor, bloggar och sociala medier. Att dela information kräver bara ett knapptryck, men hur pass väl hanterar vi informationen?

Flera studier visar att de flesta av oss bara läser rubrikerna innan vi ‘gillar’ en artikel och sedan delar vidare. Under ytan finns ett underliggande problem – med undantag från videoklipp på söta katter – i vilken information som delas, hur vi hanterar den samt om den är tillförlitlig. Ska vi verkligen tro på allt vi läser? Hur avgör vi om något är sant, eller vad som är ett bra argument?

Kursen tar bland annat upp kognitiva bias, konspirationsteorier, argumentationsteori och vetenskaplig metod. Du får med dig metoder och verktyg för att kritiskt kunna granska olika typer av information. Kursledare är Pierre Simonsson som bland annat har studerat filosofi, kognitionsvetenskap och psykologi.

Anmäl dig här!

Youtubekanalen School of life bjuder på en insiktsfull analys av konspirationsteorier, som är ett av de spännande ämnen som tas upp i kursen.

Blogg

Det vackra i det imperfekta

Youtubekanalen The School of life har jag nämnt här förut. Där finns en lång rad spännande filmklipp om filosofi, idéhistoria och livsfrågor, alla värda att ses och begrundas. Särskilt spännande är det ju med idéer som en aldrig förut har hört talats om, men som öppnar upp nya perspektiv. Som Wabi-Sabi, ett japanskt koncept som handlar om att se skönheten i det ofullständiga, det åldrade och det imperfekta. Ett helt klart värdefullt perspektiv i dagens samhälle som lägger så stort  fokus på ungdomen, det oförstörda och fläckfria.

Youtubekanalen The School of life har jag nämnt här förut. Där finns en lång rad spännande filmklipp om filosofi, idéhistoria och livsfrågor, alla värda att ses och begrundas. Särskilt spännande är det ju med idéer som en aldrig förut har hört talats om, men som öppnar upp nya perspektiv. Som Wabi-Sabi, ett japanskt koncept som handlar om att se skönheten i det ofullständiga, det åldrade och det imperfekta. Ett helt klart värdefullt perspektiv i dagens samhälle som lägger så stort  fokus på ungdomen, det oförstörda och fläckfria.

Youtubekanalen The School of life har jag nämnt här förut. Där finns en lång rad spännande filmklipp om filosofi, idéhistoria och livsfrågor, alla värda att ses och begrundas. Särskilt spännande är det ju med idéer som en aldrig förut har hört talats om, men som öppnar upp nya perspektiv. Som Wabi-Sabi, ett japanskt koncept som handlar om att se skönheten i det ofullständiga, det åldrade och det imperfekta. Ett helt klart värdefullt perspektiv i dagens samhälle som lägger så stort  fokus på ungdomen, det oförstörda och fläckfria.

Blogg

Döden på Sensus

tänk på dödenNej, döden är kanske inget som gemene man tänker på eller ens vill tänka på, om en inte precis mist någon anhörig eller själv närmar sig det oundvikliga slutet. ”Tänk på döden” står det med stora bokstäver på Stampens kyrkogård i Göteborg, men frågan är hur många som tagit uppmaningen på allvar. Eftersom döden är något oundvikligt som kommer drabba oss alla förr eller senare så borde vi kanske både tänka och prata mer om ämnet. Eftersom Sensus dessutom har livsfrågor som ett av sina perspektiv tyckte jag att det var hög tid med en studiecirkel i vårt öppna utbud. Så i nästa vecka i Göteborg börjar kursen ”Tänk på döden – filosofiska tankar om det oundvikliga” med filosofen Simon Allzén. Frågan om döden är kanske en av de viktigaste och filosofiskt klurigaste frågorna människan kan ställa sig själv. Att döden är något dåligt verkar vid första anblicken självklart, men varför är det dåligt? Om döden innebär icke-existens så kan vi fråga oss hur det skulle kunna vara dåligt för någon att inte existera. För om någon inte längre är i livet, så kan denne någon rimligtvis inte heller lida av att inte existera. ”Där döden är, där är inte jag” menade den gamle grekiske filosofen Epikuros. En annan fråga är om vi hellre skulle vilja leva för evigt, eller om det är just att livet är ändligt som ger det dess mening och betydelsefullhet. Till stor glädje har vi nu fått ihop tillräckligt många deltagare för att kunna köra kursen. Det bästa är att det finns platser kvar, så passa på och anmäl dig om du är sugen!

Döden råkar också vara temat för tre ”filosofibarer” på Göteborgs Stadsmuseum i vår. Då är det filosof Petra Andersson som diskuterar och samtalar med publiken om hur vi ska förhålla oss till vår egen dödlighet men också kontroversiella frågor som självmord och dödshjälp.

Som om inte det vore nog genomför Sensus i Göteborg just nu en yrkesutbildning för begravningsrådgivare. Just nu är eleverna inne på delkursen ”Livsåskådning” där jag är huvudlärare. Vi har bland annat pratat om interkulturell kommunikation och haft en grundläggande orientering kring världsreligionerna. De har också fått träffa en rabbin, en präst och en imam som gett sina perspektiv på livet, döden och begravningsriter. Särskilt spännande har det varit att jämföra de olika religiösa perspektiven på efterlivet och vilka konsekvenser det får för hur vi lever våra liv. I nästa vecka kommer även YH-studenterna få ta del av de mer filosofiska och existentiella frågeställningarna.

För alla som är intresserade av frågorna om livet och döden bjuder jag på detta mycket folkbildande filmklipp från Youtube-kanalen Crash Course som erbjuder korta sammandrag inom en mängd olika områden.

tänk på dödenNej, döden är kanske inget som gemene man tänker på eller ens vill tänka på, om en inte precis mist någon anhörig eller själv närmar sig det oundvikliga slutet. ”Tänk på döden” står det med stora bokstäver på Stampens kyrkogård i Göteborg, men frågan är hur många som tagit uppmaningen på allvar. Eftersom döden är något oundvikligt som kommer drabba oss alla förr eller senare så borde vi kanske både tänka och prata mer om ämnet. Eftersom Sensus dessutom har livsfrågor som ett av sina perspektiv tyckte jag att det var hög tid med en studiecirkel i vårt öppna utbud. Så i nästa vecka i Göteborg börjar kursen ”Tänk på döden – filosofiska tankar om det oundvikliga” med filosofen Simon Allzén. Frågan om döden är kanske en av de viktigaste och filosofiskt klurigaste frågorna människan kan ställa sig själv. Att döden är något dåligt verkar vid första anblicken självklart, men varför är det dåligt? Om döden innebär icke-existens så kan vi fråga oss hur det skulle kunna vara dåligt för någon att inte existera. För om någon inte längre är i livet, så kan denne någon rimligtvis inte heller lida av att inte existera. ”Där döden är, där är inte jag” menade den gamle grekiske filosofen Epikuros. En annan fråga är om vi hellre skulle vilja leva för evigt, eller om det är just att livet är ändligt som ger det dess mening och betydelsefullhet. Till stor glädje har vi nu fått ihop tillräckligt många deltagare för att kunna köra kursen. Det bästa är att det finns platser kvar, så passa på och anmäl dig om du är sugen!

