Blogg

Ett samhälle utan ätstörningar – hur är det möjligt?

Man tror att 100.000 personer har ätstörningar i Sverige. Maja Engström och Helena Forsman från Frisk & Fri, Riksföreningen mot ätstörningar berättar om sitt arbete och sina erfarenheter i Sensus trädgård.

Ätstörningar drabbar inte bara de som är sjuka utan även de anhöriga och Frisk & Fri vänder sig till båda  grupperna.

Maja berättar om sin resa från drabbad till att bli frisk:

– Jag är uppvuxen i en Bullerbyvärld men när jag var sex år började jag tänka på min kropp. Det var en Disneyfilm och vi köpte godis före filmen. I kön in till bion kände jag mig tjock. Det var första gången och jag drabbades av min känsla.

– I högstadiet hade jag en identitetskris. Jag testade olika stilar och försökte hitta min stil. Det var också då jag fick ett feministiskt uppvaknande. Samtidigt som min farmor blev dement och jag hade betygsstress.

Sommaren efter första gymnasieåret jobbade Maja på ett café och började upptäcka att hon kunde kontrollera vad hon åt och mådde bra av det. Året efter började hon tycka att hon åt för mycket och kände sig äcklig av det. Självhatet växte och nästa sommar på samma café åt Maja nästan ingenting.

Tillbaka i skolan upptäcker vuxenvärlden Majas situation, BUP kopplas in och föräldrarna får reda på hur Maja mådde.

För Maja blev detta en komplex situation eftersom hon både hade ätstörningar och var en tänkande feminist.

Som 19-åring gick Maja på folkhögskola och i terapi. Hon började också med ett självskadebeteende och tröttheten slog till. Det fick henne att ta ett aktivt beslut: NU SKA JAG BLI FRISK. Viktigt var också att hon berättade om sitt beslut för sin omvärld.

En ny terapeut som Maja har förtroende för visar på verktyg för att bryta Majas ätstörning och ganska fort blir Maja frisk däremot inte fri. För tankarna om hur Maja såg på sin kropp fanns kvar. Och hon kände att hon kunde hamna i en ond spiral igen. Arbetet för att bli fri tog längre tid.

– Jag fick arbeta med saker som att äta ett äpple på bussen eller till och med äta godis på en buss. Och jag såg att världen inte gick under om jag inte åt lunch prick klockan tolv varje dag. Idag står jag här som frisk och fri. Jag vet att det går att bli frisk och fri.

Vad är viktigt att tänka på om man drabbas eller är närstående:

Som närstående ska man våga fråga

Som drabbad ska man våga berätta.

Tänk på hur vi pratar om mat och om kroppen.

Man tror att 100.000 personer har ätstörningar i Sverige. Maja Engström och Helena Forsman från Frisk & Fri, Riksföreningen mot ätstörningar berättar om sitt arbete och sina erfarenheter i Sensus trädgård.

Ätstörningar drabbar inte bara de som är sjuka utan även de anhöriga och Frisk & Fri vänder sig till båda  grupperna.

Maja berättar om sin resa från drabbad till att bli frisk:

– Jag är uppvuxen i en Bullerbyvärld men när jag var sex år började jag tänka på min kropp. Det var en Disneyfilm och vi köpte godis före filmen. I kön in till bion kände jag mig tjock. Det var första gången och jag drabbades av min känsla.

– I högstadiet hade jag en identitetskris. Jag testade olika stilar och försökte hitta min stil. Det var också då jag fick ett feministiskt uppvaknande. Samtidigt som min farmor blev dement och jag hade betygsstress.

Sommaren efter första gymnasieåret jobbade Maja på ett café och började upptäcka att hon kunde kontrollera vad hon åt och mådde bra av det. Året efter började hon tycka att hon åt för mycket och kände sig äcklig av det. Självhatet växte och nästa sommar på samma café åt Maja nästan ingenting.

