Blogg

Assyriskt nyår – ny vår och nytt år

Denna artikel är hämtad från Multireligiösa Almanackan 2019. Skribent är Eva Bergengren.

Akitu kallas också Ha-Nison, som betyder första april. Det är en högtid som förenar assyrier från olika länder. Till Assyriska kulturhuset i Västra Frölunda kommer flera hundra personer till en stor familjefest just när året tippar över till sommarhalvår. En av dem är Athurinna Goria. För henne är festen ett tillfälle att träffa människor och ha trevligt men också ett sätt att hålla kulturen levande.

– Det är en viktig dag för oss assyrier. Tänk på hur svenskar och svenskättlingar firar midsommar i USA. De gemensamma traditionerna blir ännu viktigare när man inte bor i sitt ursprungsland, säger Athurinna.

– Vi brukar fira Ha-Nison på en söndag i samband med månadsskiftet mars-april. Då är de flesta lediga. Ibland ordnas det också vuxenfester på kvällstid under andra dagar, förklarar Johannes Zaytoun som är ordförande i Assyriska föreningen i Göteborg.

Ashur Sargon och Athurinna Goria i traditonella folkdräkter och med den assyriska flaggan. De tycker traditionen är viktig – särskilt när man bor långt ifrån det sammanhang där den en gång uppstod.

Han tycker det är viktigt att så många som möjligt kan delta. Det kommer något färre de år då påskens helgdagar sammanfaller med festen. Athurinna kommer från Turkiet där assyriska kulturyttringar var förbjudna. Hon kunde inte fira assyriskt nyår förrän hon kom till Sverige som 13-åring.

– Det känns alltid konstigt om jag av någon anledning inte kan vara med på festen. Jag försöker skåla för det nya året ändå och äta något gott, men det är ju inte alls samma sak som att fira dagen tillsammans. Men i år hade jag tur. Jag besökte en stad där assyrierna hade sin fest en annan dag så jag kunde vara med på två akitu-fester.

Ashur Sargon beärttar att han brukar se Ha-Nison-rapportering på streamingfilmer och nyheter från Irak.

– Där firas Han-Nison mycket större. Det kan vara hundratusentals personer ute och fira tillsammans den första april. Jag skulle inte kunna bo i Mellanöstern, jag är ju svensk och hör hemma här. Men just Ha-Nison skulle jag vilja vara med om på det sättet: Alla dessa människor som är glada och tillsammans. Utomhus.

I år blir det 6769. Det assyriska nyåret är ingen religiös högtid. Den är en vårfest, mycket äldre än kristendomen. Nyåret handlar om att hälsa våren och naturens pånyttfödelse och har djupa mytologiska rötter från den sumeriska kulturen. Den uppstod i Mesopotamien där bondestenåldern och jordbruket en gång började spridas över världen. Som överallt annars ändras traditioner och anpassas efter nya förhållanden. På den här festen fick barnen igenom sitt önskemål om att vid sidan av de traditionella danserna även dansa Shuffla till tonerna från Samir och Viktor från Mello.

Text Eva Bergengren

Denna artikel är hämtad från Multireligiösa Almanackan 2019. Skribent är Eva Bergengren.

Akitu kallas också Ha-Nison, som betyder första april. Det är en högtid som förenar assyrier från olika länder. Till Assyriska kulturhuset i Västra Frölunda kommer flera hundra personer till en stor familjefest just när året tippar över till sommarhalvår. En av dem är Athurinna Goria. För henne är festen ett tillfälle att träffa människor och ha trevligt men också ett sätt att hålla kulturen levande.

– Det är en viktig dag för oss assyrier. Tänk på hur svenskar och svenskättlingar firar midsommar i USA. De gemensamma traditionerna blir ännu viktigare när man inte bor i sitt ursprungsland, säger Athurinna.

– Vi brukar fira Ha-Nison på en söndag i samband med månadsskiftet mars-april. Då är de flesta lediga. Ibland ordnas det också vuxenfester på kvällstid under andra dagar, förklarar Johannes Zaytoun som är ordförande i Assyriska föreningen i Göteborg.

Ashur Sargon och Athurinna Goria i traditonella folkdräkter och med den assyriska flaggan. De tycker traditionen är viktig – särskilt när man bor långt ifrån det sammanhang där den en gång uppstod.

Han tycker det är viktigt att så många som möjligt kan delta. Det kommer något färre de år då påskens helgdagar sammanfaller med festen. Athurinna kommer från Turkiet där assyriska kulturyttringar var förbjudna. Hon kunde inte fira assyriskt nyår förrän hon kom till Sverige som 13-åring.

– Det känns alltid konstigt om jag av någon anledning inte kan vara med på festen. Jag försöker skåla för det nya året ändå och äta något gott, men det är ju inte alls samma sak som att fira dagen tillsammans. Men i år hade jag tur. Jag besökte en stad där assyrierna hade sin fest en annan dag så jag kunde vara med på två akitu-fester.

Ashur Sargon beärttar att han brukar se Ha-Nison-rapportering på streamingfilmer och nyheter från Irak.

– Där firas Han-Nison mycket större. Det kan vara hundratusentals personer ute och fira tillsammans den första april. Jag skulle inte kunna bo i Mellanöstern, jag är ju svensk och hör hemma här. Men just Ha-Nison skulle jag vilja vara med om på det sättet: Alla dessa människor som är glada och tillsammans. Utomhus.

