Blogg

Debatt om yoga i skolan

yoga barnHur mycket har egentligen yoga med religion att göra och är det verkligen lämpligt att ha yoga i skolan? Denna fråga har väckts efter att Tunaskolan i Luleå bestämt sig för att införa yoga som elevens val i årskurs nio (SVT). En person som reagerat starkt mot detta är KD-politikern Anette Asplund som utifrån sin kristna tro ställer sig tveksam bland annat inför de religiösa inslag som hon menar hänger ihop med yogapraktiken. Hon verkar dock inte tycka att religion eller konfessionella inslag i sig är problemet utan att det handlar om ”främmande” och potentiellt farliga religiösa praktiker: ”Tidigare har vi haft kristna inslag som bön och psalmsång. Allt sådant är bortplockat. Nu ska man in med en annan religion i skolan. Inte kan vi införa hinduism och buddism i skolan i dag.” Hon uttrycker alltså en oro för att hinduism och buddhism ”smyger sig in bakvägen” och alltså är en form av religiös indoktrinering. Anette Asplund har också påstått att vissa yogaformer (hon verkar avse just kundaliniyoga) kan leda till psykoser och psykisk ohälsa. Hon talar om de främmande energier som anses kunna frigöras genom dessa praktiker, där hennes egen förklaring är att onda andar tar över kroppen.

Tunaskolan själva verkar inte ta kritiken på allvar och pekar istället på de positiva hälsoeffekter som yoga och meditation anses ha. Även kommunstyrelsen ställer sig tveksamma till Anettes kritik. ”Inte bara på Tunaskolan utan överhuvudtaget i skolan så är det ofta ett bekymmer att få bra deltagande på gymnastik och idrott, och ofta är det extra känsligt för unga tjejer. Här har man försökt hitta alternativa träningsformer, det är ju bara jättebra. Sedan läser kristdemokraten in en massa religion och saker i det här, det är hjärnspöken tycker jag”, säger kommunstyrelseledamoten Jan Nyberg (MP).

Självklart vore det ytterst märkligt om kommunen tog märkliga föreställningar om onda andar på allvar. Samtidigt är det intressant att se hur man så lättvindigt avfärdar kopplingen till religion och endast ser det som en ”alternativ träningsform”. Om skolan verkligen skall vara konfessionsfri är det relevant att ställa sig frågan vad som utgör ett religiöst inslag. Räcker det att en viss praktik ursprungligen är religiöst kopplad, eller måste det finnas kvar tydliga religiösa inslag? Om de religiösa motiven bakom handlingen saknas upphör det då att vara religiöst? För att bedöma det aktuella fallet skulle vi nog börja titta på vilken form av yoga som avses. Är det kundaliniyoga, vilket Asplund verkar hävda, så finns det till exempel en starkare religiös koppling än i mer träningsinriktade former av yoga.

En liknande problematik framträder om en tittar på exempelvis Skolverkets syn på skolavslutningar i kyrkan. Skolverket skriver att det går för sig så länge det inte förekommer religiösa inslag som ”bön, välsignelse eller trosbekännelse”. Psalmen ”Den blomstertid nu kommer” får också sjungas trots att det är en psalm, eftersom den sedan länge förknippas med skolavslutningar och anses vara ett uttryck för tradition snarare än religion. Frågan är dock hur Skolverket kan bestämma vad som är ett religiöst inslag eller inte. Även om inte bön eller liknande förekommer är väl kyrkan i sig ett religiöst inslag? Och hur nära förknippad med skolavslutningar psalmen ifråga än är så är det fortfarande en psalm. Spelar det då någon roll? Ja uppenbarligen för vissa. De som drabbas är bland annat elever som är Jehovas Vittnen som inte kan tänka sig att delta i skolavslutningar i kyrkan. Jag är övertygad om att samma elever inte heller skulle kunna delta i yoga på skoltid. Här uppstår dock inte riktigt samma problem, eftersom ämnet faktiskt är valbart.

