Blogg

Det vackra i det imperfekta

Youtubekanalen The School of life har jag nämnt här förut. Där finns en lång rad spännande filmklipp om filosofi, idéhistoria och livsfrågor, alla värda att ses och begrundas. Särskilt spännande är det ju med idéer som en aldrig förut har hört talats om, men som öppnar upp nya perspektiv. Som Wabi-Sabi, ett japanskt koncept som handlar om att se skönheten i det ofullständiga, det åldrade och det imperfekta. Ett helt klart värdefullt perspektiv i dagens samhälle som lägger så stort  fokus på ungdomen, det oförstörda och fläckfria.

Youtubekanalen The School of life har jag nämnt här förut. Där finns en lång rad spännande filmklipp om filosofi, idéhistoria och livsfrågor, alla värda att ses och begrundas. Särskilt spännande är det ju med idéer som en aldrig förut har hört talats om, men som öppnar upp nya perspektiv. Som Wabi-Sabi, ett japanskt koncept som handlar om att se skönheten i det ofullständiga, det åldrade och det imperfekta. Ett helt klart värdefullt perspektiv i dagens samhälle som lägger så stort  fokus på ungdomen, det oförstörda och fläckfria.

Youtubekanalen The School of life har jag nämnt här förut. Där finns en lång rad spännande filmklipp om filosofi, idéhistoria och livsfrågor, alla värda att ses och begrundas. Särskilt spännande är det ju med idéer som en aldrig förut har hört talats om, men som öppnar upp nya perspektiv. Som Wabi-Sabi, ett japanskt koncept som handlar om att se skönheten i det ofullständiga, det åldrade och det imperfekta. Ett helt klart värdefullt perspektiv i dagens samhälle som lägger så stort  fokus på ungdomen, det oförstörda och fläckfria.

Blogg

Döden på Sensus

tänk på dödenNej, döden är kanske inget som gemene man tänker på eller ens vill tänka på, om en inte precis mist någon anhörig eller själv närmar sig det oundvikliga slutet. ”Tänk på döden” står det med stora bokstäver på Stampens kyrkogård i Göteborg, men frågan är hur många som tagit uppmaningen på allvar. Eftersom döden är något oundvikligt som kommer drabba oss alla förr eller senare så borde vi kanske både tänka och prata mer om ämnet. Eftersom Sensus dessutom har livsfrågor som ett av sina perspektiv tyckte jag att det var hög tid med en studiecirkel i vårt öppna utbud. Så i nästa vecka i Göteborg börjar kursen ”Tänk på döden – filosofiska tankar om det oundvikliga” med filosofen Simon Allzén. Frågan om döden är kanske en av de viktigaste och filosofiskt klurigaste frågorna människan kan ställa sig själv. Att döden är något dåligt verkar vid första anblicken självklart, men varför är det dåligt? Om döden innebär icke-existens så kan vi fråga oss hur det skulle kunna vara dåligt för någon att inte existera. För om någon inte längre är i livet, så kan denne någon rimligtvis inte heller lida av att inte existera. ”Där döden är, där är inte jag” menade den gamle grekiske filosofen Epikuros. En annan fråga är om vi hellre skulle vilja leva för evigt, eller om det är just att livet är ändligt som ger det dess mening och betydelsefullhet. Till stor glädje har vi nu fått ihop tillräckligt många deltagare för att kunna köra kursen. Det bästa är att det finns platser kvar, så passa på och anmäl dig om du är sugen!

Döden råkar också vara temat för tre ”filosofibarer” på Göteborgs Stadsmuseum i vår. Då är det filosof Petra Andersson som diskuterar och samtalar med publiken om hur vi ska förhålla oss till vår egen dödlighet men också kontroversiella frågor som självmord och dödshjälp.

Som om inte det vore nog genomför Sensus i Göteborg just nu en yrkesutbildning för begravningsrådgivare. Just nu är eleverna inne på delkursen ”Livsåskådning” där jag är huvudlärare. Vi har bland annat pratat om interkulturell kommunikation och haft en grundläggande orientering kring världsreligionerna. De har också fått träffa en rabbin, en präst och en imam som gett sina perspektiv på livet, döden och begravningsriter. Särskilt spännande har det varit att jämföra de olika religiösa perspektiven på efterlivet och vilka konsekvenser det får för hur vi lever våra liv. I nästa vecka kommer även YH-studenterna få ta del av de mer filosofiska och existentiella frågeställningarna.

För alla som är intresserade av frågorna om livet och döden bjuder jag på detta mycket folkbildande filmklipp från Youtube-kanalen Crash Course som erbjuder korta sammandrag inom en mängd olika områden.

tänk på dödenNej, döden är kanske inget som gemene man tänker på eller ens vill tänka på, om en inte precis mist någon anhörig eller själv närmar sig det oundvikliga slutet. ”Tänk på döden” står det med stora bokstäver på Stampens kyrkogård i Göteborg, men frågan är hur många som tagit uppmaningen på allvar. Eftersom döden är något oundvikligt som kommer drabba oss alla förr eller senare så borde vi kanske både tänka och prata mer om ämnet. Eftersom Sensus dessutom har livsfrågor som ett av sina perspektiv tyckte jag att det var hög tid med en studiecirkel i vårt öppna utbud. Så i nästa vecka i Göteborg börjar kursen ”Tänk på döden – filosofiska tankar om det oundvikliga” med filosofen Simon Allzén. Frågan om döden är kanske en av de viktigaste och filosofiskt klurigaste frågorna människan kan ställa sig själv. Att döden är något dåligt verkar vid första anblicken självklart, men varför är det dåligt? Om döden innebär icke-existens så kan vi fråga oss hur det skulle kunna vara dåligt för någon att inte existera. För om någon inte längre är i livet, så kan denne någon rimligtvis inte heller lida av att inte existera. ”Där döden är, där är inte jag” menade den gamle grekiske filosofen Epikuros. En annan fråga är om vi hellre skulle vilja leva för evigt, eller om det är just att livet är ändligt som ger det dess mening och betydelsefullhet. Till stor glädje har vi nu fått ihop tillräckligt många deltagare för att kunna köra kursen. Det bästa är att det finns platser kvar, så passa på och anmäl dig om du är sugen!

Döden råkar också vara temat för tre ”filosofibarer” på Göteborgs Stadsmuseum i vår. Då är det filosof Petra Andersson som diskuterar och samtalar med publiken om hur vi ska förhålla oss till vår egen dödlighet men också kontroversiella frågor som självmord och dödshjälp.

Som om inte det vore nog genomför Sensus i Göteborg just nu en yrkesutbildning för begravningsrådgivare. Just nu är eleverna inne på delkursen ”Livsåskådning” där jag är huvudlärare. Vi har bland annat pratat om interkulturell kommunikation och haft en grundläggande orientering kring världsreligionerna. De har också fått träffa en rabbin, en präst och en imam som gett sina perspektiv på livet, döden och begravningsriter. Särskilt spännande har det varit att jämföra de olika religiösa perspektiven på efterlivet och vilka konsekvenser det får för hur vi lever våra liv. I nästa vecka kommer även YH-studenterna få ta del av de mer filosofiska och existentiella frågeställningarna.