I år blir det 6769. Det assyriska nyåret är ingen religiös högtid. Den är en vårfest, mycket äldre än kristendomen. Nyåret handlar om att hälsa våren och naturens pånyttfödelse och har djupa mytologiska rötter från den sumeriska kulturen. Den uppstod i Mesopotamien där bondestenåldern och jordbruket en gång började spridas över världen. Som överallt annars ändras traditioner och anpassas efter nya förhållanden. På den här festen fick barnen igenom sitt önskemål om att vid sidan av de traditionella danserna även dansa Shuffla till tonerna från Samir och Viktor från Mello.

Text Eva Bergengren

Denna artikel är hämtad från Multireligiösa Almanackan 2019. Skribent är Eva Bergengren.

Akitu kallas också Ha-Nison, som betyder första april. Det är en högtid som förenar assyrier från olika länder. Till Assyriska kulturhuset i Västra Frölunda kommer flera hundra personer till en stor familjefest just när året tippar över till sommarhalvår. En av dem är Athurinna Goria. För henne är festen ett tillfälle att träffa människor och ha trevligt men också ett sätt att hålla kulturen levande.

– Det är en viktig dag för oss assyrier. Tänk på hur svenskar och svenskättlingar firar midsommar i USA. De gemensamma traditionerna blir ännu viktigare när man inte bor i sitt ursprungsland, säger Athurinna.

– Vi brukar fira Ha-Nison på en söndag i samband med månadsskiftet mars-april. Då är de flesta lediga. Ibland ordnas det också vuxenfester på kvällstid under andra dagar, förklarar Johannes Zaytoun som är ordförande i Assyriska föreningen i Göteborg.

Ashur Sargon och Athurinna Goria i traditonella folkdräkter och med den assyriska flaggan. De tycker traditionen är viktig – särskilt när man bor långt ifrån det sammanhang där den en gång uppstod.

Han tycker det är viktigt att så många som möjligt kan delta. Det kommer något färre de år då påskens helgdagar sammanfaller med festen. Athurinna kommer från Turkiet där assyriska kulturyttringar var förbjudna. Hon kunde inte fira assyriskt nyår förrän hon kom till Sverige som 13-åring.

– Det känns alltid konstigt om jag av någon anledning inte kan vara med på festen. Jag försöker skåla för det nya året ändå och äta något gott, men det är ju inte alls samma sak som att fira dagen tillsammans. Men i år hade jag tur. Jag besökte en stad där assyrierna hade sin fest en annan dag så jag kunde vara med på två akitu-fester.

Ashur Sargon beärttar att han brukar se Ha-Nison-rapportering på streamingfilmer och nyheter från Irak.

– Där firas Han-Nison mycket större. Det kan vara hundratusentals personer ute och fira tillsammans den första april. Jag skulle inte kunna bo i Mellanöstern, jag är ju svensk och hör hemma här. Men just Ha-Nison skulle jag vilja vara med om på det sättet: Alla dessa människor som är glada och tillsammans. Utomhus.

I år blir det 6769. Det assyriska nyåret är ingen religiös högtid. Den är en vårfest, mycket äldre än kristendomen. Nyåret handlar om att hälsa våren och naturens pånyttfödelse och har djupa mytologiska rötter från den sumeriska kulturen. Den uppstod i Mesopotamien där bondestenåldern och jordbruket en gång började spridas över världen. Som överallt annars ändras traditioner och anpassas efter nya förhållanden. På den här festen fick barnen igenom sitt önskemål om att vid sidan av de traditionella danserna även dansa Shuffla till tonerna från Samir och Viktor från Mello.

Text Eva Bergengren

Blogg

SAS-reklamen och frågan om skandinavisk kultur

Flygbolaget SAS släppte i dagarna en kontroversiell reklamfilm som ledde till ett sådant jättedrev på sociala medier att filmen tillfälligt togs ned. För närvarande har den 75 000 ogilla-markeringar på Youtube och den danska reklambyrån som gjort filmen blev till och med utsatta för bombhot. I korthet handlar reklamen om hur det folk uppfattar som ”typiskt skandinaviskt” egentligen är lånade element från andra kulturer eller länder. ”Vad är verkligt skandinaviskt?” frågar en röst. ”Absolut ingenting” är svaret. Allt är kopierat: demokratin är grekisk, föräldraledigheten kommer från Schweiz, vindsnurrorna är persiska, lakritsen är kinesisk. Till och med de svenska köttbullarna kommer ursprungligen från Turkiet. Reklamfilmen avslutas med orden: ”Att resa ut i världen inspirerar oss att tänka stort, trots att vi är ganska små. Varje gång vi går utanför våra gränser lägger vi till färger och tar det med oss det bästa tillbaka.”

En snabb sondering i mitt eget brokiga facebookflöde visar hur polariserad synen på reklamfilmen är. För vissa är den ett utmärkt och vackert exempel på mångfald och öppenhet, för andra ett sätt att förringa och relativisera skandinavisk kultur och ta ifrån människor deras stolthet inför denna. Aftonbladet menar att de negativa reaktionerna framför allt piskats upp av högerpopulistiska alternativmedier och den ryska propagandasajten Sputnik, men även om det är lätt att skylla på ryska trollfabriker så hade kritiken inte fått något genomslag om inte väldigt många människor hade instämt i den.

Filmen är bara den senaste i raden reklamfilmer som beskyllts för att vara politiskt korrekt, eller på engelska ”woke”. SAS reklamfilm har delats med hashtaggen ”#GetWokeGoBroke”, som bygger på en tes om att företag som i sin marknadsföring anammar vad som anses vara politisk korrekthet straffas ekonomiskt. En liknande hatstorm mötte Gilettes reklamfilm om toxisk maskulinitet, men även flera hollywoodfilmer har kritiserats för att vara ”PK”, som nya versionen av Ghostbusters 2016 och Star Wars The last Jedi 2017. Ibland verkar det räcka med att byta ut en manlig actionhjälte mot en kvinnlig för att vissa ska bli upprörda. Men PK syftar ofta på att budskapet känns överdrivet tillrättalagt eller påklistrat där man i präktig självgodhet försöker påverka folk att ta till sig de ”korrekta” eller ”fina” åsikterna.