Döden råkar också vara temat för tre ”filosofibarer” på Göteborgs Stadsmuseum i vår. Då är det filosof Petra Andersson som diskuterar och samtalar med publiken om hur vi ska förhålla oss till vår egen dödlighet men också kontroversiella frågor som självmord och dödshjälp.

Som om inte det vore nog genomför Sensus i Göteborg just nu en yrkesutbildning för begravningsrådgivare. Just nu är eleverna inne på delkursen ”Livsåskådning” där jag är huvudlärare. Vi har bland annat pratat om interkulturell kommunikation och haft en grundläggande orientering kring världsreligionerna. De har också fått träffa en rabbin, en präst och en imam som gett sina perspektiv på livet, döden och begravningsriter. Särskilt spännande har det varit att jämföra de olika religiösa perspektiven på efterlivet och vilka konsekvenser det får för hur vi lever våra liv. I nästa vecka kommer även YH-studenterna få ta del av de mer filosofiska och existentiella frågeställningarna.

För alla som är intresserade av frågorna om livet och döden bjuder jag på detta mycket folkbildande filmklipp från Youtube-kanalen Crash Course som erbjuder korta sammandrag inom en mängd olika områden.

tänk på dödenNej, döden är kanske inget som gemene man tänker på eller ens vill tänka på, om en inte precis mist någon anhörig eller själv närmar sig det oundvikliga slutet. ”Tänk på döden” står det med stora bokstäver på Stampens kyrkogård i Göteborg, men frågan är hur många som tagit uppmaningen på allvar. Eftersom döden är något oundvikligt som kommer drabba oss alla förr eller senare så borde vi kanske både tänka och prata mer om ämnet. Eftersom Sensus dessutom har livsfrågor som ett av sina perspektiv tyckte jag att det var hög tid med en studiecirkel i vårt öppna utbud. Så i nästa vecka i Göteborg börjar kursen ”Tänk på döden – filosofiska tankar om det oundvikliga” med filosofen Simon Allzén. Frågan om döden är kanske en av de viktigaste och filosofiskt klurigaste frågorna människan kan ställa sig själv. Att döden är något dåligt verkar vid första anblicken självklart, men varför är det dåligt? Om döden innebär icke-existens så kan vi fråga oss hur det skulle kunna vara dåligt för någon att inte existera. För om någon inte längre är i livet, så kan denne någon rimligtvis inte heller lida av att inte existera. ”Där döden är, där är inte jag” menade den gamle grekiske filosofen Epikuros. En annan fråga är om vi hellre skulle vilja leva för evigt, eller om det är just att livet är ändligt som ger det dess mening och betydelsefullhet. Till stor glädje har vi nu fått ihop tillräckligt många deltagare för att kunna köra kursen. Det bästa är att det finns platser kvar, så passa på och anmäl dig om du är sugen!

Döden råkar också vara temat för tre ”filosofibarer” på Göteborgs Stadsmuseum i vår. Då är det filosof Petra Andersson som diskuterar och samtalar med publiken om hur vi ska förhålla oss till vår egen dödlighet men också kontroversiella frågor som självmord och dödshjälp.

Som om inte det vore nog genomför Sensus i Göteborg just nu en yrkesutbildning för begravningsrådgivare. Just nu är eleverna inne på delkursen ”Livsåskådning” där jag är huvudlärare. Vi har bland annat pratat om interkulturell kommunikation och haft en grundläggande orientering kring världsreligionerna. De har också fått träffa en rabbin, en präst och en imam som gett sina perspektiv på livet, döden och begravningsriter. Särskilt spännande har det varit att jämföra de olika religiösa perspektiven på efterlivet och vilka konsekvenser det får för hur vi lever våra liv. I nästa vecka kommer även YH-studenterna få ta del av de mer filosofiska och existentiella frågeställningarna.

För alla som är intresserade av frågorna om livet och döden bjuder jag på detta mycket folkbildande filmklipp från Youtube-kanalen Crash Course som erbjuder korta sammandrag inom en mängd olika områden.

Blogg

Ann Heberlein och konsekvensetiken

I två uppmärksammade debattinlägg förfasar sig Ann Heberlein, som är doktor i Etik, över den låga nivån på samtalet kring bland annat tiggeri och flyktingfrågan, där hon efterlyser mindre känslor och fler rationella och logiskt underbyggda resonemang. Tyvärr lämnar hennes egna resonemang en hel del att önska.

beggars-1233291_1280Hon kritiserar i tidningen Fokus de personer som skänker pengar till tiggare för att bara vilja gotta sig i sin egna rättfärdighet och moraliska överlägsenhet. Hennes poäng verkar vara att folk skänker pengar av fel anledning, för att bara få känna sig goda. Hon verkar här hävda att det moraliska värdet i en handling beror på vilka intentioner man har – man ska inte skänka pengar för att känna sig själv duktig eller god. Flera har pekat på problemet med detta resonemang. Som Amanda Björkman skriver i en replik på DN: ”Vissa hjälper andra trots att det får dem att må dåligt. Andra letar fram en sedel för att det får dem att må bra. Och vad spelar det för roll? Att kriteriet för att göra gott skulle vara att man själv inte mår bra av det är absurt.” I nästa inlägg i debatten erkänner dock Heberlein att vi aldrig kan veta vad som motiverar folks handlingar och att det därför är en dålig grund för att bedöma en handling, något som motsäger hennes tidigare resonemang. istället är det enligt Heberlein en handlings konsekvenser som borde bedömas. Så då är det alltså inte längre intentionen bakom handlingen som är problemet? För att förtydliga: om man utgår från en konsekvensetik och bara ser till en handlings konsekvenser ska det inte spela någon roll vilka intentioner som ligger bakom. Även om en handling sker av självgodhet så är den bra så länge den får bra konsekvenser.

Och här hamnar vi i nästa problem, nämligen att Heberlein tycker det är så självklart att det får dåliga konsekvenser att skänka pengar till tiggare att hon knappt tycker att hon behöver motivera sin ståndpunkt. Tänker man bara rationellt utifrån konsekvenserna kommer alla fram till hennes självklara slutsats verkar hon antyda. Detta trots att hon erkänner att det kräver extremt omfattande kalkyler för att ta hänsyn till konsekvenserna för samtliga inblandade personer både kortsiktigt och långsiktigt. Det är därför långt ifrån givet att alla som utgår från en konskevensetik skulle komma fram till samma slutsats, eftersom det finns flera konkurrerande uppfattningar om vad som skapar de bästa konsekvenserna för alla inblandade. Hon pekar på tiggeriets negativa konsekvenser främst för givarna och det svenska samhället, men om hon är konsekvensetiker så borde hon inte begränsa sig till bara Sverige, utan till alla inblandade parter. Att behöva se tiggande människor utanför ICA är till exempel ett lågt pris att betala om det innebär att människor kan skapa sig en bättre framtid för sig själva och sina barn.