Vad tycker du? Kommentera gärna så kan vi diskutera lite!

yoga barnHur mycket har egentligen yoga med religion att göra och är det verkligen lämpligt att ha yoga i skolan? Denna fråga har väckts efter att Tunaskolan i Luleå bestämt sig för att införa yoga som elevens val i årskurs nio (SVT). En person som reagerat starkt mot detta är KD-politikern Anette Asplund som utifrån sin kristna tro ställer sig tveksam bland annat inför de religiösa inslag som hon menar hänger ihop med yogapraktiken. Hon verkar dock inte tycka att religion eller konfessionella inslag i sig är problemet utan att det handlar om ”främmande” och potentiellt farliga religiösa praktiker: ”Tidigare har vi haft kristna inslag som bön och psalmsång. Allt sådant är bortplockat. Nu ska man in med en annan religion i skolan. Inte kan vi införa hinduism och buddism i skolan i dag.” Hon uttrycker alltså en oro för att hinduism och buddhism ”smyger sig in bakvägen” och alltså är en form av religiös indoktrinering. Anette Asplund har också påstått att vissa yogaformer (hon verkar avse just kundaliniyoga) kan leda till psykoser och psykisk ohälsa. Hon talar om de främmande energier som anses kunna frigöras genom dessa praktiker, där hennes egen förklaring är att onda andar tar över kroppen.

Tunaskolan själva verkar inte ta kritiken på allvar och pekar istället på de positiva hälsoeffekter som yoga och meditation anses ha. Även kommunstyrelsen ställer sig tveksamma till Anettes kritik. ”Inte bara på Tunaskolan utan överhuvudtaget i skolan så är det ofta ett bekymmer att få bra deltagande på gymnastik och idrott, och ofta är det extra känsligt för unga tjejer. Här har man försökt hitta alternativa träningsformer, det är ju bara jättebra. Sedan läser kristdemokraten in en massa religion och saker i det här, det är hjärnspöken tycker jag”, säger kommunstyrelseledamoten Jan Nyberg (MP).

Självklart vore det ytterst märkligt om kommunen tog märkliga föreställningar om onda andar på allvar. Samtidigt är det intressant att se hur man så lättvindigt avfärdar kopplingen till religion och endast ser det som en ”alternativ träningsform”. Om skolan verkligen skall vara konfessionsfri är det relevant att ställa sig frågan vad som utgör ett religiöst inslag. Räcker det att en viss praktik ursprungligen är religiöst kopplad, eller måste det finnas kvar tydliga religiösa inslag? Om de religiösa motiven bakom handlingen saknas upphör det då att vara religiöst? För att bedöma det aktuella fallet skulle vi nog börja titta på vilken form av yoga som avses. Är det kundaliniyoga, vilket Asplund verkar hävda, så finns det till exempel en starkare religiös koppling än i mer träningsinriktade former av yoga.

En liknande problematik framträder om en tittar på exempelvis Skolverkets syn på skolavslutningar i kyrkan. Skolverket skriver att det går för sig så länge det inte förekommer religiösa inslag som ”bön, välsignelse eller trosbekännelse”. Psalmen ”Den blomstertid nu kommer” får också sjungas trots att det är en psalm, eftersom den sedan länge förknippas med skolavslutningar och anses vara ett uttryck för tradition snarare än religion. Frågan är dock hur Skolverket kan bestämma vad som är ett religiöst inslag eller inte. Även om inte bön eller liknande förekommer är väl kyrkan i sig ett religiöst inslag? Och hur nära förknippad med skolavslutningar psalmen ifråga än är så är det fortfarande en psalm. Spelar det då någon roll? Ja uppenbarligen för vissa. De som drabbas är bland annat elever som är Jehovas Vittnen som inte kan tänka sig att delta i skolavslutningar i kyrkan. Jag är övertygad om att samma elever inte heller skulle kunna delta i yoga på skoltid. Här uppstår dock inte riktigt samma problem, eftersom ämnet faktiskt är valbart.