Budskapet i SAS-filmen anknyter till en rätt gammal och infekterad diskussion om svenskhet. Det är nämligen inte första gången någon påstår att det inte finns någon ursprunglig skandinavisk eller svensk kultur. Ett av de flitigaste citerade uttalandena går tillbaka ända till 2002 då Mona Sahlin i en intervju med ett turkiskt ungdomsförbund. Hon menade då att hon är oförmögen att säga vad svensk kultur är och att det är det som gör svenskar så avundsjuka på invandrare, som till skillnad från svenskar ”har en kultur, en identitet, en historia, något som binder ihop er.” Och vid traditionella svenska högtider brukar alltid någon ta tillfället i akt för att påpeka hur de flesta sedvänjorna egentligen inte är så svenska utan har sitt ursprung någon annanstans ifrån. För visst var väl jultomten ursprungligen en biskop i Turkiet och Lucia en italiensk martyr?

Men att en kultur består av influenser och förändras över tid är ju egentligen inget kontroversiellt och inte heller något unikt för den svenska eller skandinaviska. Att säga att det inte finns något verkligt skandinaviskt för att det inte finns något ursprungligt, äkta eller autentiskt skandinaviskt är helt enkelt att utgå från en lite märklig syn på kultur. För de flesta kulturella inslag över världen är i själva verket helt beroende av influenser utifrån och själva ordet kultur betyder ”odling”, något som skapas, förändras, påverkas. På samma sätt som man inte kan hitta något verkligt skandinaviskt skulle man inte heller kunna finna något verkligt tyskt, grekiskt eller kinesiskt. Den skandinaviska kulturen är med andra ord varken mer eller mindre ”inlånad” än andra kulturer. Så varför återkommer ändå detta påstående? En anledning kan vara att motverka nationalistiska strömningar som vill framhäva en slags ”autentisk” och ”sann” svensk kultur, som måste försvaras och bevaras. Men också att minska rädslan för främmande och utländska kulturer eller inslag i Sverige idag, genom att visa på att den svenska kulturen redan är en hybrid av just sådana främmande inslag. Om det vi idag känner som ”vårt” en gång i tiden var främmande och avvikande, så lär oss historien att vi inte har någon anledning att frukta dagens främmande kulturer. Kanske är det detta sätt att resonera som vissa skulle kalla ”politiskt korrekt”, vilket också är orsaken till att SAS-filmen tillskrivs detta epitet.

Men det finns också en slags motrörelse i hur man talar om svensk kultur. Redan under Almedalsveckan 2016 uppmärksammades hur alltfler politiker börjat använda uttryck som ”svenska värderingar” och mena att samhället måste bli bättre på att förklara för nyanlända vad som är typiskt svenskt. För det är klart, det är svårt att förstå och ta till sig en kultur som ingen anser finns. Eller som Katrine Marcal i DN en gång skrev: ”Om någon hade förklarat för dig att den svenska statsreligionen var ”ateistisk, social­demokratisk och luthersk med hedniska inslag av naturdyrkan och vintersport”, ja då hade du kunnat förhålla dig till det. I stället är allt detta outtalat.” Allt oftare refereras också till studier som world values survey som i ”den kulturella kartan” placerar de skandinaviska länderna ganska ensamma längst upp i högra hörnet. Sverige är enligt denna studie det landet i världen med starkast individualistiska och sekulära värderingar. Sverige är alltså inte alls särskilt normalt eller vanligt när det gäller kultur och värderingar, utan tvärtom rätt unikt.

Sverige är ett extremt land enligt World Value Survey.

Ina Lundström i GP menar att idén om de ”kulturlösa” svenskarna paradoxalt nog bygger på en nationalistisk föreställning om ”oss” som unikt moderna och rationella vilket också sätter oss på en piedestal jämfört med andra: ”För vad är det vi egentligen säger när vi påstår oss tillhöra ett folk befriat från tyngande kulturella krav? Jo, att här i rationella, öppensinnade Sverige är var och en fri att skapa sin egen identitet. Att vi baserar våra livsval på ett globalt smörgåsbord som vi navigerar förnuftigt med forskningsrön till hjälp. Att vi är upphöjt neutrala.”

Hur bör man då ställa sig till SAS reklamfilm? Medan vissa upprörs över att ”det svenska” eller ”det skandinaviska” relativiseras, tolkar alltså andra det som att det skandinaviska samtidigt verkar upphöjas som lite mer öppet, modernt och vidsynt. Men även om man kan tycka att filmen anknyter till en lite uttjatad diskussion om svenskhet/skandinaviskhet kan man ju välja att göra en välvillig tolkning utan att analysera sönder precis allting. Och budskapet om att vara öppen för nya tankar och låta sig influeras av andra kulturer borde vara något som de flesta kan ta till sig – även de som vill framhäva det unika med svensk eller skandinavisk kultur.

SAS reklamfilm blir ett talande exempel på hur extremt känsliga dessa frågor är. Och den polariserade diskussionen som ställer nationalism mot globalisering och det lokala mot det globala lär fortsätta.

Vad tänker du?