På samma sätt resonerar hon när det gäller flyktingfrågan. Sverige kan inte hjälpa fler flyktingar hävdar hon, återigen med argument om hur det kan leda till en försämring för svenskarna och det svenska samhället. Men även om det vore så (vilket är långt ifrån självklart) så skulle en verklig konsekvensetiker räkna på vad som är den bästa lösningen för så många människor (oavsett nationalitet) som möjligt. En sådan kalkyl skulle till och med kunna landa i att det skulle vara värt med en viss försämring av till exempel den svenska välfärden om det innebar att x antal människor kunde räddas undan krig och förtryck. Det är återigen de totala konsekvenserna som är de intressanta.

Hon ger också Åhlens en känga för att de i sin iver att utmana normer och främja det mångkulturella samhället ha använt en bild på en svart pojke i Luciareklamen, trots att de borde känt till de negativa konsekvenserna för pojken och hans familj. Hon kritiserar Åhlens för uppfattningen att ”ändamålen helger medlen”, alltså att det är ok att ”offra” en person så länge de totala konsekvenserna blir positiva. Och nu plötsligt verkar hon ha vänt igen, för att istället kritisera just konsekvensetiken, som hon ju själv säger sig utgå från! Det är också intressant att hon ser Åhlens som problemet och inte de som uttrycker hat och hot mot ett barn och hans familj.

Och om hon nu verkligen bara är intresserad av konsekvenserna så borde hon också fundera på konsekvenserna av sina egna artiklar, som anknyter till precis den diskurs som förs på ”sverigevänliga” sidor som Avpixlat – till exempel anklagelsen att de som vill hjälpa flyktingar och tiggare bara vill känna sig goda och duktiga, idén att det är så fullständigt uppenbart för varje rationellt tänkande människa hur saker borde skötas (ex minska invandring, förbjud tiggeri) att man egentligen inte ens behöver anföra några argument, grejen att anklaga ”provokatören” Åhlens i fallet med Luciabilden istället för de som hängav sig åt hat och hot. Så även om det inte skulle vara hennes avsikt (men vem bryr sig om avsikten, det är väl konsekvenserna som gäller) så borde hon därmed avstått från att publicera artiklar som riskerar att spela nationalistiska och främlingsfientliga krafter i händerna. Förutsatt förstås, att hon är emot dessa.

I två uppmärksammade debattinlägg förfasar sig Ann Heberlein, som är doktor i Etik, över den låga nivån på samtalet kring bland annat tiggeri och flyktingfrågan, där hon efterlyser mindre känslor och fler rationella och logiskt underbyggda resonemang. Tyvärr lämnar hennes egna resonemang en hel del att önska.

beggars-1233291_1280Hon kritiserar i tidningen Fokus de personer som skänker pengar till tiggare för att bara vilja gotta sig i sin egna rättfärdighet och moraliska överlägsenhet. Hennes poäng verkar vara att folk skänker pengar av fel anledning, för att bara få känna sig goda. Hon verkar här hävda att det moraliska värdet i en handling beror på vilka intentioner man har – man ska inte skänka pengar för att känna sig själv duktig eller god. Flera har pekat på problemet med detta resonemang. Som Amanda Björkman skriver i en replik på DN: ”Vissa hjälper andra trots att det får dem att må dåligt. Andra letar fram en sedel för att det får dem att må bra. Och vad spelar det för roll? Att kriteriet för att göra gott skulle vara att man själv inte mår bra av det är absurt.” I nästa inlägg i debatten erkänner dock Heberlein att vi aldrig kan veta vad som motiverar folks handlingar och att det därför är en dålig grund för att bedöma en handling, något som motsäger hennes tidigare resonemang. istället är det enligt Heberlein en handlings konsekvenser som borde bedömas. Så då är det alltså inte längre intentionen bakom handlingen som är problemet? För att förtydliga: om man utgår från en konsekvensetik och bara ser till en handlings konsekvenser ska det inte spela någon roll vilka intentioner som ligger bakom. Även om en handling sker av självgodhet så är den bra så länge den får bra konsekvenser.

Och här hamnar vi i nästa problem, nämligen att Heberlein tycker det är så självklart att det får dåliga konsekvenser att skänka pengar till tiggare att hon knappt tycker att hon behöver motivera sin ståndpunkt. Tänker man bara rationellt utifrån konsekvenserna kommer alla fram till hennes självklara slutsats verkar hon antyda. Detta trots att hon erkänner att det kräver extremt omfattande kalkyler för att ta hänsyn till konsekvenserna för samtliga inblandade personer både kortsiktigt och långsiktigt. Det är därför långt ifrån givet att alla som utgår från en konskevensetik skulle komma fram till samma slutsats, eftersom det finns flera konkurrerande uppfattningar om vad som skapar de bästa konsekvenserna för alla inblandade. Hon pekar på tiggeriets negativa konsekvenser främst för givarna och det svenska samhället, men om hon är konsekvensetiker så borde hon inte begränsa sig till bara Sverige, utan till alla inblandade parter. Att behöva se tiggande människor utanför ICA är till exempel ett lågt pris att betala om det innebär att människor kan skapa sig en bättre framtid för sig själva och sina barn.

På samma sätt resonerar hon när det gäller flyktingfrågan. Sverige kan inte hjälpa fler flyktingar hävdar hon, återigen med argument om hur det kan leda till en försämring för svenskarna och det svenska samhället. Men även om det vore så (vilket är långt ifrån självklart) så skulle en verklig konsekvensetiker räkna på vad som är den bästa lösningen för så många människor (oavsett nationalitet) som möjligt. En sådan kalkyl skulle till och med kunna landa i att det skulle vara värt med en viss försämring av till exempel den svenska välfärden om det innebar att x antal människor kunde räddas undan krig och förtryck. Det är återigen de totala konsekvenserna som är de intressanta.

Hon ger också Åhlens en känga för att de i sin iver att utmana normer och främja det mångkulturella samhället ha använt en bild på en svart pojke i Luciareklamen, trots att de borde känt till de negativa konsekvenserna för pojken och hans familj. Hon kritiserar Åhlens för uppfattningen att ”ändamålen helger medlen”, alltså att det är ok att ”offra” en person så länge de totala konsekvenserna blir positiva. Och nu plötsligt verkar hon ha vänt igen, för att istället kritisera just konsekvensetiken, som hon ju själv säger sig utgå från! Det är också intressant att hon ser Åhlens som problemet och inte de som uttrycker hat och hot mot ett barn och hans familj.

Och om hon nu verkligen bara är intresserad av konsekvenserna så borde hon också fundera på konsekvenserna av sina egna artiklar, som anknyter till precis den diskurs som förs på ”sverigevänliga” sidor som Avpixlat – till exempel anklagelsen att de som vill hjälpa flyktingar och tiggare bara vill känna sig goda och duktiga, idén att det är så fullständigt uppenbart för varje rationellt tänkande människa hur saker borde skötas (ex minska invandring, förbjud tiggeri) att man egentligen inte ens behöver anföra några argument, grejen att anklaga ”provokatören” Åhlens i fallet med Luciabilden istället för de som hängav sig åt hat och hot. Så även om det inte skulle vara hennes avsikt (men vem bryr sig om avsikten, det är väl konsekvenserna som gäller) så borde hon därmed avstått från att publicera artiklar som riskerar att spela nationalistiska och främlingsfientliga krafter i händerna. Förutsatt förstås, att hon är emot dessa.