För alla som är intresserade av frågorna om livet och döden bjuder jag på detta mycket folkbildande filmklipp från Youtube-kanalen Crash Course som erbjuder korta sammandrag inom en mängd olika områden.

tänk på dödenNej, döden är kanske inget som gemene man tänker på eller ens vill tänka på, om en inte precis mist någon anhörig eller själv närmar sig det oundvikliga slutet. ”Tänk på döden” står det med stora bokstäver på Stampens kyrkogård i Göteborg, men frågan är hur många som tagit uppmaningen på allvar. Eftersom döden är något oundvikligt som kommer drabba oss alla förr eller senare så borde vi kanske både tänka och prata mer om ämnet. Eftersom Sensus dessutom har livsfrågor som ett av sina perspektiv tyckte jag att det var hög tid med en studiecirkel i vårt öppna utbud. Så i nästa vecka i Göteborg börjar kursen ”Tänk på döden – filosofiska tankar om det oundvikliga” med filosofen Simon Allzén. Frågan om döden är kanske en av de viktigaste och filosofiskt klurigaste frågorna människan kan ställa sig själv. Att döden är något dåligt verkar vid första anblicken självklart, men varför är det dåligt? Om döden innebär icke-existens så kan vi fråga oss hur det skulle kunna vara dåligt för någon att inte existera. För om någon inte längre är i livet, så kan denne någon rimligtvis inte heller lida av att inte existera. ”Där döden är, där är inte jag” menade den gamle grekiske filosofen Epikuros. En annan fråga är om vi hellre skulle vilja leva för evigt, eller om det är just att livet är ändligt som ger det dess mening och betydelsefullhet. Till stor glädje har vi nu fått ihop tillräckligt många deltagare för att kunna köra kursen. Det bästa är att det finns platser kvar, så passa på och anmäl dig om du är sugen!

Döden råkar också vara temat för tre ”filosofibarer” på Göteborgs Stadsmuseum i vår. Då är det filosof Petra Andersson som diskuterar och samtalar med publiken om hur vi ska förhålla oss till vår egen dödlighet men också kontroversiella frågor som självmord och dödshjälp.

Som om inte det vore nog genomför Sensus i Göteborg just nu en yrkesutbildning för begravningsrådgivare. Just nu är eleverna inne på delkursen ”Livsåskådning” där jag är huvudlärare. Vi har bland annat pratat om interkulturell kommunikation och haft en grundläggande orientering kring världsreligionerna. De har också fått träffa en rabbin, en präst och en imam som gett sina perspektiv på livet, döden och begravningsriter. Särskilt spännande har det varit att jämföra de olika religiösa perspektiven på efterlivet och vilka konsekvenser det får för hur vi lever våra liv. I nästa vecka kommer även YH-studenterna få ta del av de mer filosofiska och existentiella frågeställningarna.

För alla som är intresserade av frågorna om livet och döden bjuder jag på detta mycket folkbildande filmklipp från Youtube-kanalen Crash Course som erbjuder korta sammandrag inom en mängd olika områden.

Blogg

Debatt om yoga i skolan

yoga barnHur mycket har egentligen yoga med religion att göra och är det verkligen lämpligt att ha yoga i skolan? Denna fråga har väckts efter att Tunaskolan i Luleå bestämt sig för att införa yoga som elevens val i årskurs nio (SVT). En person som reagerat starkt mot detta är KD-politikern Anette Asplund som utifrån sin kristna tro ställer sig tveksam bland annat inför de religiösa inslag som hon menar hänger ihop med yogapraktiken. Hon verkar dock inte tycka att religion eller konfessionella inslag i sig är problemet utan att det handlar om ”främmande” och potentiellt farliga religiösa praktiker: ”Tidigare har vi haft kristna inslag som bön och psalmsång. Allt sådant är bortplockat. Nu ska man in med en annan religion i skolan. Inte kan vi införa hinduism och buddism i skolan i dag.” Hon uttrycker alltså en oro för att hinduism och buddhism ”smyger sig in bakvägen” och alltså är en form av religiös indoktrinering. Anette Asplund har också påstått att vissa yogaformer (hon verkar avse just kundaliniyoga) kan leda till psykoser och psykisk ohälsa. Hon talar om de främmande energier som anses kunna frigöras genom dessa praktiker, där hennes egen förklaring är att onda andar tar över kroppen.

Tunaskolan själva verkar inte ta kritiken på allvar och pekar istället på de positiva hälsoeffekter som yoga och meditation anses ha. Även kommunstyrelsen ställer sig tveksamma till Anettes kritik. ”Inte bara på Tunaskolan utan överhuvudtaget i skolan så är det ofta ett bekymmer att få bra deltagande på gymnastik och idrott, och ofta är det extra känsligt för unga tjejer. Här har man försökt hitta alternativa träningsformer, det är ju bara jättebra. Sedan läser kristdemokraten in en massa religion och saker i det här, det är hjärnspöken tycker jag”, säger kommunstyrelseledamoten Jan Nyberg (MP).

Självklart vore det ytterst märkligt om kommunen tog märkliga föreställningar om onda andar på allvar. Samtidigt är det intressant att se hur man så lättvindigt avfärdar kopplingen till religion och endast ser det som en ”alternativ träningsform”. Om skolan verkligen skall vara konfessionsfri är det relevant att ställa sig frågan vad som utgör ett religiöst inslag. Räcker det att en viss praktik ursprungligen är religiöst kopplad, eller måste det finnas kvar tydliga religiösa inslag? Om de religiösa motiven bakom handlingen saknas upphör det då att vara religiöst? För att bedöma det aktuella fallet skulle vi nog börja titta på vilken form av yoga som avses. Är det kundaliniyoga, vilket Asplund verkar hävda, så finns det till exempel en starkare religiös koppling än i mer träningsinriktade former av yoga.

En liknande problematik framträder om en tittar på exempelvis Skolverkets syn på skolavslutningar i kyrkan. Skolverket skriver att det går för sig så länge det inte förekommer religiösa inslag som ”bön, välsignelse eller trosbekännelse”. Psalmen ”Den blomstertid nu kommer” får också sjungas trots att det är en psalm, eftersom den sedan länge förknippas med skolavslutningar och anses vara ett uttryck för tradition snarare än religion. Frågan är dock hur Skolverket kan bestämma vad som är ett religiöst inslag eller inte. Även om inte bön eller liknande förekommer är väl kyrkan i sig ett religiöst inslag? Och hur nära förknippad med skolavslutningar psalmen ifråga än är så är det fortfarande en psalm. Spelar det då någon roll? Ja uppenbarligen för vissa. De som drabbas är bland annat elever som är Jehovas Vittnen som inte kan tänka sig att delta i skolavslutningar i kyrkan. Jag är övertygad om att samma elever inte heller skulle kunna delta i yoga på skoltid. Här uppstår dock inte riktigt samma problem, eftersom ämnet faktiskt är valbart.

Vad tycker du? Kommentera gärna så kan vi diskutera lite!

yoga barnHur mycket har egentligen yoga med religion att göra och är det verkligen lämpligt att ha yoga i skolan? Denna fråga har väckts efter att Tunaskolan i Luleå bestämt sig för att införa yoga som elevens val i årskurs nio (SVT). En person som reagerat starkt mot detta är KD-politikern Anette Asplund som utifrån sin kristna tro ställer sig tveksam bland annat inför de religiösa inslag som hon menar hänger ihop med yogapraktiken. Hon verkar dock inte tycka att religion eller konfessionella inslag i sig är problemet utan att det handlar om ”främmande” och potentiellt farliga religiösa praktiker: ”Tidigare har vi haft kristna inslag som bön och psalmsång. Allt sådant är bortplockat. Nu ska man in med en annan religion i skolan. Inte kan vi införa hinduism och buddism i skolan i dag.” Hon uttrycker alltså en oro för att hinduism och buddhism ”smyger sig in bakvägen” och alltså är en form av religiös indoktrinering. Anette Asplund har också påstått att vissa yogaformer (hon verkar avse just kundaliniyoga) kan leda till psykoser och psykisk ohälsa. Hon talar om de främmande energier som anses kunna frigöras genom dessa praktiker, där hennes egen förklaring är att onda andar tar över kroppen.

Tunaskolan själva verkar inte ta kritiken på allvar och pekar istället på de positiva hälsoeffekter som yoga och meditation anses ha. Även kommunstyrelsen ställer sig tveksamma till Anettes kritik. ”Inte bara på Tunaskolan utan överhuvudtaget i skolan så är det ofta ett bekymmer att få bra deltagande på gymnastik och idrott, och ofta är det extra känsligt för unga tjejer. Här har man försökt hitta alternativa träningsformer, det är ju bara jättebra. Sedan läser kristdemokraten in en massa religion och saker i det här, det är hjärnspöken tycker jag”, säger kommunstyrelseledamoten Jan Nyberg (MP).