Flygbolaget SAS släppte i dagarna en kontroversiell reklamfilm som ledde till ett sådant jättedrev på sociala medier att filmen tillfälligt togs ned. För närvarande har den 75 000 ogilla-markeringar på Youtube och den danska reklambyrån som gjort filmen blev till och med utsatta för bombhot. I korthet handlar reklamen om hur det folk uppfattar som ”typiskt skandinaviskt” egentligen är lånade element från andra kulturer eller länder. ”Vad är verkligt skandinaviskt?” frågar en röst. ”Absolut ingenting” är svaret. Allt är kopierat: demokratin är grekisk, föräldraledigheten kommer från Schweiz, vindsnurrorna är persiska, lakritsen är kinesisk. Till och med de svenska köttbullarna kommer ursprungligen från Turkiet. Reklamfilmen avslutas med orden: ”Att resa ut i världen inspirerar oss att tänka stort, trots att vi är ganska små. Varje gång vi går utanför våra gränser lägger vi till färger och tar det med oss det bästa tillbaka.”

En snabb sondering i mitt eget brokiga facebookflöde visar hur polariserad synen på reklamfilmen är. För vissa är den ett utmärkt och vackert exempel på mångfald och öppenhet, för andra ett sätt att förringa och relativisera skandinavisk kultur och ta ifrån människor deras stolthet inför denna. Aftonbladet menar att de negativa reaktionerna framför allt piskats upp av högerpopulistiska alternativmedier och den ryska propagandasajten Sputnik, men även om det är lätt att skylla på ryska trollfabriker så hade kritiken inte fått något genomslag om inte väldigt många människor hade instämt i den.

Filmen är bara den senaste i raden reklamfilmer som beskyllts för att vara politiskt korrekt, eller på engelska ”woke”. SAS reklamfilm har delats med hashtaggen ”#GetWokeGoBroke”, som bygger på en tes om att företag som i sin marknadsföring anammar vad som anses vara politisk korrekthet straffas ekonomiskt. En liknande hatstorm mötte Gilettes reklamfilm om toxisk maskulinitet, men även flera hollywoodfilmer har kritiserats för att vara ”PK”, som nya versionen av Ghostbusters 2016 och Star Wars The last Jedi 2017. Ibland verkar det räcka med att byta ut en manlig actionhjälte mot en kvinnlig för att vissa ska bli upprörda. Men PK syftar ofta på att budskapet känns överdrivet tillrättalagt eller påklistrat där man i präktig självgodhet försöker påverka folk att ta till sig de ”korrekta” eller ”fina” åsikterna.

Budskapet i SAS-filmen anknyter till en rätt gammal och infekterad diskussion om svenskhet. Det är nämligen inte första gången någon påstår att det inte finns någon ursprunglig skandinavisk eller svensk kultur. Ett av de flitigaste citerade uttalandena går tillbaka ända till 2002 då Mona Sahlin i en intervju med ett turkiskt ungdomsförbund. Hon menade då att hon är oförmögen att säga vad svensk kultur är och att det är det som gör svenskar så avundsjuka på invandrare, som till skillnad från svenskar ”har en kultur, en identitet, en historia, något som binder ihop er.” Och vid traditionella svenska högtider brukar alltid någon ta tillfället i akt för att påpeka hur de flesta sedvänjorna egentligen inte är så svenska utan har sitt ursprung någon annanstans ifrån. För visst var väl jultomten ursprungligen en biskop i Turkiet och Lucia en italiensk martyr?

Men att en kultur består av influenser och förändras över tid är ju egentligen inget kontroversiellt och inte heller något unikt för den svenska eller skandinaviska. Att säga att det inte finns något verkligt skandinaviskt för att det inte finns något ursprungligt, äkta eller autentiskt skandinaviskt är helt enkelt att utgå från en lite märklig syn på kultur. För de flesta kulturella inslag över världen är i själva verket helt beroende av influenser utifrån och själva ordet kultur betyder ”odling”, något som skapas, förändras, påverkas. På samma sätt som man inte kan hitta något verkligt skandinaviskt skulle man inte heller kunna finna något verkligt tyskt, grekiskt eller kinesiskt. Den skandinaviska kulturen är med andra ord varken mer eller mindre ”inlånad” än andra kulturer. Så varför återkommer ändå detta påstående? En anledning kan vara att motverka nationalistiska strömningar som vill framhäva en slags ”autentisk” och ”sann” svensk kultur, som måste försvaras och bevaras. Men också att minska rädslan för främmande och utländska kulturer eller inslag i Sverige idag, genom att visa på att den svenska kulturen redan är en hybrid av just sådana främmande inslag. Om det vi idag känner som ”vårt” en gång i tiden var främmande och avvikande, så lär oss historien att vi inte har någon anledning att frukta dagens främmande kulturer. Kanske är det detta sätt att resonera som vissa skulle kalla ”politiskt korrekt”, vilket också är orsaken till att SAS-filmen tillskrivs detta epitet.

Men det finns också en slags motrörelse i hur man talar om svensk kultur. Redan under Almedalsveckan 2016 uppmärksammades hur alltfler politiker börjat använda uttryck som ”svenska värderingar” och mena att samhället måste bli bättre på att förklara för nyanlända vad som är typiskt svenskt. För det är klart, det är svårt att förstå och ta till sig en kultur som ingen anser finns. Eller som Katrine Marcal i DN en gång skrev: ”Om någon hade förklarat för dig att den svenska statsreligionen var ”ateistisk, social­demokratisk och luthersk med hedniska inslag av naturdyrkan och vintersport”, ja då hade du kunnat förhålla dig till det. I stället är allt detta outtalat.” Allt oftare refereras också till studier som world values survey som i ”den kulturella kartan” placerar de skandinaviska länderna ganska ensamma längst upp i högra hörnet. Sverige är enligt denna studie det landet i världen med starkast individualistiska och sekulära värderingar. Sverige är alltså inte alls särskilt normalt eller vanligt när det gäller kultur och värderingar, utan tvärtom rätt unikt.