I två uppmärksammade debattinlägg förfasar sig Ann Heberlein, som är doktor i Etik, över den låga nivån på samtalet kring bland annat tiggeri och flyktingfrågan, där hon efterlyser mindre känslor och fler rationella och logiskt underbyggda resonemang. Tyvärr lämnar hennes egna resonemang en hel del att önska.

beggars-1233291_1280Hon kritiserar i tidningen Fokus de personer som skänker pengar till tiggare för att bara vilja gotta sig i sin egna rättfärdighet och moraliska överlägsenhet. Hennes poäng verkar vara att folk skänker pengar av fel anledning, för att bara få känna sig goda. Hon verkar här hävda att det moraliska värdet i en handling beror på vilka intentioner man har – man ska inte skänka pengar för att känna sig själv duktig eller god. Flera har pekat på problemet med detta resonemang. Som Amanda Björkman skriver i en replik på DN: ”Vissa hjälper andra trots att det får dem att må dåligt. Andra letar fram en sedel för att det får dem att må bra. Och vad spelar det för roll? Att kriteriet för att göra gott skulle vara att man själv inte mår bra av det är absurt.” I nästa inlägg i debatten erkänner dock Heberlein att vi aldrig kan veta vad som motiverar folks handlingar och att det därför är en dålig grund för att bedöma en handling, något som motsäger hennes tidigare resonemang. istället är det enligt Heberlein en handlings konsekvenser som borde bedömas. Så då är det alltså inte längre intentionen bakom handlingen som är problemet? För att förtydliga: om man utgår från en konsekvensetik och bara ser till en handlings konsekvenser ska det inte spela någon roll vilka intentioner som ligger bakom. Även om en handling sker av självgodhet så är den bra så länge den får bra konsekvenser.

Och här hamnar vi i nästa problem, nämligen att Heberlein tycker det är så självklart att det får dåliga konsekvenser att skänka pengar till tiggare att hon knappt tycker att hon behöver motivera sin ståndpunkt. Tänker man bara rationellt utifrån konsekvenserna kommer alla fram till hennes självklara slutsats verkar hon antyda. Detta trots att hon erkänner att det kräver extremt omfattande kalkyler för att ta hänsyn till konsekvenserna för samtliga inblandade personer både kortsiktigt och långsiktigt. Det är därför långt ifrån givet att alla som utgår från en konskevensetik skulle komma fram till samma slutsats, eftersom det finns flera konkurrerande uppfattningar om vad som skapar de bästa konsekvenserna för alla inblandade. Hon pekar på tiggeriets negativa konsekvenser främst för givarna och det svenska samhället, men om hon är konsekvensetiker så borde hon inte begränsa sig till bara Sverige, utan till alla inblandade parter. Att behöva se tiggande människor utanför ICA är till exempel ett lågt pris att betala om det innebär att människor kan skapa sig en bättre framtid för sig själva och sina barn.

På samma sätt resonerar hon när det gäller flyktingfrågan. Sverige kan inte hjälpa fler flyktingar hävdar hon, återigen med argument om hur det kan leda till en försämring för svenskarna och det svenska samhället. Men även om det vore så (vilket är långt ifrån självklart) så skulle en verklig konsekvensetiker räkna på vad som är den bästa lösningen för så många människor (oavsett nationalitet) som möjligt. En sådan kalkyl skulle till och med kunna landa i att det skulle vara värt med en viss försämring av till exempel den svenska välfärden om det innebar att x antal människor kunde räddas undan krig och förtryck. Det är återigen de totala konsekvenserna som är de intressanta.

Hon ger också Åhlens en känga för att de i sin iver att utmana normer och främja det mångkulturella samhället ha använt en bild på en svart pojke i Luciareklamen, trots att de borde känt till de negativa konsekvenserna för pojken och hans familj. Hon kritiserar Åhlens för uppfattningen att ”ändamålen helger medlen”, alltså att det är ok att ”offra” en person så länge de totala konsekvenserna blir positiva. Och nu plötsligt verkar hon ha vänt igen, för att istället kritisera just konsekvensetiken, som hon ju själv säger sig utgå från! Det är också intressant att hon ser Åhlens som problemet och inte de som uttrycker hat och hot mot ett barn och hans familj.

Och om hon nu verkligen bara är intresserad av konsekvenserna så borde hon också fundera på konsekvenserna av sina egna artiklar, som anknyter till precis den diskurs som förs på ”sverigevänliga” sidor som Avpixlat – till exempel anklagelsen att de som vill hjälpa flyktingar och tiggare bara vill känna sig goda och duktiga, idén att det är så fullständigt uppenbart för varje rationellt tänkande människa hur saker borde skötas (ex minska invandring, förbjud tiggeri) att man egentligen inte ens behöver anföra några argument, grejen att anklaga ”provokatören” Åhlens i fallet med Luciabilden istället för de som hängav sig åt hat och hot. Så även om det inte skulle vara hennes avsikt (men vem bryr sig om avsikten, det är väl konsekvenserna som gäller) så borde hon därmed avstått från att publicera artiklar som riskerar att spela nationalistiska och främlingsfientliga krafter i händerna. Förutsatt förstås, att hon är emot dessa.

Blogg

Post-Trump terapi

För de allra flesta av oss kom det som en chock att USA:s nästa president blir den skandalomsusade dokusåpastjärnan och fasighetsmogulen Donald Trump. Nu har det hunnit gå några veckor och analyserna av vad som egentligen hände har tagit vid. Jag tänkte inte gå in i någon analys själv, men tänkte bjuda på några förslag på hur en kan bearbeta presidentvalet tanke- och känslomässigt (även om jag förstår att jag är lite sent ute. Men bättre sent än aldrig, som Buddha sade?)

Genom en konstinstallation? På en tunnelbanestation i New York ges folk möjlighet att bearbeta sin frustration med hjälp av post-it lappar. (The Guardian)

Genom absurd humor? Det mest utflippade jag sett hittills är denna mangainspirerande japanska ”reklamfilm”:

Och när man väl fått skratta lite så kan de väl vara på tiden med en lite djupare filosofisk reflektion. Det tycker i alla fall jag. I Filosofiska rummet diskuteras hur ”en karaktär som beskrivits som alltifrån pajas och loser till livsfarlig psykopat kunde vinna presidentvalet i världens mäktigaste land”. Vilken roll har makten och medierna haft? Kanske har folkets röst äntligen fått genomslag? Men vad säger i så fall den rösten? Är den värd att lyssnas på eller bör den motarbetas till varje pris – och i så fall hur?