Vad tycker du? Kommentera gärna så kan vi diskutera lite!

yoga barnHur mycket har egentligen yoga med religion att göra och är det verkligen lämpligt att ha yoga i skolan? Denna fråga har väckts efter att Tunaskolan i Luleå bestämt sig för att införa yoga som elevens val i årskurs nio (SVT). En person som reagerat starkt mot detta är KD-politikern Anette Asplund som utifrån sin kristna tro ställer sig tveksam bland annat inför de religiösa inslag som hon menar hänger ihop med yogapraktiken. Hon verkar dock inte tycka att religion eller konfessionella inslag i sig är problemet utan att det handlar om ”främmande” och potentiellt farliga religiösa praktiker: ”Tidigare har vi haft kristna inslag som bön och psalmsång. Allt sådant är bortplockat. Nu ska man in med en annan religion i skolan. Inte kan vi införa hinduism och buddism i skolan i dag.” Hon uttrycker alltså en oro för att hinduism och buddhism ”smyger sig in bakvägen” och alltså är en form av religiös indoktrinering. Anette Asplund har också påstått att vissa yogaformer (hon verkar avse just kundaliniyoga) kan leda till psykoser och psykisk ohälsa. Hon talar om de främmande energier som anses kunna frigöras genom dessa praktiker, där hennes egen förklaring är att onda andar tar över kroppen.

Tunaskolan själva verkar inte ta kritiken på allvar och pekar istället på de positiva hälsoeffekter som yoga och meditation anses ha. Även kommunstyrelsen ställer sig tveksamma till Anettes kritik. ”Inte bara på Tunaskolan utan överhuvudtaget i skolan så är det ofta ett bekymmer att få bra deltagande på gymnastik och idrott, och ofta är det extra känsligt för unga tjejer. Här har man försökt hitta alternativa träningsformer, det är ju bara jättebra. Sedan läser kristdemokraten in en massa religion och saker i det här, det är hjärnspöken tycker jag”, säger kommunstyrelseledamoten Jan Nyberg (MP).

Självklart vore det ytterst märkligt om kommunen tog märkliga föreställningar om onda andar på allvar. Samtidigt är det intressant att se hur man så lättvindigt avfärdar kopplingen till religion och endast ser det som en ”alternativ träningsform”. Om skolan verkligen skall vara konfessionsfri är det relevant att ställa sig frågan vad som utgör ett religiöst inslag. Räcker det att en viss praktik ursprungligen är religiöst kopplad, eller måste det finnas kvar tydliga religiösa inslag? Om de religiösa motiven bakom handlingen saknas upphör det då att vara religiöst? För att bedöma det aktuella fallet skulle vi nog börja titta på vilken form av yoga som avses. Är det kundaliniyoga, vilket Asplund verkar hävda, så finns det till exempel en starkare religiös koppling än i mer träningsinriktade former av yoga.

En liknande problematik framträder om en tittar på exempelvis Skolverkets syn på skolavslutningar i kyrkan. Skolverket skriver att det går för sig så länge det inte förekommer religiösa inslag som ”bön, välsignelse eller trosbekännelse”. Psalmen ”Den blomstertid nu kommer” får också sjungas trots att det är en psalm, eftersom den sedan länge förknippas med skolavslutningar och anses vara ett uttryck för tradition snarare än religion. Frågan är dock hur Skolverket kan bestämma vad som är ett religiöst inslag eller inte. Även om inte bön eller liknande förekommer är väl kyrkan i sig ett religiöst inslag? Och hur nära förknippad med skolavslutningar psalmen ifråga än är så är det fortfarande en psalm. Spelar det då någon roll? Ja uppenbarligen för vissa. De som drabbas är bland annat elever som är Jehovas Vittnen som inte kan tänka sig att delta i skolavslutningar i kyrkan. Jag är övertygad om att samma elever inte heller skulle kunna delta i yoga på skoltid. Här uppstår dock inte riktigt samma problem, eftersom ämnet faktiskt är valbart.

Vad tycker du? Kommentera gärna så kan vi diskutera lite!