Självklart vore det ytterst märkligt om kommunen tog märkliga föreställningar om onda andar på allvar. Samtidigt är det intressant att se hur man så lättvindigt avfärdar kopplingen till religion och endast ser det som en ”alternativ träningsform”. Om skolan verkligen skall vara konfessionsfri är det relevant att ställa sig frågan vad som utgör ett religiöst inslag. Räcker det att en viss praktik ursprungligen är religiöst kopplad, eller måste det finnas kvar tydliga religiösa inslag? Om de religiösa motiven bakom handlingen saknas upphör det då att vara religiöst? För att bedöma det aktuella fallet skulle vi nog börja titta på vilken form av yoga som avses. Är det kundaliniyoga, vilket Asplund verkar hävda, så finns det till exempel en starkare religiös koppling än i mer träningsinriktade former av yoga.

En liknande problematik framträder om en tittar på exempelvis Skolverkets syn på skolavslutningar i kyrkan. Skolverket skriver att det går för sig så länge det inte förekommer religiösa inslag som ”bön, välsignelse eller trosbekännelse”. Psalmen ”Den blomstertid nu kommer” får också sjungas trots att det är en psalm, eftersom den sedan länge förknippas med skolavslutningar och anses vara ett uttryck för tradition snarare än religion. Frågan är dock hur Skolverket kan bestämma vad som är ett religiöst inslag eller inte. Även om inte bön eller liknande förekommer är väl kyrkan i sig ett religiöst inslag? Och hur nära förknippad med skolavslutningar psalmen ifråga än är så är det fortfarande en psalm. Spelar det då någon roll? Ja uppenbarligen för vissa. De som drabbas är bland annat elever som är Jehovas Vittnen som inte kan tänka sig att delta i skolavslutningar i kyrkan. Jag är övertygad om att samma elever inte heller skulle kunna delta i yoga på skoltid. Här uppstår dock inte riktigt samma problem, eftersom ämnet faktiskt är valbart.

Vad tycker du? Kommentera gärna så kan vi diskutera lite!

yoga barnHur mycket har egentligen yoga med religion att göra och är det verkligen lämpligt att ha yoga i skolan? Denna fråga har väckts efter att Tunaskolan i Luleå bestämt sig för att införa yoga som elevens val i årskurs nio (SVT). En person som reagerat starkt mot detta är KD-politikern Anette Asplund som utifrån sin kristna tro ställer sig tveksam bland annat inför de religiösa inslag som hon menar hänger ihop med yogapraktiken. Hon verkar dock inte tycka att religion eller konfessionella inslag i sig är problemet utan att det handlar om ”främmande” och potentiellt farliga religiösa praktiker: ”Tidigare har vi haft kristna inslag som bön och psalmsång. Allt sådant är bortplockat. Nu ska man in med en annan religion i skolan. Inte kan vi införa hinduism och buddism i skolan i dag.” Hon uttrycker alltså en oro för att hinduism och buddhism ”smyger sig in bakvägen” och alltså är en form av religiös indoktrinering. Anette Asplund har också påstått att vissa yogaformer (hon verkar avse just kundaliniyoga) kan leda till psykoser och psykisk ohälsa. Hon talar om de främmande energier som anses kunna frigöras genom dessa praktiker, där hennes egen förklaring är att onda andar tar över kroppen.

Tunaskolan själva verkar inte ta kritiken på allvar och pekar istället på de positiva hälsoeffekter som yoga och meditation anses ha. Även kommunstyrelsen ställer sig tveksamma till Anettes kritik. ”Inte bara på Tunaskolan utan överhuvudtaget i skolan så är det ofta ett bekymmer att få bra deltagande på gymnastik och idrott, och ofta är det extra känsligt för unga tjejer. Här har man försökt hitta alternativa träningsformer, det är ju bara jättebra. Sedan läser kristdemokraten in en massa religion och saker i det här, det är hjärnspöken tycker jag”, säger kommunstyrelseledamoten Jan Nyberg (MP).

Självklart vore det ytterst märkligt om kommunen tog märkliga föreställningar om onda andar på allvar. Samtidigt är det intressant att se hur man så lättvindigt avfärdar kopplingen till religion och endast ser det som en ”alternativ träningsform”. Om skolan verkligen skall vara konfessionsfri är det relevant att ställa sig frågan vad som utgör ett religiöst inslag. Räcker det att en viss praktik ursprungligen är religiöst kopplad, eller måste det finnas kvar tydliga religiösa inslag? Om de religiösa motiven bakom handlingen saknas upphör det då att vara religiöst? För att bedöma det aktuella fallet skulle vi nog börja titta på vilken form av yoga som avses. Är det kundaliniyoga, vilket Asplund verkar hävda, så finns det till exempel en starkare religiös koppling än i mer träningsinriktade former av yoga.

En liknande problematik framträder om en tittar på exempelvis Skolverkets syn på skolavslutningar i kyrkan. Skolverket skriver att det går för sig så länge det inte förekommer religiösa inslag som ”bön, välsignelse eller trosbekännelse”. Psalmen ”Den blomstertid nu kommer” får också sjungas trots att det är en psalm, eftersom den sedan länge förknippas med skolavslutningar och anses vara ett uttryck för tradition snarare än religion. Frågan är dock hur Skolverket kan bestämma vad som är ett religiöst inslag eller inte. Även om inte bön eller liknande förekommer är väl kyrkan i sig ett religiöst inslag? Och hur nära förknippad med skolavslutningar psalmen ifråga än är så är det fortfarande en psalm. Spelar det då någon roll? Ja uppenbarligen för vissa. De som drabbas är bland annat elever som är Jehovas Vittnen som inte kan tänka sig att delta i skolavslutningar i kyrkan. Jag är övertygad om att samma elever inte heller skulle kunna delta i yoga på skoltid. Här uppstår dock inte riktigt samma problem, eftersom ämnet faktiskt är valbart.

Vad tycker du? Kommentera gärna så kan vi diskutera lite!

Blogg

Lev i nuet!

Hur många gånger har vi inte hört eller själva använt det uttrycket? Men alla som verkligen tagit uppmaningen på allvar har säkert märkt hur förbenat svårt det är! Att leva i nuet kan visserligen ha flera innebörder slår det mig. Det skulle till exempel kunna innebära att inte planera för mycket utan istället fylla varje dag med så mycket roliga saker som möjligt. Men det är inte vad jag tänker på här. Jag tänker mer på att vara fullt närvarande i det som händer just nu, oavsett vad det råkar vara. Typ mindfulness, eller medveten närvaro som det väl brukar översättas till. Och det är här det blir svårt på riktigt. Den som provat att meditera vet vad jag menar. Så fort vi verkligen anstränger oss att vara här och nu verkar det som om medvetandet får fullkomligt spatt och vandrar än hit och än dit. Plötsligt sitter en och planerar en inköpslista eller dagdrömmer om ett liv som superhjälte och är inte ens en gnutta närvarande. Förmodligen är vi alla alltid precis så splittrade,men det är bara när vi verkligen försöker observera oss själva som vi märker det. När vi har tydliga minnesbilder av något som vi varit med om i livet kan det  kännas som om vi verkligen var närvarande under tillfället, men i själva verket kan detta vara en efterhandskonstruktion. Om detta handlar följande lilla filmklipp, som jag bland annat tyckte var så himla fint animerat.