Eftersom liknande högerpopulistiska och främlingsfientliga idéer växer sig starka inte bara i USA, utan också i Sverige, är det intressant att fråga sig vad Sensus och övriga studieförbund skulle kunna göra. Bjuda in till debatt, samtal, föreläsningar, studiecirklar? Prata mänskliga rättigheter, diskutera etik och moral och vilket samhälle vi vill leva i kanske? Vad tycker du?

För de allra flesta av oss kom det som en chock att USA:s nästa president blir den skandalomsusade dokusåpastjärnan och fasighetsmogulen Donald Trump. Nu har det hunnit gå några veckor och analyserna av vad som egentligen hände har tagit vid. Jag tänkte inte gå in i någon analys själv, men tänkte bjuda på några förslag på hur en kan bearbeta presidentvalet tanke- och känslomässigt (även om jag förstår att jag är lite sent ute. Men bättre sent än aldrig, som Buddha sade?)

Genom en konstinstallation? På en tunnelbanestation i New York ges folk möjlighet att bearbeta sin frustration med hjälp av post-it lappar. (The Guardian)

Genom absurd humor? Det mest utflippade jag sett hittills är denna mangainspirerande japanska ”reklamfilm”:

Och när man väl fått skratta lite så kan de väl vara på tiden med en lite djupare filosofisk reflektion. Det tycker i alla fall jag. I Filosofiska rummet diskuteras hur ”en karaktär som beskrivits som alltifrån pajas och loser till livsfarlig psykopat kunde vinna presidentvalet i världens mäktigaste land”. Vilken roll har makten och medierna haft? Kanske har folkets röst äntligen fått genomslag? Men vad säger i så fall den rösten? Är den värd att lyssnas på eller bör den motarbetas till varje pris – och i så fall hur?


Eftersom liknande högerpopulistiska och främlingsfientliga idéer växer sig starka inte bara i USA, utan också i Sverige, är det intressant att fråga sig vad Sensus och övriga studieförbund skulle kunna göra. Bjuda in till debatt, samtal, föreläsningar, studiecirklar? Prata mänskliga rättigheter, diskutera etik och moral och vilket samhälle vi vill leva i kanske? Vad tycker du?

För de allra flesta av oss kom det som en chock att USA:s nästa president blir den skandalomsusade dokusåpastjärnan och fasighetsmogulen Donald Trump. Nu har det hunnit gå några veckor och analyserna av vad som egentligen hände har tagit vid. Jag tänkte inte gå in i någon analys själv, men tänkte bjuda på några förslag på hur en kan bearbeta presidentvalet tanke- och känslomässigt (även om jag förstår att jag är lite sent ute. Men bättre sent än aldrig, som Buddha sade?)

Genom en konstinstallation? På en tunnelbanestation i New York ges folk möjlighet att bearbeta sin frustration med hjälp av post-it lappar. (The Guardian)

Genom absurd humor? Det mest utflippade jag sett hittills är denna mangainspirerande japanska ”reklamfilm”:

Och när man väl fått skratta lite så kan de väl vara på tiden med en lite djupare filosofisk reflektion. Det tycker i alla fall jag. I Filosofiska rummet diskuteras hur ”en karaktär som beskrivits som alltifrån pajas och loser till livsfarlig psykopat kunde vinna presidentvalet i världens mäktigaste land”. Vilken roll har makten och medierna haft? Kanske har folkets röst äntligen fått genomslag? Men vad säger i så fall den rösten? Är den värd att lyssnas på eller bör den motarbetas till varje pris – och i så fall hur?


Eftersom liknande högerpopulistiska och främlingsfientliga idéer växer sig starka inte bara i USA, utan också i Sverige, är det intressant att fråga sig vad Sensus och övriga studieförbund skulle kunna göra. Bjuda in till debatt, samtal, föreläsningar, studiecirklar? Prata mänskliga rättigheter, diskutera etik och moral och vilket samhälle vi vill leva i kanske? Vad tycker du?

Blogg

Stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut

Den romerska kejsaren Marcus Aurelius är en av de mest kända stoikerna.
Den romerska kejsaren Marcus Aurelius är en av de mest kända stoikerna.

Sensus uppmärksammade kurs i negativt tänkande är i full gång i Göteborg. Ikväll är det kurstillfälle nummer två som har titeln ”Det ska inte vara lätt inte – stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut”. Exakt vad kursledaren Ida Hallgren kommer att förmedla vet vi inte än, men säkert är att den antika filosofin stoicismen kommer att hamna i fokus. De gamla stoikerna är kanske mest kända för just idén att ”härda ut” livets obehag, vilket idag har en rätt negativ klang. Mer positivt laddade associationer är självbehärskning, sinneslugn och jämnmod. Bland annat handlar läran om hur vi kan träna oss i att hantera starka känslor med hjälp av vår analytiska förmåga och vårt förnuft. Det handlar också om att föreställa sig olika slags värsta-scenarion, alltså att på sätt och vis tänka negativt. På det sättet har vi lättare att möta livets utmaningar och blir nog dessutom ofta positivt överraskade när det inte går fullt så illa som vi utgått från.

Vi kan idag se hur denna livsfilosofi verkar ha fått något av en renässans. Just denna vecka är det faktiskt Stoic Week 2016, ett årligt arrangemang som syftar till att tillämpa stoikernas idéer och metoder på dagens utmaningar. I helgen var det också Stoicon, en konferens där både psykologer, filosofer och andra forskare diskuterade olika aspekter av den stoiska filosofin. I youtubeklippet nedan kan vi höra olika röster om konferensen 2014.

Den romerska kejsaren Marcus Aurelius är en av de mest kända stoikerna.
Den romerska kejsaren Marcus Aurelius är en av de mest kända stoikerna.

Sensus uppmärksammade kurs i negativt tänkande är i full gång i Göteborg. Ikväll är det kurstillfälle nummer två som har titeln ”Det ska inte vara lätt inte – stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut”. Exakt vad kursledaren Ida Hallgren kommer att förmedla vet vi inte än, men säkert är att den antika filosofin stoicismen kommer att hamna i fokus. De gamla stoikerna är kanske mest kända för just idén att ”härda ut” livets obehag, vilket idag har en rätt negativ klang. Mer positivt laddade associationer är självbehärskning, sinneslugn och jämnmod. Bland annat handlar läran om hur vi kan träna oss i att hantera starka känslor med hjälp av vår analytiska förmåga och vårt förnuft. Det handlar också om att föreställa sig olika slags värsta-scenarion, alltså att på sätt och vis tänka negativt. På det sättet har vi lättare att möta livets utmaningar och blir nog dessutom ofta positivt överraskade när det inte går fullt så illa som vi utgått från.

Vi kan idag se hur denna livsfilosofi verkar ha fått något av en renässans. Just denna vecka är det faktiskt Stoic Week 2016, ett årligt arrangemang som syftar till att tillämpa stoikernas idéer och metoder på dagens utmaningar. I helgen var det också Stoicon, en konferens där både psykologer, filosofer och andra forskare diskuterade olika aspekter av den stoiska filosofin. I youtubeklippet nedan kan vi höra olika röster om konferensen 2014.