Diskussion

  1. Niranjan Singh Foresti

    Kundaliniyoga lösgör inga energier alls. Det är en praktik som i stort sett helt uppfanns på 1960-talet av bedragaren Harbhajan Singh, bättre känd som Yogi Bhajan. Han upptäckte att det fanns mycket pengar att göra på lättlurade amerikanska hippies som längtade efter en något nytt och spännande. Han blandade traditionella hatha-yogaformer med lite texter från Sri Guru Granth Sahib som han kände till från sin sikhiska bakgrund och kallade det för en massa rappakalja. Han gav sig själv nya fantasifulla titlar, som ”Sri Singh Sahib” och påstod att han utnämnts till det och sikhernas ”ledare i västerlandet” av jathedaren i Akal Takht vilket är rent struntprat. Vi sikher har bara en ledare och det är Guru Granth Sahib och hur mycket pengar han än stoppade till Akal Takht så hade de i alla fall såpass med heder att de förnekade all kännedom om något Sri Singh sahib.

    Svara
    • Marcus Nilsson

      Nu vet vi ju inte säkert om det är just kundaliniyoga som avses att införas som elevens val, men intressant med ditt perspektiv på det hela. Jag har själv undrat just hur idén om ”kundalini” kommer in i bilden och hur kundalini förstås inom denna rörelse. Kanske har kundalini ganska lite att göra med hur begreppet används i den hinduiska, tantriska traditionen. Vem som är bedragare eller inte är ju mest fråga om perspektiv. Religiösa idéer och praktiker kopieras och ändras ju ständigt mellan olika religioner, även om många brukar vilja hävda att det är något genuint och äkta med just deras rörelse/praktik. Men hur ser du på yoga i skolan, och om det nu är just kundaliniyoga som införs i skolan – är det ok tycker du?

      Svara
  2. Gabriel

    Hej Marcus! Intressant det du skriver och jag delar din syn i mycket. En fundering bara:

    Även om yogan skulle ingå som elevens val i årskurs nio är skolgången i sig inte ett fritt val. Elever är tvingade att vara i skolan och valen de tillåts göra är ungefär som när föräldrar säger till barn att välja mellan gröna och röda strumpor. Att välja bort strumporna helt och hållet kommer inte på fråga.

    Så, den sprängande punkten för mig är: Vilka andra ämnen än yoga ingår i elevens val och i vilken utsträckning är det möjligt för eleven att välja bort exempelvis kundalini-yoga?

    Svara
    • Marcus Nilsson

      Bra synpunkt! Tyvärr har vi alldeles för lite information att gå på för att kunna svara på dessa frågor. Synd att vad som skulle kunna varit en intressant diskussion om gränsdragningar kring religiösa inslag blev så fokuserad på en KD-kvinnas tro på onda andar.

      Svara
  3. Danne

    Hej Marcus!

    Jag vill tacka för en bra och mycket intressant bloggpost!

    Jag hade för avsikt att vara med och diskutera ämnet, då många aspekter av det intresserar mig. Men när jag ser hur diskussionen har inletts, så passar jag. En annan gång kanske.

    Keep up the good work!

    Svara
    • Marcus Nilsson

      Tack själv! Det värmer att höra! Hoppas att du ger dig in i diskussionen en annan gång!

      Svara
  4. Sophie

    Yogans grund är hinduism och därmed ingen religionsneutral aktivitet. Detta pga vad man vill uppnå genom övningarna. Dels att tillbe hinduiska gudar, dels med hjälp av yogaövningarna söka bli fri från reinkarnationen. Målet är att bli ett med det sk, alltet. Fri från medvetandet.
    Att på skoltid införa denna religion går helt emot bestämmelsen om att Sveriges skolor skall vara religionsneutrala!

    Detta ämne är hetare än någonsin och gu vet om det hjälper att motsäga sig yogans framfart in i skolor och barnomsorg men viktigt att fler ” blåögda” får höra sanningen om yogans ursprung och mening innan man låter sina barn dras in i något andligt.

    Det är abolut så att en kristen kyrka är andlig i allra högsta grad och vill man inte att ens barn skall råka bli kristen, så får föräldrarna göra vad dom kan för att hålla barnen därifrån fram till artonårsdagen! 😉

    Svara

Skriv en kommentar

Prenumerera på bloggen via e-post