Hur många gånger har vi inte hört eller själva använt det uttrycket? Men alla som verkligen tagit uppmaningen på allvar har säkert märkt hur förbenat svårt det är! Att leva i nuet kan visserligen ha flera innebörder slår det mig. Det skulle till exempel kunna innebära att inte planera för mycket utan istället fylla varje dag med så mycket roliga saker som möjligt. Men det är inte vad jag tänker på här. Jag tänker mer på att vara fullt närvarande i det som händer just nu, oavsett vad det råkar vara. Typ mindfulness, eller medveten närvaro som det väl brukar översättas till. Och det är här det blir svårt på riktigt. Den som provat att meditera vet vad jag menar. Så fort vi verkligen anstränger oss att vara här och nu verkar det som om medvetandet får fullkomligt spatt och vandrar än hit och än dit. Plötsligt sitter en och planerar en inköpslista eller dagdrömmer om ett liv som superhjälte och är inte ens en gnutta närvarande. Förmodligen är vi alla alltid precis så splittrade,men det är bara när vi verkligen försöker observera oss själva som vi märker det. När vi har tydliga minnesbilder av något som vi varit med om i livet kan det  kännas som om vi verkligen var närvarande under tillfället, men i själva verket kan detta vara en efterhandskonstruktion. Om detta handlar följande lilla filmklipp, som jag bland annat tyckte var så himla fint animerat.

Hur många gånger har vi inte hört eller själva använt det uttrycket? Men alla som verkligen tagit uppmaningen på allvar har säkert märkt hur förbenat svårt det är! Att leva i nuet kan visserligen ha flera innebörder slår det mig. Det skulle till exempel kunna innebära att inte planera för mycket utan istället fylla varje dag med så mycket roliga saker som möjligt. Men det är inte vad jag tänker på här. Jag tänker mer på att vara fullt närvarande i det som händer just nu, oavsett vad det råkar vara. Typ mindfulness, eller medveten närvaro som det väl brukar översättas till. Och det är här det blir svårt på riktigt. Den som provat att meditera vet vad jag menar. Så fort vi verkligen anstränger oss att vara här och nu verkar det som om medvetandet får fullkomligt spatt och vandrar än hit och än dit. Plötsligt sitter en och planerar en inköpslista eller dagdrömmer om ett liv som superhjälte och är inte ens en gnutta närvarande. Förmodligen är vi alla alltid precis så splittrade,men det är bara när vi verkligen försöker observera oss själva som vi märker det. När vi har tydliga minnesbilder av något som vi varit med om i livet kan det  kännas som om vi verkligen var närvarande under tillfället, men i själva verket kan detta vara en efterhandskonstruktion. Om detta handlar följande lilla filmklipp, som jag bland annat tyckte var så himla fint animerat.

Blogg

Gå en kurs i negativt tänkande

Det finns ju redan så många böcker och kurser i positivt tänkande, kan det då inte vara på tiden med en kurs i negativt tänkande?

Schopenhauer - en av pessimismens tungviktare.
Schopenhauer – en av pessimismens tungviktare.

Den frågan har jag ställt på Sensus många gånger, mest på skämt. Kanske för att jag själv är en gammal cyniker och pessimist. Det var först i somras som jag råkade hitta boken ”Motgiftet; lycka för pessimister” som jag började ta frågan på allvar. Jag  blev då varse att det faktiskt finns en relevant kritik av idén om positivt tänkande, men också förslag på hur vi kan hitta alternativ. Författaren Oliver Burkeman visar i boken hur man kan våga acceptera livets ofullkomlighet och lära sig leva med osäkerhet, misslyckanden och det imperfekta. Bland annat behandlas den stoiska och buddhistiska filosofin. Och så hade jag ju redan läst Barbara Ehrenreichs underhållande bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Hon visar bland annat på hur positivitetshetsen kan användas för att döva människors rättmätiga ilska över orättvisor och klasskillnader. Med allt detta i tankarna kändes en kurs i negativt tänkande inte så konstig längre, snarare som ett välbehövligt komplement.

Och nu kan jag stolt meddela att Sensus som första studieförbund kan erbjuda studiecirkeln ”Negativt tänkande – Bättre blir det inte” med filosofen Ida Hallgren. Kursen hålls i Göteborg i början på oktober. På fem tillfällen utvinns det bästa ur det negativa tänkandet guldgruva. Ur innehåller:

Definitioner: negativt tänkande, positivt tänkande, kritiskt tänkande
”Det ska inte vara lätt inte.” Stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut
Allt är lidande – buddhismens grundbultar och vägen ur lidandet
Cioran, Schopenhauer och andra av pessimismens tungviktare
McMindfulness, quick-fix och depressionerna i hälsohetsens spår

Vad tror ni om det?

Det finns ju redan så många böcker och kurser i positivt tänkande, kan det då inte vara på tiden med en kurs i negativt tänkande?

Schopenhauer - en av pessimismens tungviktare.
Schopenhauer – en av pessimismens tungviktare.

Den frågan har jag ställt på Sensus många gånger, mest på skämt. Kanske för att jag själv är en gammal cyniker och pessimist. Det var först i somras som jag råkade hitta boken ”Motgiftet; lycka för pessimister” som jag började ta frågan på allvar. Jag  blev då varse att det faktiskt finns en relevant kritik av idén om positivt tänkande, men också förslag på hur vi kan hitta alternativ. Författaren Oliver Burkeman visar i boken hur man kan våga acceptera livets ofullkomlighet och lära sig leva med osäkerhet, misslyckanden och det imperfekta. Bland annat behandlas den stoiska och buddhistiska filosofin. Och så hade jag ju redan läst Barbara Ehrenreichs underhållande bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Hon visar bland annat på hur positivitetshetsen kan användas för att döva människors rättmätiga ilska över orättvisor och klasskillnader. Med allt detta i tankarna kändes en kurs i negativt tänkande inte så konstig längre, snarare som ett välbehövligt komplement.

Och nu kan jag stolt meddela att Sensus som första studieförbund kan erbjuda studiecirkeln ”Negativt tänkande – Bättre blir det inte” med filosofen Ida Hallgren. Kursen hålls i Göteborg i början på oktober. På fem tillfällen utvinns det bästa ur det negativa tänkandet guldgruva. Ur innehåller:

Definitioner: negativt tänkande, positivt tänkande, kritiskt tänkande
”Det ska inte vara lätt inte.” Stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut
Allt är lidande – buddhismens grundbultar och vägen ur lidandet
Cioran, Schopenhauer och andra av pessimismens tungviktare
McMindfulness, quick-fix och depressionerna i hälsohetsens spår

Vad tror ni om det?

Det finns ju redan så många böcker och kurser i positivt tänkande, kan det då inte vara på tiden med en kurs i negativt tänkande?

Schopenhauer - en av pessimismens tungviktare.
Schopenhauer – en av pessimismens tungviktare.

Den frågan har jag ställt på Sensus många gånger, mest på skämt. Kanske för att jag själv är en gammal cyniker och pessimist. Det var först i somras som jag råkade hitta boken ”Motgiftet; lycka för pessimister” som jag började ta frågan på allvar. Jag  blev då varse att det faktiskt finns en relevant kritik av idén om positivt tänkande, men också förslag på hur vi kan hitta alternativ. Författaren Oliver Burkeman visar i boken hur man kan våga acceptera livets ofullkomlighet och lära sig leva med osäkerhet, misslyckanden och det imperfekta. Bland annat behandlas den stoiska och buddhistiska filosofin. Och så hade jag ju redan läst Barbara Ehrenreichs underhållande bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Hon visar bland annat på hur positivitetshetsen kan användas för att döva människors rättmätiga ilska över orättvisor och klasskillnader. Med allt detta i tankarna kändes en kurs i negativt tänkande inte så konstig längre, snarare som ett välbehövligt komplement.

Och nu kan jag stolt meddela att Sensus som första studieförbund kan erbjuda studiecirkeln ”Negativt tänkande – Bättre blir det inte” med filosofen Ida Hallgren. Kursen hålls i Göteborg i början på oktober. På fem tillfällen utvinns det bästa ur det negativa tänkandet guldgruva. Ur innehåller:

Definitioner: negativt tänkande, positivt tänkande, kritiskt tänkande
”Det ska inte vara lätt inte.” Stoiker, smålänningar och andra experter i konsten att härda ut
Allt är lidande – buddhismens grundbultar och vägen ur lidandet
Cioran, Schopenhauer och andra av pessimismens tungviktare
McMindfulness, quick-fix och depressionerna i hälsohetsens spår

Vad tror ni om det?