Sverige är ett extremt land enligt World Value Survey.

Ina Lundström i GP menar att idén om de ”kulturlösa” svenskarna paradoxalt nog bygger på en nationalistisk föreställning om ”oss” som unikt moderna och rationella vilket också sätter oss på en piedestal jämfört med andra: ”För vad är det vi egentligen säger när vi påstår oss tillhöra ett folk befriat från tyngande kulturella krav? Jo, att här i rationella, öppensinnade Sverige är var och en fri att skapa sin egen identitet. Att vi baserar våra livsval på ett globalt smörgåsbord som vi navigerar förnuftigt med forskningsrön till hjälp. Att vi är upphöjt neutrala.”

Hur bör man då ställa sig till SAS reklamfilm? Medan vissa upprörs över att ”det svenska” eller ”det skandinaviska” relativiseras, tolkar alltså andra det som att det skandinaviska samtidigt verkar upphöjas som lite mer öppet, modernt och vidsynt. Men även om man kan tycka att filmen anknyter till en lite uttjatad diskussion om svenskhet/skandinaviskhet kan man ju välja att göra en välvillig tolkning utan att analysera sönder precis allting. Och budskapet om att vara öppen för nya tankar och låta sig influeras av andra kulturer borde vara något som de flesta kan ta till sig – även de som vill framhäva det unika med svensk eller skandinavisk kultur.

SAS reklamfilm blir ett talande exempel på hur extremt känsliga dessa frågor är. Och den polariserade diskussionen som ställer nationalism mot globalisering och det lokala mot det globala lär fortsätta.

Vad tänker du?

Flygbolaget SAS släppte i dagarna en kontroversiell reklamfilm som ledde till ett sådant jättedrev på sociala medier att filmen tillfälligt togs ned. För närvarande har den 75 000 ogilla-markeringar på Youtube och den danska reklambyrån som gjort filmen blev till och med utsatta för bombhot. I korthet handlar reklamen om hur det folk uppfattar som ”typiskt skandinaviskt” egentligen är lånade element från andra kulturer eller länder. ”Vad är verkligt skandinaviskt?” frågar en röst. ”Absolut ingenting” är svaret. Allt är kopierat: demokratin är grekisk, föräldraledigheten kommer från Schweiz, vindsnurrorna är persiska, lakritsen är kinesisk. Till och med de svenska köttbullarna kommer ursprungligen från Turkiet. Reklamfilmen avslutas med orden: ”Att resa ut i världen inspirerar oss att tänka stort, trots att vi är ganska små. Varje gång vi går utanför våra gränser lägger vi till färger och tar det med oss det bästa tillbaka.”

En snabb sondering i mitt eget brokiga facebookflöde visar hur polariserad synen på reklamfilmen är. För vissa är den ett utmärkt och vackert exempel på mångfald och öppenhet, för andra ett sätt att förringa och relativisera skandinavisk kultur och ta ifrån människor deras stolthet inför denna. Aftonbladet menar att de negativa reaktionerna framför allt piskats upp av högerpopulistiska alternativmedier och den ryska propagandasajten Sputnik, men även om det är lätt att skylla på ryska trollfabriker så hade kritiken inte fått något genomslag om inte väldigt många människor hade instämt i den.

Filmen är bara den senaste i raden reklamfilmer som beskyllts för att vara politiskt korrekt, eller på engelska ”woke”. SAS reklamfilm har delats med hashtaggen ”#GetWokeGoBroke”, som bygger på en tes om att företag som i sin marknadsföring anammar vad som anses vara politisk korrekthet straffas ekonomiskt. En liknande hatstorm mötte Gilettes reklamfilm om toxisk maskulinitet, men även flera hollywoodfilmer har kritiserats för att vara ”PK”, som nya versionen av Ghostbusters 2016 och Star Wars The last Jedi 2017. Ibland verkar det räcka med att byta ut en manlig actionhjälte mot en kvinnlig för att vissa ska bli upprörda. Men PK syftar ofta på att budskapet känns överdrivet tillrättalagt eller påklistrat där man i präktig självgodhet försöker påverka folk att ta till sig de ”korrekta” eller ”fina” åsikterna.

Budskapet i SAS-filmen anknyter till en rätt gammal och infekterad diskussion om svenskhet. Det är nämligen inte första gången någon påstår att det inte finns någon ursprunglig skandinavisk eller svensk kultur. Ett av de flitigaste citerade uttalandena går tillbaka ända till 2002 då Mona Sahlin i en intervju med ett turkiskt ungdomsförbund. Hon menade då att hon är oförmögen att säga vad svensk kultur är och att det är det som gör svenskar så avundsjuka på invandrare, som till skillnad från svenskar ”har en kultur, en identitet, en historia, något som binder ihop er.” Och vid traditionella svenska högtider brukar alltid någon ta tillfället i akt för att påpeka hur de flesta sedvänjorna egentligen inte är så svenska utan har sitt ursprung någon annanstans ifrån. För visst var väl jultomten ursprungligen en biskop i Turkiet och Lucia en italiensk martyr?