Den romerska kejsaren Marcus Aurelius är en av de mest kända stoikerna.
Den romerska kejsaren Marcus Aurelius är en av de mest kända stoikerna.

Sensus uppmärksammade kurs i negativt tänkande är i full gång i Göteborg. Ikväll är det kurstillfälle nummer två som har titeln ”Det ska inte vara lätt inte – stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut”. Exakt vad kursledaren Ida Hallgren kommer att förmedla vet vi inte än, men säkert är att den antika filosofin stoicismen kommer att hamna i fokus. De gamla stoikerna är kanske mest kända för just idén att ”härda ut” livets obehag, vilket idag har en rätt negativ klang. Mer positivt laddade associationer är självbehärskning, sinneslugn och jämnmod. Bland annat handlar läran om hur vi kan träna oss i att hantera starka känslor med hjälp av vår analytiska förmåga och vårt förnuft. Det handlar också om att föreställa sig olika slags värsta-scenarion, alltså att på sätt och vis tänka negativt. På det sättet har vi lättare att möta livets utmaningar och blir nog dessutom ofta positivt överraskade när det inte går fullt så illa som vi utgått från.

Vi kan idag se hur denna livsfilosofi verkar ha fått något av en renässans. Just denna vecka är det faktiskt Stoic Week 2016, ett årligt arrangemang som syftar till att tillämpa stoikernas idéer och metoder på dagens utmaningar. I helgen var det också Stoicon, en konferens där både psykologer, filosofer och andra forskare diskuterade olika aspekter av den stoiska filosofin. I youtubeklippet nedan kan vi höra olika röster om konferensen 2014.

Blogg

Gå en kurs i negativt tänkande

Det finns ju redan så många böcker och kurser i positivt tänkande, kan det då inte vara på tiden med en kurs i negativt tänkande?

Schopenhauer - en av pessimismens tungviktare.
Schopenhauer – en av pessimismens tungviktare.

Den frågan har jag ställt på Sensus många gånger, mest på skämt. Kanske för att jag själv är en gammal cyniker och pessimist. Det var först i somras som jag råkade hitta boken ”Motgiftet; lycka för pessimister” som jag började ta frågan på allvar. Jag  blev då varse att det faktiskt finns en relevant kritik av idén om positivt tänkande, men också förslag på hur vi kan hitta alternativ. Författaren Oliver Burkeman visar i boken hur man kan våga acceptera livets ofullkomlighet och lära sig leva med osäkerhet, misslyckanden och det imperfekta. Bland annat behandlas den stoiska och buddhistiska filosofin. Och så hade jag ju redan läst Barbara Ehrenreichs underhållande bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Hon visar bland annat på hur positivitetshetsen kan användas för att döva människors rättmätiga ilska över orättvisor och klasskillnader. Med allt detta i tankarna kändes en kurs i negativt tänkande inte så konstig längre, snarare som ett välbehövligt komplement.

Och nu kan jag stolt meddela att Sensus som första studieförbund kan erbjuda studiecirkeln ”Negativt tänkande – Bättre blir det inte” med filosofen Ida Hallgren. Kursen hålls i Göteborg i början på oktober. På fem tillfällen utvinns det bästa ur det negativa tänkandet guldgruva. Ur innehåller:

Definitioner: negativt tänkande, positivt tänkande, kritiskt tänkande
”Det ska inte vara lätt inte.” Stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut
Allt är lidande – buddhismens grundbultar och vägen ur lidandet
Cioran, Schopenhauer och andra av pessimismens tungviktare
McMindfulness, quick-fix och depressionerna i hälsohetsens spår

Vad tror ni om det?

Det finns ju redan så många böcker och kurser i positivt tänkande, kan det då inte vara på tiden med en kurs i negativt tänkande?

Schopenhauer - en av pessimismens tungviktare.
Schopenhauer – en av pessimismens tungviktare.

Den frågan har jag ställt på Sensus många gånger, mest på skämt. Kanske för att jag själv är en gammal cyniker och pessimist. Det var först i somras som jag råkade hitta boken ”Motgiftet; lycka för pessimister” som jag började ta frågan på allvar. Jag  blev då varse att det faktiskt finns en relevant kritik av idén om positivt tänkande, men också förslag på hur vi kan hitta alternativ. Författaren Oliver Burkeman visar i boken hur man kan våga acceptera livets ofullkomlighet och lära sig leva med osäkerhet, misslyckanden och det imperfekta. Bland annat behandlas den stoiska och buddhistiska filosofin. Och så hade jag ju redan läst Barbara Ehrenreichs underhållande bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Hon visar bland annat på hur positivitetshetsen kan användas för att döva människors rättmätiga ilska över orättvisor och klasskillnader. Med allt detta i tankarna kändes en kurs i negativt tänkande inte så konstig längre, snarare som ett välbehövligt komplement.

Och nu kan jag stolt meddela att Sensus som första studieförbund kan erbjuda studiecirkeln ”Negativt tänkande – Bättre blir det inte” med filosofen Ida Hallgren. Kursen hålls i Göteborg i början på oktober. På fem tillfällen utvinns det bästa ur det negativa tänkandet guldgruva. Ur innehåller:

Definitioner: negativt tänkande, positivt tänkande, kritiskt tänkande
”Det ska inte vara lätt inte.” Stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut
Allt är lidande – buddhismens grundbultar och vägen ur lidandet
Cioran, Schopenhauer och andra av pessimismens tungviktare
McMindfulness, quick-fix och depressionerna i hälsohetsens spår

Vad tror ni om det?

Det finns ju redan så många böcker och kurser i positivt tänkande, kan det då inte vara på tiden med en kurs i negativt tänkande?

Schopenhauer - en av pessimismens tungviktare.
Schopenhauer – en av pessimismens tungviktare.

Den frågan har jag ställt på Sensus många gånger, mest på skämt. Kanske för att jag själv är en gammal cyniker och pessimist. Det var först i somras som jag råkade hitta boken ”Motgiftet; lycka för pessimister” som jag började ta frågan på allvar. Jag  blev då varse att det faktiskt finns en relevant kritik av idén om positivt tänkande, men också förslag på hur vi kan hitta alternativ. Författaren Oliver Burkeman visar i boken hur man kan våga acceptera livets ofullkomlighet och lära sig leva med osäkerhet, misslyckanden och det imperfekta. Bland annat behandlas den stoiska och buddhistiska filosofin. Och så hade jag ju redan läst Barbara Ehrenreichs underhållande bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Hon visar bland annat på hur positivitetshetsen kan användas för att döva människors rättmätiga ilska över orättvisor och klasskillnader. Med allt detta i tankarna kändes en kurs i negativt tänkande inte så konstig längre, snarare som ett välbehövligt komplement.