Blogg

Nyutbildade multireligiösa guider i Göteborg

Multireligiösa Resväskan är guidens arbetsverktyg.
Multireligiösa Resväskan är guidens arbetsverktyg.

I våras hade jag den stora äran att utbilda den nya generationens multireligiösa guider i Göteborg och tänkte dela med mig lite av mina tankar och erfarenheter kring detta. SMG eller ”Sveriges multireligiösa guider” är ett av Sensus koncept och består av ett nätverk av unga personer som håller interaktiva föreläsningar och workshops om det mångreligiösa Sverige. Från början var guiderna knutna till den interaktiva religionsutställningen Gud har 99 namn, som gjorde turné runt om i landet i början av 2000-talet. Efter 11 års trogen tjänst gick utställningen i graven, men guiderna finns kvar. De jobbar nu med ”multireligiösa resväskan” som arbetsverktyg. I väskan hittar vi föremål, symboler och kläder kopplade till världsreligionerna. Med dessa är tanken att guiderna skall väcka nyfikenhet och öka förståelsen för olika sätt att tänka, tro och leva i dagens Sverige. Högaktuella frågor med andra ord.

Efter att ha jobbat med konceptet i många år har tanken väckts huruvida det fortfarande ”håller” eller om vi på Sensus behöver tänka nytt kring hur en ”multireligiös guidning” presenteras och går till. Med den nya utbildningen i våras fick vi plötsligt chansen att se det hela ur 11 nya guiders pigga perspektiv. Det som känns som att konceptets unika styrka utan tvekan är föremålen. Ibland har vi lekt med tanken att komplettera med exempelvis en powerpoint-presentation eller liknande, men risken då blir att vi tappar bort de interaktiva inslagen längs vägen. Istället har vi försökt se på hur varje föremål kan användas för att berätta en historia, få fram viktiga poänger och belysa dagens samhälle.

Guiderna gör tävlingar och låter folk få prova religiösa kläder under Göteborgs Kulturkalas.
Guiderna gör tävlingar och låter folk få prova religiösa kläder under Göteborgs Kulturkalas.

Något som vi har talat mycket om är hur vi undviker att ”exotifiera” religion och religiösa människor när vi många gånger riktar oss till en i huvudsak sekulär svensk publik, där religion redan från början kan ses som något främmande. Vi har därför pratat mycket om att hitta beröringspunkter mellan religionens teman, symboler, och riter och den (till synes) ickereligiösa vardag som många svenskar lever i. Religionens förebilder i form av profeter och gurus går lätt att jämföra med hur vi alla behöver förebilder i livet, personer som vi ser upp till och som inspirerar oss att följa i deras fotspår. Det finns också beröringspunkter mellan religiösa myter och dagens populärkultur. För många är Star Wars laddat med djupt allmänmänskliga budskap och idéer som finner sin motsvarighet inom religionen. Icke-religiösa vardagsriter som att samlas till fredagsmys med familjen går att jämföra med exempelvis sabbaten inom judendomen, som också inleds varje fredagkväll som ett dygn av vila, glädje och återhämtning. När det gäller religiösa kläder som slöja eller kippa kan en också göra spännande kopplingar till den roll som kläder och symboler har för människors identitet överhuvudtaget.

Vi har också talat om hur vi behöver handskas med frågor som har att göra med religionens destruktiva sidor. Vi behöver inte försvara religion, men däremot nyansera och problematisera de förenklade och ibland fördomsfulla bilder som människor bär på. Att religion är ett komplext fenomen som kan fylla en mängd helt olika funktioner utifrån sammanhanget blir viktigt att peka på.

Just nu kan Sensus med hjälp av Göteborgs stad erbjuda kostnadsfria guidningar för grundskolor och gymnasium inom Göteborg (läs mer om detta erbjudande här). Vi jobbar just nu med ett nytt marknadsföringsmaterial för att nå ut också till övriga skolor i västra Sverige samt till konfirmandgrupper. Vi hoppas och tror att de multireligiösa guidningarna kan bidra till att öka förståelsen för olika sätt att tänka, tro och leva i dagens mångkulturella Sverige. Kanske har behovet aldrig varit större. Nu kör vi!

Multireligiösa Resväskan är guidens arbetsverktyg.
Multireligiösa Resväskan är guidens arbetsverktyg.

I våras hade jag den stora äran att utbilda den nya generationens multireligiösa guider i Göteborg och tänkte dela med mig lite av mina tankar och erfarenheter kring detta. SMG eller ”Sveriges multireligiösa guider” är ett av Sensus koncept och består av ett nätverk av unga personer som håller interaktiva föreläsningar och workshops om det mångreligiösa Sverige. Från början var guiderna knutna till den interaktiva religionsutställningen Gud har 99 namn, som gjorde turné runt om i landet i början av 2000-talet. Efter 11 års trogen tjänst gick utställningen i graven, men guiderna finns kvar. De jobbar nu med ”multireligiösa resväskan” som arbetsverktyg. I väskan hittar vi föremål, symboler och kläder kopplade till världsreligionerna. Med dessa är tanken att guiderna skall väcka nyfikenhet och öka förståelsen för olika sätt att tänka, tro och leva i dagens Sverige. Högaktuella frågor med andra ord.

Efter att ha jobbat med konceptet i många år har tanken väckts huruvida det fortfarande ”håller” eller om vi på Sensus behöver tänka nytt kring hur en ”multireligiös guidning” presenteras och går till. Med den nya utbildningen i våras fick vi plötsligt chansen att se det hela ur 11 nya guiders pigga perspektiv. Det som känns som att konceptets unika styrka utan tvekan är föremålen. Ibland har vi lekt med tanken att komplettera med exempelvis en powerpoint-presentation eller liknande, men risken då blir att vi tappar bort de interaktiva inslagen längs vägen. Istället har vi försökt se på hur varje föremål kan användas för att berätta en historia, få fram viktiga poänger och belysa dagens samhälle.

Guiderna gör tävlingar och låter folk få prova religiösa kläder under Göteborgs Kulturkalas.
Guiderna gör tävlingar och låter folk få prova religiösa kläder under Göteborgs Kulturkalas.

Något som vi har talat mycket om är hur vi undviker att ”exotifiera” religion och religiösa människor när vi många gånger riktar oss till en i huvudsak sekulär svensk publik, där religion redan från början kan ses som något främmande. Vi har därför pratat mycket om att hitta beröringspunkter mellan religionens teman, symboler, och riter och den (till synes) ickereligiösa vardag som många svenskar lever i. Religionens förebilder i form av profeter och gurus går lätt att jämföra med hur vi alla behöver förebilder i livet, personer som vi ser upp till och som inspirerar oss att följa i deras fotspår. Det finns också beröringspunkter mellan religiösa myter och dagens populärkultur. För många är Star Wars laddat med djupt allmänmänskliga budskap och idéer som finner sin motsvarighet inom religionen. Icke-religiösa vardagsriter som att samlas till fredagsmys med familjen går att jämföra med exempelvis sabbaten inom judendomen, som också inleds varje fredagkväll som ett dygn av vila, glädje och återhämtning. När det gäller religiösa kläder som slöja eller kippa kan en också göra spännande kopplingar till den roll som kläder och symboler har för människors identitet överhuvudtaget.

Vi har också talat om hur vi behöver handskas med frågor som har att göra med religionens destruktiva sidor. Vi behöver inte försvara religion, men däremot nyansera och problematisera de förenklade och ibland fördomsfulla bilder som människor bär på. Att religion är ett komplext fenomen som kan fylla en mängd helt olika funktioner utifrån sammanhanget blir viktigt att peka på.