Men att en kultur består av influenser och förändras över tid är ju egentligen inget kontroversiellt och inte heller något unikt för den svenska eller skandinaviska. Att säga att det inte finns något verkligt skandinaviskt för att det inte finns något ursprungligt, äkta eller autentiskt skandinaviskt är helt enkelt att utgå från en lite märklig syn på kultur. För de flesta kulturella inslag över världen är i själva verket helt beroende av influenser utifrån och själva ordet kultur betyder ”odling”, något som skapas, förändras, påverkas. På samma sätt som man inte kan hitta något verkligt skandinaviskt skulle man inte heller kunna finna något verkligt tyskt, grekiskt eller kinesiskt. Den skandinaviska kulturen är med andra ord varken mer eller mindre ”inlånad” än andra kulturer. Så varför återkommer ändå detta påstående? En anledning kan vara att motverka nationalistiska strömningar som vill framhäva en slags ”autentisk” och ”sann” svensk kultur, som måste försvaras och bevaras. Men också att minska rädslan för främmande och utländska kulturer eller inslag i Sverige idag, genom att visa på att den svenska kulturen redan är en hybrid av just sådana främmande inslag. Om det vi idag känner som ”vårt” en gång i tiden var främmande och avvikande, så lär oss historien att vi inte har någon anledning att frukta dagens främmande kulturer. Kanske är det detta sätt att resonera som vissa skulle kalla ”politiskt korrekt”, vilket också är orsaken till att SAS-filmen tillskrivs detta epitet.

Men det finns också en slags motrörelse i hur man talar om svensk kultur. Redan under Almedalsveckan 2016 uppmärksammades hur alltfler politiker börjat använda uttryck som ”svenska värderingar” och mena att samhället måste bli bättre på att förklara för nyanlända vad som är typiskt svenskt. För det är klart, det är svårt att förstå och ta till sig en kultur som ingen anser finns. Eller som Katrine Marcal i DN en gång skrev: ”Om någon hade förklarat för dig att den svenska statsreligionen var ”ateistisk, social­demokratisk och luthersk med hedniska inslag av naturdyrkan och vintersport”, ja då hade du kunnat förhålla dig till det. I stället är allt detta outtalat.” Allt oftare refereras också till studier som world values survey som i ”den kulturella kartan” placerar de skandinaviska länderna ganska ensamma längst upp i högra hörnet. Sverige är enligt denna studie det landet i världen med starkast individualistiska och sekulära värderingar. Sverige är alltså inte alls särskilt normalt eller vanligt när det gäller kultur och värderingar, utan tvärtom rätt unikt.

Sverige är ett extremt land enligt World Value Survey.

Ina Lundström i GP menar att idén om de ”kulturlösa” svenskarna paradoxalt nog bygger på en nationalistisk föreställning om ”oss” som unikt moderna och rationella vilket också sätter oss på en piedestal jämfört med andra: ”För vad är det vi egentligen säger när vi påstår oss tillhöra ett folk befriat från tyngande kulturella krav? Jo, att här i rationella, öppensinnade Sverige är var och en fri att skapa sin egen identitet. Att vi baserar våra livsval på ett globalt smörgåsbord som vi navigerar förnuftigt med forskningsrön till hjälp. Att vi är upphöjt neutrala.”

Hur bör man då ställa sig till SAS reklamfilm? Medan vissa upprörs över att ”det svenska” eller ”det skandinaviska” relativiseras, tolkar alltså andra det som att det skandinaviska samtidigt verkar upphöjas som lite mer öppet, modernt och vidsynt. Men även om man kan tycka att filmen anknyter till en lite uttjatad diskussion om svenskhet/skandinaviskhet kan man ju välja att göra en välvillig tolkning utan att analysera sönder precis allting. Och budskapet om att vara öppen för nya tankar och låta sig influeras av andra kulturer borde vara något som de flesta kan ta till sig – även de som vill framhäva det unika med svensk eller skandinavisk kultur.

SAS reklamfilm blir ett talande exempel på hur extremt känsliga dessa frågor är. Och den polariserade diskussionen som ställer nationalism mot globalisering och det lokala mot det globala lär fortsätta.

Vad tänker du?

Blogg

Kampen om de svenska värderingarna

svenska värderignarÄnda sedan Almedalsveckan i somras har både politiker och debattörer börjat diskutera svensk kultur och svenska värderingar. Som så ofta är debatten väldigt polariserad. Varje hänvisning till svenska värderingar avfärdas av vissa som unken nationalism. Andra menar att vi alltför länge undvikit att formulera våra gemensamma värderingar. Finns svenska värderingar? Vilka är de? Vad gör dem svenska?

15 november bjuder Sensus i Göteborg in till ett nyfiket utforskande av dessa frågor genom något vi kallar för Folkbildningsakuten. Då är det möjligt att komma och delta i ett samtal där jag och idéhistorikern Klas Grinell försöker bena ut debatten. Syftet är inte att ta ställning för eller emot utan att diskutera styrkor och svagheter i olika argument och ståndpunkter. Det som gör upplägget unikt är att vi inte kommer att ha någon debatt mellan experter eller kända debattörer utan istället pröva oss fram. Och där alla i god demokratisk anda är välkomna att delta.

För de som inte kommer att ha möjlighet att delta så kommer jag i ett kommande inlägg att försöka sammanfatta och analysera de åsikter och argument som vi berört.

svenska värderignarÄnda sedan Almedalsveckan i somras har både politiker och debattörer börjat diskutera svensk kultur och svenska värderingar. Som så ofta är debatten väldigt polariserad. Varje hänvisning till svenska värderingar avfärdas av vissa som unken nationalism. Andra menar att vi alltför länge undvikit att formulera våra gemensamma värderingar. Finns svenska värderingar? Vilka är de? Vad gör dem svenska?

15 november bjuder Sensus i Göteborg in till ett nyfiket utforskande av dessa frågor genom något vi kallar för Folkbildningsakuten. Då är det möjligt att komma och delta i ett samtal där jag och idéhistorikern Klas Grinell försöker bena ut debatten. Syftet är inte att ta ställning för eller emot utan att diskutera styrkor och svagheter i olika argument och ståndpunkter. Det som gör upplägget unikt är att vi inte kommer att ha någon debatt mellan experter eller kända debattörer utan istället pröva oss fram. Och där alla i god demokratisk anda är välkomna att delta.