Och nu kan jag stolt meddela att Sensus som första studieförbund kan erbjuda studiecirkeln ”Negativt tänkande – Bättre blir det inte” med filosofen Ida Hallgren. Kursen hålls i Göteborg i början på oktober. På fem tillfällen utvinns det bästa ur det negativa tänkandet guldgruva. Ur innehåller:

Definitioner: negativt tänkande, positivt tänkande, kritiskt tänkande
”Det ska inte vara lätt inte.” Stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut
Allt är lidande – buddhismens grundbultar och vägen ur lidandet
Cioran, Schopenhauer och andra av pessimismens tungviktare
McMindfulness, quick-fix och depressionerna i hälsohetsens spår

Vad tror ni om det?

Blogg

Måndagsfunderingen: Köksrenovering ur evighetens synvinkel

kakelDet blir lätt tänkte vi. Det här klarar vi själva. Ikea blir bra. Man kan utforma köket som man vill ha det i en kökssimulator online och sen är köket bara ett knapptryck bort. I alla fall i form av en armé av platta paket som snart fyller halva lägenheten. Efter ett halvårs slitande och kökskaos behövde vi en hantverkare. Som förklarade att allt behövde göras om från början.

Varje litet beslut börjar nu ta sig gigantiska proportioner. Ska vi ha kvadratiska 10 x 10 cm kakelplattor eller rektangulära 15 x 30? Kanske rentav 20 x 40? Vad blir bäst och hur vet vi det innan vi har prövat?

Hur kunde det bli såhär? När blev rätt sorts kakelplattor så viktigt i våra liv?

Stjärnor - viktigare än kakelplattor.
Stjärnor – viktigare än kakelplattor?

Det finns ett ljuvligt uttryck på latin som borde användas oftare – sub specie æternitatis, ”ur evighetens synvinkel”. Evighetens synvinkel, till exempel genom den moderna kosmologins svindlande perspektiv, eller genom att skåda en stjärnhimmel, åtföljs  inte sällan av känslor som förundran och vördnad. Och om min livstid ur ett evighetsperspektiv är så ofattbart kort blir den då inte också ofattbart värdefull? Evighetens synvinkel ger på samma sätt en välbehövlig och uppfriskande distans till alla de småsaker som vi ägnar så stor möda och energi.

Med andra ord – släpp taget om det där kaklet (och en rad andra oväsentligheter). Livet är större än så.

PS: Vi tar nog 15 x 15 cm.

kakelDet blir lätt tänkte vi. Det här klarar vi själva. Ikea blir bra. Man kan utforma köket som man vill ha det i en kökssimulator online och sen är köket bara ett knapptryck bort. I alla fall i form av en armé av platta paket som snart fyller halva lägenheten. Efter ett halvårs slitande och kökskaos behövde vi en hantverkare. Som förklarade att allt behövde göras om från början.

Varje litet beslut börjar nu ta sig gigantiska proportioner. Ska vi ha kvadratiska 10 x 10 cm kakelplattor eller rektangulära 15 x 30? Kanske rentav 20 x 40? Vad blir bäst och hur vet vi det innan vi har prövat?

Hur kunde det bli såhär? När blev rätt sorts kakelplattor så viktigt i våra liv?

Stjärnor - viktigare än kakelplattor.
Stjärnor – viktigare än kakelplattor?

Det finns ett ljuvligt uttryck på latin som borde användas oftare – sub specie æternitatis, ”ur evighetens synvinkel”. Evighetens synvinkel, till exempel genom den moderna kosmologins svindlande perspektiv, eller genom att skåda en stjärnhimmel, åtföljs  inte sällan av känslor som förundran och vördnad. Och om min livstid ur ett evighetsperspektiv är så ofattbart kort blir den då inte också ofattbart värdefull? Evighetens synvinkel ger på samma sätt en välbehövlig och uppfriskande distans till alla de småsaker som vi ägnar så stor möda och energi.

Med andra ord – släpp taget om det där kaklet (och en rad andra oväsentligheter). Livet är större än så.

PS: Vi tar nog 15 x 15 cm.

kakelDet blir lätt tänkte vi. Det här klarar vi själva. Ikea blir bra. Man kan utforma köket som man vill ha det i en kökssimulator online och sen är köket bara ett knapptryck bort. I alla fall i form av en armé av platta paket som snart fyller halva lägenheten. Efter ett halvårs slitande och kökskaos behövde vi en hantverkare. Som förklarade att allt behövde göras om från början.

Varje litet beslut börjar nu ta sig gigantiska proportioner. Ska vi ha kvadratiska 10 x 10 cm kakelplattor eller rektangulära 15 x 30? Kanske rentav 20 x 40? Vad blir bäst och hur vet vi det innan vi har prövat?

Hur kunde det bli såhär? När blev rätt sorts kakelplattor så viktigt i våra liv?

Stjärnor - viktigare än kakelplattor.
Stjärnor – viktigare än kakelplattor?

Det finns ett ljuvligt uttryck på latin som borde användas oftare – sub specie æternitatis, ”ur evighetens synvinkel”. Evighetens synvinkel, till exempel genom den moderna kosmologins svindlande perspektiv, eller genom att skåda en stjärnhimmel, åtföljs  inte sällan av känslor som förundran och vördnad. Och om min livstid ur ett evighetsperspektiv är så ofattbart kort blir den då inte också ofattbart värdefull? Evighetens synvinkel ger på samma sätt en välbehövlig och uppfriskande distans till alla de småsaker som vi ägnar så stor möda och energi.

Med andra ord – släpp taget om det där kaklet (och en rad andra oväsentligheter). Livet är större än så.

PS: Vi tar nog 15 x 15 cm.

Blogg

Måndagsfunderingen: kan Star Wars vara heligt?

Star Wars: The Force Awakens
Star Wars: The Force Awakens

Igår var jag och såg Star Wars: The Force Awakens. För andra gången. Och jag tvingas inse att detta är något mer än bara en film för mig. Då skulle jag ändå inte beteckna mig själv som Star Wars-nörd. Så bra koll har jag ärligt talat inte på den där galaxen lång, långt borta. Men det är något som filmen har fångat som berör mig så djupt och innerligt att det bästa ordet för att beskriva vad jag känner nog är ”helighet”. Är det möjligt att uppleva helighet utanför kyrkor och tempel, böner, riter och religion? Jag tror det.

Känslan av helighet är intimt förknippad med känslan av vördnad eller meningsfullhet. Den kan också beskrivas som att stå i kontakt med ”något annat”, något som känns mer verkligt eller mer äkta än den grå vardagens tristess och meningslöshet. Med den definitionen kan en fotbollsmatch vara helig. Eller en naturupplevelse. Eller att gå på bio.

Jag undrar om det också är så att vissa symboler, myter och idéer är särskilt gynnsamma för att framkalla just känslan av helighet. Det är väl ingen nyhet att Star Wars-universumet är proppfullt av existentiella och religiösa teman, som uppenbarligen resonerar med fler än mig. Filmens idéer om kampen mellan ljus och mörker, och en mystisk kraft som genomströmmar och håller samman allt, känns igen från många andra håll. Kanske är det delvis därför något alltid känts så märkligt bekant med Star Wars, som att komma hem igen efter en lång resa eller att återse en gammal kär vän.