Just nu kan Sensus med hjälp av Göteborgs stad erbjuda kostnadsfria guidningar för grundskolor och gymnasium inom Göteborg (läs mer om detta erbjudande här). Vi jobbar just nu med ett nytt marknadsföringsmaterial för att nå ut också till övriga skolor i västra Sverige samt till konfirmandgrupper. Vi hoppas och tror att de multireligiösa guidningarna kan bidra till att öka förståelsen för olika sätt att tänka, tro och leva i dagens mångkulturella Sverige. Kanske har behovet aldrig varit större. Nu kör vi!

Multireligiösa Resväskan är guidens arbetsverktyg.
Multireligiösa Resväskan är guidens arbetsverktyg.

I våras hade jag den stora äran att utbilda den nya generationens multireligiösa guider i Göteborg och tänkte dela med mig lite av mina tankar och erfarenheter kring detta. SMG eller ”Sveriges multireligiösa guider” är ett av Sensus koncept och består av ett nätverk av unga personer som håller interaktiva föreläsningar och workshops om det mångreligiösa Sverige. Från början var guiderna knutna till den interaktiva religionsutställningen Gud har 99 namn, som gjorde turné runt om i landet i början av 2000-talet. Efter 11 års trogen tjänst gick utställningen i graven, men guiderna finns kvar. De jobbar nu med ”multireligiösa resväskan” som arbetsverktyg. I väskan hittar vi föremål, symboler och kläder kopplade till världsreligionerna. Med dessa är tanken att guiderna skall väcka nyfikenhet och öka förståelsen för olika sätt att tänka, tro och leva i dagens Sverige. Högaktuella frågor med andra ord.

Efter att ha jobbat med konceptet i många år har tanken väckts huruvida det fortfarande ”håller” eller om vi på Sensus behöver tänka nytt kring hur en ”multireligiös guidning” presenteras och går till. Med den nya utbildningen i våras fick vi plötsligt chansen att se det hela ur 11 nya guiders pigga perspektiv. Det som känns som att konceptets unika styrka utan tvekan är föremålen. Ibland har vi lekt med tanken att komplettera med exempelvis en powerpoint-presentation eller liknande, men risken då blir att vi tappar bort de interaktiva inslagen längs vägen. Istället har vi försökt se på hur varje föremål kan användas för att berätta en historia, få fram viktiga poänger och belysa dagens samhälle.

Guiderna gör tävlingar och låter folk få prova religiösa kläder under Göteborgs Kulturkalas.
Guiderna gör tävlingar och låter folk få prova religiösa kläder under Göteborgs Kulturkalas.

Något som vi har talat mycket om är hur vi undviker att ”exotifiera” religion och religiösa människor när vi många gånger riktar oss till en i huvudsak sekulär svensk publik, där religion redan från början kan ses som något främmande. Vi har därför pratat mycket om att hitta beröringspunkter mellan religionens teman, symboler, och riter och den (till synes) ickereligiösa vardag som många svenskar lever i. Religionens förebilder i form av profeter och gurus går lätt att jämföra med hur vi alla behöver förebilder i livet, personer som vi ser upp till och som inspirerar oss att följa i deras fotspår. Det finns också beröringspunkter mellan religiösa myter och dagens populärkultur. För många är Star Wars laddat med djupt allmänmänskliga budskap och idéer som finner sin motsvarighet inom religionen. Icke-religiösa vardagsriter som att samlas till fredagsmys med familjen går att jämföra med exempelvis sabbaten inom judendomen, som också inleds varje fredagkväll som ett dygn av vila, glädje och återhämtning. När det gäller religiösa kläder som slöja eller kippa kan en också göra spännande kopplingar till den roll som kläder och symboler har för människors identitet överhuvudtaget.

Vi har också talat om hur vi behöver handskas med frågor som har att göra med religionens destruktiva sidor. Vi behöver inte försvara religion, men däremot nyansera och problematisera de förenklade och ibland fördomsfulla bilder som människor bär på. Att religion är ett komplext fenomen som kan fylla en mängd helt olika funktioner utifrån sammanhanget blir viktigt att peka på.

Just nu kan Sensus med hjälp av Göteborgs stad erbjuda kostnadsfria guidningar för grundskolor och gymnasium inom Göteborg (läs mer om detta erbjudande här). Vi jobbar just nu med ett nytt marknadsföringsmaterial för att nå ut också till övriga skolor i västra Sverige samt till konfirmandgrupper. Vi hoppas och tror att de multireligiösa guidningarna kan bidra till att öka förståelsen för olika sätt att tänka, tro och leva i dagens mångkulturella Sverige. Kanske har behovet aldrig varit större. Nu kör vi!

Blogg

Lycka på en minut

Lycka är både svårdefinierat och undflyende. Ändå råder ingen tvekan om att sökandet efter lyckan upptar mångas tid. Vi möter på nätet en aldrig sinande ström av goda råd och tips. Ofta visar de sig mest bestå i floskler och fina ord, och i slutet uppmanas vi köpa någon ny självhjälpsbok eller gå en dyr kurs. Men det går faktiskt också att hitta genuin klokskap i internetdjungeln. Åtminstone fastnade jag för den här videon, som på bara en minut faktiskt lyckas med konststycket att vara både konkret, originell och grymt underhållande. Hoppas att du gillar den!

Gick det för fort? En kort resumé:

1. Se glaset som halvtomt. Förvänta dig det värsta.
2. Människor är sällan elaka på riktigt, utan oftast bara ledsna eller förvirrade. Var förlåtande!
3. Tänk på döden.
4. Skratta mycket åt dig själv.
5. Prata med dig själv och fundera på vem du är.
6. Försök göra andra glada.
7.Se saker ur ett fågelperspektiv.
8. Ge upp din mobil (för ett tag) så du ser dem som är dig nära.
9.Försök inte vara normal.

Håller du med om råden? Vi ses i kommentarerna!

Lycka är både svårdefinierat och undflyende. Ändå råder ingen tvekan om att sökandet efter lyckan upptar mångas tid. Vi möter på nätet en aldrig sinande ström av goda råd och tips. Ofta visar de sig mest bestå i floskler och fina ord, och i slutet uppmanas vi köpa någon ny självhjälpsbok eller gå en dyr kurs. Men det går faktiskt också att hitta genuin klokskap i internetdjungeln. Åtminstone fastnade jag för den här videon, som på bara en minut faktiskt lyckas med konststycket att vara både konkret, originell och grymt underhållande. Hoppas att du gillar den!

Gick det för fort? En kort resumé:

1. Se glaset som halvtomt. Förvänta dig det värsta.
2. Människor är sällan elaka på riktigt, utan oftast bara ledsna eller förvirrade. Var förlåtande!
3. Tänk på döden.
4. Skratta mycket åt dig själv.
5. Prata med dig själv och fundera på vem du är.
6. Försök göra andra glada.
7.Se saker ur ett fågelperspektiv.
8. Ge upp din mobil (för ett tag) så du ser dem som är dig nära.
9.Försök inte vara normal.

Håller du med om råden? Vi ses i kommentarerna!

Lycka är både svårdefinierat och undflyende. Ändå råder ingen tvekan om att sökandet efter lyckan upptar mångas tid. Vi möter på nätet en aldrig sinande ström av goda råd och tips. Ofta visar de sig mest bestå i floskler och fina ord, och i slutet uppmanas vi köpa någon ny självhjälpsbok eller gå en dyr kurs. Men det går faktiskt också att hitta genuin klokskap i internetdjungeln. Åtminstone fastnade jag för den här videon, som på bara en minut faktiskt lyckas med konststycket att vara både konkret, originell och grymt underhållande. Hoppas att du gillar den!

Gick det för fort? En kort resumé:

1. Se glaset som halvtomt. Förvänta dig det värsta.
2. Människor är sällan elaka på riktigt, utan oftast bara ledsna eller förvirrade. Var förlåtande!
3. Tänk på döden.
4. Skratta mycket åt dig själv.
5. Prata med dig själv och fundera på vem du är.
6. Försök göra andra glada.
7.Se saker ur ett fågelperspektiv.
8. Ge upp din mobil (för ett tag) så du ser dem som är dig nära.
9.Försök inte vara normal.