För de som inte kommer att ha möjlighet att delta så kommer jag i ett kommande inlägg att försöka sammanfatta och analysera de åsikter och argument som vi berört.

svenska värderignarÄnda sedan Almedalsveckan i somras har både politiker och debattörer börjat diskutera svensk kultur och svenska värderingar. Som så ofta är debatten väldigt polariserad. Varje hänvisning till svenska värderingar avfärdas av vissa som unken nationalism. Andra menar att vi alltför länge undvikit att formulera våra gemensamma värderingar. Finns svenska värderingar? Vilka är de? Vad gör dem svenska?

15 november bjuder Sensus i Göteborg in till ett nyfiket utforskande av dessa frågor genom något vi kallar för Folkbildningsakuten. Då är det möjligt att komma och delta i ett samtal där jag och idéhistorikern Klas Grinell försöker bena ut debatten. Syftet är inte att ta ställning för eller emot utan att diskutera styrkor och svagheter i olika argument och ståndpunkter. Det som gör upplägget unikt är att vi inte kommer att ha någon debatt mellan experter eller kända debattörer utan istället pröva oss fram. Och där alla i god demokratisk anda är välkomna att delta.

För de som inte kommer att ha möjlighet att delta så kommer jag i ett kommande inlägg att försöka sammanfatta och analysera de åsikter och argument som vi berört.

Blogg

Föreläsning: Nyanländas väg till arbete – hinder, utmaningar och lösningar

Den 19 september bjöd Norrtälje FN-förening in till en kväll på temat integration genom arbete och föreningsverksamhet. Kvällen startade med Jennie K. Larssons föreläsning: Nyanländas väg till arbete – hinder, utmaningar och lösningar. Ta del av Jennies föreläsning här.

 

Fler inspelade föreläsningar hittar du på: http://www.sensus.se/angelaget

Den 19 september bjöd Norrtälje FN-förening in till en kväll på temat integration genom arbete och föreningsverksamhet. Kvällen startade med Jennie K. Larssons föreläsning: Nyanländas väg till arbete – hinder, utmaningar och lösningar. Ta del av Jennies föreläsning här.

 

Fler inspelade föreläsningar hittar du på: http://www.sensus.se/angelaget

Den 19 september bjöd Norrtälje FN-förening in till en kväll på temat integration genom arbete och föreningsverksamhet. Kvällen startade med Jennie K. Larssons föreläsning: Nyanländas väg till arbete – hinder, utmaningar och lösningar. Ta del av Jennies föreläsning här.

 

Fler inspelade föreläsningar hittar du på: http://www.sensus.se/angelaget

Blogg

I ett buddhisttempel nära dig…

Åtminstone om du råkar bo i Göteborg. Idag har almanacksgänget nämligen varit och hälsat på i buddhisttemplet Phat Quang i göteborgsförorten Hjällbo. Där firades idag Buddhas födelsedag, Vesak. Nu kanske vakna följare av multireligiösa almanackan frågar sig: firades inte Vesak redan 20 maj? Och svaret är: jo, förmodligen då också. Det exakta datumet varierar nämligen mellan olika traditioner.

Nåväl, att vara med om Buddhas födelsedag var helt klart en häftig upplevelse. Buddhistiska munkar, nunnor och lekmän från den vietnamesisk-buddhistiska traditionen samlades på förmiddagen vid det ståtligt utsmyckade templet. Buddhistiska flaggor vajade stilla i sommarvärmen och fantastiska dofter spreds från matvagnar och stånd med vietnamesisk mat. Ceremonin inleddes med munkar och nunnor som i procession gick från templet till altarna utomhus, där mat och rökelse offrades, och avslutades i templet där deltagarna fick hälla vatten över en Buddhafigur. Däremellan hann vi också med att äta lunch, bland annat vietnamesiska pannkakor och en makalöst god nudelsoppa som hette Bún Riêu.

Under dagen har jag hunnit reflektera lite över upplevelsen. Jag tänker bland annat på vilken oerhört central betydelse högtidsfiranden, kollektiva riter och ceremonier verkar ha i många människors liv. Jag tänker på alla leenden och all vördnad jag mötte i människors ansikten, men också på alla resurser och allt engagemang som måste krävts för ett sådant grandiost firande. Mycket av budskapet i ceremonin gick mig ju helt förbi, eftersom jag saknar språket och kunskapen att förstå alla symboler, bilder och recitationer. Ändå var det något så självklart och enkelt med ceremonin att min tvååriga dotter på bara några minuter förstod när det var dags att föra samman händerna och buga inför Buddhan.

Jag hann också tänka lite på det här med integration och assimilation. De som pratar om att ”de andra” borde integrera sig bättre verkar med det ofta mena att de borde bli mer som oss, alltså vi svenskar som tillhör normen eller majoritetssamhället. De borde lära sig svenska, ta till sig våra seder och normer och sluta bo i segregerade områden med sina landsmän. Ändå är det svårt att tro att någon skulle resonera så när det gäller de vietnamesiska buddhister vi träffade idag. Buddhismen är nämligen en religion som många svenskar har en positiv, för att inte säga romantisk, bild av. Och då är det plötsligt inget problem med främmande ritualer, udda matkultur eller att folk talar dålig svenska. Då är det plötsligt tillåtet att vara annorlunda, ja kanske till och med positivt.