Tillbaka i skolan upptäcker vuxenvärlden Majas situation, BUP kopplas in och föräldrarna får reda på hur Maja mådde.

För Maja blev detta en komplex situation eftersom hon både hade ätstörningar och var en tänkande feminist.

Som 19-åring gick Maja på folkhögskola och i terapi. Hon började också med ett självskadebeteende och tröttheten slog till. Det fick henne att ta ett aktivt beslut: NU SKA JAG BLI FRISK. Viktigt var också att hon berättade om sitt beslut för sin omvärld.

En ny terapeut som Maja har förtroende för visar på verktyg för att bryta Majas ätstörning och ganska fort blir Maja frisk däremot inte fri. För tankarna om hur Maja såg på sin kropp fanns kvar. Och hon kände att hon kunde hamna i en ond spiral igen. Arbetet för att bli fri tog längre tid.

– Jag fick arbeta med saker som att äta ett äpple på bussen eller till och med äta godis på en buss. Och jag såg att världen inte gick under om jag inte åt lunch prick klockan tolv varje dag. Idag står jag här som frisk och fri. Jag vet att det går att bli frisk och fri.

Vad är viktigt att tänka på om man drabbas eller är närstående:

Som närstående ska man våga fråga

Som drabbad ska man våga berätta.

Tänk på hur vi pratar om mat och om kroppen.

Man tror att 100.000 personer har ätstörningar i Sverige. Maja Engström och Helena Forsman från Frisk & Fri, Riksföreningen mot ätstörningar berättar om sitt arbete och sina erfarenheter i Sensus trädgård.

Ätstörningar drabbar inte bara de som är sjuka utan även de anhöriga och Frisk & Fri vänder sig till båda  grupperna.

Maja berättar om sin resa från drabbad till att bli frisk:

– Jag är uppvuxen i en Bullerbyvärld men när jag var sex år började jag tänka på min kropp. Det var en Disneyfilm och vi köpte godis före filmen. I kön in till bion kände jag mig tjock. Det var första gången och jag drabbades av min känsla.

– I högstadiet hade jag en identitetskris. Jag testade olika stilar och försökte hitta min stil. Det var också då jag fick ett feministiskt uppvaknande. Samtidigt som min farmor blev dement och jag hade betygsstress.

Sommaren efter första gymnasieåret jobbade Maja på ett café och började upptäcka att hon kunde kontrollera vad hon åt och mådde bra av det. Året efter började hon tycka att hon åt för mycket och kände sig äcklig av det. Självhatet växte och nästa sommar på samma café åt Maja nästan ingenting.

Tillbaka i skolan upptäcker vuxenvärlden Majas situation, BUP kopplas in och föräldrarna får reda på hur Maja mådde.

För Maja blev detta en komplex situation eftersom hon både hade ätstörningar och var en tänkande feminist.

Som 19-åring gick Maja på folkhögskola och i terapi. Hon började också med ett självskadebeteende och tröttheten slog till. Det fick henne att ta ett aktivt beslut: NU SKA JAG BLI FRISK. Viktigt var också att hon berättade om sitt beslut för sin omvärld.

En ny terapeut som Maja har förtroende för visar på verktyg för att bryta Majas ätstörning och ganska fort blir Maja frisk däremot inte fri. För tankarna om hur Maja såg på sin kropp fanns kvar. Och hon kände att hon kunde hamna i en ond spiral igen. Arbetet för att bli fri tog längre tid.

– Jag fick arbeta med saker som att äta ett äpple på bussen eller till och med äta godis på en buss. Och jag såg att världen inte gick under om jag inte åt lunch prick klockan tolv varje dag. Idag står jag här som frisk och fri. Jag vet att det går att bli frisk och fri.

Vad är viktigt att tänka på om man drabbas eller är närstående:

Som närstående ska man våga fråga

Som drabbad ska man våga berätta.

Tänk på hur vi pratar om mat och om kroppen.

Skriv en kommentar

Prenumerera på bloggen via e-post