Håller du med om råden? Vi ses i kommentarerna!

Blogg

Intervju med hinduiskt par i Falkenberg

Hur funkar det att konvertera till hinduismen? Går det att kombinera svenska högtidstraditioner med hinduiska? Vad har religionen för betydelse i det dagliga livet? Går det att upprätthålla en tro utan stödet av en församling?

12835036_1024201974313898_1673590116_n
Husaltare med Kali i centrum

Det var några av frågorna som Tove Näckdal berörde under dagens intervju för Multireligiösa almanackan 2017. I en villa vid havet utanför Falkenberg träffade vi paret Christopher och Ranjita tillsammans med deras femåriga dotter. Det blev ett spännande och innerligt samtal om synen på Gud, högtider, hinduisk identitet och att anpassa sina traditioner till ett nytt sammanhang. Båda har gjort resor i både bokstavlig och bildlig mening. Ranjita har gjort den långa resan från Mairitius till Sverige för kärlekens skull. Christopher har gjort en annan slags resa genom att konvertera till hinduismen och ett nytt sätt att leva.

Under intervjuns gång såg vi hur dimman tätnade utanför fönstret vilket skapade en lite mystisk stämning. För fotografen Anders Nicander blev det ett självklart tillfälle att utnyttja och avslutningsvis gav vi oss ut i det dimhöljda strandlandskapet för att ta intervjubilderna.

12177720_1024201984313897_1747231619_nDen färdiga intervjun kommer du att kunna läsa i Multireligiösa almanackan 2017 som släpps i höst. Den multireligiösa almanackan är också ett magasin med reportage och intervjuer. Varje år intervjuar vi ett antal svenskar om deras tro och traditioner.

Hur funkar det att konvertera till hinduismen? Går det att kombinera svenska högtidstraditioner med hinduiska? Vad har religionen för betydelse i det dagliga livet? Går det att upprätthålla en tro utan stödet av en församling?

12835036_1024201974313898_1673590116_n
Husaltare med Kali i centrum

Det var några av frågorna som Tove Näckdal berörde under dagens intervju för Multireligiösa almanackan 2017. I en villa vid havet utanför Falkenberg träffade vi paret Christopher och Ranjita tillsammans med deras femåriga dotter. Det blev ett spännande och innerligt samtal om synen på Gud, högtider, hinduisk identitet och att anpassa sina traditioner till ett nytt sammanhang. Båda har gjort resor i både bokstavlig och bildlig mening. Ranjita har gjort den långa resan från Mairitius till Sverige för kärlekens skull. Christopher har gjort en annan slags resa genom att konvertera till hinduismen och ett nytt sätt att leva.

Under intervjuns gång såg vi hur dimman tätnade utanför fönstret vilket skapade en lite mystisk stämning. För fotografen Anders Nicander blev det ett självklart tillfälle att utnyttja och avslutningsvis gav vi oss ut i det dimhöljda strandlandskapet för att ta intervjubilderna.

12177720_1024201984313897_1747231619_nDen färdiga intervjun kommer du att kunna läsa i Multireligiösa almanackan 2017 som släpps i höst. Den multireligiösa almanackan är också ett magasin med reportage och intervjuer. Varje år intervjuar vi ett antal svenskar om deras tro och traditioner.

Hur funkar det att konvertera till hinduismen? Går det att kombinera svenska högtidstraditioner med hinduiska? Vad har religionen för betydelse i det dagliga livet? Går det att upprätthålla en tro utan stödet av en församling?

12835036_1024201974313898_1673590116_n
Husaltare med Kali i centrum

Det var några av frågorna som Tove Näckdal berörde under dagens intervju för Multireligiösa almanackan 2017. I en villa vid havet utanför Falkenberg träffade vi paret Christopher och Ranjita tillsammans med deras femåriga dotter. Det blev ett spännande och innerligt samtal om synen på Gud, högtider, hinduisk identitet och att anpassa sina traditioner till ett nytt sammanhang. Båda har gjort resor i både bokstavlig och bildlig mening. Ranjita har gjort den långa resan från Mairitius till Sverige för kärlekens skull. Christopher har gjort en annan slags resa genom att konvertera till hinduismen och ett nytt sätt att leva.

Under intervjuns gång såg vi hur dimman tätnade utanför fönstret vilket skapade en lite mystisk stämning. För fotografen Anders Nicander blev det ett självklart tillfälle att utnyttja och avslutningsvis gav vi oss ut i det dimhöljda strandlandskapet för att ta intervjubilderna.

12177720_1024201984313897_1747231619_nDen färdiga intervjun kommer du att kunna läsa i Multireligiösa almanackan 2017 som släpps i höst. Den multireligiösa almanackan är också ett magasin med reportage och intervjuer. Varje år intervjuar vi ett antal svenskar om deras tro och traditioner.

Blogg

Måndagsfunderingen: Köksrenovering ur evighetens synvinkel

kakelDet blir lätt tänkte vi. Det här klarar vi själva. Ikea blir bra. Man kan utforma köket som man vill ha det i en kökssimulator online och sen är köket bara ett knapptryck bort. I alla fall i form av en armé av platta paket som snart fyller halva lägenheten. Efter ett halvårs slitande och kökskaos behövde vi en hantverkare. Som förklarade att allt behövde göras om från början.

Varje litet beslut börjar nu ta sig gigantiska proportioner. Ska vi ha kvadratiska 10 x 10 cm kakelplattor eller rektangulära 15 x 30? Kanske rentav 20 x 40? Vad blir bäst och hur vet vi det innan vi har prövat?

Hur kunde det bli såhär? När blev rätt sorts kakelplattor så viktigt i våra liv?

Stjärnor - viktigare än kakelplattor.
Stjärnor – viktigare än kakelplattor?

Det finns ett ljuvligt uttryck på latin som borde användas oftare – sub specie æternitatis, ”ur evighetens synvinkel”. Evighetens synvinkel, till exempel genom den moderna kosmologins svindlande perspektiv, eller genom att skåda en stjärnhimmel, åtföljs  inte sällan av känslor som förundran och vördnad. Och om min livstid ur ett evighetsperspektiv är så ofattbart kort blir den då inte också ofattbart värdefull? Evighetens synvinkel ger på samma sätt en välbehövlig och uppfriskande distans till alla de småsaker som vi ägnar så stor möda och energi.

Med andra ord – släpp taget om det där kaklet (och en rad andra oväsentligheter). Livet är större än så.

PS: Vi tar nog 15 x 15 cm.

kakelDet blir lätt tänkte vi. Det här klarar vi själva. Ikea blir bra. Man kan utforma köket som man vill ha det i en kökssimulator online och sen är köket bara ett knapptryck bort. I alla fall i form av en armé av platta paket som snart fyller halva lägenheten. Efter ett halvårs slitande och kökskaos behövde vi en hantverkare. Som förklarade att allt behövde göras om från början.

Varje litet beslut börjar nu ta sig gigantiska proportioner. Ska vi ha kvadratiska 10 x 10 cm kakelplattor eller rektangulära 15 x 30? Kanske rentav 20 x 40? Vad blir bäst och hur vet vi det innan vi har prövat?

Hur kunde det bli såhär? När blev rätt sorts kakelplattor så viktigt i våra liv?

Stjärnor - viktigare än kakelplattor.
Stjärnor – viktigare än kakelplattor?

Det finns ett ljuvligt uttryck på latin som borde användas oftare – sub specie æternitatis, ”ur evighetens synvinkel”. Evighetens synvinkel, till exempel genom den moderna kosmologins svindlande perspektiv, eller genom att skåda en stjärnhimmel, åtföljs  inte sällan av känslor som förundran och vördnad. Och om min livstid ur ett evighetsperspektiv är så ofattbart kort blir den då inte också ofattbart värdefull? Evighetens synvinkel ger på samma sätt en välbehövlig och uppfriskande distans till alla de småsaker som vi ägnar så stor möda och energi.