I nästa års almanacka kommer ni se resultatet av fotograf Anders Nicanders fotande idag. Tills dess får ni hålla till godo med mina iphone-foton…

Åtminstone om du råkar bo i Göteborg. Idag har almanacksgänget nämligen varit och hälsat på i buddhisttemplet Phat Quang i göteborgsförorten Hjällbo. Där firades idag Buddhas födelsedag, Vesak. Nu kanske vakna följare av multireligiösa almanackan frågar sig: firades inte Vesak redan 20 maj? Och svaret är: jo, förmodligen då också. Det exakta datumet varierar nämligen mellan olika traditioner.

Nåväl, att vara med om Buddhas födelsedag var helt klart en häftig upplevelse. Buddhistiska munkar, nunnor och lekmän från den vietnamesisk-buddhistiska traditionen samlades på förmiddagen vid det ståtligt utsmyckade templet. Buddhistiska flaggor vajade stilla i sommarvärmen och fantastiska dofter spreds från matvagnar och stånd med vietnamesisk mat. Ceremonin inleddes med munkar och nunnor som i procession gick från templet till altarna utomhus, där mat och rökelse offrades, och avslutades i templet där deltagarna fick hälla vatten över en Buddhafigur. Däremellan hann vi också med att äta lunch, bland annat vietnamesiska pannkakor och en makalöst god nudelsoppa som hette Bún Riêu.

Under dagen har jag hunnit reflektera lite över upplevelsen. Jag tänker bland annat på vilken oerhört central betydelse högtidsfiranden, kollektiva riter och ceremonier verkar ha i många människors liv. Jag tänker på alla leenden och all vördnad jag mötte i människors ansikten, men också på alla resurser och allt engagemang som måste krävts för ett sådant grandiost firande. Mycket av budskapet i ceremonin gick mig ju helt förbi, eftersom jag saknar språket och kunskapen att förstå alla symboler, bilder och recitationer. Ändå var det något så självklart och enkelt med ceremonin att min tvååriga dotter på bara några minuter förstod när det var dags att föra samman händerna och buga inför Buddhan.

Jag hann också tänka lite på det här med integration och assimilation. De som pratar om att ”de andra” borde integrera sig bättre verkar med det ofta mena att de borde bli mer som oss, alltså vi svenskar som tillhör normen eller majoritetssamhället. De borde lära sig svenska, ta till sig våra seder och normer och sluta bo i segregerade områden med sina landsmän. Ändå är det svårt att tro att någon skulle resonera så när det gäller de vietnamesiska buddhister vi träffade idag. Buddhismen är nämligen en religion som många svenskar har en positiv, för att inte säga romantisk, bild av. Och då är det plötsligt inget problem med främmande ritualer, udda matkultur eller att folk talar dålig svenska. Då är det plötsligt tillåtet att vara annorlunda, ja kanske till och med positivt.

I nästa års almanacka kommer ni se resultatet av fotograf Anders Nicanders fotande idag. Tills dess får ni hålla till godo med mina iphone-foton…

Åtminstone om du råkar bo i Göteborg. Idag har almanacksgänget nämligen varit och hälsat på i buddhisttemplet Phat Quang i göteborgsförorten Hjällbo. Där firades idag Buddhas födelsedag, Vesak. Nu kanske vakna följare av multireligiösa almanackan frågar sig: firades inte Vesak redan 20 maj? Och svaret är: jo, förmodligen då också. Det exakta datumet varierar nämligen mellan olika traditioner.

Nåväl, att vara med om Buddhas födelsedag var helt klart en häftig upplevelse. Buddhistiska munkar, nunnor och lekmän från den vietnamesisk-buddhistiska traditionen samlades på förmiddagen vid det ståtligt utsmyckade templet. Buddhistiska flaggor vajade stilla i sommarvärmen och fantastiska dofter spreds från matvagnar och stånd med vietnamesisk mat. Ceremonin inleddes med munkar och nunnor som i procession gick från templet till altarna utomhus, där mat och rökelse offrades, och avslutades i templet där deltagarna fick hälla vatten över en Buddhafigur. Däremellan hann vi också med att äta lunch, bland annat vietnamesiska pannkakor och en makalöst god nudelsoppa som hette Bún Riêu.

Under dagen har jag hunnit reflektera lite över upplevelsen. Jag tänker bland annat på vilken oerhört central betydelse högtidsfiranden, kollektiva riter och ceremonier verkar ha i många människors liv. Jag tänker på alla leenden och all vördnad jag mötte i människors ansikten, men också på alla resurser och allt engagemang som måste krävts för ett sådant grandiost firande. Mycket av budskapet i ceremonin gick mig ju helt förbi, eftersom jag saknar språket och kunskapen att förstå alla symboler, bilder och recitationer. Ändå var det något så självklart och enkelt med ceremonin att min tvååriga dotter på bara några minuter förstod när det var dags att föra samman händerna och buga inför Buddhan.

Jag hann också tänka lite på det här med integration och assimilation. De som pratar om att ”de andra” borde integrera sig bättre verkar med det ofta mena att de borde bli mer som oss, alltså vi svenskar som tillhör normen eller majoritetssamhället. De borde lära sig svenska, ta till sig våra seder och normer och sluta bo i segregerade områden med sina landsmän. Ändå är det svårt att tro att någon skulle resonera så när det gäller de vietnamesiska buddhister vi träffade idag. Buddhismen är nämligen en religion som många svenskar har en positiv, för att inte säga romantisk, bild av. Och då är det plötsligt inget problem med främmande ritualer, udda matkultur eller att folk talar dålig svenska. Då är det plötsligt tillåtet att vara annorlunda, ja kanske till och med positivt.

I nästa års almanacka kommer ni se resultatet av fotograf Anders Nicanders fotande idag. Tills dess får ni hålla till godo med mina iphone-foton…