Skulle Star Wars rentav kunna bli en religion? Den frågan är lätt att besvara för det har redan hänt. Jediism är samlingsnamnet på flera nya religiösa rörelser som baserar sig på mytologin och filosofin i Star Wars och den nya Star Wars-filmen har gett ett extra uppsving (The Guardian). Men jag själv nöjer mig nog ett tag till med mina heliga stunder i biosalongen eller i TV-soffan.

Star Wars: The Force Awakens
Star Wars: The Force Awakens

Igår var jag och såg Star Wars: The Force Awakens. För andra gången. Och jag tvingas inse att detta är något mer än bara en film för mig. Då skulle jag ändå inte beteckna mig själv som Star Wars-nörd. Så bra koll har jag ärligt talat inte på den där galaxen lång, långt borta. Men det är något som filmen har fångat som berör mig så djupt och innerligt att det bästa ordet för att beskriva vad jag känner nog är ”helighet”. Är det möjligt att uppleva helighet utanför kyrkor och tempel, böner, riter och religion? Jag tror det.

Känslan av helighet är intimt förknippad med känslan av vördnad eller meningsfullhet. Den kan också beskrivas som att stå i kontakt med ”något annat”, något som känns mer verkligt eller mer äkta än den grå vardagens tristess och meningslöshet. Med den definitionen kan en fotbollsmatch vara helig. Eller en naturupplevelse. Eller att gå på bio.

Jag undrar om det också är så att vissa symboler, myter och idéer är särskilt gynnsamma för att framkalla just känslan av helighet. Det är väl ingen nyhet att Star Wars-universumet är proppfullt av existentiella och religiösa teman, som uppenbarligen resonerar med fler än mig. Filmens idéer om kampen mellan ljus och mörker, och en mystisk kraft som genomströmmar och håller samman allt, känns igen från många andra håll. Kanske är det delvis därför något alltid känts så märkligt bekant med Star Wars, som att komma hem igen efter en lång resa eller att återse en gammal kär vän.

Skulle Star Wars rentav kunna bli en religion? Den frågan är lätt att besvara för det har redan hänt. Jediism är samlingsnamnet på flera nya religiösa rörelser som baserar sig på mytologin och filosofin i Star Wars och den nya Star Wars-filmen har gett ett extra uppsving (The Guardian). Men jag själv nöjer mig nog ett tag till med mina heliga stunder i biosalongen eller i TV-soffan.

Star Wars: The Force Awakens
Star Wars: The Force Awakens

Igår var jag och såg Star Wars: The Force Awakens. För andra gången. Och jag tvingas inse att detta är något mer än bara en film för mig. Då skulle jag ändå inte beteckna mig själv som Star Wars-nörd. Så bra koll har jag ärligt talat inte på den där galaxen lång, långt borta. Men det är något som filmen har fångat som berör mig så djupt och innerligt att det bästa ordet för att beskriva vad jag känner nog är ”helighet”. Är det möjligt att uppleva helighet utanför kyrkor och tempel, böner, riter och religion? Jag tror det.

Känslan av helighet är intimt förknippad med känslan av vördnad eller meningsfullhet. Den kan också beskrivas som att stå i kontakt med ”något annat”, något som känns mer verkligt eller mer äkta än den grå vardagens tristess och meningslöshet. Med den definitionen kan en fotbollsmatch vara helig. Eller en naturupplevelse. Eller att gå på bio.

Jag undrar om det också är så att vissa symboler, myter och idéer är särskilt gynnsamma för att framkalla just känslan av helighet. Det är väl ingen nyhet att Star Wars-universumet är proppfullt av existentiella och religiösa teman, som uppenbarligen resonerar med fler än mig. Filmens idéer om kampen mellan ljus och mörker, och en mystisk kraft som genomströmmar och håller samman allt, känns igen från många andra håll. Kanske är det delvis därför något alltid känts så märkligt bekant med Star Wars, som att komma hem igen efter en lång resa eller att återse en gammal kär vän.

Skulle Star Wars rentav kunna bli en religion? Den frågan är lätt att besvara för det har redan hänt. Jediism är samlingsnamnet på flera nya religiösa rörelser som baserar sig på mytologin och filosofin i Star Wars och den nya Star Wars-filmen har gett ett extra uppsving (The Guardian). Men jag själv nöjer mig nog ett tag till med mina heliga stunder i biosalongen eller i TV-soffan.

Blogg

Måndagsfunderingen: borde vi flippa ut oftare?

Enligt Synonymer.se är ”flippa ut” samma sak som att ”tappa självkontrollen”. Det beskriver nog rätt bra vad jag är ute efter. Min enkla fundering denna morgon är – borde vi släppa kontrollen över oss själva oftare? I dagens samhälle, privat och i arbetslivet, förväntas vi vara evigt produktiva, rationella och kontrollerade. Måttliga och sunda, strukturerade och ansvarsfulla. Bra och fina egenskaper allesamman, men vad händer när det inte längre finns utrymme för lekfullhet, tokerier, spontanitet och känslostormar? Klarar vi tyngden av allt ansvar, alla förpliktelser och måsten om vi inte får flippa ut då och då?

Ta dig en liten funderare och kolla in Shool of Lifes tänkvärda och underhållande video på temat. Vad tänker du? Vi ses bland kommentarerna!

Varje måndag bjuder vi på en ny fundering kring livet.

Enligt Synonymer.se är ”flippa ut” samma sak som att ”tappa självkontrollen”. Det beskriver nog rätt bra vad jag är ute efter. Min enkla fundering denna morgon är – borde vi släppa kontrollen över oss själva oftare? I dagens samhälle, privat och i arbetslivet, förväntas vi vara evigt produktiva, rationella och kontrollerade. Måttliga och sunda, strukturerade och ansvarsfulla. Bra och fina egenskaper allesamman, men vad händer när det inte längre finns utrymme för lekfullhet, tokerier, spontanitet och känslostormar? Klarar vi tyngden av allt ansvar, alla förpliktelser och måsten om vi inte får flippa ut då och då?

Ta dig en liten funderare och kolla in Shool of Lifes tänkvärda och underhållande video på temat. Vad tänker du? Vi ses bland kommentarerna!

Varje måndag bjuder vi på en ny fundering kring livet.

Enligt Synonymer.se är ”flippa ut” samma sak som att ”tappa självkontrollen”. Det beskriver nog rätt bra vad jag är ute efter. Min enkla fundering denna morgon är – borde vi släppa kontrollen över oss själva oftare? I dagens samhälle, privat och i arbetslivet, förväntas vi vara evigt produktiva, rationella och kontrollerade. Måttliga och sunda, strukturerade och ansvarsfulla. Bra och fina egenskaper allesamman, men vad händer när det inte längre finns utrymme för lekfullhet, tokerier, spontanitet och känslostormar? Klarar vi tyngden av allt ansvar, alla förpliktelser och måsten om vi inte får flippa ut då och då?

Ta dig en liten funderare och kolla in Shool of Lifes tänkvärda och underhållande video på temat. Vad tänker du? Vi ses bland kommentarerna!

Varje måndag bjuder vi på en ny fundering kring livet.