Med andra ord – släpp taget om det där kaklet (och en rad andra oväsentligheter). Livet är större än så.

PS: Vi tar nog 15 x 15 cm.

kakelDet blir lätt tänkte vi. Det här klarar vi själva. Ikea blir bra. Man kan utforma köket som man vill ha det i en kökssimulator online och sen är köket bara ett knapptryck bort. I alla fall i form av en armé av platta paket som snart fyller halva lägenheten. Efter ett halvårs slitande och kökskaos behövde vi en hantverkare. Som förklarade att allt behövde göras om från början.

Varje litet beslut börjar nu ta sig gigantiska proportioner. Ska vi ha kvadratiska 10 x 10 cm kakelplattor eller rektangulära 15 x 30? Kanske rentav 20 x 40? Vad blir bäst och hur vet vi det innan vi har prövat?

Hur kunde det bli såhär? När blev rätt sorts kakelplattor så viktigt i våra liv?

Stjärnor - viktigare än kakelplattor.
Stjärnor – viktigare än kakelplattor?

Det finns ett ljuvligt uttryck på latin som borde användas oftare – sub specie æternitatis, ”ur evighetens synvinkel”. Evighetens synvinkel, till exempel genom den moderna kosmologins svindlande perspektiv, eller genom att skåda en stjärnhimmel, åtföljs  inte sällan av känslor som förundran och vördnad. Och om min livstid ur ett evighetsperspektiv är så ofattbart kort blir den då inte också ofattbart värdefull? Evighetens synvinkel ger på samma sätt en välbehövlig och uppfriskande distans till alla de småsaker som vi ägnar så stor möda och energi.

Med andra ord – släpp taget om det där kaklet (och en rad andra oväsentligheter). Livet är större än så.

PS: Vi tar nog 15 x 15 cm.

Blogg

Måndagsfunderingen: kan Star Wars vara heligt?

Star Wars: The Force Awakens
Star Wars: The Force Awakens

Igår var jag och såg Star Wars: The Force Awakens. För andra gången. Och jag tvingas inse att detta är något mer än bara en film för mig. Då skulle jag ändå inte beteckna mig själv som Star Wars-nörd. Så bra koll har jag ärligt talat inte på den där galaxen lång, långt borta. Men det är något som filmen har fångat som berör mig så djupt och innerligt att det bästa ordet för att beskriva vad jag känner nog är ”helighet”. Är det möjligt att uppleva helighet utanför kyrkor och tempel, böner, riter och religion? Jag tror det.

Känslan av helighet är intimt förknippad med känslan av vördnad eller meningsfullhet. Den kan också beskrivas som att stå i kontakt med ”något annat”, något som känns mer verkligt eller mer äkta än den grå vardagens tristess och meningslöshet. Med den definitionen kan en fotbollsmatch vara helig. Eller en naturupplevelse. Eller att gå på bio.

Jag undrar om det också är så att vissa symboler, myter och idéer är särskilt gynnsamma för att framkalla just känslan av helighet. Det är väl ingen nyhet att Star Wars-universumet är proppfullt av existentiella och religiösa teman, som uppenbarligen resonerar med fler än mig. Filmens idéer om kampen mellan ljus och mörker, och en mystisk kraft som genomströmmar och håller samman allt, känns igen från många andra håll. Kanske är det delvis därför något alltid känts så märkligt bekant med Star Wars, som att komma hem igen efter en lång resa eller att återse en gammal kär vän.

Skulle Star Wars rentav kunna bli en religion? Den frågan är lätt att besvara för det har redan hänt. Jediism är samlingsnamnet på flera nya religiösa rörelser som baserar sig på mytologin och filosofin i Star Wars och den nya Star Wars-filmen har gett ett extra uppsving (The Guardian). Men jag själv nöjer mig nog ett tag till med mina heliga stunder i biosalongen eller i TV-soffan.

Star Wars: The Force Awakens
Star Wars: The Force Awakens

Igår var jag och såg Star Wars: The Force Awakens. För andra gången. Och jag tvingas inse att detta är något mer än bara en film för mig. Då skulle jag ändå inte beteckna mig själv som Star Wars-nörd. Så bra koll har jag ärligt talat inte på den där galaxen lång, långt borta. Men det är något som filmen har fångat som berör mig så djupt och innerligt att det bästa ordet för att beskriva vad jag känner nog är ”helighet”. Är det möjligt att uppleva helighet utanför kyrkor och tempel, böner, riter och religion? Jag tror det.

Känslan av helighet är intimt förknippad med känslan av vördnad eller meningsfullhet. Den kan också beskrivas som att stå i kontakt med ”något annat”, något som känns mer verkligt eller mer äkta än den grå vardagens tristess och meningslöshet. Med den definitionen kan en fotbollsmatch vara helig. Eller en naturupplevelse. Eller att gå på bio.

Jag undrar om det också är så att vissa symboler, myter och idéer är särskilt gynnsamma för att framkalla just känslan av helighet. Det är väl ingen nyhet att Star Wars-universumet är proppfullt av existentiella och religiösa teman, som uppenbarligen resonerar med fler än mig. Filmens idéer om kampen mellan ljus och mörker, och en mystisk kraft som genomströmmar och håller samman allt, känns igen från många andra håll. Kanske är det delvis därför något alltid känts så märkligt bekant med Star Wars, som att komma hem igen efter en lång resa eller att återse en gammal kär vän.

Skulle Star Wars rentav kunna bli en religion? Den frågan är lätt att besvara för det har redan hänt. Jediism är samlingsnamnet på flera nya religiösa rörelser som baserar sig på mytologin och filosofin i Star Wars och den nya Star Wars-filmen har gett ett extra uppsving (The Guardian). Men jag själv nöjer mig nog ett tag till med mina heliga stunder i biosalongen eller i TV-soffan.

Star Wars: The Force Awakens
Star Wars: The Force Awakens

Igår var jag och såg Star Wars: The Force Awakens. För andra gången. Och jag tvingas inse att detta är något mer än bara en film för mig. Då skulle jag ändå inte beteckna mig själv som Star Wars-nörd. Så bra koll har jag ärligt talat inte på den där galaxen lång, långt borta. Men det är något som filmen har fångat som berör mig så djupt och innerligt att det bästa ordet för att beskriva vad jag känner nog är ”helighet”. Är det möjligt att uppleva helighet utanför kyrkor och tempel, böner, riter och religion? Jag tror det.

Känslan av helighet är intimt förknippad med känslan av vördnad eller meningsfullhet. Den kan också beskrivas som att stå i kontakt med ”något annat”, något som känns mer verkligt eller mer äkta än den grå vardagens tristess och meningslöshet. Med den definitionen kan en fotbollsmatch vara helig. Eller en naturupplevelse. Eller att gå på bio.

Jag undrar om det också är så att vissa symboler, myter och idéer är särskilt gynnsamma för att framkalla just känslan av helighet. Det är väl ingen nyhet att Star Wars-universumet är proppfullt av existentiella och religiösa teman, som uppenbarligen resonerar med fler än mig. Filmens idéer om kampen mellan ljus och mörker, och en mystisk kraft som genomströmmar och håller samman allt, känns igen från många andra håll. Kanske är det delvis därför något alltid känts så märkligt bekant med Star Wars, som att komma hem igen efter en lång resa eller att återse en gammal kär vän.

Skulle Star Wars rentav kunna bli en religion? Den frågan är lätt att besvara för det har redan hänt. Jediism är samlingsnamnet på flera nya religiösa rörelser som baserar sig på mytologin och filosofin i Star Wars och den nya Star Wars-filmen har gett ett extra uppsving (The Guardian). Men jag själv nöjer mig nog ett tag till med mina heliga stunder i biosalongen eller i TV-soffan.